Men vem sjutton river bort en väg sådär?
Hetsig som jag är hade jag genast något att säga om den här oerhöra ansamlingen av sopor, och det gjorde jag. Högt. Grönland är det vackraste landet jag vet, men ibland kan det vara lite mycket sopor överallt och det känns som att folk inte riktigt tar tag i problemet på ett vettigt sätt. Föreställ er att mitt tonläge var mycket argt.
My: Men VARFÖR kan de inte bara komma och tömma containern?! HUUUUUR svårt kan det vara egentligen?! VA?
Dennis: Öhm.. Det är nog rätt svårt, My..
My: Vadå "rätt" svårt?! Det är ju för tusan bara att komma och hämt.. Aha...
Jag avbröt mig mitt i meningen när jag breddade mitt synfält och såg att själva vägen som leder fram till sopcontainern inte fanns där längre.
Dennis trodde nog jag var dum i huvudet. Jag skyller på att jag har "selektiv syn" och sjukt snabba reflexer.
Förresten verkar det ju direkt ogenomtänkt att riva bort den enda vägen som leder till sopcontainern där den står och jäser i sommarvärmen. Det luktade inte hallontårta, om man säger så.
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Då förstår ni kanske hur illa det är - jag menar, det är ju sjukt corny att använda halvindie låttexter som rubrik!
Jag ska försöka leta lite efter inspiration. Kanske på gymmet?
My undrar - vad vet ni om Grönland?
På många sätt är det stor skillnad mellan Danmark och Sverige vad gäller uppfattningar om grönlänningar & Grönland. I Danmark finns det många fördomar mot Grönland som inte är lika utpräglat uttalade här i Sverige. Men jag vill ändå veta vad svenskar vet, tycker, tänker och känner om Grönland.
Jag vill nu be er, kära läsare, om hjälp. Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad ni vet om Grönland.
Vad är er för tanke när ni hör ordet "eskimå"? Vet ni vad huvudstaden på Grönland heter? Hur tror ni vi bor? Vad tror ni är utpräglat grönländskt? Har ni några fördomar mot grönlänningar? Vad tror ni om Grönlands framtid? Har vi verkligen isbjörnar på gatorna? Är det mörkt året runt? Är man dansk om man är från Grönland?
Skriv ner det ni vet, tänker, tycker, känner, undrar. Skriv allt! Snälla hjälp mig med det här nu!
My undrar vad ni vet om Grönland
Tur att jag kan gå på både grönländsk & svensk tid
Jag har därför, i min vishet, bestämt mig för att byta tidszon & helt sonika gå över till grönländsk tid för då är klockan helt plöstligt bara 06:36!
Smart tänkt av er svenskimå va? Nu har jag massvis med tid till att läsa bloggar & dricka kaffe.
Byter tidszon för dagen
Kanske inte var så bra förebilder, trots allt?
Hörni. Har ni tänkt på att de förebilder vi hade när vi var barn kanske inte riktigt var sådär super-reko när det kommer till kritan?
Rödluvan lyssnade inte på vad hennes mamma sa till henne, Mulan rymde hemifrån för att härja och slåss, Pinocchio var mytoman, Peter Pan vägrade växa upp, Robin Hood var en snattare, den där Tarzan gick omkring utan kläder och sov tillsammans med en apa, Snövit bodde ensam med sju (visserligen något små) män, Pippi Långstrump jagades av myndigheterna och Emil i Lönneberga åt sig full på jästa bär redan som barn.
Så fortsättningsvis kan vi skylla på de där "sunda förebilderna" om folk har något negativt att säga om vår generations beteende.
Sjukt bra ursäkt!
Raised by Disney & Astrid Lindgren
Ibland vill jag bara sova i soffan
I natt sov jag i soffan. Inte för att jag råkade somna där när jag såg på film, utan för att jag ville sova i soffan. Ibland får jag ett sånt ryck och bara vill sova i soffan och inte i min superbekväma mysiga säng, utan i soffan. För att citera min kusin "ibland vill man bara sova där, du vet väl hur det känns?"
