Gokväll visar klipp från Grönland

Nyligen var det lite Grönland i tv-rutan. Gokväll visade ett långt och fint klipp från ön Qeqertarsuaq (Disko) på västra Grönland.

Klippet innehåller bland annat massvis fantastiska bilder och lite valsafari. Ni får också se hur det går till på kaffemik och hur man målar hus på Grönland.


Se klippet på SVT play.


Klippet finns tillgängligt till den 28 november 2010.



Update: Klippet börjar vid 32:45.

Linda vet hur man på bästa sätt gör en bak...

dsc01878 (MMS)

Linda vet hur man på bästa sätt gör en bakfull svenskimå lycklig. Julmust och middag.


Resfebern smyger sig på

Idag är det 13 dagar tills jag reser bort. 13 dagar tills jag ska ta mitt pick och pack och befinna mig på flygplatsen okristligt tidigt för att resa ner till ekvatorn.

Nu börjar jag snart bli klar med alla vaccinationer och på måndag börjar våra förberedande föreläsningar inför resan. Linnéa med apostrof har börjat fundera på solskydd och hur mycket vi kommer driva varandra till vansinne under flygresan.

Jag kan inte hjälpa att jag börjar få lite resfeber.

Jag vill åka nu, nu, nu!


PappaMy ser det från den ljusa sidan

PappaMy och jag pratade om att mitt ansikte har blivit permanent vanställt nu eftersom de förbannade svinkopporna har torkat och har lämnat två stora ärr i mitt ansikte. Jag är lite ledsen för det.

My: Det är ju inte så roligt och gå runt resten av livet och se ut som en spetälsk!
PappaMy: Jo, men det är bra. Då håller folk sig undan. Du får se det positivt gumman.

Ser inte fram emot ett liv som utböling


Hemmaspa är det bästa spa:et

Ikväll ska jag "lyxa till det" lite och köra ett minispa. Hårinpackning, scrubb, insmörjning, diverse hårborttagning, fotvård osv osv

Hemmaspa lockar mig lite mer än att gå på riktigt spa av främst två anledningar.

För det första är det mycket billigare än exempelvis Hagabadet. Det är liksom skönt att slippa bli påtvingad massa mystiska dyra produkter "som är det bästa som någonsin har hänt min hy" utan att jag ens visste att min hy mådde hur dåligt som helst.

Det allra bästa är dock att jag slipper genomlida det där mjukvålds-massagen. Inga fler blåmärken till mig.

Hemmaspa i det Myiska residenset


Om min nya väckarklocka

Min nya väckarklocka - grävskopan (förra inlägget) forsätter att ta plats i bloggen. Här listar jag för- och nackdelarna.

Fördel: Den var gratis. Jag har i alla fall inte betalat för den.
Nackdel: Den är lite otymplig. Ingen reseväckarklocka, om man säger så.
Fördel: Den är ganska unik som väckarklocka.
Nackdel: Den går inte att ställa in på exakt tid. "Någon gång mellan sju och åtta" är inte tillräckligt precist.
Fördel: Det ska vara lättare att vakna till ljus. Blinkande ljus borde falla in under den kategorin.
Nackdel: Jag har letat efter snooze-knappen men jag hittar den inte.

Nackdelarna överväger fördelarna - jag drar därför slutsatsen att jag nog tycker inte om min nya väckarklocka som står och brummar på gården.

Den är suddig för jag fick ta den lite i smyg. Väckarklockan kanske är blyg.


Oh take me back to yesterday

Igår hände det massa spännande saker utanför mitt fönster! Stora maskiner kom och grävde bort asfaltsplätten på min gård. Jag var jätteimponerad och satt på fönsterkarmen för att se vad de skulle göra, hur de skulle göra och för att förstå vad de tänker göra istället nu istället.

I morse var jag inte lika imponerad när maskinerna och jobbargubbarna satte igång med att gräva och bröta och brumma och rispa och ropa.

De började jobba klockan sju, nämligen.

Spännade ny väckarklocka jag har fått


Klubben för Inbördes Beundran

I förrgårr hade ett gäng bloggare ett spontant möte under ett av Ella's logginlägg.

Eller, egentligen började det bara med att Pelle och Anna tjatade på Ella om att hon skulle börja blogga igen. Jag skrev att jag har lovat Ella att vi inte skulle tjata och sen kom Rebecca och la sig i alltihop.

Vi började i bästa bloggstil med lite "personangrepp" riktade mot Pelle. Pelle gav "svar på tal" och kastade ur sig en ny "cliffhanger" (mera tomma löften det vill säga.). Sen pratade vi lite om blod ett tag, för lite "drama" behövs ju. Rebecca och jag började prata några bloggare vi tycker har hamnat på "dissar-listan". Sen började alla ge tips på bra och roliga "upcoming-bloggare". Efter det diskuterade vi passionerat Lady Dahmer och kom fram till att hon "provocerar" oss. Till slut var klockan så mycket att vi behövde få vår "skönhetssömn" så vi sa godnatt, bara för att allting skulle börja om igen nästa dag.

Fast nästa dag pratade vi mer om hur det är att bli vuxen och ta ansvar. Och så gjorde vi såklart fler personangrepp på Pelle.

Jag vet inte hur ni känner, men jag tycker att den där virtuella intensiva bloggträffen bäst kan jämföras med "Klubben för inbördes beundran". Så jag döpte den till det.

Såhär började det. 224 kommentarer senare är det kanske inte slut ännu.

 

[Pelle får ingen cencurering över sitt namn för att han säger att ni är välkomna att stalka honom. Eller så får han ingen cencurering för att jag misstänker att han inte bryr sig så mycket eftersom han lägger ut sitt eget namn.]


Då hade ju ingen vetat om att de fanns

Idag pratade vi lite om att människor borde gå i ide på vintern och sova oss igenom all tid när det är kallt. Som björnarna gör.

Kurskamrat
: Men alltså.. Går isbjörnar i ide?
Linnéa med apostrof: Ehh.. Haha. Va?
My: Haha om de gjorde det hade vi ju knappast vetat om att de finns!

