Jag märker det

Jag satt & okynnestittade rakt ut i det blå lite grann när min kollega slog sig in i mitt eskapistiska tillstånd.

Kollega (bryskt!): Vad är det?!
My: Oj. Du ser sur ut.
Kollega: Nej. Jag är FAN inte sur!

.. Öh ..

Nähä. Förlåt då liksom!


Det hade jag på mina väggar i flickrummet

I mitt flickrum pryddes väggarna av ett otal planscher, som i så många andra tonårsflickors rum.
Jag hade bland annat:

1) en gigantisk översikt över solsystemet Vintergatan.
2) en plansch över det periodiska systemet som jag hade fått hemskickat från mycket nördigt ställe.
3) ett blyerts-öga som jag själv gnetat fram under teckningstimmarna i 7:an.
4) en plansch vars motiv utgjordes av en mycket vältränad, sexig man iförd endast en handduk som poserade sensuellt (råsexigt?) framför kameran.
5) diverse ganska deppiga låttexter skrivna & framförda av KENT.
6) Lord Robert Baden Powell.

De två första punkterna & den sista på listan vara de som skiljer mig mest från andra barn - inte många jag känner valde [He, Pb, Au, Ar] & scouternas grundare framför smöriga killar som Håkan Hellström, Orlando Bloom & handendärlilleplutteniSaganomringensomallavarsåförtjustaidånärjagvar14år att hänga upp på sina väggar

Planschen på den nakna mannen satte jag förresten upp på dörren där man bäst kunde se den från sängen enbart för att hämnas på min dåvarande pojkvän som hade en liknande plansch föreställande en ganska avklädd Jessica Alba på sin dörr. Skrattar bäst som skrattar sist!

Till höger i bild (som togs för ca 5-6 år sedan) skymtas punkt 1 & 5 från listan

 

Vad hade du på dina väggar hemma i ditt tonårs-crib?


Just another day at the office

Ibland kan man undra hur det är ställt med folket på mitt jobb. Här följer två utdrag från min tisdag.

Norsk kollega: Fy fader! Jeg d-r-e-p-e-r den neste svenske som ler av meg!
... vilket föranledde att jag började skratta hysteriskt. Vilket för övrigt var helt fel sak att göra, kan jag meddela.

När jag sedan kom tillbaka från min lunchrast fann jag min chef krypa omkring på alla fyra under mitt skrivbord. Det tyckte jag var ganska underligt beteende.

My: Vad... gör du..?
Chef: Letar sladdar. (Det här sa han som det var den naturligaste saken som finns att göra, vid lunchdags på en tisdag)
My: Jaha... Öh.. Tycker du det är givande?
Chef: Ja! Jag hittar ju sladdar & drar ut dem.

Sen gick han iväg med en oidentifierad svart sladd i sin högra hand.

& jag stod kvar vid mitt skrivbord & undrade hur jag ska överleva sommaren på det här kontoret utan att bli fullständigt knäpp.


Bra start på dagen

Idag började min dag på kontoret med att hälla ut en hel kopp kaffe på hela skrivbordet. Which means: Nu kommer hela skrivbordet med all säkerhet avge en svag kaffearom i resten av skrivbordets liv. Lite som mitt skrivbord gjorde hemma, efter den förra kaffeincidenten.

Tur att det inte är mitt skrivbord längre, utan bara mitt skrivbord för veckan.

Ibland är det skönt att vara "sommarjobbare"

I LOST MY MOJO!

Mina vänner!

Nu vet jag inte riktigt vad som händer här i min blogg. Vanligtvis brukar allt jag gör vara bloggifierbart. Saker jag ser ska fotas, konversationer ska memoreras & alla skämt test-skämtas.

Men allt det där har liksom runnit av mig lite. Jag har liksom tappat stinget! Jag har tappat förtroendet för att jag är rolig & att jag kan skriva bra blogginlägg. Vissa stunder får jag en kort ingivelse, springer till datorn & skriver ner lite tankar så snabbt jag kan, men jag blir inte nöjd.

Kan det vara så att jag har tappat bort min finurlighet? Maybe I lost my mojo?

I så fall, om ni hittar lite finurlighet & kanske lite schysst humor, tänkvärda betraktelser & fiffiga ingivelser som ligger & skräpar någonstans i krokarna - kan ni skicka tillbaka hela rasket till mig då?

