International Coffee Day

Edit 09:08: Jag har nu fått lära mig att internationella kaffedagen var igår, den 29:e september. Jag är mycket mycket ledsen för att jag har missat den dagen. Men jag dricker kaffe ändå!
 
Hej vänner! Jag tittar bara in här snabbt för att påminna er om att det är Internationella Kaffe-dagen idag. Ännu en viktig dag att fira!
 
Jag firar såklart på bästa möjliga sätt och förklarar min förstaste morgonkaffekopp evig och stor kärlek. Det kan ni göra med. Eller så kan ni fira utan att pose:a urfånigt med en kaffekopp. Det gör ni som ni vill såklart.
 
Ser ni kärleken?
 
Om ni inte vill pose:a urfånigt så kan ni kanske nöja er med att bara njuta lite extra av kaffet idag. Det gör jag nämligen. OCH pose:ar urfånigt samtidigt. (Men det är bara för er skull.)
 

Förrsten så tror jag att jag att det kan vara en bra idé att jag kanske dricker upp kaffet i koppen innan jag ger mig på att författa blogginlägg. Men för all del. Godmorgon och glad internationell kaffedag!
I huvudet på My | | 2 kommentarer |

Om ni någonsin ska engagera er i miljöfrågor så engagera er i chokladfrågan

Idag är det den Internationella Chokladdagen. Imorse visste jag inte om det men nu har den trettonde september plötsligt gått och blivit den allra viktigaste dagen jag vet.
 
My <3 choklad
 
Och speciellt viktigt blev det när jag läste på Supermiljöbloggen att självaste existensen av choklad hotas av klimatförändringarna. Såhär va: om det blir för varmt kan det bli svårare att odla kakaobönor. Och förutom att det är katastrofalt för de bönder som försörjer sig på odling av de här magiska bönorna så handlar det faktiskt om choklad här. Liv och död och choklad.
 
Så! Om du inte tidigare har brytt dig speciellt mycket om klimatfrågor innan så är väl det här anledning nog att börja göra det?
 
Rädda planeten, rädda chokladen!
 
 
I huvudet på My | | 4 kommentarer |

På den sjätte dagen återuppstod hon från Snorriket

And so it begins. Hösten och bassilusker och bakterier och snorhärvor och äckligt gojs.
 
En annan är ju bara människa så jag dukade under för en sjuk förkylning redan förra veckan. Jag fick liksom inte ens förvarningar i form av Det Smygande Halsontet eller Den Långsamt Ökade Snorproduktionen, utan min kropp gick ut riktigt hårt med en natts feberdrömmar för att sedan låta mig vakna upp till total utmattning och dunderförkylning. Och sedan följde flera dagar av ynklighet, matthet, snorighet, häxröst och hålla-min-sambo-vaken-hela-nätterna-hosta. Och tv-serie-tittande i oändlighet.
 
Men! igår fick jag nog av allt elände och bestämde mig för att det fick räcka. Så imorse när väckarklockan ringde lämnade jag den varma sköna sängen, snöt mig femtioelva gånger, tog på mig riktiga gå-ut-i-världen-kläder, snoffsade till ansiktet så gott det gick och skrek "NU GÅR VI TILL JOBBET!" till min kropp för att den liksom skulle fatta läget. Och sen gick vi (jag och min kropp) ut i det där det kalla, ljusa och skarpa som kallas utomhus.
 
I början verkade min kropp fatta läget ganska bra och det kändes såhär:
 
 
Men sen verkade verkligheten komma ikapp mig och min kropp och nu känns det lite mer såhär:
 
 
Om ni ursäktar mig ska jag gå och hosta lite nu. Och snyta mig. Tackochhej.
Upp