Finns det inga eskimåer?
Blablabla. För mycket detajler för er, I know. MEN! Problemet var att det inte fanns någon befolkningsdata för Grönland.
Nu har jag alltså kommit in i en smärre existensiell kris.
Finns vi? Finns eskimåer? Eller har Homer rent faktiskt rätt?

Ett citat från Liftarens Guide till Galaxen livar alltid upp
1) Jag hade inte börjat med hemtentan före idag.
2) Jag kom mig inte upp ur sängen och vaknade således lite för sent.
3) Jag glömde boken som jag faktiskt behöver för att skriva hemtentan hemma.
4) Jag glömde mina glasögon på samma ställe.
Och bara för att man alltid ska avsluta starkt - jag har också glömt att dricka kaffe.
Jag säger som antihjälten Arthur Dent: "This must be Thursday. I never got the hang of Thursdays."

Kaffesugen, vimsig & aningens trött
Happy juice - with a twist of banana

"Happy orange juice. With a twist of bananas"
Är det bara jag som får associationer till annat än just fruktjuice?
Ynkligt försök av Rinkeby att rädda deras nya juiceslogan genom att trycka in "orange" mitt i alltihop:
"Nä, det låter lite äckligt med Happy Juice. Hur ska vi göra? Det är ju en så himla klatschig slogan annars.. Jag vet! Vi slänger in ordet apelsin så kommer ingen tänka på sex!"
Annars är det en riktigt god juice. Rynkebyjuicen alltså.
Miss Swenskimow says NO!

KALLARE VINTER ÄN FÖRRA ÅRET?!
Det är inte okej, Vädergudarna!
Remember me - jag är svenskimåflickan som inte gillar kyla och snö osv osv osv?
Jag längtar tills September är över

Såhär såg jag ut när jag var vimsig i september förra året
Jag satt och läste igenom mina inlägg för september år 2009 och fann att jag var minst lika förvirrad förra året. Till exempel snurrade jag omkring med grötkastrullen i hela lägenheten, missfärgade massa skor, ställde in dyrbar glass i kylskåpet istället för i frysen, glömde bort ordet "Takbox", somnade mitt på dagarna och så vidare.
Och detta var bara i september förra året! Jag vill inte ens börja sammanfatta vad jag har lyckats med för vimsigheter det här året.
Har ni också varit extra förvirrade eller är det bara jag?
Jag är nämligen.. öh.. lite förvirrad över detta.
Jag går en lövhög-sparkar-promenad i kväll...

Jag går en lövhög-sparkar-promenad i kvällssolen. Det hade varit jätteromantiskt om jag hade haft någon att hålla i handen. Nu känns det mest tragiskt. Sad face.
Fast det är ju en tveksam superhjälteegenskap
När jag vaknade i full panik klockan 07:51 letade jag efter mobilen. Om jag har snoozat brukar den ligga i sängen någonstans med mig. Mysigt. Men den låg inte där med mig idag. Idag låg mobilen i soffan. (?!)
Har jag vaknat i morse klockan 06, gått upp för att stänga av mobilen och sen flytttat den till soffan och SEN gått och lagt mig igen? Eller gjorde jag det enbart med tankens kraft, som den Superwoman jag är?
Är det bara jag som tycker att jag kunde ha fått en lite häftigare superhjälteegenskap än just stänga av väckarklockor på mystiska sätt?

I den åldern handlar det ju mest om clowner. Kanske.
Barn: Varför har du olika färg på fingrarna?
Linnéa med apostrof: För att jag tycker att det är fint. (Hon orkade inte börja förklara för barnet att nagellacket symboliserade färgerna på det sexmästeri hon tillhör. Jag menar, svårt att förklara vad ett sexmästeri är ens!)
Barn: Är det för att du jobbar som clown?
Linnéa med apostrof tyckte nog att det här var väldigt lustigt och konstigt sagt av knattebarnet för hon skrattade och svarade att hon inte jobbar som clown.
Jag tycker förresten det är viktigt att påpeka att Linnéa med apostrof inte tycker om barn. I alla fall inte korkade barn.

Rött, vitt & blått tjohej!
Mvh Rödgrön-färgblinda My
Apropå Lindas matsex:
En virrig, stressig & alldeles onödigt jobbig morgon
I morse gick jag upp i OTTAN för att hinna träna innan jag behövde infinna mig i skolan klockan 9.
Jag kom lite sent till gymmet eftersom jag råkade snooza i tio minuter och sen tog det mycket längre tid att lokalisera allt jag behövde ha med mig till gymmet. Handduk, smink, kläder, shampoo, balsam, tvål, träningskläder, skolböcker, mig själv osv osv.
Faktiskt stressade jag så mycket att jag glömde att packa ner mina byxor och kom på det först när jag hade gått hemifrån och var på väg till bussen. Så det var bara att vända och hämta ett par byxor.
Till slut kom jag till gymmet och fick stressträna för att hinna till skolan i tid.
Nu sitter jag här. Ensam. Utan Linnéa med apostrof för hon hade glömt att vi skulle ses klockan 9 och kommer först klockan 10.
Fail.
Här är en bild på mig när jag pluggar för det gör jag nu också. Fast inte utomhus.
Obestridlig fasterlogik
Det är en termos som jag absolut inte kan kännas vid. Skulle jag ha en termos i min ägo kan man vara säker på att det inte liknar något bjärtigt som har rymt från ett kärnkraftverk. Faster var dock fullständigt övertygad om att den var min.
Faster: Här får du din termos.
My: Den är absolut inte min.
Faster: Vad menar du? Det är väl klart att den är din. Det är ju en termos!!
Jag vet inte hur jag ska tolka det här riktigt.
Nog för att jag var scout i min ungdom men jag tror inte att de kosmiska lagarna tillskriver mig äganderätten till allt som kan likna en termos bara för det.
Eller allt som inte liknar en termos, för den delen.