Glasögonen är alltså inte på riktigt
Tydligen så samverkar min soffa med allsköns mystiska, lite otäcka lagar kring hårets beteende under natten, för ovan ser ni vad jag möttes av i spegeln i morse.
Vad ni inte ser på den luggen är att luggen har formats till 12 små lockar. Inte så smickrande för min typiskt grönländskt runda ansiktsform, om man säger så.
Tur att jag sov ensam i natt. Hade dessutom blivit väldigt trångt i soffan annars.
Kategoripill på den svenskimåiska bloggen
Det slog mig nämligen att det inte är så värst mycket Grönlands-relaterat i min blogg. & vad är det då för mening med att vara svenskimå och blogga?
Jag tänker försöka skriva lite mer om Grönland i bloggen, och det kommer hamna i kategorin som heter "Lite grönländskt".
Är det något speciellt ni vill läsa om så droppa lite önskemål inna da kommentarsfält.
Vad vill ni veta om mitt fantastiskt vackra land?
Funderingar kring gamla tanter
Tanter nowadays verkar fullständigt ignorera alla sociala regler gällande integritetszoner, lämligt avstånd till främmande människor och personlig hygien. Tanterna på Saron skyr inte lite närkontakt, om man säger så.
När jag & Frikadellen stod i kön till cafét häpnade jag över att tanterna som stod bakom oss stod så NÄRA. Det var också viktigt att deras bricka stod PRECIS intill min och Frikadellens bricka.
Jag har inget speciellt emot äldre damer men jag vill för den sakens skull inte gärna ha dem flåsande i nacken eller känna deras flygiga komplicerade håruppsättningar i mina öron och jag vill då rakt inte att de smeker mina kläder!
Jag har nu startat en ivrig jakt på någon sorts förklaring till Saron-tanternas oerhört närgångna beteende.
Kanske är det för att tanterna 1) inte längre kan bedöma avstånd på ett adekvat sätt och 2) inte längre har förmåga att känna andra människors odörer (eller deras egen odör, för den delen).
Något sånt. Vad tror ni?
Arla uppstigning på en lördag
Frikadellen & jag har avtalat att gå på secondhand-jakt idag.
& då måste man vara där tidigt, så att man kan fynda de allra finaste sakerna.
Tips på fantastisk grönländsk musiker
Simon Lynge heter han och han sjunger fantastisk vackra låtar på engelska. Jag tycker ni ska lyssna.
Här intervjuas han av morgonsoffan i tv4:
Här sjunger han en av sina helt magiska låtar:
Han finns på Spotify också.
Jag avskyr....
Det kan tyckas som ett litet problem, men det är faktiskt en smärre katastrof - jag måste lyssna på någonting hela tiden!
Nödlösning: hörlurar till mobilen. I värsta fall får jag lyssna på min ringsignal (Cuppy Cake Song) om och om och om igen.
Bättre än ingenting, right?
Jag känner mig skändad & jämför mig med Samson
Det har alltid varit lite ångestladdat för mig att gå till frisören eftersom jag inte riktigt litar på att de har koll på vad de gör, de där oberäkneliga frisörerna. Sen blir jag väldigt sällan nöjd, för det känns alltid som de klipper för mycket.
Min frisör sa att han nog var tvungen att klippa av 5 centimeter för att det var så slitet. FEM CENTIMETER, hajjar ni? Jag ville helst skalla honom och springa skrikande därifrån, men jag bet ihop och sa att han fick klippa bort det som var slitet och klippa min lugg igen. Men inte en endaste centimeter mer!
Nu känner jag mig skändad. Jag känner mig tamejfanken som Samson som förlorade all sin styrka när han blev av mitt sitt hår.
För att säga det på populärsvenska: Jag känner mig naken. Rädd. Exposed.
& väldigt, väldigt ful.