Linnéa och jag trodde ju naturligtvis att skämtade när han frågade men det gjorde han inte.

Men sen är han ju halvafrikan också. De har ju inte koll på arktis.

Den här isbjörnen har gått och lagt sig på mitt gamla jobb


De ambitiösa måndagarna

Jag har ingen mat hemma typ. Jag behöver verkligen gå och handla men jag har liksom ingen ork till det. Idag har jag dessutom haft dunderkonstig huvudvärk och så var det så mycket folk på bussen att jag inte orkade gå till ICA.

Den lata strategin är inte till så mycket hjälp när man har ett blodsockervärde på noll och man verkligen vill ha något att äta.

Min ambitiösa måndagslösning: Gå till den superdyra närlivsbutiken och köpa färdigpizza och mjölk.

Ibland orkar man bara inte mer än så här


På söndagar får även intellektet vila

Jag vet inte om ni tycker det här är roligt eller om det helt enkelt är en sån där "man-måste-verkligen-känna-oss-för-att-förstå-grej" men jag chansar på att ni tycker det är roligt.

På söndagar får man nämligen har lite låg humor. Det är ju trots allt en vilodag och man ska inte arbeta då. Inte ens med hjärnan.

 

Hahahahaha! ...? Eller? Jag tycker iallafall det är kul.


VAD ÄR BLOGG.SE'S PROBLEM?!

Jag har märkt att blogg.se har börjat med en massa underligheter.

Till exempel att inlägg hamnar på helt fel tider?

När man postar ett utkast hamnar de inte överst på sidan, utan hamnar insprängda mellan gamla inlägg.
Det verkar som att de hamnar i "realtid" för när utkastet först skrevs?

Inläggen hamnar alltså där de hade varit i turföljden om de hade publicerats med detsamma och inte sparats som utkast...?

(Am I making any sense?)

Har ni också haft detta problemet?

Jag blev Peter Griffin, vem blev du?

Jag gjorde ett test på GP.se. "Vem är du i Family Guy?".

Klicka på bilden för att göra testet själv

 

Jag känner mig inte så Peter:ig men det är ju bättre än att bli Meg så jag ska inte klaga.

 

Vem blev du?


Expedition: Införskaffa mutor

Nu ska jag ta mig i kragen och bege mig utomhus för första gången på evigheter.

Det är nämligen så att jag har isolerat mig i mitt kök sedan i fredags och suttit och stirrat på en avhandling som jag måste försöka begripa mig på. Under den här mycket intensiva pluggperioder har jag alltså inte stuckit min näsa utanför dörren en endaste gång.

Nu ska jag dock ta mig i kragen och vandra iväg till ICA för att inhandla mig någon sorts form av muta.

Jag tänker nämligen muta mig själv till att producera något idag. Om jag skriver minst 500 ord får jag choklad.

Om det inte hade varit för belöningen hade jag aldrig gått ut idag


Kinderegg och bakpulver

Lördagen till ära ville jag baka scones till frukost. (Fast efter en snabb titt på klockan inser jag att det snarare borde bli lunch. Frunch?)

Jag har alla ingredienser till att göra scones. Utom bakpulver. Anledningen till att jag inte har något bakpulver är att Linda och jag tog det geniala beslutet att göra bakpulverbomber en helt vanlig lördag kväll för någon vecka sedan.

Ni vet, sådana bomber man gör av Kinderegg? "FFFFFFFFFFZZZZZZ POFF!" säger de och så flyger det vit geggamojja överallt. Mycket skoj. Nästan lika skojigt som scones är gott.

Men nu blev det inga scones utan gröt till frukost för att jag har lekt upp allt bakpulver.

"Vuxna prioriteringar" kallar det visst.

Smågodis och Kinderegg - en näringsrik romantisk middag för två


Fast jag tänker ju fortsätta ljuga i så fall

I flera år levde jag i tron om att jag var 162 cm lång. Eftersom jag är ganska kort har det varit speciellt viktigt för mig att kunna påvisa att jag faktiskt är över 160 cm.

När jag i somras mätte mig på polisstationen fick jag en CHOCK när jag såg att jag inte mätte en endaste liten cm över 160 cm. Jag trodde att Linda skämtade med mig så jag bad henne snällt att mäta mig igen. Ordentligt.

Det gjorde ingen skillnad - jag var fortfarande 160 cm och inte en liten bit längre. Jag blev mycket ledsen. Ni förstår, jag insåg att jag har farit med osanning i flera år när jag malligt har hävdat att jag visst är 162 cm lång, och inte alls är på gränsen till att vara dvärg.

Tänk om jag håller på att krympa? Det är ju inte okej.

Jag tänker i så fall aldrig erkänna en längd under 160 centimeter över havet. Hellre ljuger jag. Igen.

Oavsett om jag är 160 eller 162 cm så är den där killen en bra bit längre.


Turkost mumin-tema

Jag är mycket nöjd med mitt nya tema till Firefox.



Turkost är min favoritfärg och mitt smeknamn 'Lilla My' kommer ju från Muminvärlden.

Kan det ens bli mer "jag?

Tror inte någon vann den diskussionen

Efter en sällsynt intressant föreläsning som bland annat handlade om eventuella extrema klimatförändringar åt jag lunch med några kurskamrater. Detta ledde till en diskussion om hur världen skulle komma att se ut om vi fick en ny istid.

My: Det kommer ju se jättekonstigt ut med alla hus som ligger i isen. Undrar hur framtidens forskare komma tänka om vår arkitektur och hur vi bodde.
Halvafrikansk kurskamrat: Äsch! Ni eskimåer är ändå så dumma att ni bor i igloos. Det är ju redan is!
My: Men ditt folk bor fortfarande i bajshyddor! Är det så mycket bättre då?!

Diskussionen klassas nog inte som speciellt givande eller speciellt politiskt korrekt.

Så vi la ner den diskussionen och lyssnade istället på hur en annan av våra kurskamrater jämförde sig själv med bergsgorillor.