Jag var tvungen att uppväga det fula med med lite lime & äpplen
Linda tar matsex till en ny nivå
Linda spårade fullständigt och satte igång årets kanske mest obegripliga monolog. Det började som en konversation.
My: HUR GOD ÄR PAJEN?! Är den så god att du vill ligga med den?
Linda: Ja, men jag tror den är för mjuk.
My: .. Är det på riktigt det enda som hindrar dig från att ha sex med pajen?
Linda: Ja.
Sen satt hon tyst en stund och funderade.
Linda: Kan man ligga med en paj? Alltså i American Pie gör de ju det, men kan en tjej ligga med en paj? Den blir ju inte hårdare av att man suger på den heller. Den försvinner ju.
Jag tolkar det som att jag bakar sjukt god paj och att Linda är dum i huvudet.

Ett sista citat från Linda: "Det sjukaste är att jag verkligen satt och funderade på hur det skulle gå till att ha sex med en paj."
Spontan reaktion
Kollega: Har du sett nyheterna idag eller?
My: Öh, nej.. Vadårå? VAD HAR DU GJORT?!
Först blev han helt ställd över att jag bara antog att han var skyldig til vad det än hade hänt för hemskheter men sen började han skratta. Sen fortsatte han att skratta sådär bullrigt och hjärtligt tills det lät som han fick ont i magen.
Amen förlåt mig då för att jag reagerade lite för spontant på den där frågan.
Han kunde ju faktiskt ha ringt och bara: "Hej-gumman-har-du-sett-på-nyheterna-det-har-hänt-en hemsk-sak-och-jag-kommer-inte-hem-igen-puss-hej-ta-hand-om-dig-måste-springa-nu!"
Svampmacka är väldigt höstigt
Frikadellen & jag fuskade oss till den utsökta svampen när vi gjorde en egen, väldigt fri, tolkning av att "plocka svamp" tidigare i höstas.

My plockar svamp
Nu har jag återigen fått skogens guld i min ägo & det firade jag genom att inmundiga en formidabel svampmacka.
Oh så gott det är med höst!
Säg som det är istället
Jag tycker hela grejen är urdum. Vadå "inte fastnade på bild?" Klart du fastnade på bild! Det är så det funkar. Kameran registrerar färg och ljus och tadaa - du finns på bilden.
Kan folk inte bara säga som det är istället för att komma med lama ursäkter?
Varför kan folk inte bara säga sanningen och erkänna att de blev fula?

Tyvärr fastnade jag på denna bild
Tv-pizza är utbytt mot dator-pizza

- Om jag har ställt mig och gjort hemlagad pizza alldeles själv?
Oh nej, det är min älskling Linda som ser till att jag har mat på bordet, magfläsk att flyta på och en väl tilltagen rumpa till att sällskapa stolen med.
Att jag sen får äta middagen i min ensamhet framför datorn är en helt annan sak.
En rätt sorglig sak.
Jag tror jag lider av sko-separationsångest
Men så hittade jag de här skorna och mitt hjärta riktigt blöder. Jag inser ju att de inte riktigt håller måttet längre, men det går verkligen emot hela min natur att slänga ut skor.


Kedsen är förresten samma keds som blev missfärgade i Den Stora Tvättkatastrofen förra året.
Jag har så svårt för att göra mig av med skor att min fdp försökte införa något löjligt system hemma så att jag inte skulle samla på mig alldeles för många skor. "Ett par skor in, ett par skor ut" löd den. Men hela regeln var så absurd att jag vänligt, men bestämt, ignorerade den.
Man slänger ju bara inte skor hur som helst!
Men jag erkänner - de här skona mår bra att få åka till skohimlen. Där slipper de lida.
Det är roligt bara för att det är sant
Här om dagen var "Dagens ord" på Computer Sweden så underhållande att jag bara måste dela med mig av det här.
Haha, är det inte fantastiskt roligt?
Eller? Jag testläste detta för Linnéa med apostrof igår & hon gapskrattade. Det tycker jag ni också ska göra.

Det här är en tunnel som ligger i Nuuk
Fast i kaffeträsket - hjälp mig ut
Igår hade jag så sinnessjukt ont i huvudet. Jag hade huvudvärken från helvetet, och jag tror faktiskt inte jag överdriver när jag säger så.
Linnéa med apostrof säger att det beror på att jag är så fast i kaffeträsket att jag har blivit beroende. Jag vägrar tro att jag har blivit någon sorts kaffe-knarkare. Men efter att ha tänkt över konversationen som följde tror jag att jag måste erkänna att hon kanske har rätt.
Linnéa med apostrof: Jo, men man får ont i huvudet om man inte dricker kaffe om man är beroende av det.
My: Jagärinteberoende!
Linnéa med apostrof: Eller?
My: Jomenlyssnapåmignu! I morse drack jag bara en kopp kaffe, en LITEN bara.
Jo, jag hörde hur det lät och nu erkänner jag:
"Hej jag heter My och jag är kaffeknarkare."
- "Heeeeeej My!"
Kan ni hjälpa mig ut ur kaffeträsket?
Oklara tankar såhär på morgonkvisten
- Undrar om min finne på näsan är ute på att ta världsherravälde?
- .. om finnen inte är ute på att ta världsherravälde kan den väl stanna till jul så jag kan spara pengar på Rudolf-kostym.
- Öäöh...?
Jag drar slutsatsen att jag behöver kaffe. Nu.
Kanelbullehybris
Jag inbillade mig att jag kunde äta hela kanelbullen själv. Det kunde jag inte.

