Du vet att du är virrig när ...

... du kommer på dig själv med det här:
 
 
Alltså jag blir så trött på mig själv. DET LIGGER EN TALLRIK PRECIS DÄR, MY. DU KANSKE KAN TÄNKA DIG ATT ANVÄNDA DEN.
Du vet att du är virrig när.. | | En kommentar |

Rosa saker är bra. I synnerhet om de glittrar.

Imorse kom jag alldeles för tidigt till jobbet. Det gör jag alltid men istället för att gå upp och sätta mig vid datorn styrde mina ben iväg mig från dörren till mitt jobb. Först förstod jag inte vad som höll på att hända men efter några minuter insåg jag vart jag var på iväg. Mina ben hade bestämt sig för att gå till Ica Maxi och jag fick snällt bara följa med.
 
Väl framme på Ica Maxi började jag gå omkring och titta lite, utan att ens veta vad jag tittade på. Det första jag lade märkte till var en nästan exakt likadan solstol som jag och John köpte i helgen. Fast med den mycket viktiga skillnaden att de solstolarna som står hemma på vår balkong inte alls är rosa som den jag stod och trånade framför på Ica Maxi.
 
 
Besvikelsen bar mig vidare till köksavdelningen där mina ögon genast föll på en rosa slickepott som jag omedelbart förälskade mig handlöst i. Jag tog det som ett tecken på att jag nog alltid velat ha just en sådan.
 
 
Den rosa slickepotten fick följa med till nästa avdelning mina ben bar mig till. Den med smink, hudvård och sådär. Där fanns det något som fick min uppmärksamhet. Nämligen ett smakprov vad nagellacksmodet föreskriver just nu. Och återigen drogs min hand till något rosa. En liten flaska med något som inte bara var rosa, men rosaglittrigt. Åh vad jag är glad att modet tillåter mig att ha rosa naglar, precis som jag hade när jag var 10 år.
 
 
Alltså. Jag vet inte alls vad som egentligen hände mig här till morgonen? Men jag tolkar det som att jag crejvar rosa saker just nu. Och avokado, för en sån köpte jag nämligen också. Trots att den är grön.
I huvudet på My | | En kommentar |

Lite om Candy Crush

 
Nu är jag sent på bollen igen men alltså nu vill jag prata om Candy Crush.
 
Jag har undvikit det spelet på grund av att jag hade en känsla av att jag skulle bli manisk, precis som jag blir med alla andra spel. (Kommer ni ihåg när jag spelade Rumble? Jag trodde det skulle ta knäcken på mig!) Men för några veckor sen var en kompis hemma hos oss. Han spelar Candy Crush och tjatade lite om det och så föll det sig liksom så att vi skulle "testa lite". Bara testa alltså.
 
Och nu har jag "testat lite". Och alltså. Ni vet den där peppiga, bra känslan man kan få för saker och ting i ens liv? Man tänker att det här kommer vara bra för mig, att det kommer föra med sig något gott och glädje och göra mig lycklig och sådär? Den känslan i alla fall, den har jag inte för Candy Crush.
 
Det här spelet för inte med sig minsta lilla bra. Igår låg jag i soffan och tjurade för att jag bara inte klarar en jävla bana. Och det blir inte roligare av att jag får ligga och lyssna på hur Candy Crush-gubben berömmer John som klarar bana efter bana: "Tasty! Sugar Crush! Divine!".
 
Äsch. Skitspel.
 
Upp