Den dåliga web-cam bilden illusterar hur jag känner mig
...apropå det där med att baka kakor, alltså...
Resultatet blev således att kakorna först flöt ihop för att sedan ångra sig och växa på höjden.
När jag satt & tittade på kakorna som gräddades i ugnen (jo, det går fortare om man tittar på!) utbrast Eleonor i dagens kanske mest obegripliga harang.
"Det är lite som en parningsritual! Först är det flyt. Sen reser det sig. Sen kommer det ut!"
Mm... Just det. Att baka kakor är precis som sex, Eleonor.
Ska inte massage vara gottgörande?
Jag trodde det här med massage skulle vara fantastiskt gottgörande, uppmjukande, lugnande, bra för själen, frigöra massa endorfiner & what not?!
Jag kanske har missförstått hela grejen? Massage kanske bara är ett kodord för någon komplicerad form av mjukvåld? Jag har seriöst fått små blåmärken på nacken/halsen. Det kan knappast vara nyttigt.
Har jag de facto blivit misshandlad? Borde jag tycka synd om mig själv? Är det okej att jag luktar Jenka-tuggummi idag också? Kan man vara bästa kompis med en vetekudde?
So many questions. So much pain.
My (med nackspärr?) & berget Sermitsiaq i Nuuk på Grönland
Ett viktigt morgonexperiment hemma hos My
Varje morgon startar jag med en utmaning i kaffekokandet konst. Jag äger en kaffebryggare men jag tycker att det är lite mer sport att göra kaffe i en presskanna. Därför gör jag varje morgon mitt kaffe i en presskanna.
Det som gör det här projektet så äventyrligt är inte själva grundidén (jag menar, det är sådär spännande att dricka morgonkaffe). Spänningsmomentet ligger i att göra dugligt kaffe. Ni förstår, jag har inte koll på hur jag ska dosera kaffet till vattnet. Så jag chansar! Varje morgon chansar jag, höftar ner några kaffemått i kannan, skvätter på lite vatten, väntar, pressar ner & dricker.
Ungefär 2/7 av dagarna blir kaffet gott. 4/7 blir kaffet dugligt. Den sista lille sjundedelen blir kaffet inte bara äckligt, utan jätteäckligt (för att väga upp de andra dagarna?).
Idag faller kaffet under kategorin två - dugligt kaffe. Men det funkar fint för mig, det är ju en dag imorgon också. Någon dag borde jag ju få till den ultimata kaffekoppen!
& konstigt nog väljer vi att betala för det
Nåväl. När jag hade hälsat på min terapeut och han ledde in mig i behandlingsrummet slogs jag plötsligt av tanken att det här med massage egentligen är en ganska så udda företeelse. Hela grejen med att låta en främmande person omsorgsfullt knåda mig hade under andra sociala omständigheter varit fullständigt otänkbar!
Men så fort ordet "spa" inbegrips råder plötsligt inga frågetecken alls kring att - mot betalning - ligga naken på ett bord, endast skyld av handdukar & låta en främmande man knåda in mig i ett liniment som luktar precis som Jenka-tuggummi.
Vad gör man inte för lite "vardagslyx"?
Det är fantastiskt vackert på Hagabadet
Det kanske växer bort med tiden?
Jag bestämde mig nyss för att TVINGA min dammsugare till att fungera och hör och häpna - den startade! Den startade och den sög kalasbra.
Halvvägs in i min panik-städning av min lägenhet (jag misstänkte nämligen att det var för bra för att vara sant) dog dammsugaren igen.
Den som inte funkar men som får mig att nysa
Jag undrar nu om det kan vara så att min dammsugare genomgår någon sorts fas?
Som ett tonårsuppror eller liknande. Den visar ju onekligen en del attityd och är extremt motsträvig.
Vad tror ni?
Tack för det, vädergudarna
Tack så hemskt mycket för det härliga vädret som ni bjuder på i dagarna.
Regn som kommer snett underifrån, kallt ruskigt rusk, halvstorm och frekking kuling...
