Gokväll visar klipp från Grönland
Klippet innehåller bland annat massvis fantastiska bilder och lite valsafari. Ni får också se hur det går till på kaffemik och hur man målar hus på Grönland.
Klippet finns tillgängligt till den 28 november 2010.
Update: Klippet börjar vid 32:45.
Linda vet hur man på bästa sätt gör en bak...

Linda vet hur man på bästa sätt gör en bakfull svenskimå lycklig. Julmust och middag.
Resfebern smyger sig på
Nu börjar jag snart bli klar med alla vaccinationer och på måndag börjar våra förberedande föreläsningar inför resan. Linnéa med apostrof har börjat fundera på solskydd och hur mycket vi kommer driva varandra till vansinne under flygresan.
Jag kan inte hjälpa att jag börjar få lite resfeber.
Jag vill åka nu, nu, nu!
PappaMy ser det från den ljusa sidan
My: Det är ju inte så roligt och gå runt resten av livet och se ut som en spetälsk!
PappaMy: Jo, men det är bra. Då håller folk sig undan. Du får se det positivt gumman.

Ser inte fram emot ett liv som utböling
Hemmaspa är det bästa spa:et
Hemmaspa lockar mig lite mer än att gå på riktigt spa av främst två anledningar.
För det första är det mycket billigare än exempelvis Hagabadet. Det är liksom skönt att slippa bli påtvingad massa mystiska dyra produkter "som är det bästa som någonsin har hänt min hy" utan att jag ens visste att min hy mådde hur dåligt som helst.
Det allra bästa är dock att jag slipper genomlida det där mjukvålds-massagen. Inga fler blåmärken till mig.

Hemmaspa i det Myiska residenset
Om min nya väckarklocka
Fördel: Den var gratis. Jag har i alla fall inte betalat för den.
Nackdel: Den är lite otymplig. Ingen reseväckarklocka, om man säger så.
Fördel: Den är ganska unik som väckarklocka.
Nackdel: Den går inte att ställa in på exakt tid. "Någon gång mellan sju och åtta" är inte tillräckligt precist.
Fördel: Det ska vara lättare att vakna till ljus. Blinkande ljus borde falla in under den kategorin.
Nackdel: Jag har letat efter snooze-knappen men jag hittar den inte.
Nackdelarna överväger fördelarna - jag drar därför slutsatsen att jag nog tycker inte om min nya väckarklocka som står och brummar på gården.

Den är suddig för jag fick ta den lite i smyg. Väckarklockan kanske är blyg.
Oh take me back to yesterday
I morse var jag inte lika imponerad när maskinerna och jobbargubbarna satte igång med att gräva och bröta och brumma och rispa och ropa.
De började jobba klockan sju, nämligen.

Spännade ny väckarklocka jag har fått
Klubben för Inbördes Beundran
Eller, egentligen började det bara med att Pelle och Anna tjatade på Ella om att hon skulle börja blogga igen. Jag skrev att jag har lovat Ella att vi inte skulle tjata och sen kom Rebecca och la sig i alltihop.
Vi började i bästa bloggstil med lite "personangrepp" riktade mot Pelle. Pelle gav "svar på tal" och kastade ur sig en ny "cliffhanger" (mera tomma löften det vill säga.). Sen pratade vi lite om blod ett tag, för lite "drama" behövs ju. Rebecca och jag började prata några bloggare vi tycker har hamnat på "dissar-listan". Sen började alla ge tips på bra och roliga "upcoming-bloggare". Efter det diskuterade vi passionerat Lady Dahmer och kom fram till att hon "provocerar" oss. Till slut var klockan så mycket att vi behövde få vår "skönhetssömn" så vi sa godnatt, bara för att allting skulle börja om igen nästa dag.
Fast nästa dag pratade vi mer om hur det är att bli vuxen och ta ansvar. Och så gjorde vi såklart fler personangrepp på Pelle.
Jag vet inte hur ni känner, men jag tycker att den där virtuella intensiva bloggträffen bäst kan jämföras med "Klubben för inbördes beundran". Så jag döpte den till det.

Såhär började det. 224 kommentarer senare är det kanske inte slut ännu.
[Pelle får ingen cencurering över sitt namn för att han säger att ni är välkomna att stalka honom. Eller så får han ingen cencurering för att jag misstänker att han inte bryr sig så mycket eftersom han lägger ut sitt eget namn.]
Då hade ju ingen vetat om att de fanns
Kurskamrat: Men alltså.. Går isbjörnar i ide?
Linnéa med apostrof: Ehh.. Haha. Va?
My: Haha om de gjorde det hade vi ju knappast vetat om att de finns!
Linnéa och jag trodde ju naturligtvis att skämtade när han frågade men det gjorde han inte.
Men sen är han ju halvafrikan också. De har ju inte koll på arktis.

