ctrl+s ctrl+s ctrl+s ctrl+s ctrl+s ctrl+s ctrl+s
I dagarna sitter jag och min grupp och sliter med en uppsats som handlar om regnskogarna i Amazonas. Det är rätt kämpigt för det verkar som att vi aldrig riktigt blir klara, men att vi istället hela tiden får mer och mer och mer och mer och mer och mer att göra.
Och jag blir helt paranoid. Paranoid för att allt ska gå förtappat så jag sitter hela tiden och sparar. Skriver lite. Spara. Skriver lite. Spara. Skriver lite mer än jag gjorde de andra gångerna bara för att jag kom in i ett flow. SPARA! SPARA! SPARA! En gång räcker liksom inte. Måste dubbelspara. Och sen lite till.
Eller.. Är det bara jag som gör så?
Och jag blir helt paranoid. Paranoid för att allt ska gå förtappat så jag sitter hela tiden och sparar. Skriver lite. Spara. Skriver lite. Spara. Skriver lite mer än jag gjorde de andra gångerna bara för att jag kom in i ett flow. SPARA! SPARA! SPARA! En gång räcker liksom inte. Måste dubbelspara. Och sen lite till.
Eller.. Är det bara jag som gör så?
Paranoid parrot totally gets me
Jag funderade ju bara på om jag skulle gå och handla eller inte
"My, vad tänker du på? Jag ser att du tänker! Du tänker! Vad är det?"
- Min bästis får det att låta som att jag aldrig någonsin har tänkt förut och att det här var årets händelse ungefär. Typ som att 'OEMGE, hon tänker, nåt är fel!'
Tack för det, Linda. Tack för det, min enögde vän.
(Linda blundar alltid med ena ögat när hon måste koncentrera sig. Det ser rätt dumt ut det med, kan jag tala om för er.)
(Hon halvblundar förresten jämt när hon är full också. Ser också dumt ut.)
(Bara så att ni vet.)
Skönhetstips!
Den här bilden har snurrat omkring på Facebook ett tag men buskapet är viktigt så jag postar den här också.
Inte för att vara elak eller så, men den där Gillian ser faktiskt ut som ett ras. Hon äter inte kakor. Men Nigella gör det. Och hon ser ju.. dunderfräsch ut.
Så idag passade jag på att ta del av Nigellas skönhetstips. Jag åt nämligen kladdkaka (som råkade vara världens godaste kladdkaka). Så nu blir jag snygg.
Den globala uppvärmningen ur ett eskimåiskt perspektiv
Don't worry. Jag tänker inte ge mig i kast med min personliga uppfattning om den globala uppvärmningens varande eller inte varande. Det där diskuterar jag nog i skolan.
Jag tänkte istället vara lite lustig. Med någon annans bild. Det är nämligen så rolig jag känner att jag kan vara såhär på en mörk och trist torsdagmorgon till frukosten. Riktigt bra humor och torr råggröt passar inte riktigt ihop, tror jag.
Oj nu spårade jag lite. Lustig bild var det ju!
Om det här med att lyfta skrot/pumpa järn/vara tuff kille på gymmet
Det är en del grejer som jag inte förstår här i världen. Och mycket av det har att göra med mäns beteende när de är på gymmet.
Så här va: Min kusin har lagt upp tre filmer på sig själv när han tränar. Filmerna är skitkorta. Faktiskt hur korta som helst, och det kan ju bero på att min kusin och hans vänner inte satsar på en Oscars-nominering utan faktiskt bara vill visa för omvärlden hur sanslöst balla de är som kan lyfta tunga saker. Men mest tror jag att filmernas ringa längd har sin förklaring i att min kusin lyfter stången exakt en gång och sen är det bra. Då brölar hans kompisar "STARKT JOBBAT!" och andra manliga läten och min kusin ser ut att vara två sekunder från döden och en sekund från att bajsa på sig.
Alltså, jag säger inte att han är dålig. Jag säger inte heller att han är klen, för jag hänger också på gymmet ibland och jag vet att 150 kg är 150 kg tungt, men ärligt talat.. Jag tycker nog inte att det räknas när man knappt gör rörelsen färdig för att sedan behöva släppa stången rakt ner för att undvika att dö.
Det är bara det jag säger.
Så här va: Min kusin har lagt upp tre filmer på sig själv när han tränar. Filmerna är skitkorta. Faktiskt hur korta som helst, och det kan ju bero på att min kusin och hans vänner inte satsar på en Oscars-nominering utan faktiskt bara vill visa för omvärlden hur sanslöst balla de är som kan lyfta tunga saker. Men mest tror jag att filmernas ringa längd har sin förklaring i att min kusin lyfter stången exakt en gång och sen är det bra. Då brölar hans kompisar "STARKT JOBBAT!" och andra manliga läten och min kusin ser ut att vara två sekunder från döden och en sekund från att bajsa på sig.