Precis den sortens väder jag vill ha till semestern!
Så tack så hemskt mycket. Tack för det, era jävla rövhål.
Bättre sent än aldrig
Ni förstår, för 2 år sen när jag "slutade" (jag har ju faktiskt varit där varje lov sedan dess & ibland på veckorna) på mitt jobb, fick jag ett presentkort till Hagabadet.
Jag blev jätteglad för mitt presentkort. Oerhört glad..Det är bara det att det där med spa inte riktigt är min grej.
MEN! Idag dök presentkortet upp ur all flyttröran och jag fick lite panik när jag insåg att giltighetstiden går ut alldeles snart! Om bara 4 dagar!
Det var ju bara futtiga 2 år sen jag fick det!
Men.. Nu ska jag alltså inkassera en "klassisk massage" på jobbets bekostnad. Bättre sent än aldrig, eller vad säger ni?
Hoppas de inte kastade tillbaka honom
Den var ute & simmade tillsammans med en massa hungriga späckhuggare som tänkte äta den. Fast Palle Pingvin var inte minsta lilla sugen på att bli sushi för valar.
Se vad han gör!
Ett gustavianskt skåp
Idag levererades mitt fantastiska skåp av två starka man & kanske en inte lika stark man.
Jag har redan fyllt mitt fantastiska skåp med allsköns kläder som jag hade glömt att jag hade för att det har legat i lådor sedan jag flyttade i juni.
Tycker ni om mitt skåp? Säg ja, för det var dyrt.
My testar Starbucks
Jag såg att det fanns Starbucks på Kastrup Airport när jag var på väg till Grönland förra månaden så jag var tvungen att ge det ett försök.
Förutom den där snabba tillfredställande känslan av "coolhet" som infann sig när jag fick muggen i min hand vet jag inte riktigt vad jag tyckte om själva kaffet.
Jag måste säga att jag faktiskt är besviken. Det var inte äckligt, men det var absolut inte värt den här sinnessjuka hypen som har uppstått kring Starbucks. Det var väl ungefär som Espresso House till kvalitén.
Fast oförskämt dyrt.
Pimp my väst!
Sist fick jag med mig en fullständigt opraktisk men mycket snygg liten väska, en klänning (eller om det var två?), en topp, en skjorta och två västar.
En av västarna var svart med vanliga svarta tygknappar. Det tyckte jag var för tråkigt, så jag bestämde mig för att pimpa den lite med nya knappar.
Nu är den lite festligare med turkosa knappar som jag fyndade på secondhand för 5 kronor.
Det är det absolut värt. Trots att jag råkade sticka mig själv i fingret.
Nu är det visst dags igen
Jag tror jag behöver kapa av luggen igen.
Fast den här gången ska jag nog inte göra det med stora sysaxen. Jag ska unna mig ett frisörbesök!
Bloggvänner jag har mött
Rebecca utan Räkor träffade jag första gången en augustidag sommaren 2009 i Norrköping. Vi har träffats igen & fler gånger ska det bli.
Pelle sprang jag in i på 4;ans spårvagn härom veckan.
Spiderchick fick jag den stora äran att träffa på Bloggträffen som hon och Avenymamma anordnade. Jag har alltså slagit två flugor i en smäll. Dessutom blev jag möjligen lite starstrucked på kuppen!
IdaLinn bjöd mig på 3D bio första gången vi träffades. Det är finfina poäng på det faktiskt! Vi har varit på bio fler gånger.
Kotteby träffade jag när jag gick och såg honom stå-uppa på Mitt andra Hem i november 2009.
Anne träffade jag allra första gången en kall kall decemberdag i 2009 tillsammans med tre förkläden. En av flera gånger vi har träffats!
Miiqa träffade jag efter att jag hade fått ett mycket spontant mail i min mailkorg där det stod att hon skulle komma till Göteborg nästkommande dag.
Frikadellen är sist ut i bloggträffarsvängen och vi hade en mycket trevlig eftermiddag på Condeco.