Det är dumt att kanelbullarna på café Husaren är så stora.
Jag blir alltid tävlingsinriktad och bara MÅSTE försöka äta en hel sån själv och så slutar det med att jag misslyckas och mår illa istället.
Drömtydning överflödig
Det som är konstigt är att min hjärna valde att processa denna traumatiska händelse genom att blanda in bloggerskan Kissie i alltihop.
Såhär var det: Kissie fick en katt av några bekanta, en helt galen vampyrkatt. Sen förvandlades Kissie också till en vampyr, och sen körde några av de där "bekanta" runt henne i en grå Folkabuss & lät folk suga ut hennes blod.
Ibland undrar jag om det verkligen är sunt att släppa iväg min hjärna på egna äventyr i sömnen.
Jag menar, jag förstår att jag drömde om blod och katter, för det pratade Linnéa och jag om igår, men varför ska Kissie lägga sig i alltihop?
Vem håller vem i handen?
Nåväl. Linnéa skulle lämna blod och hon ville att jag skulle följa med. Inte för att hon behövde stöd, utan för att hon trodde att jag kunde ha nytta av att SE hur det går till att lämna blod innan jag hamnar i en situation när någon helt plötsligt trycker upp en kanyl på storlek med ett avgasrör i min blodåder för att antingen suga ut eller trycka in blod. Omtänksamt av henne.
Vanligtvis är det nog blodgivaren som är nervös och kan vara i behov av lite extra blodsocker i form av saft eller en banan. Nono. Linnéa fick ge mig ett glas saft som jag fick anstränga mig för att inte spilla ut när jag förde det mot till munnen & sköterskan höll noggrannt uppsikt över mig så att jag inte skulle svimma.
Linnéa sträckte ut handen till mig när hon låg där och tömdes på en halv liter blod.
För en utomstående såg det nog ut som att hon sökte tröst hos mig men i själva verket ville hon bara trösta mig.
Om inte det är en riktigt bra vän, så vet inte jag.
& nej, jag svimmade inte. Jag var bara skakis.

Ett konstaterande efter valet

Jag tycker det är synd att ett parti, vars idéer och värderingar skiljer sig så väsentligt från mina, har kommit in i riksdagen med hela 20 mandat.
Mer politisk än så här tänker jag nog inte bli i bloggen.
Men idag är jag väldigt ledsen.
My älskar höstluften
Jag älskar känslan av att allting börjar om efter sommaren. Luften blir plötsligt ren och frisk på ett sätt som den inte är på våren eller sommaren. Luften påminner plötsligt lite om den friska luften på Grönland.
Jag älskar den försiktiga kylan som smeker mina kinder när jag går ut tidigt på en promenad. Jag älskar hur solens strålar riktigt kämpar för att slå igenom - för att värma. Jag blir barnsligt förtjust när ett löv träffar mig i ansiktet på sin väg ner mot marken.
De fina höstdagarna, dem gillar jag.
Resten - not so much.

Tänk er hur fantastisk luften är i kortet
Dagens förlust i tvättstugan

Jag fattar inte vad det är som händer i tvättstugan. Mysteriet med den försvunna högerstrumpan känner ju alla till, men idag har 4 olika strumpor försvunnit spårlöst från tvättstugan.
Värt att notera är att alla 4 strumpor är helt nya. De nyaste ankelstrumporna.
Vem / vad är det som stjäl mina strumpor?
& varför ger den / det sig skoningslöst på de allra nyaste strumporna? Varför är det aldrig de gamla fula strumporna som försvinner? Varför försvinner inte hela par, utan bara en av varje? Är det någon som går omkring med en randig och en prickig ankelsocka i storlek 38 någonstans?
Rättelse för-förra inlägget!

Linda kallade mig visst cockerspaniel. Inte pudel.
Same, same tycker jag. Lockig hund som lockig hund. Jag vill ändå inte se ut som en hund.
Ett fullständigt misslyckande
Ni förstår; morgonens försök i kaffekokandet konst gick käpprätt åt skogs-skogen. Kaffet är äckligt. Riktigt äckligt. Den mörka sörjan jag har främställt här till morgon är den perfekta kaffekoppens fula kusin från landet. Den misslyckade kusinen som försöker vara med i gänget utan att platsa in. Det är blaskigt.
En kaffekonnänsör hade inte ens kallat eländet för kaffe.
Nu är frågan - ska jag tvinga i mig det, eller ska jag koka nytt kaffe & hoppas på succé?

Orutinerat att ta en tugga innan jag tog kort
Jag har inget roligt att säga, men jag skapar spänning
I brist på fyndigheter får ni titta på en alldeles ny bild på mig. Linda tycker jag ser ut som en pudel på den. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, för efter hon sa att jag liknade en pudel sa hon att pudlar "i och för sig är söta."
För säkerhets skull har jag plattat håret idag. Jag måste ju vara snygg (på ett icke-pudelaktigt sätt) när jag ska träffa fellow bloggers!
Vilka det är får ni veta sen. Om ni är snälla.

Pudel?
OH NO JAG HAR GLÖMT ATT LÖSA IN EN CHECK!
Jag har glömt att lösa in en check som gick ut den 14 juli 2010!