Alltså, jag säger inte att han är dålig. Jag säger inte heller att han är klen, för jag hänger också på gymmet ibland och jag vet att 150 kg är 150 kg tungt, men ärligt talat.. Jag tycker nog inte att det räknas när man knappt gör rörelsen färdig för att sedan behöva släppa stången rakt ner för att undvika att dö.
Det är bara det jag säger.
Var det verkligen nödvändigt?
Oftast så gillar jag min hjärna. I natt gjorde jag det inte. Jag vaknade nämligen vid tresnåret i natt och kunde inte somna om. Bäst som jag låg där och fundilulerade så bestämde sig tydligen min hjärna för att jävlas med mig. "Åh!" sa den till mig "Vet du vad som skulle vara kul att tänka på? Monster."
Det finns söta monster, och så finns det mycket osötare monster än dessa
Allvarligt talat, hjärnan. Jag är en vuxen kvinna nu. Det funkar inte att ligga i ett becksvart rum och inbilla sig monster under sängen när man är 22 (och ett halvt) år. Det förstår du väl? Så var det där lilla påhittet verkligen nödvändigt?
November november november...
Förra året var jag i Uganda nästan hela november. Det kändes bra. Ni förstår, jag tror november är årets absolut värsta månad för det är så ohyggligt mörkt, trist och tråkigt. Därför kändes det som ett genidrag att jag förra året lämnade gråa Göteborgsnovember åt sitt eget öde förra året och drog till ekvatorn istället.
I år får jag istället snällt stanna hemma i Göteborg och drömma om solen. Och hoppas på att jag en dag kanske får se den igen. Om jag har tur.
Jag vet inte, men det känns lite som att november blev lite förnärmad över mitt flykt-tilltag förra året och hämnas genom att vara lite extra grå, lite extra lång och lite extra dyster. Kan det vara så tror ni?
I år får jag istället snällt stanna hemma i Göteborg och drömma om solen. Och hoppas på att jag en dag kanske får se den igen. Om jag har tur.
Jag vet inte, men det känns lite som att november blev lite förnärmad över mitt flykt-tilltag förra året och hämnas genom att vara lite extra grå, lite extra lång och lite extra dyster. Kan det vara så tror ni?
Uganda november 2010
Göteborg november 2011
Hejhejhejhejhejhejhej
Jag tänkte bara säga att jag har en sån där lite seg bloggperiod igen. Noll blogg-inspo, noll tokroliga kommentarer från er, noll lust och alldeles för lite sol. That makes My a dull girl.
Fast det där går ju över! Snart kanske jag skriver om min luftgitarr. Eller om nåt annat fiffigt. Fast om ni saknar mig alldeles för mycket innan kag skriver om det kan ni titta på instagram-bilder om ni saknar mig. Myaraq heter jag där. Såklart.
Fast ta det inte personligt
Nejdå. Jag har inte glömt bort er.
Jag bara orkar inte riktigt med er just nu.
Brb.
Känsliga läsare varnas, det här handlar om krig och snor
Jag ligger i krig. Mot min egen kropp.
Det är nämligen så att min kropp försöker genomföra någon sorts kupp emot mig. Det här har utvecklats till ett riktigt fult gerillaliknande krig med vapen såsom feber, yrsel, huvudvärk och sanslösa mängder snor. Jag försvarar mig med vitaminer, Panodil och Otrivin. Och glass. Och ibland viftar jag med en vit näsduk, fast det verkar inte hjälpa. Kriget fortgår.
Det är faktiskt väldigt fult spel min kropp kör med. Det började lite smått med lite hängighet. Sedan fick jag lite huvudvärk. Och sedan, helt plötsligt öppnades det någon sorts form av snor-port i mitt huvud. På riktigt alltså! Härom natten vaknade jag av att någonting rann längs min kind. Jag trodde taket läckte eller att jag skulle se ett avhugget hästhuvud bredvid mig i sängen som droppade blod på mig. Eller att jag blödde näsblod kanske. Blod alltså, jag var förberedd på blod, men när jag sprang till badrummet och tände lampan såg jag bara snor. (Förlååååt för att jag är så äcklig!)
Så. Ja. Jag ligger i krig.
Det är nämligen så att min kropp försöker genomföra någon sorts kupp emot mig. Det här har utvecklats till ett riktigt fult gerillaliknande krig med vapen såsom feber, yrsel, huvudvärk och sanslösa mängder snor. Jag försvarar mig med vitaminer, Panodil och Otrivin. Och glass. Och ibland viftar jag med en vit näsduk, fast det verkar inte hjälpa. Kriget fortgår.