Det jag vill ha sagt med detta inlägget är att jag verkligen uppskattar att jag har fått träffa så många fantastiska människor tack vare min blogg!
Jag ser med spänning och förtjusning fram emot fler möten med redan stiftade bekantskaper och kanske också några nya ansikten..?
I krig och skoshopping är allt tillåtet
Jag shoppade ett par skor förra veckan. Jag är mycket nöjd - ni förstår: jag lyckades hitta ett par alldeles vanliga svarta ballerinaskor utan krimskrams, nitar, spännen, en liten smygklack eller annat och som antagligen bara ger normalmycket skavsår till endast 99 riksdaler!
Och om någon där ute i bloggosfären ifrågasätter hur förnuftigt det nu kan vara att köpa ett par ballerinaskor när det definitivt går mot höst där ute kan jag säga som jag sa till min väninna:
När det gäller skor är förnuft underordnat. Det borde alla veta.
OH MY GOD IT'S A RAINBOW!
A rainbow.
OH MY FREGGING GOD IT'S A RAINBOW!, skrek jag också. Sen höll vi på så en stund, ömsom skrikandes OH MY GOD A RAINBOW, ömsom skrattandes hysteriskt.
Synd bara att ingen av våra kollegor (eller de stackars kunder som hörde oss gasta igenom telefonerna) fattade vad i hela friden vi sysslade med, eller varför det var så roligt.
Bilder man tar på fyllan som man inte förstår sig på
Tre grönlänningar & en norska: Linda, jag, Inunnguaq & Dennis ♥
Jag förstår mig verkligen inte på det här kortet!
Varför i allvärlden tog vi kort på våra skor? Varför på busshållsplatsen? Vems skor tror ni tillhör vem? Vilka är snyggast? Vem tog kortet? Hade vi en arty tanke bakom det här?
Bra tänkt, Uppsala Universitet
Såhär ser jag ut när jag sitter på en bänk i Uppsala
Kursen (märk väl: distanskursen!) jag antagen till har obligatoriska träffar två gånger under terminens gång!
För det första begriper jag inte hur det kan vara en distanskurs när jag måste åka 60 mil för att ta mig till Uppsala 2 gånger i höst. Det tar 9 timmar med buss till Uppsala. SÅ förtjust är jag inte i Swebus, kan jag meddela.
För det andra har jag inte sådär fett med kontakter i Uppsala. & bo på vandrarhem känns sådär sexigt.
Men jag vill verkligen läsa den här kursen. What to do?
Bloggdejt med Frikadellen
Nåväl!
Frikadellen-Ellen hade på sig nästan hela hennes nyinköpta second-hand-ensemble när vi träffades. Jag hade på mig en vit klänning, om någon mot förmodan var nyfiken. Vi hade båda sminkat oss för varandra, för att inte se ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Vi drack kaffe utomhus, skrattade, myste, gick in, skrattade igen, var lite allvarliga en stund & sen skrattade vi lite till.
Ellen är fantastisk! Fyndig, rolig, vänlig, söt & smart.
Vi hade så roligt att vi inte kunde ta ordentliga kort. Ellen har fler.
Jag vil träffa Frikadellen igen.
Hur gick det hos tandläkaren?
När jag kom till tandläkaren var jag en halvtimme tidig. Jag hade missbedömt avståndet från jobbet till tandläkaren och fick således en extra kvart att spendera i det fantastiska ångestladdade väntrummet. När klockan började närma sig 12:00 var jag extra nervös. Klockan tickade på och jag blev surare och surare by the minute. När tandläkareländet äntligen kom och hämtade mig klockan 12:29 var jag så arg att jag glömde bort att vara nervös. Oh happy days!
Undersökningen sen gick bra. Jag fick följa med i allt hon gjorde i en liten spegel så jag fick inga obehagliga överraskningar av alla otäcka saker de stoppade i munnen på mig. Sen pratade hon en del med mig.