Herregud!
Detta är en smärre ekonomisk katastrof - 29 kronor hade betalat ungefär hälften av National Geographic.
Sad face.
Om hösten
Varje år längtar jag lite efter hösten. Jag vill så gärna älska hösten och jag idylliserar den i tankarna varje år. Jag vill så gärna att det ska vara sådär perfekt höstmysigt hela tiden. Det ska vara mysigt att gå höstpromenader och sparka på lövhögar som skimrar i rött och guld, det ska vara mysigt att läsa intelligenta böcker & det ska vara mysigt att ha långa spännande samtal med någon på ett café medan regnet strilar ner utanför. Det ska vara mysigt med tända ljus och varm choklad.
Jag vill att det ska vara mysigt. Men det blir ju aldrig så.
Regnet bara pissar ner utanför, löven är fula och klibbar fast vid skorna. Det är omöjligt att lista ut vilket väder man kan förvänta sig så man är antingen kall eller svettig i sin jävla jacka. Värmeljus är dyrt & jag hinner inte åka till IKEA för att köpa fler. Jag har inte sinnesro till att läsa de där intelligenta böckerna & jag hänger då rakt inte på mysiga caféer tillräckligt ofta. Sen har jag inte någon att gå de där förbannade promenaderna med heller.
Varje år hoppas jag att hösten ska bli perfekt. Men den blir aldrig det.

My vill älska hösten
And the förvirring goes on
I onsdags bokade jag tvättid till i morse för att jag visste att jag skulle vara ledig idag. I morse klev jag upp till klockan 8 för att tvätta. När jag kom till tvättstugan var min tid upptagen. Jag fattade ingenting och sprang irriterat runt där inne för att leta efter MITT tvättlås.
Tvättlåset satt och vaktade bokning 8-12 den 15:e september. Alltså i onsdags.
Jag börjar bli lite orolig för mig själv. Har jag fått Alzheimers?

Tvätten som inte kommer bli tvättad före söndag morgon kl 8
Det var det värsta jag har hört!
Killen som svarade la bad mig att vänta och så hörde jag hur han gapade "TOMAS! DET ÄR EN TANT FRÅN GÖTEBORG SOM VILL PRATA MED DIG!"
Fast han sa det på danska såklart. Jag tolkar det som att min röst inte är helt återställd ännu efter förkylningen.
"Tant"... Pff! Det var det värsta jag har hört!
My tjuvlyssnar på gamla tanter

Killen som kläms i hissen mot sin soptunna - Facebookprofil
Tant 1: Ja, det är otäckt med de där hissarna, man kan ju klämmas till döds. Som han på bilden!
Tant 2: Ja, jättefarligt!
Tant 1: Det är samma med rulltrappor, man kan fastna med lite allt möjligt. Halsdukar är ju rena dödsfällan!
Tant 2: Ja, jag blir nästan lite yr när jag ska gå på en rulltrappa. Det är lite otäckt.
Sedan fortsatte damerna i godan ro att dricka sitt kaffe.
Trots att man kan sätta kaffe i halsen. Modigt gjort av dem, tycker jag.
Kärleksfulla barn på Avenyn
Barnen gick i festivalstämning längs Avenyn och skrattade, sjöng, ropade, skrek, hurrade, viftade med vimplar och delade ut lappar med olika glada budskap & kärleksbudskap.
Ett av barnen skrek "LE!" plötsligt hade hennes lilla hand lämnat en lapp i min hand.

En en mycket kort men intensiv stund hade alla barnen passerat mig och jag stog ensam kvar mitt på Avenyn och kände mig lite förvirrad med en söt, men lite obegriplig lapp i min hand, och med ett stort, stort leende på läpparna.
Jag antar att lappen är någon sorts uppmaning till att uppskatta min pojke? Eller festa? Eller ha roligt på kalas? Ska jag festa mer med pojkar? Eller gå på kalas med min pojke?
Jag vet faktiskt inte vad den betyder, men jag är väldigt glad för min lilla mystiska skrynkliga lapp.
Lilleputtlandet Grönland
Jag tycker om att vara hemma på Grönland för där är jag helt plötsligt inte direkt speciellt kort längre. Jag är normal. Till och med lite längre än de andra.
I somras hittade jag nog det ultimata beviset på att eskimåer är lite mindre än andra.

"Jaha. En grävskopa", kanske ni tänker. Nehej, det är minsann en väldigt liten grävskopa!

Grönland är ett lilleputtland som bara råkar ligga på en väldigt väldigt stor ö.
Ikväll är det Arga Snickaren

Jag måste erkänna en sak - I am strangely attracted to Arga Snickaren. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men det är ju något med män i snickarbyxor. & nåt med män som verkar vara badboys. Men som är snälla innerst inne.
Arga Snickaren är liksom en arg-sexig handyman som gör bra tv av att skälla ut folk för att folk är fullständigt inkompetenta.
Hur kan man inte gilla honom?
Om det här med visdomständer
En sak som oroar mig lite är vad alla svarar när jag berättar att jag håller på att få en tand. Nästan alla säger något om hur mycket smärta jag kan vänta mig i framtiden.
"VÄNTA bara tills du måste dra ut den, det gör ont på riktigt!"
Vad är grejen? Är tandutslitandet obligatoriskt? Kommer de slita ut mina tänder?
Jag vill inte det. Jag har tandläkarskräck. Jag tycker min tand ska växa klart och sen låta mig vara i fred.
Make me feel good. Säg att det inte är någon fara!
Om Dogge Doggelito igen