Så här ser det ut på vintern i Nuuk utan istid


Jag tänker fuskstarta julen

Nu är det så att jag ska resa bort den 11 november och vara borta ända till den 1 december. Det betyder att jag kommer missa hela den supermysiga upptrappningen till julen. Ni vet, förväntningar, leta julstjärna, mysa runt och trycka i sig skumtomtar tills man mår riktigt illa, dricka glögg på 1:a advent osv. Ni vet. Små saker.

Förra året tjuvstartade jag och mina vänner julen redan i november



Det gör mig lite ledsen att jag missar allt det där julebestyret som man faktiskt får börja med redan i november.

Linnéa med apostrof är också lite ledsen för det där med att vi missar halva grejen med julen så vi har bestämt för att tjuvstarta julen nu i oktober!


Jag har redan sett massa julmust i butik och snart ska jag fundera på vilken sorts julebelysning jag ska ha. Synd bara att de inte har börjat sälja juleskum i affärerna ännu. Jag vill verkligen ha juleskum.

Strandsatt i Grönlands tråkigaste stad

Nu har jag köpt min biljett till Nuuk så att jag kan fira jul hemma på Grönland.

Jag var överlycklig... Ända tills jag insåg att jag har råkat göra en DUNDERTABBE på retur-biljetten. Jag har råkat boka en så knasig biljett att jag måste stanna en natt i Kangerlussuaq. Kangerlussuaq är ett mycket litet samhälle inne vid inlandsisen som helt är uppbyggt kring flygplatsen. Det är tråkigt där. Och mycket, mycket kallt om vintern.

Det där är i princip allt som finns i Kangerlussuaq. Och galna myskoxar.

 

När jag fick min bokning och upptäckte mitt misstag stirrade jag tafatt på skärmen och tänkte "vad i all världen ska jag göra i Kangerlussuaq ett helt dygn?!"

One can only go on so many myskoxe-safaris innan det blir uttjatat liksom.

Jag får nog se om mina kusiner kan fixa till det här enormt pinsamma misstaget.

När studentlivet gör potatis exotiskt

Jag är student. Jag bor ensam. Jag har inte så mycket tid. Jag tycker inte om att laga mat.

Det gör att jag oftast bara kokar pasta till middag. Eller låter bli att äta middag. Eller gör grytor, grytor är bra för de kan sköta sig själva. Jag kan möjligtvis drista mig till att koka ris, men då bränner jag alltid lite av det.

Potatis är en sak som jag inte alls har tålamod till. Först måste man köpa dem. Sen måste man äta dem innan de utvecklar sju mil långa tentakler som vecklar ut sig från skafferiet. Sen måste man planera något att äta till potatisen (för let's face it - enbart kokt potatis är väl kanske det minst upphetsande som finns). Sen måste man skala eländet. Sen ska potatisen koka i vad som förefaller att vara en mindre evighet. SEN kan man äta en middag.

På grund av ovanstående har det blivit så att jag väldigt sällan äter potatis. Det är helt enkelt alldeles för mycket jobb för något som inte ens är speciellt gott, så när jag väl äter potatis, ja - då tycker jag helt plötsligt det är lite exotiskt.

Har studentlivet gått för långt när man tycker att potatis är ett spännande inslag i vardagen?

KOLLA, KOLLA! Det ligger spännande klumpar i min kastrull!


Ser ni det där?! Ser ni det vita, kalla, b...

dsc01873 (MMS)

Ser ni det där?! Ser ni det vita, kalla, blöta? Jag orkar inte. Jag tycker faktiskt vi ska i ide. Varför ska björnarna komma undan, men inte vi? Snö. Äckligt!


"Ja, det är väl klart"

I morse vaknade jag och var helt förvirrad. Det är tydligen inte bara jag som ska ha drömbarn - tydligen ska mina kompisar också ha drömbarn. I min dröm var jag hemma hos Linnéa med apostrof för att äta brunch och där såg hennes lägenhet helt annorlunda ut. Det var barnsaker över allt.

När jag försiktigt kommenterade alla barnsaker (som inte känns naturliga hemma hos två vuxna individer) sa hon "Ja, men det är väl klart! Vad ska vår dotter annars leka med?"

Jag blev helt ställd. Dotter? Jag fortsatte ställa frågor som hon högst motvilligt ville svara på. Till sist berättade hon att de skulle ta över vårdnaden om en liten isländsk flicka som var "ungefär 1-2 år".

Jag vaknade och var mycket förvirrad och faktiskt en gnutta förbannad.

Linnéa borde tala om för mig innan hon går och skaffar isländska drömbarn.

Det finns lämpliga leksaker... och så finns de leksaker som jag helst inte skulle ge till något barn. Inte ens till drömbarn.


Jag tror att jag faktiskt kan ha fått stryk av ett vildsvin

Emelie lämnade en kommentar på det där inlägget där jag klagar över att min ansikte är vanställt. Hon skrev att jag, ironiskt nog med tanke på rubriken, kunde ha fått svinkoppor.

Tack vare google kan ju alla människor bli inbillningssjuka, men efter en snabb koll tror jag faktiskt det är det jag har fått. Jag ringde min faster (som är sjuksköterska) för att verifiera och hon gav mig massa förhållningsorder. Bland annat: "Du får inte hålla på och pussas och sånt".

Det enda roliga med de här äckliga bakterierna är att jag kan hota folk om de inte är snälla mot mig.

"SA DU ATT DU VILLE HÅNGLA ELLER?!"

Smittohärd


Hur svårt kan det vara med fiskpinnar egentligen?

Matlagning är inte min grej. Det har nog aldrig varit min grej. Jag är direkt oinspirerad i köket och brukar - de få gånger jag faktiskt lagar mat - göra sånt som går supersnabbt och helst består av mindre än 4 ingredienser.

Det svåraste med matlagning tycker jag nämligen är det här med timing. Det är ju kalassvårt att få all mat att vara klar samtidigt! Och som att inte det räckte att den ska vara klar, den ska helst kunna gå och äta också. Kanske till och med vara estetiskt tilltalande, om man vill gå på överkurs.