Ursäkta, men det är lite svårt att prata när jag har 3 tamponger, något sorts form av litet mordredskap och dina två händer i munnen.
Det vore fint om alla tandläkare kunde lära sig det.
När jag till slut skulle gå med en förmaning om att inte borsta tänderna så hårt skickade hon med mig två tandborstar "för att jag hade fått vänta en stund".
Jag fick en normalful tandborste och en jätteful tandborste. Tack för det, liksom.
Inte för att vara sån alltså
Eftersom jag bara har bott här sedan 1 juni har jag inte hunnit träffa/se alla grannar ännu. Jag & min granne skvallrade således lite om dem vi har sett.
Utfyllnadsbild
My: Han som cyklar överallt då?
Granne: Han är galen. Det vet du va?
My: Öhm.. Nej, det visste jag ju inte riktigt.
Granne: Han är det. Han skriker jämt på mig. En gång när mitt element sprängdes i min lägenhet kom han och skrek på mig och var jättearg!
Alltså, kära läsare, jag vet inte riktigt hur ni känner..
Men om 4000 liter vatten hade forsat ner i min lägenhet hade jag kanske också varit på ett lite stingsligt humör.
Det är inget jag är stolt över
I våras kom jag i min undervisning över begreppet "jordnötter" i flera sammanhang. En av de amerikanska presidenterna, Jimmy Carter, var jordnötsodlare. En kväll på kvällskursen om Afrika fick vi se en bild på jordnötter. På engelska groundnuts.
Bildkälla
Det var första gången jag såg jordnötter sådär. I huvudet hade jag bara tänkt på dem som de ser ut i affären eller hemma i skålen. Jag hade aldrig riktigt funderat över hur de växer.
Jordnötter växer tydligen i jorden. Go figure.
Visst var det väl PELLE!
"Hej", sa jag. Det gjorde han också. Sen sa vi att det var roligt att träffas och så vidare. Pelles kompis tyckte att det lät som att vi har känt varandra jättelänge. Det har vi ju, fast i den där parallella världen. Sen kom vi på att vi skulle ta bloggkort. "DET ÄR VIKTIGT!" sa jag. Möjligtvis i falsett. Så vi tog kort.
Korten blev kanske inte sådär rosafluffigt perfekta som bloggvärlden ofta kräver men det var det bästa vi kunde åstadkomma på 4:ans spårvagn en torsdagseftermiddag.
Men nu har jag träffat bloggstorebrorsan! Ni är med all säkerhet avundsjuka. Pelle är kul. Hans kompisar också.
Det var förresten Stefan som tog korten. Det ska han ha cred för.
My utmanar sin tandläkarskräck
Idag ska jag till tandläkaren. Det är inte en bra sak. Jag har nämligen tandläkarskräck. Modell värre.
Rädd.
Allting började en kall vinterdag någon gång under det förra århundradet. Den unga My skulle ha bedövning för att borra i en tand. Något gick fruktansvärt fel och tandläkareländet slant med nålen. Nålen gick UT genom min kind. Jag skojar inte - den gick igenom.
Sen dess har jag inte varit så förtjust i tandläkare. Eller nålar. Eller vita rockar..
Men eftersom jag är vuxen nu ska jag idag utmana min tandläkarskräck!
Mitt mål idag är att försöka låta bli att grina när jag sitter där i undersökningsstolen.
Så peppa mig nu! Vem tror på mig?
Teaser
Kan ni? Kan ni? Va?!
Gissa då.
Det är ju synd om honom,
Well Elena, let me tell you a little story..
En gång när My var en liten tonårsodåga införskaffade hon sig sin alldeles egna planta på ett tvivelaktigt vis. Faktiskt så TOG My denna sagda planta olovandes från en trappuppgång någonstans i en sömning småstad.
Den lilla katusen döptes till GrÖniS och fick sin hemstad i My's högstadieskåp i skolan. I tre år bodde GrÖniS i mörkret tillsammans med diverse böcker, ångestladdade komihåglappar och en och annan Refrescher.