Även om jag inte bloggar varje dag, så vill jag att ni ska minnas en sak.

My ♥ bloggläsarna

Ibland är hon bara inte smart..

 

Strax innan bilden togs höll vi på att skratta ihjäl oss. Fast med tanke på Lindas min, så tror jag att hon fortfarande höll på att skratta ihjäl sig.

 

Vi hade nämligen gjort oss klara för att gå ut på stan & var på väg till bussen. Linda gick med sitt paraply uppfällt som på bilden. Till sist kunde jag inte hålla mig längre, så jag frågade henne om hon var klar över att det faktiskt inte regnade ute?

 

- "Öh... Nä.. Just det.. Det gör det ju inte."

 

För det hade hon inte tänkt på. Pessimisten.


Mer om de där Oreos:en

Bildkälla igen

 

Jag kan fortfarande inte släppa att sloganen "Vrid, slicka, doppa" låter som en beskrivning på ganska taskigt förspel. Men det blir äckligare! Jag har analyserat den där reklamen lite till & nu har jag kommit på en sak till som stör mig.

 

Vrid, slicka & SEN doppa i mjölken?

 

Då är det ju massa dräggel-gegg som flyter omkring i mjölken! & i reklamen delar folk samma mjölkglas.

 

Sjukt äckligt.

 


Det hade kunnat bli katastrof!

Jag har varit sjuk de senaste par dagarna & har tappat smaklökarna eller hur man nu säger. Jag känner ingen smak, vilket gör det totalt ovärt att äta, så jag lät bli.

Men efter tre dagar på B&J insåg jag att kroppen kommer behöva näring. Så jag lagade mat. Lövbiff med vitlökssmör & potatissallad.

På minussidan med att inte känna smak:
Jag kunde inte njuta av maten för jag kände absolut ingen smak. Inte ens av vitlökssmöret. Sjukt besviken! Det är ju fullständigt ovärt att äta om man inte känner smaken, tänkte jag.

På plussidan med att inte känna smak:
När jag satt & tuggade upptäckte jag ett oidentifierat runt litet obkjekt i munnen. Genast spottade jag ut det lilla UFO:t på tallriken & insåg till min fasa att det var kapris! Det var kaprisi min mat! Jag HATAR kapris!

Tänk om jag hade blivit akut frisk & fått tillbaka mina smaklökar mitt i lunchen så att jag helt plötsligt tvingats känna smaken av den lilla äckliga runda pestspridaren som kallar sig kapris och som förstör varje liten maträtt den kommer i närheten av?

Usch!

"VARNING FÖR KAPRIS! ÄT DEN INTE!" borde det stå på den där klisterlappen.


Det kan man kalla slöseri

Nyss bevisade jag just för mig själv att när jag är sjuk, då borde jag stanna i sängen.

Jag hade bokat tvättid till klockan 08. Jag släpade mig upp dit tillsammans med två IKEA-kassar till bredden fyllda av allsköns smutstvätt, tvä täcken & en liten kudde.

Jag preparerade en tvättmaskin - la i kläderna, hällde på tvättmedel & lite sköljmedel. Sen tryckte jag på START. Sen gjorde jag samma med den andra tvättmaskinen. Trodde jag.

När jag vände mig om igen stirrade jag rakt på en IKEA-kasse fylld med smutstvätt som låg där i godan ro på golvet.

& bakom mig snurrade en ilsket tom tvättmaskin på 60-programmet helt i onödan.

Min tjej

När Linda & jag skulle ses i stan här om dagen sa vi inte var eller när vi skulle träffas.

Vi sa ungefär "Ja men då ses vi i stan då!". & så träffades vi på Kungsportsplatsen ganska mycket exakt samtidigt.

Inte för att Göteborg är någon världsmetropol, men det finns ändå ganska många ställen vi kunde ha träffats på. Jag kunde liksom lika gärna ha åkt till Korsvägen 15:34 medan Linda stod & väntade på Centralstationen 14:21.

Jag tar det som ett tecken på att Linda & jag passar sinnessjukt bra ihop. Min tjej.


BBF:s


Shorty did some painting

Linda & jag målade om i hennes sovrum.

Jag fick den stora äran att använda rollern medan Linda fick köra finliret med en pensel. När jag hade målat klart en vägg såg det ut såhär.