Den här isbjörnen har gått och lagt sig på mitt gamla jobb
De ambitiösa måndagarna
Den lata strategin är inte till så mycket hjälp när man har ett blodsockervärde på noll och man verkligen vill ha något att äta.
Min ambitiösa måndagslösning: Gå till den superdyra närlivsbutiken och köpa färdigpizza och mjölk.

Ibland orkar man bara inte mer än så här
På söndagar får även intellektet vila
På söndagar får man nämligen har lite låg humor. Det är ju trots allt en vilodag och man ska inte arbeta då. Inte ens med hjärnan.

Hahahahaha! ...? Eller? Jag tycker iallafall det är kul.
VAD ÄR BLOGG.SE'S PROBLEM?!
Till exempel att inlägg hamnar på helt fel tider?
När man postar ett utkast hamnar de inte överst på sidan, utan hamnar insprängda mellan gamla inlägg.
Det verkar som att de hamnar i "realtid" för när utkastet först skrevs?
Inläggen hamnar alltså där de hade varit i turföljden om de hade publicerats med detsamma och inte sparats som utkast...?
(Am I making any sense?)
Har ni också haft detta problemet?
Jag blev Peter Griffin, vem blev du?
Klicka på bilden för att göra testet själv
Jag känner mig inte så Peter:ig men det är ju bättre än att bli Meg så jag ska inte klaga.
Vem blev du?
Expedition: Införskaffa mutor
Det är nämligen så att jag har isolerat mig i mitt kök sedan i fredags och suttit och stirrat på en avhandling som jag måste försöka begripa mig på. Under den här mycket intensiva pluggperioder har jag alltså inte stuckit min näsa utanför dörren en endaste gång.
Nu ska jag dock ta mig i kragen och vandra iväg till ICA för att inhandla mig någon sorts form av muta.
Jag tänker nämligen muta mig själv till att producera något idag. Om jag skriver minst 500 ord får jag choklad.

Om det inte hade varit för belöningen hade jag aldrig gått ut idag
Kinderegg och bakpulver
Jag har alla ingredienser till att göra scones. Utom bakpulver. Anledningen till att jag inte har något bakpulver är att Linda och jag tog det geniala beslutet att göra bakpulverbomber en helt vanlig lördag kväll för någon vecka sedan.
Ni vet, sådana bomber man gör av Kinderegg? "FFFFFFFFFFZZZZZZ POFF!" säger de och så flyger det vit geggamojja överallt. Mycket skoj. Nästan lika skojigt som scones är gott.
Men nu blev det inga scones utan gröt till frukost för att jag har lekt upp allt bakpulver.
"Vuxna prioriteringar" kallar det visst.

Smågodis och Kinderegg - en näringsrik romantisk middag för två
Fast jag tänker ju fortsätta ljuga i så fall
När jag i somras mätte mig på polisstationen fick jag en CHOCK när jag såg att jag inte mätte en endaste liten cm över 160 cm. Jag trodde att Linda skämtade med mig så jag bad henne snällt att mäta mig igen. Ordentligt.
Det gjorde ingen skillnad - jag var fortfarande 160 cm och inte en liten bit längre. Jag blev mycket ledsen. Ni förstår, jag insåg att jag har farit med osanning i flera år när jag malligt har hävdat att jag visst är 162 cm lång, och inte alls är på gränsen till att vara dvärg.
Tänk om jag håller på att krympa? Det är ju inte okej.
Jag tänker i så fall aldrig erkänna en längd under 160 centimeter över havet. Hellre ljuger jag. Igen.

Oavsett om jag är 160 eller 162 cm så är den där killen en bra bit längre.
Turkost mumin-tema

Turkost är min favoritfärg och mitt smeknamn 'Lilla My' kommer ju från Muminvärlden.
Kan det ens bli mer "jag?
Tror inte någon vann den diskussionen
My: Det kommer ju se jättekonstigt ut med alla hus som ligger i isen. Undrar hur framtidens forskare komma tänka om vår arkitektur och hur vi bodde.
Halvafrikansk kurskamrat: Äsch! Ni eskimåer är ändå så dumma att ni bor i igloos. Det är ju redan is!
My: Men ditt folk bor fortfarande i bajshyddor! Är det så mycket bättre då?!
Diskussionen klassas nog inte som speciellt givande eller speciellt politiskt korrekt.
Så vi la ner den diskussionen och lyssnade istället på hur en annan av våra kurskamrater jämförde sig själv med bergsgorillor.

