Happy birthday dear Dolph

Idag fyller min ena sambo och krukväxt Dolph år! Ni som är nya i bloggen kanske inte förstår varför i hela fridens namn jag uppmärksammar en himla blommas födelsedag men Dolph är väldigt speciell för mig. Han är nämligen den första blomma som inte har dött ifrån mig och vi har haft många fina stunder ihop från att jag kom hem med honom, ni bloggläsare hjälpte till att döpa honom, vi firade ett år tillsammans, vi klarade oss igenom ett kortare särbo-arrangemang och nu firar vi alltså FYRA år tillsammans.
 
Det bästa med Dolph är att han är så tålmodig och stark. Han är liksom den starka tysta typen om ni förstår? Han är och har alltid varit en fin vän och pyntat väldigt fint i de tre hem vi har hunnit bo i under dessa åren.
 
 
 
Grattis på födelsedagen Dolph! Jag älskar dig! <3
I huvudet på My | | En kommentar |

Jag är säkert lite överarbetad, bäst jag tar en paus snart.

Hur var det nu en gjorde när en tentapluggade? Det var väl nåt med att städa köket väldigt noggrant, dricka mängder med te, kolla igenom hela internet ett par gånger, kanske äta en liten kaka (det här med att äta nåt gott minns jag som extra viktigt), skapa nya Spotifylistor och sådär?

 

 

Det är konstigt för det känns inte som jag lär mig nåt trots att alla papper och böcker ligger precis här bredvid mig. Vad gör jag för fel?

I huvudet på My | | Kommentera |

It's a love-hate relationship

Jag ÄLSKAR tulpaner. Verkligen älskar-älskar dem. Och lika mycket som jag älskar tulpaner verkar tulpanerna hata mig. Eller livet. Någonting hatar de iallafall för de måste ju vara växtvärldens största dramaqueens? Oavsett hur mycket kärlek och omsorg jag ger mina tulpaner slokar de sorgset med sina vackra små huvuden bara några dagar senare.
 
Ibland till och bryter de nacken på sig själva - snacka om att hata livet.
 
Jag har försökt ALLT! Ingenting duger. Inte kallt vatten, inte nya snitt, inte att stå svalt om nätterna, inte nya vaser. Jag känner mig så maktlös och ändå lever jag alltid på hoppet och köper hem nya tulpaner stup i kvarten och behandlar dem enligt konstens alla regler - låta dem stå kvar i plasten ett par timmar, en ny snittyta, iskallt nytt vatten etc etc.
 
Idag fattade jag ett stort och livsavgörande beslut. Jag beslutade att jag ska sluta stödja tulpanernas självmordsindustri. Det var ett svårt beslut men jag tror det kommer göra mig lyckligare (och väldigt mycket mindre fattig) på sikt. Och eftersom jag tycker om er så ska jag dela med mig av hur jag gjorde i tre enkla steg.
 
 
Steg 1: Köp hem sidenblommor.
Steg 2: Klipp bort alla prislappar som vittnar om hur dyra de var.
Steg 3: Sätt dem i en vas och njut av att du för evigt har vackra tulpaner på köksbordet.
 
Så!

Upp