Ur GP onsdag den 15/9-2010
HAN SÄGER JU JA TILL ALLTING FÖR GUDS SKULL!
Kan han inte bara lugna ner sig lite? Lite bara?
Men det är ju du från TV!
Jag har faktiskt varit barnkändis. Ni förstår - jag har varit med i ett sex (6) minuter långt inslag på barnprogrammens barnprogram. Det bästa som sändes på 90-talet. Hjärnkontoret.
Det är sant! Hjärnkontoret gjorde två specialprogram när de var på Grönland och de ville göra en intervju med mig.
I det här avsnittet var jag med:
... men det får ni inte se, för det här är bara introt!
Jag var så fab'n'famous att jag blev IGENKÄND av mina klasskamrater när jag flyttade till Sverige när jag var 11. Min lärare blev så till sig över att ha en "kändis"(jo, hon använde det ordet!) i klassen att hon tvingade alla att se programmet i klassen. Som en kul klass-aktivitet. Pinsamt.
Nåväl! Det trodde ni inte om er alldeles egna svenskimå va?
Väldigt PK-uttalande
Kund: Ja, men så här är det: Marknaden just nu för den här varan är vad jag skulle vilja kalla en "ludermarknad"!
Vänta lite. Backa bandet. Sa han verkligen så?
My: Öööh. Va?
Kund: Ja. Luder. L-u-d-e-r. Ludermarknad.
Gissa om jag blev förvånad över det här uttalandet?
Lite mer om grönländska högtidstraditioner
Kaffemik, är som det låter, något som involverar kaffe. Enklast förklarat är en kaffemik någon form av Öppet Hus med kaffebjudning.
När man anordnar kaffemik kan man som grönlänning förvänta sig att hemmet kommer att invaderas av massa kaffetörstande vänner, familjemedlemmar, släktingar, jobbarkompisar, nyfikna grannar och diverse löst folk.

När jag fyllde sju år hade vi skattjakt/kaffemik
På en kaffemik serveras det vanligtvis kaffe, te, hembakta kakor, och kanske någon tårta med supergoda "sortebær" som dekoration, men namnet till trots är det inte fikat som står i centrum för kalaset. Det är den sociala samvaron.
Folk kommer och går under hela dagen, men ingen stannar hela tiden. Eftersom det är ett sånt flöde med folk brukar det höra till att man dricker högst två koppar kaffe och sedan reser sig för att lämna plats till andra.
Man träffas för att träffas. Man träffas för att utbyta skvaller. Man träffas för att se hur mycket lillgrabben har växt eller för att snick-snacka lite om stort och småt. Folk kommer, folk går, men det är alltid en välkomnande och kärleksfull atmosfär.
Kaffemik är en fantastisk grönländsk tradition! ♥
Undagstagsmusikaler jag faktiskt gillar
Musikaler på riktigt
Ska det vara så ska det vara! Musikaler skall ses på riktigt. Man ska sitta i en pompös salong någonstans ute i världen och se en fin musikal. Jag såg faktiskt Mamma Mia i London för 7 år sen.
Disneyfilmer
Disneyfilmer är tecknade. Tecknade människor/figurer gör konstiga saker. Att tecknade människor helt plötsligt börjar sjunga och dansa är inget konstigt. De är ju tecknade så!
Sweeney Todd
... För att det är Johnny Depp! Fler frågor? Edward Scissorhands faller under samma kategori. Jag är ganska övertygad om att om jag hade levt i Tim Burtons värld så hade jag också sjungit sånger. Hela tiden. Kanske till och med dansat.
Willy Wonka and the Chocolate Factory
Om ni tror jag menar den nya versionen med Johnny Depp så har fel. Jag menar filmen från 1971. Den riktiga. Den där en massa orange-målade dvärgar springer omkring och sjunger Oompa-Loompasong.
Moulin Rouge
Jo. Den också.
Grease
Trots att jag blir smått illamående av Grease så måste den med på listan. Grease är Grease. Sen är sångerna faktiskt helt fantastiska.

Jag bara stör mig på musikaler
Det stör mig dessutom att folk helt plötsligt släpper det de har för sig för att skutta omkring och dansa och sjunga. Ett helt litet samhälle kan helt plötsligt drälla omkring och sjunga någon lustig sång. Ingen tycker det är konstigt. Alla bara hänger med. Och alla kan låten, konstigt nog?
Sen när låten är slut återvänder alla till det de gjorde, utan att låtsas om någonting. Som om ingenting hade hänt. Som att det inte alls är konstigt att massvis med människor står i konstiga dansposer mitt i gatan.
Som en flash mob. I filmform.
Det stör mig.

Snärtig kommentar!
En kille har på sig en seglar-tröja och en vimsig gubbe som står bakom honom i kön lägger sig i och vill fråga något.
Gubbe: Jag bara MÅSTE fråga, vad seglar du för något?
Trött småbarnspappa: .. En båt ..
Det, mina vänner, det tycker jag är en snärtig kommentar!
Genuint bittra människor har en tendes att göra mig genuint glad. Undrar varför.

Det här är en detalj från en båt.
Vad är Dogge-Doggelitos grej?!
Han är ju ÖVERALLT!
Reklamer, i filmer (nu senast i Orion, vad jag har förstått), Facebook & andra sociala medier, i Berg flyttar in, han påstår att Gud snackar med honom, han är på affischer...
Håller Dogge på att ta över världen eller vad är grejen?
Otäckt.

Grönländsk/dansk film i Aktuellt

Filmen, som baseras på en verklig händelse, handlar om att grönländska barn rövades bort från sina familjer på Grönland för att "skolas" till danska medborgare. Barnen fick vara i Danmark i 1,5 år, men efter hemkomsten till Grönland fick de bo på ett barnhem i Nuuk där deras danskifiering skulle fortsätta.
De här barnen fråntogs inte bara sina familjer, utan även sitt språk och sin kultur. Barnen hade vid återkomsten till Grönland glömt sitt språk och kunde därför inte kommunicera med sina grönländska familjer.
Ämnet har blivit mycket kontroversiellt eftersom de utsatta kräver en ursäkt från den danska regeringen.
Aktuellt hade ett inslag om det här och det kan ni se HÄR!
Klippet börjar 19:45 minuter in i programmet. Observera att klippet bara visas till fredag den 17/09-2010.
Titta på klippet och kommentera gärna efteråt.
Finns det ens telefoner i Orch-världen?
Problemet är att eftersom jag har varit sjuk så är min röst inte riktigt som den vanligtvis brukar. Missförstå mig inte, jag är inte en en person med en ljus änglaröst och ett porlande skratt, men riktigt så här manlig brukar jag inte låta.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att min röst är återställd till i morgon!
Annars kanske en massa människor kommer tro att de har pratat med en Orch i telefon.
Lite om grönländska födelsedagstraditioner