Så här ser det ut på vintern i Nuuk utan istid
Jag tänker fuskstarta julen

Förra året tjuvstartade jag och mina vänner julen redan i november
Det gör mig lite ledsen att jag missar allt det där julebestyret som man faktiskt får börja med redan i november.
Linnéa med apostrof är också lite ledsen för det där med att vi missar halva grejen med julen så vi har bestämt för att tjuvstarta julen nu i oktober!
Jag har redan sett massa julmust i butik och snart ska jag fundera på vilken sorts julebelysning jag ska ha. Synd bara att de inte har börjat sälja juleskum i affärerna ännu. Jag vill verkligen ha juleskum.
Strandsatt i Grönlands tråkigaste stad
Jag var överlycklig... Ända tills jag insåg att jag har råkat göra en DUNDERTABBE på retur-biljetten. Jag har råkat boka en så knasig biljett att jag måste stanna en natt i Kangerlussuaq. Kangerlussuaq är ett mycket litet samhälle inne vid inlandsisen som helt är uppbyggt kring flygplatsen. Det är tråkigt där. Och mycket, mycket kallt om vintern.

Det där är i princip allt som finns i Kangerlussuaq. Och galna myskoxar.
När jag fick min bokning och upptäckte mitt misstag stirrade jag tafatt på skärmen och tänkte "vad i all världen ska jag göra i Kangerlussuaq ett helt dygn?!"
One can only go on so many myskoxe-safaris innan det blir uttjatat liksom.
Jag får nog se om mina kusiner kan fixa till det här enormt pinsamma misstaget.
När studentlivet gör potatis exotiskt
Det gör att jag oftast bara kokar pasta till middag. Eller låter bli att äta middag. Eller gör grytor, grytor är bra för de kan sköta sig själva. Jag kan möjligtvis drista mig till att koka ris, men då bränner jag alltid lite av det.
Potatis är en sak som jag inte alls har tålamod till. Först måste man köpa dem. Sen måste man äta dem innan de utvecklar sju mil långa tentakler som vecklar ut sig från skafferiet. Sen måste man planera något att äta till potatisen (för let's face it - enbart kokt potatis är väl kanske det minst upphetsande som finns). Sen måste man skala eländet. Sen ska potatisen koka i vad som förefaller att vara en mindre evighet. SEN kan man äta en middag.
På grund av ovanstående har det blivit så att jag väldigt sällan äter potatis. Det är helt enkelt alldeles för mycket jobb för något som inte ens är speciellt gott, så när jag väl äter potatis, ja - då tycker jag helt plötsligt det är lite exotiskt.
Har studentlivet gått för långt när man tycker att potatis är ett spännande inslag i vardagen?

KOLLA, KOLLA! Det ligger spännande klumpar i min kastrull!
Ser ni det där?! Ser ni det vita, kalla, b...

Ser ni det där?! Ser ni det vita, kalla, blöta? Jag orkar inte. Jag tycker faktiskt vi ska i ide. Varför ska björnarna komma undan, men inte vi? Snö. Äckligt!
"Ja, det är väl klart"
När jag försiktigt kommenterade alla barnsaker (som inte känns naturliga hemma hos två vuxna individer) sa hon "Ja, men det är väl klart! Vad ska vår dotter annars leka med?"
Jag blev helt ställd. Dotter? Jag fortsatte ställa frågor som hon högst motvilligt ville svara på. Till sist berättade hon att de skulle ta över vårdnaden om en liten isländsk flicka som var "ungefär 1-2 år".
Jag vaknade och var mycket förvirrad och faktiskt en gnutta förbannad.
Linnéa borde tala om för mig innan hon går och skaffar isländska drömbarn.

Det finns lämpliga leksaker... och så finns de leksaker som jag helst inte skulle ge till något barn. Inte ens till drömbarn.
Jag tror att jag faktiskt kan ha fått stryk av ett vildsvin
Tack vare google kan ju alla människor bli inbillningssjuka, men efter en snabb koll tror jag faktiskt det är det jag har fått. Jag ringde min faster (som är sjuksköterska) för att verifiera och hon gav mig massa förhållningsorder. Bland annat: "Du får inte hålla på och pussas och sånt".
Det enda roliga med de här äckliga bakterierna är att jag kan hota folk om de inte är snälla mot mig.
"SA DU ATT DU VILLE HÅNGLA ELLER?!"

Smittohärd
Hur svårt kan det vara med fiskpinnar egentligen?
Det svåraste med matlagning tycker jag nämligen är det här med timing. Det är ju kalassvårt att få all mat att vara klar samtidigt! Och som att inte det räckte att den ska vara klar, den ska helst kunna gå och äta också. Kanske till och med vara estetiskt tilltalande, om man vill gå på överkurs.
För att undvika köksrelaterade katastrofer brukar jag försöka göra det så enkelt som möjligt för mig - idag till exempel består middagen av fiskpinnar och kokt potatis.
Inte så svårt, säger ni?
- Fiskpinnarna är i skrivande stund något brända och potatisen inte klar på långa vägar. Jag ger upp.