För att undvika köksrelaterade katastrofer brukar jag försöka göra det så enkelt som möjligt för mig - idag till exempel består middagen av fiskpinnar och kokt potatis.

Inte så svårt, säger ni?

- Fiskpinnarna är i skrivande stund något brända och potatisen inte klar på långa vägar. Jag ger upp.

Kvällens delikata gourmetmiddag - halvbrända fiskpinnar och delvis rå potatis. Serveras med genuin irritation.


Igen

Idag lyckades jag försova mig igen. Igen alltså, för det gjorde jag igår också.

Jag FATTAR inte varför jag sover så in i skogen mycket nu?! Jag har liksom sovit nio timmar i natt. Är det ålderdomen som har drabbat mig eller vad är det frågan om?

Bussen går om ungefär 3 minuter och jag är inte klädd, men jag har sminkat mig och ätit frukost.

Och nu också bloggat!

Så här ser utomhus inte ut idag


En liten text om lightsticks

Jag kom över ett par light-sticks förra veckan.

Jag blev överförtjust! Jag är en sån där person som man kan göra glad med de simplaste medel och ärligt talat - saker som lyser måste ju anses vara bland de allra bästa sakerna som finns. Speciellt om de lyser i bjärta färger!

Pinnarna lyste - jag var lycklig och tänkte mig en massa situationer där de kunde komma till nytta under min promenad till bussen. Eftersom det hade blivit ganska sent hade mörkret gjort sitt intåg och det verkade naturligt att lysa upp min väg med dem. Jag trodde också att de kunde vara bra för att skrämma bort eventuella våldtäktsmän. Ponnypojken trodde snarare att de skulle locka till sig olämpliga män (som dumma malar till levande ljus där de brinner upp och dör ihjäl) och han rekommenderade mig att lägga pinnarna i min ficka istället för att gå och vifta med dem.

Hans tips hade nog funkat ganska bra om det inte hade varit så att pinnarnas ljus var så intensivt att de lyste igenom med resultatet att det såg ut som att jag gick omkring i centrala stan med ett litet raveparty i min högra jackficka.

Ponnypojken fick också rätt i att de istället för att skrämma bort tveksamma individer lockade till sig dem, för när jag klivit på bussen kom en något överförfriskad herre (som kanske delar lite för mycket gener med ovan nämnda dumma malar) fram till mig och sa "Din ficka lyser. Coolt.. Typ.."

Nu har mina lysnade pinnar slutat lysa och jag är lite ledsen för det.

Har du fått stryk av ett vildsvin?

Mitt ansikte ser inte klokt ut just nu. Jag har så mycket sår att det ser ut som jag kontinuerligt brottas med en litet ilsket vildsvin.

Det har jag inte. De flesta såren har jag orsakat alldeles själv, tyvärr. Det hade naturligtvis varit ungefär tusen gånger häftigare att säga att jag hade brottats med ett vildsvin, men nu är det inte så. Jag är inte så häftig, helt enkelt.

- Jag har ett långt brännsår i pannan, efter jag försökte platta luggen.
- Jag har ett rivsår i pannan efter att jag rev mig med något oidentifierbart i fredags kväll.
- Jag har ett mindre sår som sitter strax under rivsåret som jag inte vet varför det har tillkommit.
- Jag har ett sår på vänster kind efter ett något hårdhänt hudundersökning jag genomförde på mig själv igår ikväll.
- Jag har en mystisk finne/sår precis på läppkanten.
MEN det allra värsta av allt:
- Jag har mystiska köttsår på hakan som vägrar läka.


Vad är det som händer? Har jag fått någon mystisk sjukdom nu som bröt ut på hakan? Håller jag kanske på att bli spetälsk? Varför gör jag mig själv illa? Måste jag skaffa en pyjamas som har armarna fastsydda till kroppen för att inte göra mig själv illa i sömnen? Har jag bara haft lite otur just den här veckan?

(Nej ni får ingen bild till inlägget för jag ser som sagt ut som jag har fått stryk av ett vildsvin. Inte charmigt.)

Jag vill ha musiktips från er!

Jag är en sån där som gärna lyssnar på musik. Jämt. Faktiskt måste jag ständigt ha musik i öronen så snart jag rör mig från hemmets trygga vrå.

Ljudmaskinen



Cd-hyllan är bland det första jag älskar att kolla igenom när jag är hemma hos nya människor, och jag insåg för ett tag sen att min egen inte höll måttet med alldeles för många brända Kent-skivor och en Absoluteskiva mitt i allt.(!) Efter några år då jag inte köpte en enda skiva har jag nu börjat inhandla mig skivor igen och jag älskar det!

Men ibland så fastnar jag. Jag hittar inte ny musik. Jag hittar inte riktigt nåt nytt att älska eller ens lite inspiration till att lyssna på de olyssnade skivorna som tack vare Dennis och hans MYCKET generösa cd-samling ligger i min iPod.

Nu vill jag alltså be er, kära läsare om musiktips.

Vad brukar ni lyssna på? Har ni några grymma musikinternetsidor att tipsa om? Har ni en favoritlåt ni vill dela med er av?

Kom igen! Kasta in lite tips här, så kanske jag kan sammanställa hela rasket till en Spotifylista sen om ni vill. Eller nåt.

One of them days

Idag är det en sån där då jag inte riktigt vill. Jag vill inte.

Jag ville inte kliva upp, jag ville inte blogga ett morgoninlägg, jag ville inte riktigt lyssna ordentligt på föreläsningen, jag ville inte vara kvar i skolan efteråt, jag ville inte åka till gymmet och jag vill faktiskt inte befatta mig med det där vi kallar "utomhus" heller.

Som en treåring inte vill, vill inte jag.



Nu ska jag dricka lite kaffe och äta kanelbullar i mitt eget sällskap. För att jag vill det. För att man får ha sådana dagar.

Hämnden är ljuv... och väldoftande?