Min grönländska familj ♥
Idag fyller min styvmamma/mamma/extramamma år.
Det hade jag fullständigt glömt på grund av en mycket tragisk händelse som involverade min kalender och sommarhuset i maj. Eftersom kalendern så snällt ligger där i sommarstugan, har jag också missat att hon fyller år idag eftersom alla födelsedagar står uppskrivna där i kalendern och ingen annan stans. Jag är världens sämsta dotter, jag vet.
På Grönland finns det fram för allt två starka födelsedagstraditioner. Den ena är att man anordnar "kaffemik" (mer om det i ett separat inlägg) och det andra är en tradition av att man, utöver att önska grattis till den som fyller år, även önskar grattis till familjemedlemmar eller andra anhöriga.
Det är en fin tradition. Så om ni vill embrace:a lite grönländsk tradition så här på en lördag kväll så kan ni skriva grattis (eller ni kan för all del skriva "pilluarit" som betyder grattis på grönländska) i kommentarsfältet.
Gör det! Min låtsasmamma är truly en fantastisk människa som jag älskar av hela mitt hjärta, och jag önskar henne verkligen en underbar, fantastisk födelsedag. ♥
Uppföljning: hur hemlösa får sina röstkort
Tydligen är det vanligt att hemlösa har svårt att rösta eftersom de ofta saknar både röstkort och legitimation.
Jag har letat på Valmyndigheten och funnit att hemlösa som inte har fått något röstkort, kan få ett nytt från kommunen, länsstyrelsen eller Valmyndigheten genom att uppge personnummer.
Sen får de hämta ut röstkorten där de vill.
Bra!
En förvirrad svenskimå
I måndags kom jag tre timmar för tidigt till skolan. Jag hade helt glömt bort att vi började klockan 13 istället för klockan 10 så jag stod otåligt och trampade när Linnéa med apostrof yrvaket förklarade hur läget stod till.
I tisdags morse var jag på väg med buss till mitt nya jobb med buss. När jag satt på bussen kom jag plötsligt på att jag inte hade någon aning om vilken hållplats jag skulle kliva av på. Jag satt alltså på en buss, på väg mitt ut i ingenstans, utan att veta var jag skulle kliva av.
I onsdags klev jag upp klockan 06:30 och gjorde mig klar till skolan. Klockan 07:45 var jag på väg till skolan och stod på Centralstationen när jag plötsligt började tvivla på vilken dag det var och om vi skulle börja klockan 08, 10 eller 13 eller om jag rent faktiskt var ledig den dagen.
I torsdags snurrade jag omkring på skolan utan att veta vilken föreläsningssal vi skulle vara i.
I fredags vaknade jag och var alldeles tagen på sängen av det faktum att jag har gått och blivit förkyld, för det brukar jag inte bli
.. och slutligen sitter jag alltså i min soffa idag, lördag, och har en känsla av att jag har glömt något viktigt.

Förvirrad svenskimå
Det verkar vara någon års-grej

Tur att bilden är suddig & gammal så att ni inte ser hur risig jag ser ut nu
Den 10:e September förra året var jag också sjuk.
Jag funderar nu på om det är något sorts form av illasinnat speciellt års-virus jag har åkt på?
Kan det vara så?
Undrar om Kapten Stofil kan bota feber?
Men eftersom jag tyvärr inte kan göra något åt min veka mänsklighet just nu, får jag snällt finna mig i att ligga i sängen och läsa Kapten Stofil.

& ni som reagerar på att jag tuggar barntuggummi (V6 med jordgubbssmak) och efterföljande klistrar dem i nacken på stackars ovetande kurskamrater, läser serietidningar samt ser på Disneyfilm och därför drar slutsatsen att jag är barnslig - ni har helt rätt.
Så nu vet vi det också.
Men han var iallafall artig
Han sjöng med inlevelse och med ärlighet i sin blick. Innerligt.
Sen skulle han av på Kungsportsplatsen. Då bestämde han sig för att, med bestämdhet, skaka hand med tjejen som satt framför mig. Hon var inte lika glad för det som han, kan jag tänka mig.
Sen gick han av spårvagnen med orden "Nationalteatern. Karl heter jag. Tack!"
Mycket kan man säga om fyllon, men han här var iallafall artig. Något konstig, men definitivt artig.
& lite musikalisk.
Dagens lärdom till kurskamrat: sätt dig in...

Dagens lärdom till kurskamrat: sätt dig inte framför mig i föreläsningssalen om du inte till ha en V6 tattoo i nacken.
Det är en perfekt inomhusfrisyr
Kollega: Åh, du har klippt luggen igen!
My: Ja och jag ångrar mig!
Kollega: Det gör du ju varje gång, gumman..
My: Mmm..
Jag ångrar mig dels för att min raklugg kräver nämligen ihärdigt plattande och inte tål minsta lilla fukt, för då fjongar den till sig och blir lockig och dels för att jag nog inte passar i lugg. Speciellt inte en krullig lugg.
Göteborg har ju, som ni kanske vet, 100 % luftfuktighet nästan varje dag. Which means att alla ansträngningar jag lägger på att göra håret blankt, rakt och glänsande är totalt förgäves så fort jag kliver utanför dörren.
Så varför, varför kan jag inte lära mig att låta den stackars luggen vara i fred?