Det är faktiskt väldigt fult spel min kropp kör med. Det började lite smått med lite hängighet. Sedan fick jag lite huvudvärk. Och sedan, helt plötsligt öppnades det någon sorts form av snor-port i mitt huvud. På riktigt alltså! Härom natten vaknade jag av att någonting rann längs min kind. Jag trodde taket läckte eller att jag skulle se ett avhugget hästhuvud bredvid mig i sängen som droppade blod på mig. Eller att jag blödde näsblod kanske. Blod alltså, jag var förberedd på blod, men när jag sprang till badrummet och tände lampan såg jag bara snor. (Förlååååt för att jag är så äcklig!)
Så. Ja. Jag ligger i krig.
Vapenfrukost
Hemlisar är till för att delas
Alltså det här tuggummit med den hemliga smaken.. Jag blir knäpp på det!
Vad smakar det? Va? Berätta!
Hur fungerade de där krumilur-pillrerna nu igen?
Näe hörni. Det här med att bli vuxen, klippa sig och skaffa sig ett jobb, ni vet?
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det faktiskt. Jag har nämligen så smått börjat kika runt efter jobb eftersom det börjar bli dags för mig att avrunda studierna på universitetet. Och jag vet inte riktigt.. Jag har upptäckt att jag tydligen valt att bli något som man aldrig någonsin skriver ut i en annons att man söker. Så jag får liksom luska runt i en massa platsannonser och försöka dechiffrera vad de egentligen söker för person till tjänsten och om jag kan vara den personen. (Självklart! Jag kan allt!)
Sen kommer nästa problem. En himla massa viktiga val. Ska jag jobba kommunalt? Ska jag stanna i Göteborg? Ska jag flytta utomlands? Arbeta som konsult? Flytta till Stockholm? Starta eget? Strunta i allt och bli crazy cat lady istället?
Pust! Krumelurpiller sökes.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det faktiskt. Jag har nämligen så smått börjat kika runt efter jobb eftersom det börjar bli dags för mig att avrunda studierna på universitetet. Och jag vet inte riktigt.. Jag har upptäckt att jag tydligen valt att bli något som man aldrig någonsin skriver ut i en annons att man söker. Så jag får liksom luska runt i en massa platsannonser och försöka dechiffrera vad de egentligen söker för person till tjänsten och om jag kan vara den personen. (Självklart! Jag kan allt!)
Sen kommer nästa problem. En himla massa viktiga val. Ska jag jobba kommunalt? Ska jag stanna i Göteborg? Ska jag flytta utomlands? Arbeta som konsult? Flytta till Stockholm? Starta eget? Strunta i allt och bli crazy cat lady istället?
Pust! Krumelurpiller sökes.
Med platsannonser som denna så ligger alternativet att bli crazy cat lady nära till hands...
Gills det ändå?
Snabb fråga bara:
Nu är det ju mörkt och så vidare. Jag och Linda köpte oss varsin reflex och riktigt kände hur vuxenpoängen trillade in.
Fast.. Jag undrar... Får man avdrag på vuxenpoängen om man har en reflex med en drake på? Eller gills det ändå?
Nu är det ju mörkt och så vidare. Jag och Linda köpte oss varsin reflex och riktigt kände hur vuxenpoängen trillade in.
Fast.. Jag undrar... Får man avdrag på vuxenpoängen om man har en reflex med en drake på? Eller gills det ändå?
Jag har alltid tyckt att tandläkare verkar skumma
Igår gick jag till tandläkaren för första gången sen jag blivit gammal nog att tvingas betala för det.
Tänderna mår bra, tackar som frågar. Jag har inga hål och mina visdomständer växer rakt. Undersökningen tog exakt 17 minuter.
"Då ska vi se", sa damen i receptionen när jag skulle betala. "Det blir det 585 kronor för undersökningen", fortsatte hon med ett leende som jag inte alls tyckte var behagligt. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Lika obehagligt som priset. Och eftersom jag är som jag är, kunde jag ju inte bara låta det här passera utan kommentar. Så jag gjorde det som jag misstänker att många, många, många andra velat göra innan mig. Jag reagerade. "Men SKÄMTAR du?!" utbrast jag så högt att alla i väntrummet tittade förvånat på mig innan jag fortsatte: "585 spänn?! För en liten sketen undersökning?!" Nu hade hennes leende stelnat lite, men det stoppade inte mig i mitt raljerande. Inte alls faktiskt. "Det här är det sjukaste jag varit med om!" muttrade jag och drog mitt kort. Sen mumlade jag lite om att jag aldrig någonsin tänker gå till tandläkaren igen.
Man väl säga vad man vill om mitt beteende, men det är ju inte jag som tar ockerpriser för att sticka nålar i folks tandkött för att sedan skälla ut dem för att deras tandkött blöder.
Jag bara säger det. Det är inte jag som är boven här.