När grundskolan 2004 var slut för den unga My fick den lilla katusen flytta hem till lila tonårsrummet där planscher av allehanda slag och mystisk rökelse från Indiska härskade. Den unga My vårdade sedan GrÖniS ömt i de tre år som det tog henne att genomföra gymnastiet.
År 2007 packade My allt sitt pick och pack och GrÖniS begav sig således på en transnationell resa för att slutgiltigen hamna i ett kärleksfullt hem i den gemytliga staden Göteborg.
GrÖniS fick mycket kärlek och omsorg ända till den där ödesdigra dagen i juli år 2008 då hans liv plötsligt skulle få ett makabert slut. Den unga My hade sommaren till ära låtit GrÖniS lufta sina taggar på balkongen istället för att längtansfullt tvingas sitta på fönsterkarmen inomhus och se ut på solen.
En dag kom My's fdp's lillebror på besök. Nämnda unga herre lider av ett nikotinberoende och gjorde således GrÖniS sällskap ute på balkongen för att minska sin abstinens. I ett plötsligt infall av exceptionell dumhet förde den unga rökaren sin tändare intill GrÖniS varpå GrÖniS fattade eld och brann upp.
Så slutar berättelsen om kaktusen GrÖniS's liv.
Så.. Nä. Inte en kaktus. Jag är svårt traumatiserad sedan innan, som ni kanske förstår.
Sörjande före detta kaktusägare
Haha!
Blommor är definitivt inte min grej!
Mitt sista försök innan jag åkte till Grönland var att ta ur dem ur krukorna (jag menar, när jag kommer hem från en jobbig dag vill jag ju inte ha massa stela kläder på mig, utan ha mjukisbyxor eller springa omkring så naken som möjligt, så varför skulle en blomma vilja ha det annorlunda?) för att de skulle känna lite frihet mellan blombladen. De fick till och med lite sån där power-blom-vätska.
& resultatet?
Bladen ramlade ner och jag ger upp. För andra gången kan vi väl konstara att det där med blommor verkligen inte är min grej.
Har jag missat nåt nu igen?
Översättning lyder:
Bildtext: Det var här i den isländska huvudstaden Helsinki som köksdramat tog spel.
Rubrik: Matlagning slog ut islänning - otursam amatörkock räddades av tillfällig förbipasserande.
Jag undrar nu: Har de flyttat Island? Har de flyttat Finland? Har de flyttat Reykjavik? Har de slagit ihop Island & Finland? Har Helsinki alltid legat på Island? Hur lyckas man starta ett köksdrama? Var det en finne eller en islänning som räddade amatörkocken? Hur är man en amatörkock? Vem i hela fridens namn korrekturläste den här artikeln?
Ni ser, små vänner. Det är uppiggande att läsa tidningar - väcker många tankar & funderingar.
En makaber & brutal död
Här sa det "FZZ!"
"Åh nej" skrek jag rakt in i luren på min vän. Han undrade såklart vad som hade hänt och när jag reste mig ur soffan för att se om djuret låg kvar i ljuset såg jag att det var en sån där Farbror Långben. NI vet, en sån där med hur långa ben som helst? Ser ut som en muterad jättemygga?
Jag räddade insekten genom att försiktigt dra loss det ben som satt fast i stearinen bara för att se det dumma djuret flyga in i nästa ljus. "FZZ" lät det igen. Djuret led & jag hade panik. Två gånger hade han flygit in i ett ljus och överlevt. Jag visste inte vad jag skulle göra för nu satt djuret återigen fast i den varma stearinen.
Så jag dödade den.
Jag ville inte att den skulle behöva lida, så jag kan erkänna att jag dödade den där insekten.
I myllan & villan hade jag nästan glömt min kompis i luren & när jag hade satt mig till rätta i soffan igen sa han:
"Jaha, vad bra, då har du kvällsmat. Du vet väl att vi grönlänningar inte dödar djur utan att äta upp dem? Du måste äta upp den nu, My."