Den här frisyren funkar bara inomhus
Grattis Anne! Pilluarit Anne!

My & Anne, april 2010
Anne & jag lärde känna varandra via bloggen en gång för länge sen. Anne är bra. Väldigt bra. Anne älskar också Grönland, fast hon inte har varit där ännu.
Nu ska vi fira Annes 50-årsdag!
Tillexempel kan man sjunga en grönländsk födelsedagssång för henne. Såhär:
♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫
Inuuissiortoq pilluarit, qanortoq inuummersorit. Inuuissiorninni taakkuulluta. Tamatta nuannaarpugut. Skåleerta pitsammik taakkuulluta. Tamatta nikutserluta. Inuummersoqqullugu qaaqqusisoq. Ullorsiortoq una.
♪♫♪♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫
(Om ni inte kan texten så kan ni väl nynna med?)
Grattis Anne! Pilluarit Anne! ♥
Men varför grinar My?!

Tårar
Är det
A) För att hon är en mes?
B) För att hon har ramlat?
C) För att hon skär massvis med lök?
Nu testar vi mobilblogg. Igen.
Nu testar vi mobilblogg. Igen.
Jag tycker det är en relevant fråga
My: Linda.. Får hemlösa rösta?
Linda: Klart de får!!
My: Mm, fast var skickar de röstkorten då?
& jag vill bara understryka att jag inte menar att hemlösa inte borde få rösta eller att jag inte trodde att hemlösa skulle vara omyndigförklarade hela bunten och således inte får rösta.
Jag undrade bara.
Min vanliga otur

Brevet som kom bort såg ungefär ut såhär
Det visade sig att de inte hade fått in min ansökan över huvud taget, trots att jag skickade den i maj.
Naturligtvis såg min vanliga otur till att Posten slarvade bort mitt superviktiga brev till CSN istället för moster Agdas gamla dammiga vykort skickat från Eksjö som ingen ändå ville ha.
Ärligt talat - hur ofta händer det ens att något kommer bort i Posten? Kunde de inte ha slarvat bort det där risiga vykortet istället för att indirekt orsaka mig fattigdom, ond bråd död osv?
Jag vägrar bli en modebloggare!

Alltså är treggings ett par byxliknande leggings. Är ni med?
Damn - ni får mig att känna mig som värsta modebloggaren som upplyser er om "modetermer".
Det känns inte okej. Damn you, readers!
En FB-status & en bild säger mer än tusen ord


Död & förbannelse åt det hårda golvet i Femman-huset.
Jag vill ju inte bli nörd ofrivilligt

Bokstaven "d" fattas, we know
Linnéa med apostrof: Eh. Ja?
Jag vet inte varför Linnéa med apostrof tyckte att jag skulle lära mig det här men det kanske var för att jag skulle kunna kommunicera med till exempel WowJocke om jag nu skulle träffa honom någon dag.
My som Treggingssmurfen?
Jag har nu noterat att mina ben (speciellt mina knän) har börjat anta en en svag nyans av blått. Jag är definitivt blåare i hyn än innan.
Jag undrar nu om jag i själva verket håller på att förvandlas till en smurf.
Det kan ju naturligtvis också vara treggingsen som färgar av sig på mina ben, men smurfteorin känns mycket mer trovärdig.
Eller kanske det är en kombination! Jag håller på att förvandlas till en smurf med treggings?
My tipsar!
Därför brukar jag ställa mig och laga mycket mat på söndagarna så att jag kan fylla frysen med lunchlådor till skolan och så har jag alltid nåt att riva fram om jag kommer hem någon dag och är superhungrig.
Smart va?

Sparar dessutom pengar
Den där förbannelsen spökar igen
Alla mina officiella foton (ID-kort, pass osv) blir helt enkelt inte bra. De blir inte bara dåliga, utan riktigt fruktansvärt dåliga. Ser jag inte ut som en förbrytare av värsta rang ser jag ut som en sån där mördare som kommer klicka vilken sekund som helst och besinningslöst kasta gungstolar omkring sig. You know the type.
Nåväl! I veckan fick jag skaffa passerkort till skolan så att jag kan komma in på helger och på kvällarna också.(Hello No-lifer!)
Kortet är.. Hemskt. Jag var inte beredd när han tog kortet så jag tror att jag försökte låta bli att skratta åt något som Linnéa med apostrof sa till mig.
Resultatet: Jag ser inte bara galen ut, jag ser också extremt fet ut.

Nog för att kameran "lägger på 5 kilo" men måste den så nödvändigt lägga de kilona på mina (redan väldigt runda) kinder?
Min första kommentar när jag såg kortet var "Åh nej, nu måste jag hoppa från en bro!", vilket framkallade lite dålig stämning där inne på vaktmästeriet.
I am telling you - det vilar en förbannelse över mig och mina officiella foton.
Nice try.. Men det räcker inte
I morse vaknade jag när således när klockan ringde - glömde fullständigt bort mina träningsintentioner och snoozade i 30 minuter. Resultatet? Jag tror inte jag hinner träna. Jag har varken packat väskan, förberett frukost eller ens FUNDERAT på vad jag skulle ha haft med mig till gymmet för att kunna göra mig i ordning.