Jag ska nu vanhelga Guds vilodag genom dra fram dammsugaren.

Jag hoppas faktiskt att min dans med snabeldraken det stör de där grannarna som hade efterfest till klockan 4.

De hade faktiskt onödigt hög volym och INGEN mår bra av sådär mycket bas. Faktiskt.

Bilden har inget med inlägget att göra, mer än att det är jag på bilden och jag har skrivit inlägget.


Om inte dammsugandet stör dem så ska jag och några vänner baka bullar idag, så hela trappuppgången kommer dofta bullar och DE SKA INTE FÅ NÅGRA!


[Här passar ett ondskefullt skratt in - så MOAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA]

Förtydligande

Jag vill bara förtydliga att kvinnan på bilden i inlägget under är min mamma. I famnen håller hon min storebror.

Ifall någon av er nu trodde att jag plötsligt hade ett barn. Det är alltså inte jag på bilden.

Jag drömde att jag födde en son

I går natt drömde jag en mycket mycket märklig och delvis alldeles för verklighetstrogen dröm för att det ska kännas behagligt.

Jag drömde att jag födde en son. Födseln gick sjukt bra och smärtfritt. Det var en sån där födsel när barnet bara glider ut, skriker, suger tutte och sen får man gå hem. Inget blod, inga smärtor, ingenting. (Alla mammor där ute vet att sånna födslar är extremt vanliga, eller hur?)

Nåväl. Jag födde en son. Det verkade som att det var en jungfrufödsel för det fanns ingen pappa till barnet. Bebispojken fick helt enkelt bara ingå i mitt liv, och det gjorde han.

Mitt liv flöt på PRECIS som det vanligtvis gör, men den lilla skillnaden att jag nu släpade omkring på vad som möjligtvis var den nya frälsaren. Eller bara en helt vanlig bastard, det förtäljer inte historien.

Men förstår ni hur konstigt det här kändes? Jag vaknade och min första tanke var att jag var tvungen att köpa fler blöjor och en vinteroverall till min lilla ickeexisterande son.

My med sin son?

Eller MammaMy med sin son?


Nu fick jag en alldeles akut craving

Vet ni vad jag blev sinnessjukt sugen på just precis nu?

 

Jag blev helt plötsligt jättesugen på juleskum. Ni vet, de supersockriga skumtomtarna som dyker upp överallt lagom till jul?


Det är liksom raffinerat socker i sin allra finaste form. I tomteform. Med lite rosa färgämnen.

 

Om nom nom nom.


Det där skulle han ha tänkt på innan han fastnade i en gruva

Den chilenska gruvarbetaren Barrios ställde visst till med ett spektakel när han hade två kvinnor som väntade på honom ovan jord - hans hustru och hans älskarinna.

Barrios med älskarinna.

Bild: Juan Mabromata


Den där Barrios är ju en nöt iallafall. Nu blev det världens grej av allt det där och hans hustru vägrade i slutändan att närvara när Barrios kom upp ur gruvan.

"Vem väntar du på?"
- "Öööh.. Din man."


Att män inte lär sig någon gång vad som är moraliskt rätt och riktigt.

Dagens lärdom till alla män där ute: Styr upp ditt liv. Man vet aldrig när man fastnar i en gruva nästa gång.

Fast det märkes ju ingen skillnad på Handelshögskolan

Igår var det ju som ni vet International Suit Up day. Efter föreläsningen satte jag och Linnéa med apostrof oss ner på en bänk och tittade på folk.

Plötsligt såg vi det lustiga i att ens fira en dag som International Suit Up day på ett ställe som Handels - det märktes ju ingen skillnad där över huvud taget.

Okej, vi såg en kille som hade rotat fram ett par alldeles för genomskinliga vita byxor och matchat dem med vit linnekavaj och slitna Converse och drog därför slutsatsen att han inte bar sin "vardagsensemble".

Men resten av kostymnissarna vi såg gå omkring på Handels ser förmodligen ut så när de sover också. Som Barney i sin nattkostympyjamas.

Bildkälla


Jag gick för att köpa en blomma men träffade Blondinbella istället

Jag skulle gå och inhandla mig en blomma. Jag ger mig liksom inte, jag VILL ha en blomma, men eftersom de dör hela tiden så har det hittills varit ett omöjligt projekt. Därför skulle jag skulle gå och handla en blomma, men jag såg på en affisch att Isabella skulle befinna sig på Limit så jag smet in där.

Jag är helt starstrucked, om jag ska vara ärlig. Isabella är så otroligt trevlig och uppmärksam! När alla hade gått stod jag kvar och snicksnackade om lite allt möjligt. Jag tror att jag möjligen babblade alldeles för osammanhängande för att hon skulle hänga med i allt jag sa, men jag var så tagen av att faktiskt stå och prata med henne.

Där stod jag, lilla My från Grönland och visade självaste Isabella Löwengrip bilder från mitt hemland ur min kamera nästan som det är varje dag jag träffar bloggkändisar.

Jag har liksom läst hennes blogg i lite mer än 3 år och nu stod jag och småpratade med henne i en halvtimme och visade bilder på min familj. Absurt.

Det är så häftigt att det inte spelar någon roll att jag glömde at köpa en blomma.

Isabella är verkligen dundertrevlig och jag är verkligen fortfarande helt starstrucked.

It makes no freggin sense at all med UGG's

Vad är grejen med UGG's egentligen?

De är sköna, absolut är det de, men de är också totalt opraktiska och faktiskt inte så estetiskt tilltalande.

Tänk på saken - De är absolut inte bra att ha vid våta väderlekar. UGG's passar bäst vid riktigt kalla temperaturer. Snö, helst. Gärna skare så man kan gå uppe på snön, men inte is, för då halkar man.

Snö, skare, stadiga minusgrader och inget regn är väderförhållanden man inte direkt stöter på i Göteborg speciellt ofta om man säger så.

Och mig veterligen är det definitivt inte normaltillfället för det australiensiska vädret?

Så hur fanken tänkte de där?