 

Färg på handen, färg på fötterna, färg på ena bröstet (missbedömde storleken på min byst & ställde mig för nära väggen med blöt färg - fin rund vit cirkel på vänster bröst) och väggar som inte är målade upp till taket.

 

Ni ser det stället där jag har målat lite extra högt upp?

 

Där hoppade jag.


"Fast det finns nog de som älskar oss ändå"

På väg hem tidigare ikväll satt jag på vagnen när en väldigt onykter kille satte sig bredvid mig. Han tittade på en bild på massa kungligheter som var på bild i dagens Metro.

Helt plötsligt lutade han sig emot mig & frågade vad en brylling var. Som tur är hade jag redan läst tidningen så jag kunde faktiskt svaret. Jag hade - som det heter på tv-kock-språk - förberett lite.

Onykter dude: Vad vackra de är! Alla prinsar, prinsessor, drottningar & kungar. Fina vackra människor.
My: Ja. Det är fina.
Onykter dude: Ja.. Vackra. Inte alls som oss.

Ursäkta?!

Är inte jag också vacker, menar han?

Inte vacker? Nehej.


Om det där med att slicka på kuvert

Jag är en sån som helst INTE slickar på mina kuvert & mina frimärken när jag ska skicka brev.

Dels för att det smakar satan om limmet & så blir man dötorr i munnen av det. Men mest är det för att jag tycker det är rätt oförskämt att hålla på & slicka på saker som jag ska skicka till andra.



Who am I to skicka mitt spott till andra människor?

Sjukt ofräscht ju.

"Ja fatta änte"

Jag går omkring i ett kroniskt tillstånd av förvirring. Var jag än är, vad jag än gör känner jag mig lite förvirrad, lite ledsen & lite clueless. Jag känner mig lite frånkopplad från omvärlden rent mentalt.

Det börjar tära lite på mig faktiskt.

Bloggen också, verkar det som. Jag sitter hela tiden med en hets i huvudet. "Kom-igen-nu-My-skriv-nåt-kul-nu-så-att-du-är-lika-rolig-som-Spiderchick-skynda-dig-och-skriv-nu-My!" Det funkar ju inte riktigt att gå omkring såhär.

Sen ser jag ju för jävla dum ut också.

I Budapest var jag också förvirrad & lite ledsen


What's the fuzz about?

Vad är grejen med Oreos nu?

På TV går det en reklam som börjar med "ÄNTLIGEN ÄR OREOS HÄR!" & så följer en komplicerad bruksanvisning för hur man på bästa sätt ska äta kakan. Tydligen ska man vrida, slicka & doppa den. I mjölk då.

För det första:
Oreos har funnits hur länge som helst. Varför kommer reklamen nu? JAG har åtminstonde haft Oreos som min favoritkaka i många år. Ligger jag verkligen flera år före min samtid?

För det andra:

Varför ska de bestämma hur jag ska äta min kaka?? "Vrid, slicka & doppa!" är budskapet i reklamen. I mina öron låter det snarare som en taskig beskrivning på halvbra förspel, men det är tydligen(?) så Oreos ska ätas.

För det tredje:

Om ni inte har ätit Oreos så borde ni göra det. Och jag lovar, man måste inte vrida, slicka & doppa. Man kan äta den helt normalt också. Funkar också.

Bildkälla


Fast det var ett skämt, alltså

Jag vill så gärna vara lite kulturell nu i sommar när man har tid för sådant. Det finns ganska mycket intressanta utställningar i Göteborg nu & jag försökte få med Linda på museum.

My: & så kan vi gå på "And there was light".
Linda: Vad är det?
My: Det är en världsutställning med Leonardo Da Vinci, Michael Angelo & Rafael.
Linda: Jaha. Du menar Teenage Mutant Ninja Turtles?

Men innan ni tror att Linda är dum i huvudet: hon skämtade.

& det var ta mig fanken ett ganska kul skämt!


Bartender

När jag stod i baren en gång & skulle beställa frågade bartendern om jag hade körkort. Jag blev helt ställd av den märkliga frågan & tappade således bort min logiska slutledningsförmåga.

Bartender: Har du körkort?
My: Nej?
Bartender: Nehej. Är du 18?
My: Öh.. Nej?
Bartender: Då kan jag inte servera dig.
My: Men jag är ju 21!?
Bartender: Men GUUUD säg det då!