Kvällens delikata gourmetmiddag - halvbrända fiskpinnar och delvis rå potatis. Serveras med genuin irritation.
Igen
Jag FATTAR inte varför jag sover så in i skogen mycket nu?! Jag har liksom sovit nio timmar i natt. Är det ålderdomen som har drabbat mig eller vad är det frågan om?
Bussen går om ungefär 3 minuter och jag är inte klädd, men jag har sminkat mig och ätit frukost.
Och nu också bloggat!

Så här ser utomhus inte ut idag
En liten text om lightsticks
Jag blev överförtjust! Jag är en sån där person som man kan göra glad med de simplaste medel och ärligt talat - saker som lyser måste ju anses vara bland de allra bästa sakerna som finns. Speciellt om de lyser i bjärta färger!
Pinnarna lyste - jag var lycklig och tänkte mig en massa situationer där de kunde komma till nytta under min promenad till bussen. Eftersom det hade blivit ganska sent hade mörkret gjort sitt intåg och det verkade naturligt att lysa upp min väg med dem. Jag trodde också att de kunde vara bra för att skrämma bort eventuella våldtäktsmän. Ponnypojken trodde snarare att de skulle locka till sig olämpliga män (som dumma malar till levande ljus där de brinner upp och dör ihjäl) och han rekommenderade mig att lägga pinnarna i min ficka istället för att gå och vifta med dem.
Hans tips hade nog funkat ganska bra om det inte hade varit så att pinnarnas ljus var så intensivt att de lyste igenom med resultatet att det såg ut som att jag gick omkring i centrala stan med ett litet raveparty i min högra jackficka.
Ponnypojken fick också rätt i att de istället för att skrämma bort tveksamma individer lockade till sig dem, för när jag klivit på bussen kom en något överförfriskad herre (som kanske delar lite för mycket gener med ovan nämnda dumma malar) fram till mig och sa "Din ficka lyser. Coolt.. Typ.."

Har du fått stryk av ett vildsvin?
Det har jag inte. De flesta såren har jag orsakat alldeles själv, tyvärr. Det hade naturligtvis varit ungefär tusen gånger häftigare att säga att jag hade brottats med ett vildsvin, men nu är det inte så. Jag är inte så häftig, helt enkelt.
- Jag har ett långt brännsår i pannan, efter jag försökte platta luggen.
- Jag har ett rivsår i pannan efter att jag rev mig med något oidentifierbart i fredags kväll.
- Jag har ett mindre sår som sitter strax under rivsåret som jag inte vet varför det har tillkommit.
- Jag har ett sår på vänster kind efter ett något hårdhänt hudundersökning jag genomförde på mig själv igår ikväll.
- Jag har en mystisk finne/sår precis på läppkanten.
MEN det allra värsta av allt:
- Jag har mystiska köttsår på hakan som vägrar läka.
Vad är det som händer? Har jag fått någon mystisk sjukdom nu som bröt ut på hakan? Håller jag kanske på att bli spetälsk? Varför gör jag mig själv illa? Måste jag skaffa en pyjamas som har armarna fastsydda till kroppen för att inte göra mig själv illa i sömnen? Har jag bara haft lite otur just den här veckan?
(Nej ni får ingen bild till inlägget för jag ser som sagt ut som jag har fått stryk av ett vildsvin. Inte charmigt.)
Jag vill ha musiktips från er!

Ljudmaskinen
Cd-hyllan är bland det första jag älskar att kolla igenom när jag är hemma hos nya människor, och jag insåg för ett tag sen att min egen inte höll måttet med alldeles för många brända Kent-skivor och en Absoluteskiva mitt i allt.(!) Efter några år då jag inte köpte en enda skiva har jag nu börjat inhandla mig skivor igen och jag älskar det!
Men ibland så fastnar jag. Jag hittar inte ny musik. Jag hittar inte riktigt nåt nytt att älska eller ens lite inspiration till att lyssna på de olyssnade skivorna som tack vare Dennis och hans MYCKET generösa cd-samling ligger i min iPod.
Nu vill jag alltså be er, kära läsare om musiktips.
Vad brukar ni lyssna på? Har ni några grymma musikinternetsidor att tipsa om? Har ni en favoritlåt ni vill dela med er av?
Kom igen! Kasta in lite tips här, så kanske jag kan sammanställa hela rasket till en Spotifylista sen om ni vill. Eller nåt.
One of them days
Jag ville inte kliva upp, jag ville inte blogga ett morgoninlägg, jag ville inte riktigt lyssna ordentligt på föreläsningen, jag ville inte vara kvar i skolan efteråt, jag ville inte åka till gymmet och jag vill faktiskt inte befatta mig med det där vi kallar "utomhus" heller.
Som en treåring inte vill, vill inte jag.