Det här är en bild från en morgonpromenad förra året
Nu inser jag ju att det kunde ha varit ganska smart att ha gjort någon sorts tidsplan, så jag vet hur mycket tid som kommer gå åt.
Typiskt. Nu blir det alltså inget gymmande här till morgon utan det får bli i eftermiddag.
Men en morgonpromenad kan jag klara!
Jag är bara en sån som ramlar mycket
Jag kan inte rå för det. Jag har extremt risig balans, verkar det som. Det spelar inte så stor roll vad det är för underlag heller, eller vilka sorts skor jag har på mig. Går jag barfota snubblar jag minst lika mycket. Är underlaget helt platt så snubblar jag för att det är helt platt. Ni fattar va?
För att undvika vissa pinsamma tystnader har jag några ursäkter som jag med fördel kan använda när jag har ramlat och folk står och misstänksamt ser på.
"I didn't fall. I was testing gravity. It still works."
"I didn't fall. I was attacking the floor."
"I didn't fall. Period."

Till mitt fönsterförsvar:
Jag tillhör för det första inte den generationen som på allvar tror att man kan bli dömd och utstött ur samhället om inte fönstren var så putsade att ens (ovanligt korkade?) kompisar misstar fönstret för att inte finnas alls och således råkar smälla valfri kroppsdel in i dem eller för den delen speglar sig i dem.
Dessutom känns det helt meningslöst att putsa fönster eftersom Göteborg snittar ungefär 345 regndagar om året.
Jag väljer istället på att med tålamod invänta nästa skyfall. Med lite tur kanske det piskar på så bra att fönstren blir rena med Moder Naturs hjälp.

Regngudarna & Moder Natur - gör lite nytta!
Tack Anna för tipset.
The pro's and the con's
Nackdelen med att det är soligt - mina extremt otvättade köksfönster ger mig dåligt samvete för att jag dricker kaffe istället för att putsa dem.

Men å andra sidan: Om jag väntar bara ett litet tag till så spelar det inte någon roll om det är soligt eller inte för jag kommer ändå inte kunna se ut genom fönstret.
Men om de hade varit elaka hade jag kunnat dränka dem
Jag drömde att inte mindre än TVÅ bloggläsare kom fram till mig & sa att de läste min blogg. Den ena ville till och med ta ett sånt där "fankort" med oss två tillsammans.
Det hela eskalerade till att alla andra som var på badhuset (ja, vi var på ett badhus, stackars drömläsare som fick se mig göra köttbullen!) trodde att jag var någon sorts form av kändis och kom och cirkulerade runt mig, viskade och tog upp sina flashiga mobiler för att googla mig.
Mitt i allt det här stod jag i en gammal risig bikini och kände mig obehaglig till mods.
Nu var det visserligen bara en dröm, men jag tror att jag i framtiden ska avstå från att:
1) åka till badhus i risiga badkläder
2) åka till badhus innan jag har gått ner ungefär halva min kroppsvikt
3) göra köttbullen. Punkt.
Just in case.
Vi har valt att kalla den "Stridsmus 90"
Helt plötsligt skuttade en pigg liten mus fram och stannade så nära som 20 cm från min hand.
Det fantastiska med min kära väninna är att hon, liksom jag, inte är en sån där vek typ. Så istället för att reagera som merparten av de kvinnor jag är bekant med (det vill säga flaxa med armarna och skrikandes springa därifrån) så möttes den lilla musen av ett gäng med snutteputtiga ljud som "naaaw, heeeeej lilla tussevännen! Vill du ha mat?" och så vidare från båda oss.

Eftersom vi båda är lite osäkra på exakt vilken sorts mus det var har vi valt att kalla den för "Stridsmus 90".
I osäkra tillfällen funkar det alltid att sätta "Strids-" framför och "90" efteråt. Det är så de gör i militäret, tror jag.
Eller så kanske de hade skjutit den? Jag vet inte.
Just my luck!

Strålande sol och lite fluffmoln
Så fort skolan började igen (igår) bestämde sig solen tydligen för att ta med sommaren hit till Göteborg för att hänga lite, tillsammans med de fluffiga söta Cumulus-molnen.
Vädegudarna - ni suger. Fortfarande!
Alla kan behöva lite vardagsflykt
Just fyndet av myntet utgjorde stor sensation i mitt liv eftersom 1) det är roligt att hitta pengar 2) det var intet mindre än en norsk enkrona jag fann ligga där i gräset.
Alla vet ju att norska oljepengar är så fruktansvärt mycket bättre än svenska pengar. En kort stund föreställde jag mig till och med att jag var rikare än Ingvar Kamprad (fast med norska pengar). Min känsla som nyrik varade dock en mycket kort stund eftersom jag inte är så dum att jag tror att en norsk enkrona kan köpa mig guld och gröna skogar.

My drömmer om livet som rik
Men jag hann drömma mig bort till rikedomarnas värld en liten stund i alla fall.
& enkronan? - Ja den la jag tillbaka, så att någon annan kan hitta den och drömma sig bort till rikedomarna en stund.
Och det är inget recept jag rekommenderar
I morse körde jag på den ska okonventionella grötkokningsmetoden som lyder som följer: "Häll i alla ingredienser i en gryta och sätt plattan på högsta värme. Glöm bort. Låt koka tills vattnet har avdunstat och gröten bränt vid."
Jag vill nu göra ett litet tillägg till ovanstående recept - nämligen gör om, gör rätt.
"Don't panic" som ska vara mitt motto.. Pyttsan!
Ni som är bevandrade i bloggen sedan tidigare vet att det här med att "ta det lugnt" och "hålla ett lagom tempo" är begrepp som jag inte är speciellt bekant med.
Idag har mina 3 kurser dragit igång. Totalt 45 högskolepoäng. Alltså motsvarande 1,5 terminer.
Om det ovanstående skulle kännas undermåligt som prestation tänkte jag (tydligen) matcha det med i runda slängar tre deltidsjobb..
Jag vill inte verka negativ, men jag tror jag redan nu kan fastställa med säkerhet att jag sitter i skiten.