Bildkälla

Ska de skicka hem ost till min brevlåda nu?

Jag är medlem på Buzzador vilket är en sida som kort sagt låter en testa en massa kul saker och sen ger feedback på hur det har varit. Jag har fått testa lite olika saker. Tandkräm, bland annat. (?)

Den här gången har jag fått erbjudande om att testa ost. Parmesanost!

Jag ser framför mig att postsnubben råkar ha sönder paketet så att det trillar ut två parmesanostar framför framhjulet på den gula postcykeln.

Han kommer ju tro jag är fullständigt knäpp som internetshoppar ost. Eller så kanske han tror att jag tror att jag är en mus. Eller nåt.

Det är sjukt roligt ju. Eller så är det jag som är lite för trött för att bedöma vad som är roligt eller inte. Jag går och lägger mig istället. Och drömmer om ostar.

Testerska


Om ni vill bli buzzadorer kan ni förresten bli det HÄR. Mitt användarnamn som Buzzador är "myaraq". Såklart.

Fast egentligen är det ju inte mitt problem om jag dör

Jag ska ju, som ni vet, företa en längre resa i november. Det är en massa saker som behöver fixas inför den här resan och allting tar lite tid. Vaccinationer, biljettbokning, hålla koll på visum, föreberedelser, dubbelkolla försäkringar och så vidare.

Just det här med att dubbelkolla vad min reseförsäkring täcker och inte täcker verkar vara viktigt för min faster.

Faster: Du måste ringa försäkringsbolaget och kolla så att de står för hemtransport vid sjukdom.
My: Okej, jag ska ringa dem.
Faster: Sen måste du se till att de även ordnar med hemtransport vid dödsfall.

Weeeeeell, det känns som att det samtalet kan bli av den lite ansträngda sorten.

"Hej jag heter My och jag är en fullkomligt frisk (nåja) 21-åring som ska åka på en resa om en månad och jag har väl egentligen bara en fråga och det är om ni forslar hem mig i händelse av att jag dör på min resa?"

Jag frågar ju mest för fasters skull. Egentligen skiter jag i vad som händer om jag dör. Jag tycker det är upp till min familj att oroa sig för det. Borde ju inte vara mitt problem, om man säger så.

Just det där dödssamtalet skjuter jag gärna upp


Jag borde väl ha förstått att han ville skjuta dem

I lördags var jag i Slottsskogen. Jag hade besök från mitt kära hemland och ville visa honom Slottsskogen och alla de där söta sälarna.

Det skulle jag inte ha gjort.

Istället för att stå och beundra dem som alla andra människor gjorde väckte sälarna hans grönländska jägarinstinkt. Så fort han såg en säl komma upp till ytan ryckte det i honom och han spände ögonen i sälen.

Som tur var insåg Dennis att han inte var hemma på Grönland och att det antagligen skulle bli väldigt dålig stämning om han sköt sälarna i Slottsskogen.

Då blev han besviken.

Men jag blev väldigt lättad. Säl är inte ens gott.

Tur att bössan ligger hemma på Grönland


Mycket hemligt på gång

Ibland undrar jag om jag verkligen läser på geografiprogrammet på Göteborgs UNiversitet och inte på någon hemlig ninja-skola som utbildar oss till att bli superduperninjor som helst är allvetande synska och kan se in i framtiden.

Mina lärare har, helt utan förvarning gjort en ny delkurs till oss som vi ska läsa. Nu, faktiskt. Problemet är att ingen visste om detta.

De hade helt enkelt gjort en hemlig delkurs, lagt ett hemligt schema på ett hemligt ställe på hemliga kursportalen och haft en hemlig föreläsning på hemlig plats och på en hemlig tid igår. Under denna mycket hemliga föreläsning fick vi också tilldelat en minst lika hemlig uppgift.

Det här med information är inte riktigt min institutions starka sida, om man säger så.

Fast jag har en känsla av att det är hemligt. Det också.

Jag kan också vara hemlig


Jag gick och la mig jättetidigt för att ja...

dsc01861 (MMS)

Jag gick och la mig jättetidigt för att jag inte sov så bra igår på grund av skallandet och så vidare. Två timmar senare och jag sover fortfarande inte. Nu har jag gett upp och gått och lagt mig på soffan istället. Jag har till och med satt på tv:n för att lura mig själv till sömns. Smart va? Det är Scrubs på tv förresten.


Operation Ella !

Jag ska vara rak på sak - jag behöver er hjälp.

Så här va. Ella har slutat blogga för att hon kände att hon har vuxit ifrån sin blogg. Jag tycker det är bullcrap att sluta blogga för det. Det är ju bara att lägga ner Queensnacket och börja om bara!

Ella sa att om jag kan få 30 personer att be henne starta en ny blogg så lovar hon att göra det.


SO LETS DO THIS, HOMIES!

Kom igen! Kan inte alla gå in i HENNES BLOGG och be henne komma tillbaka till bloggvärlden? Hälsa från mig!



Om ni vill kan ni copy-paste;a följande:

Ella, baby. Myaraq och jag vill att du ska komma tillbaka till bloggvärlden. Pliiz baby, gör det.


Vi behöver 30 som ber henne komma tillbaka. Jag börjar på siffran 1 i hennes kommentarsfält. Fyll på!

Kom igen nu! IN PÅ ELLAS BLOGG nu.

Jag skallade mig själv i natt

Som rubriken så osmidigt avslöjar skallade jag mig själv i natt. Verkligen s-k-a-l-l-a-d-e mig själv. Det gjorde så ont i huvudet att jag blev akut illamående.

Igår gick jag som vanligt och la mig på "min" sida av sängen vilket är yttersidan. Inatt sov jag dock så oroligt att jag måste ha snurrat omkring i sängen något så vansinnigt för jag vaknade med ett ryck! - Och smällde huvudet rakt in i den gudsförgätna hårda väggen av betong.

Räcker det inte med att jag drömmer mardrömmar och vaknar i full panik? Ska jag verkligen behöva skalla huvudet rakt in i väggen det första jag gör när jag vaknar?