Nu ska jag dricka lite kaffe och äta kanelbullar i mitt eget sällskap. För att jag vill det. För att man får ha sådana dagar.
Hämnden är ljuv... och väldoftande?
Jag hoppas faktiskt att min dans med snabeldraken det stör de där grannarna som hade efterfest till klockan 4.
De hade faktiskt onödigt hög volym och INGEN mår bra av sådär mycket bas. Faktiskt.

Bilden har inget med inlägget att göra, mer än att det är jag på bilden och jag har skrivit inlägget.
Om inte dammsugandet stör dem så ska jag och några vänner baka bullar idag, så hela trappuppgången kommer dofta bullar och DE SKA INTE FÅ NÅGRA!
[Här passar ett ondskefullt skratt in - så MOAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA]
Förtydligande
Ifall någon av er nu trodde att jag plötsligt hade ett barn. Det är alltså inte jag på bilden.
Jag drömde att jag födde en son
Jag drömde att jag födde en son. Födseln gick sjukt bra och smärtfritt. Det var en sån där födsel när barnet bara glider ut, skriker, suger tutte och sen får man gå hem. Inget blod, inga smärtor, ingenting. (Alla mammor där ute vet att sånna födslar är extremt vanliga, eller hur?)
Nåväl. Jag födde en son. Det verkade som att det var en jungfrufödsel för det fanns ingen pappa till barnet. Bebispojken fick helt enkelt bara ingå i mitt liv, och det gjorde han.
Mitt liv flöt på PRECIS som det vanligtvis gör, men den lilla skillnaden att jag nu släpade omkring på vad som möjligtvis var den nya frälsaren. Eller bara en helt vanlig bastard, det förtäljer inte historien.
Men förstår ni hur konstigt det här kändes? Jag vaknade och min första tanke var att jag var tvungen att köpa fler blöjor och en vinteroverall till min lilla ickeexisterande son.

My med sin son?
Eller MammaMy med sin son?
Nu fick jag en alldeles akut craving

Jag blev helt plötsligt jättesugen på juleskum. Ni vet, de supersockriga skumtomtarna som dyker upp överallt lagom till jul?
Det är liksom raffinerat socker i sin allra finaste form. I tomteform. Med lite rosa färgämnen.
Om nom nom nom.
Det där skulle han ha tänkt på innan han fastnade i en gruva

Barrios med älskarinna.
Bild: Juan Mabromata
"Vem väntar du på?"
- "Öööh.. Din man."
Att män inte lär sig någon gång vad som är moraliskt rätt och riktigt.
Dagens lärdom till alla män där ute: Styr upp ditt liv. Man vet aldrig när man fastnar i en gruva nästa gång.
Fast det märkes ju ingen skillnad på Handelshögskolan
Plötsligt såg vi det lustiga i att ens fira en dag som International Suit Up day på ett ställe som Handels - det märktes ju ingen skillnad där över huvud taget.
Okej, vi såg en kille som hade rotat fram ett par alldeles för genomskinliga vita byxor och matchat dem med vit linnekavaj och slitna Converse och drog därför slutsatsen att han inte bar sin "vardagsensemble".
Men resten av kostymnissarna vi såg gå omkring på Handels ser förmodligen ut så när de sover också. Som Barney i sin nattkostympyjamas.

Jag gick för att köpa en blomma men träffade Blondinbella istället
Jag är helt starstrucked, om jag ska vara ärlig. Isabella är så otroligt trevlig och uppmärksam! När alla hade gått stod jag kvar och snicksnackade om lite allt möjligt. Jag tror att jag möjligen babblade alldeles för osammanhängande för att hon skulle hänga med i allt jag sa, men jag var så tagen av att faktiskt stå och prata med henne.
Där stod jag, lilla My från Grönland och visade självaste Isabella Löwengrip bilder från mitt hemland ur min kamera nästan som det är varje dag jag träffar bloggkändisar.
Jag har liksom läst hennes blogg i lite mer än 3 år och nu stod jag och småpratade med henne i en halvtimme och visade bilder på min familj. Absurt.
Det är så häftigt att det inte spelar någon roll att jag glömde at köpa en blomma.

It makes no freggin sense at all med UGG's
De är sköna, absolut är det de, men de är också totalt opraktiska och faktiskt inte så estetiskt tilltalande.
Tänk på saken - De är absolut inte bra att ha vid våta väderlekar. UGG's passar bäst vid riktigt kalla temperaturer. Snö, helst. Gärna skare så man kan gå uppe på snön, men inte is, för då halkar man.
Snö, skare, stadiga minusgrader och inget regn är väderförhållanden man inte direkt stöter på i Göteborg speciellt ofta om man säger så.
Och mig veterligen är det definitivt inte normaltillfället för det australiensiska vädret?
Så hur fanken tänkte de där?