Jag tänkte liksom inte på att han försökte lista ur hur gammal jag är genom att ställa de där konstiga frågorna.

Jag trodde bara han var dum i huvudet.

Fyller faktiskt 21 om mindre än en månad.


Krulltotten My

När vädret är som vädret är i Göteborg nu är det ingen idé för mig att stå & traggla med plattången varje dag. Ellers ens sminka mig, för regnet piskar bort allt smink i ansiktet så fort man sätter en fot utanför dörren.

Då är det lika bra att göra det bästa av situationen & fästa en blomma eller två någonstans i krullet & le.

My au naturelle


Do you know the feeling?

Ibland känner jag bara för att krypa in i ett litet utrymme & sitta & mysa en stund.

I Katjas kök, i Katjas kökshål

 

Do you know the feeling?

 

Eller är jag ensam om detta? Är det jag & alla små hundvalpar som beter oss såhär?


Jag tror jag spårade där faktiskt

Idag satt pratade jag & Linda om livmodertappen. Fråga inte varför.

Linda: Tänk då hur jävla ont det gör när den utvidgas & man ska klämma ut en unge där igenom!
My: Jag vill inte ha barn!

Sen började jag tänka. Sen började jag prata högt för mig själv.

My: Kan inte ungen leva i någon slags påse utanför kroppen? MÅSTE ungen klämma sig ut genom den minsta kroppsöppningen? Måste ungar vara så jävla stora? Kan de inte vara mycket mindre? Tänk på hur kängrun har löst det - den får ungar som är stora som ett frimärke som sköter sig själva en bra jäv Varför får inte människan såna små ungar? Eller ÄGG! Vad fan är det för fel på att lägga ägg?!

Jag & Bebis - som var ursprunget till hela konversationen



"ÄGG?!" skrattade Linda bara & sa att jag hade tappat förståndet.

Jag höll med.

"Det känns skevt"

Jag är en sån person som kramas. Mina två väninnor Linda & Gro är inte det. De är inte alls kramiga människor, faktiskt.

När vi skulle skiljas idag så kramade jag om Gro. För det är så jag gör när jag tycker om folk - jag kramas. Linda kramade också Gro. Det var ingen riktig kram, det var en enarmad snabb halvhjärtad kram men ändå! De kramas aldrig, de två.

När Linda stod med armen om Gro sa hon till Gro: "Det känns skevt va?"
Gro höll med.

Tydligen är det jättestor skillnad på att krama någon som är en kramig person och någon som inte är det.

Ingen av dem tycker det är så värst konstigt att krama mig, men de tycker det känns helknas att krama varandra.

Jag kan inte hjälpa att fnissa lite när jag tänker på att jag ställde till det för dem lite & tvingade dem ur deras sociala "comfort zone".

Jag har en t-shirt med detta motivet. Den har gett mig många kramar back in the days. Effektivt!


My önskar sig

Just nu finns det en sak jag önskar mig mer än något annat i hela världen.

Jag har inte träffat min ena storebror på snart ett år & jag saknar honom väldigt väldigt väldigt mycket.

Naja & ani = lillasyster & storebror

 

Högst på min önskelista just nu står: Att få träffa min storebror.


Är det en komplimang?

Jag fick en kommentar från en kille jag precis hade träffat.

Kille: I really like your energy.
My: Thank you!
Kille: .. Yes, you are like a tiny puppy!
My: Öhh.. Thank you..? I guess.

Var det en komplimang eller en förolämpning?

Jag fattar inte.


Det är ju bara onsdag en gång i veckan

Linda & jag tröttnade på att sitta hemma i varsin lägenhet utan att få något vettigt gjort. Det regnar i Göteborg idag vilket kan få den allra starkaste livsgnista att slockna.

Det här är en bild från en annan gång jag drack vin. Personen som tog bilden hade antagligen också druckit något starkt.



Men istället för att deppa ihop fullständigt ska vi styra upp en vinkväll!

Det är ju som sagt bara onsdag en gång i veckan.

Jag tror jag steker ett ägg ändå..

Jag hade tråkigt & pratade med en kompis. Han kom med förslag på vad jag skunde göra i stället.