Jag trodde faktiskt jag hade fått hjärnskakning. Det var helt sinnessjukt.

My, med insane morgonfrisyr och dekadent sidenpyjamas, har fortfarande ont i huvudet


Nu ska jag börja lägga nåt mot den där jävla väggen igen. Kuddar eller en pojke eller nåt sånt.

Jag skyllde på Ponnypojken

Idag fungerade inte min blogg. Hur många gånger jag än försökte gå in på den möttes jag bara av en massa otäcka errormeddelanden. Först tänkte jag att det nog bara var jag som hade det problemet och att det inte var hela världen, men när mina vänner började kommentera att den inte funkade fick jag lite panik.


 

Min första tanke var att Ponnypojken hade gjort slag i saken och eldat ner min blogg för att jag bloggade om honom.

 

PONNYPOJKEN VAD HAR DU GJORT?! - skriade jag förtvivlat mot skyarna.

 

Min andra tanke var att jag skulle göra en printscreen så jag kunde blogga om det när bloggelden hade släckts. Nu funkar bloggen igen. Så då bloggar jag.


På Mortens begäran

I somras fick jag ju som bekant Lindas familj i present på min 21-års dag.

I den här familjen ingår en ny norsk mamma, en ny norsk pappa, en gammal norsk Linda och två norska storebröder.

Storebror Morten fyller år idag. Jag har fått en känsla av att han vill att jag ska berätta det för er.

 

Sådär. Skicka presenter till honom nu!

 

Eller bara önska honom grattis om ni inte vill slicka på massa äckliga frimärken. Det funkar också.


Med apostrof, apostrofen är viktig

Igår skrev min fina, fina, fina, vän ett sjukt fint inlägg om mig på sin blogg. Jag läste det och blev alldeles rörd till tårar.

Linnéa med apostrof och jag lärde känna varandra nästan alldeles precis i början av första året på universitet.
Vi upptäckte snart att vi var väldigt lika. Lika flamsiga, lika humoristiska, lika intresserade, lika konstiga, lika lillasystriga, lika beroende av olikfärgade pennor och tysk ordning bland papper, lika glada och NÄSTAN lika långa.

(Jag är naturligtvis den kortare av oss. Den avsevärt kortare av oss. Faktiskt är vi inte alls nästan lika långa. I wish.)


På en DaponyBros konsert

(Detta var den minst dåliga bilden på oss tillsammans, så håll till godo)



Vi skriver skolarbeten tillsammans som är helt rockingawesomesinnessjuktapbra. Jag kan lukta på saker och tala om för henne hur det luktar för hon har inget luktsinne och när jag flaxar omkring okontrollerat brukar hon få mig att lugna ner mig. Vi är ett team.

Linnéa med apostrof och jag blev vänner dundermegasupersnabbt och det känns som vi har känt varandra hela livet. Det har vi inte, men jag har en känsla av att jag kommer att känna henne i resten av mitt - som Linnéa har förutspått - mycket långa liv.

Jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner som Linnéa med apostrof.

Mymy älskar sin Linnéa.

ångestångestångestångestångestångest

En bild från tonårens ångest passar bra in i detta inlägget



Om 1,5 timmar kommer jag att befinna mig på vårdcentralen för att utsättas (utsätta mig själv?) för tortyr. Jag ska vaccineras inför en resa jag kommer företa i november.

Vissa människor tycker nog att det är plättlätt att ta lite sprutor. "Det är ju bara en några mm stor nål" osv.

Jag tycker inte det är plättlätt. Inte alls faktiskt.

Jag får insane ångest av att bara se sprutor. Hajar ni att jag övervägde att INTE åka på den här resan för att jag inte ville ta massa sprutor?

Nu har jag ätit gröt till frukost. Hoppas inte jag kaskadkräks upp den på sköterskan. Kommer se sjukt äckligt ut.

Wish me luck!

Jag hatar att handla kaffe. Det finns alld...

dsc01855 (MMS)

Jag hatar att handla kaffe. Det finns alldeles för många sorter och jag har ingen koll på vad skillnaden är på kaffebönor som kommer från Afrika och andra bönor som inte gör det, jag vet inte hur syrligt ett bra kaffe är eller om det är bättre med ensamma bönor och hur fan ser en kaffeplanta ut egentligen? Jag har absolut ingen koll och så slutar det med att jag bara tar ett paket vars färger matchar min outfit för dagen. Verkligen seriöst.


Har de ambivalenta vädergudanar blivit bananas?

Vad är upp med sommarvärmen där ute liksom?

Den här bilden får illustrera värmen. Se på bilden - känner ni hur solen riktigt värmer er i nacken?


Jag är medveten om att 15 grader kanske inte direkt är högsommarvärme, men det klassas iallafall som en riktigt varm sommardag på Grönland.

Varmt är det iallafall. Vädergudarna verkar inte riktigt kunna bestämma sig.

Systuga i det Myiska residenset

Idag ska jag ha lite systuga har jag bestämt. Jag måste laga klänningar som har gått sönder och lappa de där 7 år gamla mjukbyxorna som jag lappade förra året.

Förra året, förra gången jag sydde, mitt förra kök



Hoppas jag inte råkar sy igen det ena benet på dem igen.

Det var verkligen jättejobbigt.

Fanken att jag ska vara så spruträdd!

Jag pratade nyss med Vårdcentralen om vaccinationer som jag måste ta inför en resa i höst. Efter att hon hade radat upp alla vacciner och vi började prata om att boka en tid kände jag att jag var tvungen att tala om för henne att jag är sinnessjukt spruträdd.

My: Öhm. Jag måste nog tala om en sak för dig innan jag kommer ner. Jag är SJUKT spruträdd. Jag..
Sjuksköterska (avbryter): Mm, jag har hört det på din röst.
My: Alltså. Jag kommer nog bli ganska jobbig.
Sjuksköterska: Det är ingen fara, jag har haft många rädda patienter.
My: Jag kommer med största sannolikhet gråta och antagligen vägra lite till och med. Kanske svimmar jag eller kräks på dig.