Ska de skicka hem ost till min brevlåda nu?
Den här gången har jag fått erbjudande om att testa ost. Parmesanost!
Jag ser framför mig att postsnubben råkar ha sönder paketet så att det trillar ut två parmesanostar framför framhjulet på den gula postcykeln.
Han kommer ju tro jag är fullständigt knäpp som internetshoppar ost. Eller så kanske han tror att jag tror att jag är en mus. Eller nåt.
Det är sjukt roligt ju. Eller så är det jag som är lite för trött för att bedöma vad som är roligt eller inte. Jag går och lägger mig istället. Och drömmer om ostar.

Testerska
Om ni vill bli buzzadorer kan ni förresten bli det HÄR. Mitt användarnamn som Buzzador är "myaraq". Såklart.
Fast egentligen är det ju inte mitt problem om jag dör
Just det här med att dubbelkolla vad min reseförsäkring täcker och inte täcker verkar vara viktigt för min faster.
Faster: Du måste ringa försäkringsbolaget och kolla så att de står för hemtransport vid sjukdom.
My: Okej, jag ska ringa dem.
Faster: Sen måste du se till att de även ordnar med hemtransport vid dödsfall.
Weeeeeell, det känns som att det samtalet kan bli av den lite ansträngda sorten.
"Hej jag heter My och jag är en fullkomligt frisk (nåja) 21-åring som ska åka på en resa om en månad och jag har väl egentligen bara en fråga och det är om ni forslar hem mig i händelse av att jag dör på min resa?"
Jag frågar ju mest för fasters skull. Egentligen skiter jag i vad som händer om jag dör. Jag tycker det är upp till min familj att oroa sig för det. Borde ju inte vara mitt problem, om man säger så.

Just det där dödssamtalet skjuter jag gärna upp
Jag borde väl ha förstått att han ville skjuta dem
Det skulle jag inte ha gjort.
Istället för att stå och beundra dem som alla andra människor gjorde väckte sälarna hans grönländska jägarinstinkt. Så fort han såg en säl komma upp till ytan ryckte det i honom och han spände ögonen i sälen.
Som tur var insåg Dennis att han inte var hemma på Grönland och att det antagligen skulle bli väldigt dålig stämning om han sköt sälarna i Slottsskogen.
Då blev han besviken.
Men jag blev väldigt lättad. Säl är inte ens gott.

Tur att bössan ligger hemma på Grönland
Mycket hemligt på gång
Mina lärare har, helt utan förvarning gjort en ny delkurs till oss som vi ska läsa. Nu, faktiskt. Problemet är att ingen visste om detta.
De hade helt enkelt gjort en hemlig delkurs, lagt ett hemligt schema på ett hemligt ställe på hemliga kursportalen och haft en hemlig föreläsning på hemlig plats och på en hemlig tid igår. Under denna mycket hemliga föreläsning fick vi också tilldelat en minst lika hemlig uppgift.
Det här med information är inte riktigt min institutions starka sida, om man säger så.
Fast jag har en känsla av att det är hemligt. Det också.

Jag kan också vara hemlig
Jag gick och la mig jättetidigt för att ja...

Jag gick och la mig jättetidigt för att jag inte sov så bra igår på grund av skallandet och så vidare. Två timmar senare och jag sover fortfarande inte. Nu har jag gett upp och gått och lagt mig på soffan istället. Jag har till och med satt på tv:n för att lura mig själv till sömns. Smart va? Det är Scrubs på tv förresten.
Operation Ella !
Så här va. Ella har slutat blogga för att hon kände att hon har vuxit ifrån sin blogg. Jag tycker det är bullcrap att sluta blogga för det. Det är ju bara att lägga ner Queensnacket och börja om bara!
Ella sa att om jag kan få 30 personer att be henne starta en ny blogg så lovar hon att göra det.

SO LETS DO THIS, HOMIES!
Kom igen! Kan inte alla gå in i HENNES BLOGG och be henne komma tillbaka till bloggvärlden? Hälsa från mig!
Om ni vill kan ni copy-paste;a följande:
Ella, baby. Myaraq och jag vill att du ska komma tillbaka till bloggvärlden. Pliiz baby, gör det.
Vi behöver 30 som ber henne komma tillbaka. Jag börjar på siffran 1 i hennes kommentarsfält. Fyll på!
Kom igen nu! IN PÅ ELLAS BLOGG nu.
Jag skallade mig själv i natt
Igår gick jag som vanligt och la mig på "min" sida av sängen vilket är yttersidan. Inatt sov jag dock så oroligt att jag måste ha snurrat omkring i sängen något så vansinnigt för jag vaknade med ett ryck! - Och smällde huvudet rakt in i den gudsförgätna hårda väggen av betong.
Räcker det inte med att jag drömmer mardrömmar och vaknar i full panik? Ska jag verkligen behöva skalla huvudet rakt in i väggen det första jag gör när jag vaknar?
Jag trodde faktiskt jag hade fått hjärnskakning. Det var helt sinnessjukt.