Kompis:
Stek ett ägg.
My: Njaa..
Kompis: Måla en kopp som du sen kan sälja dyrt på en auktion där du träffar mannen i ditt liv. Sen flyttar ni till en fjälltopp där ni skaffar massa ungar som i sin blir uppfödare av bergsgetter som ni exporterar till Grönland. På det sättet blir ni rika som troll & lever lyckliga i alla dagar....

Öhm. Ja.. Alltså. Jag sa ju att jag hade tråkigt, men jag har liksom inte lust att träffa mannen i mitt liv redan. Eller ens bo på en bergstopp.

Kompis: Annars kan du ju sy en tavla också. Då kanske historien får ett helt annat slut.

...?! Liksom. Tack för hjälpen?

Men jag tror jag steker ett ägg istället.

Familj & släkt på grönländskt vis

En sak som det tog väldigt lång tid för mig att lära mig när jag flyttade till Sverige för 10 år sen var att skilja på "familj" och "släkt".

På Grönland har vi inget ord för "släkt" utan allting är "familj". Kusiner är familj. Kusiners kusiner är familj. Kusiners kusiners kusiner är familj. Vi har inte ord som syssling, brylling och så vidare. Det heter kusin. En kusins kusin heter grankusin. Eller om någon moster har någon kusin till en kusin: gran-gran-kusin.

Till exempel har jag en kusin som vi kan kalla L. Min mormor & hennes farmor hade en gemensam kusin. Ergo: L & jag är grankusiner.

Enligt svenska mått skulle det ju knappast vara värt att ha med i familjeträdet om ens i familjeskogen.

Så jag fattar varför folk blir så förvirrade när jag snackar om alla mina 1000 kusiner. Fast jag har faktiskt ungefär 40 kusiner. Riktiga kusiner alltså.

2006 - Kusinträff med ungefär en tredjedel av mina kusiner


BREAKING NEWS!

Idag har jag, My, sovit länge. Länge alltså. L-ä-n-g-e!

Jag sov till halv tio! Halv frekking tio!

Sånna här bilder kan det bli om man är uppe & dräller hela nätterna istället för att sova



Sen vaknade jag & var helt förvirrad för jag sover aldrig länge & nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Det här med att vara ledig är inte min grej. Jag kan inte hantera det riktigt.

Idag måste jag förresten leta efter tvättstugan, Jag har bott här en vecka & har ingen aning om var den är. Illa.

My listar favorittv-serier

(Utan inbördes ordning)

Greys Anatomy
Snygga killar, massa sex, strul, bråk, drama, blod & någon liten poäng i slutklämmen. Hur kan man inte älska Greys?

The Big Bang Theory
Det bästa med den här serien är att man måste vara ganska bright för att fatta alla skämt. Sen är jag kär i Sheldon Cooper. Väldigt. Mycket. Kär.

How I Met Your Mother
Serien med det jobbigaste namnet att skriva, men med den ärtigaste forkortningen "HIMYM". Barney. Åh Barney! Men jag blir tokig på att inte lista ut vem fan som är mamman?

Scrubs
Ännu mer blod, fast på ett roligt sätt. Dessutom är det bra för att hämta klaschiga oneliners ifrån. Om man nu gillar sånt.

Cougar Town
Jag gillar normalt inte C. Cox men i serien är hon genial. Speciellt hennes bittra grannes kommentarer lyser upp mitt liv.

& bara för att klargöra: Jag har faktiskt ett liv bortom tv-apparaten.

Faktiskt..(!)

Inte alls uppfinningsrikt

Linda & jag gick runt bland böckerna på en affär.

 

Linda: Meh! Det FINNS redan en bok om Batman. Kom på nåt eget!

 

& jag kan faktiskt inte annat än hålla med.


Stort vattenkrig i Göteborg

Igår var det ett jättestort vattenkrig i Bältesspännarparken här i Göteborg.

Det såg rätt kul ut men jag är nog glad att jag inte var med. Folk var nämligen helt galna.

 

 

Sen kom ett gäng killar med en gammal brandbil & sprutade ner alla med brandbilsvattenslangar.

 

 

Jag tycker att det är befogat att säga att det grabbgänget "ägde" alla andra vattenkrigare.

Mycket också. Eller "hårt" också. Hur man nu säger.

 

PS: Tjejen på sista bilden har snyggaste stilen i stan. DS.


Tur att My har sin PappaMy

Igår pratade jag med PappaMy när jag väntade på Lindas spårvagn.