När jag hade sagt det sista bokade hon om min tid från 8:45 fram till klockan 10:00 "för då hade hon inget annat fram till lunch."

Smart tänkt av henne faktiskt.

Feg tjej


Men jag hade inte gjort mig skyldig till mordbrand som tur är

Jag är en sån där lätt neurotisk person som kan gå tillbaka hem två gånger för att se att jag verkligen har stängt av alla plattor, kaffekokaren, plattången, släckt alla lampor och dubbelkolla att jag inte startade en liten lägereld och grillade marschmallows på vardagsrumsgolvet i morse som jag fullständigt glömt bort att släcka.

När jag satt på bussen på väg till skolan blev jag plötsligt alldeles övertygad om att jag hade glömt kaffekokaren på hemma i köket.

Desto närmare skolan jag kom, ju mer övertygad var jag om att jag höll på att bränna ner min egen lägenhet och IFALL någon tjuv hade brutit in sig i min lägenhet just idag så hade jag med största sannolikhet eldat ihjäl honom och gjort mig skyldig till mordbrand OCKSÅ.

Efter skolan rusade jag hem och fann detta:


Kaffekokaren var avstängd och sladden var till och med utdragen..

Ibland undrar jag om jag håller på att bli tokig.

Jag kan inte släppa det där med den glada juicen

Nu har jag suttit vid frukostbordet och filosoferat. Jag tror inte jag är helt är inte färdigbloggad om den där Rynkebyjuicen som går under det tveksamma namnet "Happy juice".

Ord överflödiga



Är det BARA jag som gör en ganska så snuskig koppling mellan juicetillverkarens namn och juiceproduktens namn?

[Runkeby] istället för Rynkeby och [Happy juice] som ett resultat av den förste?

Nu ger jag mig för dagen

Nu har jag stirrat mig vimsig på min hemtentamen. Jag är så trött på den att varje försök till att läsa igenom den slutar med att jag sonika scrollar ner till sista sidan i väntan på att den där goa "nu-är-jag-klar-känslan" ska infinna sig.

Problemet är att jag är för smart för att lura mig själv på det där sättet så jag kommer inte riktigt någonvart med det här korrekturläsandet ikväll.

När jag till slut började skriva status-updates som denna var det nog dags att inse att jag borde gå och lägga mig.



Nu går jag helt enkelt och lägger mig. Hemtentan ska inte in förens klockan 9 i morgon bitti så jag har gott om tid till att läsa igenom den i morgon bitti istället. Kanske har den skrivit om sig själv tills dess, vem vet?

God natt mina små honungsbollar! ♥

Ponnypojken & hans dödshot mot min blogg

Inte alla ickebloggare trivs med att ofrivilligt exponeras i bloggvärlden.

En av mina vänner, låt oss kalla honom Ponnypojken (för det kallar jag honom), vill definitivt inte vara med i min blogg. Han är så ovillig att han till och med har dödshotat bloggen om jag nu skulle få för mig att blogga om honom utan hans medgivande - eller någon-helig-eller-ohelig-övermakt-förbjude - lägga upp en BILD på honom.

Här är Ponnypojken förklädd till oigenkännlighet, så jag hoppas och tror inte att han kommer att elda ner oss. (Snälla Ponyboy, gör inte det!)


Trots att jag är extremt nyfiken på hur det faktiskt skulle gå till att elda ner en blogg så vågar jag inte riktigt ta steget ut och trotsa Ponnypojkens vilja.

Jag vill ju inte riskera bloggens liv. Eller mitt eget, för den delen. Ponnypojkar kan vara väldigt oberäkneliga.

Om någon vill köpa en eskimå alltså

Inom 183 dagar kommer jag att vara för försäljning för ynka 100 kronor. Jag vet inte vilken dag det blir, men en dag kommer min kära vän att göra en skylt  där det står "God vän säljes" och försöka sälja mig för 100 kronor. Varför hon tänker göra det får ni kanske förklarat i detta inlägget.

Jag kan inte riktigt påverka hennes beslut så jag måste helt enkelt finna mig i att bli såld.

Jag får bara hoppas att den personen som köper mig är en bra vän. Annars kan min tillvaro att komma att bli ganska trist och ledsam.

My - snart till salu nära dig?


My presenterar: Min nya kärlek i livet!

Jag har blivit kär igen. Det blir jag ofta. Kär i fiktiva personer och figurer alltså. Woman always want what they can't have osv. Skitsamma!

Se på henne - min nya kärlek. Katie!




Katie är en karaktär i filmen Horton Hears a Who.

Jag gillar Horton också. Och den vimsiga Who-borgmästaren.


Ännu ett kaffemisslyckande

Det verkar inte ha något med september att göra att jag är vimsig. I morse när jag skulle göra kaffe råkade jag hälla kaffepulvret ner i vattenkokaren istället för kaffepressen.



SUCK!

Kan inte "nån ba HJÄLPA" mig? *

* Ungdomiska - ungefärlig översättning : Kan inte någon hjälpa mig att komma till rätta med mitt problem och samtidigt hitta min plats i livet så att jag slipper gå omkring och oroa mig för att det är fel på mig.

Grönland blir varmare & smälter

Nu ska vi vara lite allvarliga här i den Myiska bloggen igen.

Jag läste i dag att medeltemperaturen på Grönland stiger med snitt 1-2 grader PER MÅNAD nu. Det ger sådana enorma skillnader att inlandsisen smälter i rekordfart. På 70-talet var det bara 17 % av inlandsisen som hade börjat smälta men i år har 540 kubikkilometer med is smält. (!!!!!)

Det motsvarar hela Danmarks vattenförbruk under flera hundra år!

Det har blivit så varmt på Grönland att de ska börja odla jordgubbar nästa år. Förstår ni hur bisarrt det är?

Jordgubbar?! I ett arktiskt klimat! Nehej, någon måtta får det väl ändå vara!

Lets fregging odla some jordgubbar here in the greenlandic mark.


RSS 2.0