Tänderna mår bra, tackar som frågar. Jag har inga hål och mina visdomständer växer rakt. Undersökningen tog exakt 17 minuter.
"Då ska vi se", sa damen i receptionen när jag skulle betala. "Det blir det 585 kronor för undersökningen", fortsatte hon med ett leende som jag inte alls tyckte var behagligt. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Lika obehagligt som priset. Och eftersom jag är som jag är, kunde jag ju inte bara låta det här passera utan kommentar. Så jag gjorde det som jag misstänker att många, många, många andra velat göra innan mig. Jag reagerade. "Men SKÄMTAR du?!" utbrast jag så högt att alla i väntrummet tittade förvånat på mig innan jag fortsatte: "585 spänn?! För en liten sketen undersökning?!" Nu hade hennes leende stelnat lite, men det stoppade inte mig i mitt raljerande. Inte alls faktiskt. "Det här är det sjukaste jag varit med om!" muttrade jag och drog mitt kort. Sen mumlade jag lite om att jag aldrig någonsin tänker gå till tandläkaren igen.
Man väl säga vad man vill om mitt beteende, men det är ju inte jag som tar ockerpriser för att sticka nålar i folks tandkött för att sedan skälla ut dem för att deras tandkött blöder.
Jag bara säger det. Det är inte jag som är boven här.
#&¤%# tandläkare!
Hur gick det sen?
Jahapp. Den där tentan gick ju.. Sådär. Kan man säga.
Jag fastnade fullständigt på en fråga som handlade om en plats som var "very remote" men jag hade "access to quite a lot of money" och kunde få hjälp av fler "co-workers". Min "task" var att bevisa "ongoing climate changes". Och så skulle jag beskriva mina tillvägagångsmetoder och försöka "evaluate the methods". Alltså allvarligt, frågan var så efterbliven att jag funderade på att endast skriva det som svar. Det hade varit snyggt va? "Excuse me, Mr. Teacher, but this question is retarded."
Fast det skrev jag såklart inte. Jag yrade lite om satellitbilder och en excurison till denna avlägsna plats där jag och mina inbillade co-workers kunde drälla runt och mäta glaciärer och leta efter lavar. Och när vi ändå var där kunde vi ju kanske ha letat litet efter mitt godkända tentaresultat som jag tappade bort någonstans där.
Jag fastnade fullständigt på en fråga som handlade om en plats som var "very remote" men jag hade "access to quite a lot of money" och kunde få hjälp av fler "co-workers". Min "task" var att bevisa "ongoing climate changes". Och så skulle jag beskriva mina tillvägagångsmetoder och försöka "evaluate the methods". Alltså allvarligt, frågan var så efterbliven att jag funderade på att endast skriva det som svar. Det hade varit snyggt va? "Excuse me, Mr. Teacher, but this question is retarded."
Fast det skrev jag såklart inte. Jag yrade lite om satellitbilder och en excurison till denna avlägsna plats där jag och mina inbillade co-workers kunde drälla runt och mäta glaciärer och leta efter lavar. Och när vi ändå var där kunde vi ju kanske ha letat litet efter mitt godkända tentaresultat som jag tappade bort någonstans där.
Till nästa tenta ska jag lägga fram förslag om önskade frågor
Domedagen är här
Tentadag. Vi har tenta på allt. Verkligen på allt. På jordens atmosfäriska cirkulation, havsströmmar, jordens realmer, biomer och all annan ekologi, på glaciärer, på hur det ser ut där det en gång har varit glaciärer, på klimat (allt klimat, gammalt klimat och kommande klimat också), på remote sensing, ACIA-rapporten, IPCC's 4:th assesment, alpina vegetationszoner och min favorit - de latinska namnen på precis alla blommor man kan tänkas hitta i alpin miljö. Pust!
Allt i min hjärna är en enda stor röra nu.
"Biosphere..blabla..quarternary..blabla..negative AO phase..blabla..Vaccinium Myrtilus..blabla..Hadley..blabla..greenhouse effect..blabla..supraglacial drainage..blabla..permafrost..blabla..autotrophs..blabla..!"
Jag tror min hjärna hatar mig. Jag känner nämligen att det här har stor potential att bli ett fullständigt fiasko.
Wish me luck.
Allt i min hjärna är en enda stor röra nu.
"Biosphere..blabla..quarternary..blabla..negative AO phase..blabla..Vaccinium Myrtilus..blabla..Hadley..blabla..greenhouse effect..blabla..supraglacial drainage..blabla..permafrost..blabla..autotrophs..blabla..!"
Jag tror min hjärna hatar mig. Jag känner nämligen att det här har stor potential att bli ett fullständigt fiasko.
Wish me luck.
Så mycket bättre
Ni har väl sett de tre tjejerna som sjunger i stämmor och sjunger "Call your girlfriend"?
Så. Mycket. Bättre.