My, med insane morgonfrisyr och dekadent sidenpyjamas, har fortfarande ont i huvudet
Nu ska jag börja lägga nåt mot den där jävla väggen igen. Kuddar eller en pojke eller nåt sånt.
Jag skyllde på Ponnypojken

Min första tanke var att Ponnypojken hade gjort slag i saken och eldat ner min blogg för att jag bloggade om honom.
PONNYPOJKEN VAD HAR DU GJORT?! - skriade jag förtvivlat mot skyarna.
Min andra tanke var att jag skulle göra en printscreen så jag kunde blogga om det när bloggelden hade släckts. Nu funkar bloggen igen. Så då bloggar jag.
På Mortens begäran
I den här familjen ingår en ny norsk mamma, en ny norsk pappa, en gammal norsk Linda och två norska storebröder.
Storebror Morten fyller år idag. Jag har fått en känsla av att han vill att jag ska berätta det för er.

Sådär. Skicka presenter till honom nu!
Eller bara önska honom grattis om ni inte vill slicka på massa äckliga frimärken. Det funkar också.
Med apostrof, apostrofen är viktig
Linnéa med apostrof och jag lärde känna varandra nästan alldeles precis i början av första året på universitet.
Vi upptäckte snart att vi var väldigt lika. Lika flamsiga, lika humoristiska, lika intresserade, lika konstiga, lika lillasystriga, lika beroende av olikfärgade pennor och tysk ordning bland papper, lika glada och NÄSTAN lika långa.
(Jag är naturligtvis den kortare av oss. Den avsevärt kortare av oss. Faktiskt är vi inte alls nästan lika långa. I wish.)

På en DaponyBros konsert
(Detta var den minst dåliga bilden på oss tillsammans, så håll till godo)
Vi skriver skolarbeten tillsammans som är helt rockingawesomesinnessjuktapbra. Jag kan lukta på saker och tala om för henne hur det luktar för hon har inget luktsinne och när jag flaxar omkring okontrollerat brukar hon få mig att lugna ner mig. Vi är ett team.
Linnéa med apostrof och jag blev vänner dundermegasupersnabbt och det känns som vi har känt varandra hela livet. Det har vi inte, men jag har en känsla av att jag kommer att känna henne i resten av mitt - som Linnéa har förutspått - mycket långa liv.
Jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner som Linnéa med apostrof.
Mymy älskar sin Linnéa.
ångestångestångestångestångestångest

En bild från tonårens ångest passar bra in i detta inlägget
Om 1,5 timmar kommer jag att befinna mig på vårdcentralen för att utsättas (utsätta mig själv?) för tortyr. Jag ska vaccineras inför en resa jag kommer företa i november.
Vissa människor tycker nog att det är plättlätt att ta lite sprutor. "Det är ju bara en några mm stor nål" osv.
Jag tycker inte det är plättlätt. Inte alls faktiskt.
Jag får insane ångest av att bara se sprutor. Hajar ni att jag övervägde att INTE åka på den här resan för att jag inte ville ta massa sprutor?
Nu har jag ätit gröt till frukost. Hoppas inte jag kaskadkräks upp den på sköterskan. Kommer se sjukt äckligt ut.
Wish me luck!
Jag hatar att handla kaffe. Det finns alld...

Jag hatar att handla kaffe. Det finns alldeles för många sorter och jag har ingen koll på vad skillnaden är på kaffebönor som kommer från Afrika och andra bönor som inte gör det, jag vet inte hur syrligt ett bra kaffe är eller om det är bättre med ensamma bönor och hur fan ser en kaffeplanta ut egentligen? Jag har absolut ingen koll och så slutar det med att jag bara tar ett paket vars färger matchar min outfit för dagen. Verkligen seriöst.
Har de ambivalenta vädergudanar blivit bananas?

Den här bilden får illustrera värmen. Se på bilden - känner ni hur solen riktigt värmer er i nacken?
Jag är medveten om att 15 grader kanske inte direkt är högsommarvärme, men det klassas iallafall som en riktigt varm sommardag på Grönland.
Varmt är det iallafall. Vädergudarna verkar inte riktigt kunna bestämma sig.
Systuga i det Myiska residenset

Förra året, förra gången jag sydde, mitt förra kök
Hoppas jag inte råkar sy igen det ena benet på dem igen.
Det var verkligen jättejobbigt.
Fanken att jag ska vara så spruträdd!
My: Öhm. Jag måste nog tala om en sak för dig innan jag kommer ner. Jag är SJUKT spruträdd. Jag..
Sjuksköterska (avbryter): Mm, jag har hört det på din röst.
My: Alltså. Jag kommer nog bli ganska jobbig.
Sjuksköterska: Det är ingen fara, jag har haft många rädda patienter.
My: Jag kommer med största sannolikhet gråta och antagligen vägra lite till och med. Kanske svimmar jag eller kräks på dig.
När jag hade sagt det sista bokade hon om min tid från 8:45 fram till klockan 10:00 "för då hade hon inget annat fram till lunch."
Smart tänkt av henne faktiskt.