PappaMy: Ska ni äta massa äckliga nationaldagsbakelser idag då?
My: (fullständigt förvirrad) Va? Eh.. Näääe.. National..Vadå...? Jaha! Det är nationaldagen idag?! Det däääärför det är flaggor överallt!
PappaMy: Haha, det KAN vara därför!
My: Mm.. Men jag ska nog inte äta en äcklig nationaldagsbakelse.
PappaMy: Äsch! Du kan ju äta en halv äcklig nationaldagsbakelse!

Fattar ni? Jag får äta en halv för att jag är hälften svensk/hälften grönländsk.

Min pappa har minsann kvalitetshumor. Han också.

På Grönland förra sommaren såg jag den här bilen på Grönlands nationaldag den 21 juni. Jag tyckte jag borde få den bilen eftersom den representerade mig så himla väl med svenska färger & Grönlands flagga.


Skolavslutningsgalej

Igår var jag på sånt där skolavslutnings-grill-galej med klassen. Vi hängde på Skansen Kronan & myste. Det var en spårad kväll. Jag sa massa konstiga saker. Som vanligt.

Vid ett tillfälle slog jag ut med armarna & sa "Jag är Jesus. Det här är mitt budskap" & så syftade jag till Kiviks Varm&Kall. Då döpte de andra om mig så att h-y-b-r-i-s fick bli mitt nya mellannamn.

Sen gick vi till stan & hamnade på ett ställe som inte hade skyltar, men trevliga vakter & en korkad bartender. Det har jag inte kort på. Jag har däremot en massa svindåliga kort med usel kvalitét med folk som antagligen inte vill vara med på kort i min fabulösa blogg. Så det slipper de.

Det enda kortet från hela kvällen med ett uns av skärpa i


Är det tjockisvarning?

Linda & jag gick till korvkiosken det första vi gjorde när vi kom till IKEA. Väl där köpte vi inte bara en korv, utan TVÅ (2) korvar var. + en pizzaslize till Linda, & en chokladboll till mig,

Nu undrar jag:

Är det tjokisvarning att prioritera korv till frukost?

Tänk att en vägg kan ställa till det

Jag är en sån som sover vänster sida.

I min gamla lägenhet låg sängen mot en vägg så att om jag låg på vänster sida så låg jag ut mot rummet.

I min nya lägenhet står sängen också mot en vägg. Om jag ligger på vänster sida ligger jag mot en vägg.

Två nätter i rad har jag vaknat av att jag har smällt i någon kroppsdel i den gudsförgätna hårda väggen, vaknat & fått fullständig panik för att jag inte har vetat var jag var.

Nu måste jag lära mig att sova på höger sida.

Asjobbig vägg


Jag avskyr när det händer!

Igår kom jag på en så himla kul grej! Det var så sinnessjukt roligt att jag började skratta högt för mig själv när jag packade upp saker i köket. Jag tänkte "det här måste jag blogga om!"

Alltid när jag kommer på ett bra bloggämne skyndar jag mig att skriva ner det men i flyttkaoset hittade jag inte något papper eller penna. Så jag fick bara bestämma mig för att komma ihåg det.

Tror ni jag kommer ihåg det va? Tror ni jag minns vad det var för asknas skoj sak jag skulle blogga om?

Nä.

Så det blir inget.

Hur ska det gå till?

Som ni vet har jag precis flyttat in i min nya lägenhet. Men jag flyttade från en tvåa till en etta & det syns.

 

När jag klev in i lägenheten igår möttes jag av den här synen.

Det känns ju liksom inte som att alla de här sakerna kommer få plats i min fina fina lägenhet. Nu har jag en det att göra.


Nu är livet i kappsäck slut

... i alla fall för den här gången.

Nöjd icke-hemlös My



Nu när jag är inflyttad i lägenheten ska jag försöka få ordning på mina gamla rutiner igen. När & hur jag kokar kaffe, tvätt-bokningar, bajsrutinen, när-jag-behöver-köpa-mjölk-rutinen-eftersom-mina-dagar-som-roomie/sambo-räknade-och-då-kanske-det-inte-går-åt-lika-mycket-mjölk? & självklart bloggrutinerna.

Men nu ska jag packa upp!
Ni får se sen. Kanske.

RSS 2.0