Feg tjej
Men jag hade inte gjort mig skyldig till mordbrand som tur är
När jag satt på bussen på väg till skolan blev jag plötsligt alldeles övertygad om att jag hade glömt kaffekokaren på hemma i köket.
Desto närmare skolan jag kom, ju mer övertygad var jag om att jag höll på att bränna ner min egen lägenhet och IFALL någon tjuv hade brutit in sig i min lägenhet just idag så hade jag med största sannolikhet eldat ihjäl honom och gjort mig skyldig till mordbrand OCKSÅ.
Efter skolan rusade jag hem och fann detta:

Kaffekokaren var avstängd och sladden var till och med utdragen..
Ibland undrar jag om jag håller på att bli tokig.
Jag kan inte släppa det där med den glada juicen

Ord överflödiga
Är det BARA jag som gör en ganska så snuskig koppling mellan juicetillverkarens namn och juiceproduktens namn?
[Runkeby] istället för Rynkeby och [Happy juice] som ett resultat av den förste?
Nu ger jag mig för dagen
Problemet är att jag är för smart för att lura mig själv på det där sättet så jag kommer inte riktigt någonvart med det här korrekturläsandet ikväll.
När jag till slut började skriva status-updates som denna var det nog dags att inse att jag borde gå och lägga mig.

Nu går jag helt enkelt och lägger mig. Hemtentan ska inte in förens klockan 9 i morgon bitti så jag har gott om tid till att läsa igenom den i morgon bitti istället. Kanske har den skrivit om sig själv tills dess, vem vet?
God natt mina små honungsbollar! ♥
Ponnypojken & hans dödshot mot min blogg
En av mina vänner, låt oss kalla honom Ponnypojken (för det kallar jag honom), vill definitivt inte vara med i min blogg. Han är så ovillig att han till och med har dödshotat bloggen om jag nu skulle få för mig att blogga om honom utan hans medgivande - eller någon-helig-eller-ohelig-övermakt-förbjude - lägga upp en BILD på honom.

Här är Ponnypojken förklädd till oigenkännlighet, så jag hoppas och tror inte att han kommer att elda ner oss. (Snälla Ponyboy, gör inte det!)
Trots att jag är extremt nyfiken på hur det faktiskt skulle gå till att elda ner en blogg så vågar jag inte riktigt ta steget ut och trotsa Ponnypojkens vilja.
Jag vill ju inte riskera bloggens liv. Eller mitt eget, för den delen. Ponnypojkar kan vara väldigt oberäkneliga.
Om någon vill köpa en eskimå alltså
Jag kan inte riktigt påverka hennes beslut så jag måste helt enkelt finna mig i att bli såld.
Jag får bara hoppas att den personen som köper mig är en bra vän. Annars kan min tillvaro att komma att bli ganska trist och ledsam.

My - snart till salu nära dig?
My presenterar: Min nya kärlek i livet!
Jag har blivit kär igen. Det blir jag ofta. Kär i fiktiva personer och figurer alltså. Woman always want what they can't have osv. Skitsamma!
Se på henne - min nya kärlek. Katie!
Katie är en karaktär i filmen Horton Hears a Who.
Jag gillar Horton också. Och den vimsiga Who-borgmästaren.
Ännu ett kaffemisslyckande

SUCK!
Kan inte "nån ba HJÄLPA" mig? *
* Ungdomiska - ungefärlig översättning : Kan inte någon hjälpa mig att komma till rätta med mitt problem och samtidigt hitta min plats i livet så att jag slipper gå omkring och oroa mig för att det är fel på mig.
Grönland blir varmare & smälter
Jag läste i dag att medeltemperaturen på Grönland stiger med snitt 1-2 grader PER MÅNAD nu. Det ger sådana enorma skillnader att inlandsisen smälter i rekordfart. På 70-talet var det bara 17 % av inlandsisen som hade börjat smälta men i år har 540 kubikkilometer med is smält. (!!!!!)
Det motsvarar hela Danmarks vattenförbruk under flera hundra år!
Det har blivit så varmt på Grönland att de ska börja odla jordgubbar nästa år. Förstår ni hur bisarrt det är?
Jordgubbar?! I ett arktiskt klimat! Nehej, någon måtta får det väl ändå vara!

Lets fregging odla some jordgubbar here in the greenlandic mark.