"Vill. Ha!" - som en modebloggare hade sagt
Hur som helst, jag v-i-l-l h-a den här stolen som bor på min vårdcentral!
(Samma ställe som den där snygga blodprovs-killen håller till, ni vet..?)
Kan bli det nya innestället
I morse när jag surfade min vanliga morgonrunda stötte jag på ovan artikel först på den grönlänska tidningen Sermitsiaq's hemsida och sen på GP's hemsida.
Som vanligt när jag läser minsta lilla om mitt hemland Grönland så måste jag ju läsa ordentligt & den här gången handlade det om ett enormt isberg som har lossnat från inlandsisen på Grönland. Det ska tydligen vara 4 gånger så stort som hela Manhattan!
Fattar ni hur stort det är?
Min första tanke var att isberget borde bli det nya innestället.
Jag hade lätt bott där för att vara hipp. Manhattan känns ju.. Så förlegat.
Spiderchicks & Avenymammas bloggträff
Tänk om Spiderchick & Avenymamma inte alls var som de verkade i bloggen? Tänk om ingen visste vem jag var & inte trodde på att jag var Myaraq? Tänk om de tyckte jag var för ocool för att vara med? Tänk om de hade lurats och inte alls var där? Tänk om de...
Jag behövde inte vara orolig. Spiderchick & Avenymamma var alldeles fantastiska & det var massa andra fina människor där som kom & gick i omgångar. En liten pojke blåste såpbubblor & det tyckte vi kändes Foki:igt. Sen åt vi kakor, muffins, skvallrade lite om bloggar, pratade om Twilight (för det är tydligen bloggämnet nummer 1..?) & hade det mycket trevligt.
Tack Spiderchick & Avenymamma för ett fantastiskt initiativ & en supermysig eftermiddag!
Jag hoppas vi ses igen i höst. Det var så trevligt så det här får vi göra om, tycker jag.
Bubbles
Kaninen var med hela tiden
Avenymamma & Spider byter kamera
Halvseriöst gruppfoto
Not so seriöst gruppfoto
Avenymamma, Myaraq, Spiderchick
Jag ber om ursäkt på förhand
Jag tror det vilar någon sorts förbannelse över mig. Ni förstår;
Varje dag jag väljer att ta cykeln till jobbet, så regnar det. Varje dag! Det kanske inte nödvändigtvis regnar hela dagen, men någon gång under dagen regnar det garanterat.
Det är som att jag (ofrivilligt, ska tilläggas) har begåvats med någon sorts magisk förmåga att framkalla regn.
Såhär såg min cykel ut i September förra året när den var fullastad med saker
Jag kanske är någon sorts nutida regnschaman som istället för att dansa runt i en ring cyklar för att få himlen att öppna sig?
Jag har ingen aning. I know this much - när jag cyklar regnar det.
Jag vill därför passa på att be alla göteborgare om ursäkt för att det troligtvis kommer att regna varje dag fram till mitten av augusti eftersom jag numera cyklar till jobbet.
Maximal språklig förvirring
Igår satt jag på bussen på väg till centralstationen i Köpenhamn. Jag har de senaste veckorna tänkt och pratat mestadels danska, så även igår tänkte jag på danska.
Här börjar förvirringen. Ni förstår - bakom mig på bussen satt tre grönlänningar, vilket gjorde att jag slog om till grönländska i huvudet. Redan där blev jag duktigt förvirrad men det blev värre när två svenskar kom och satte sig bredvid mig. Samtidigt som jag försökte höra vad grönlänningarna sa, skulle jag nu alltså förstå vad svenskana pratade om. (Tyst med er, jag vet att ni också tjuvlyssnar!) Samtidigt försökte jag läsa jag ett sms som kom från Linda. Det var på norska.
Jag var så förvirrad att jag inte vísste vilket språk jag skulle tänka på, så för att koppla bort lite satte jag på en låt min iPod.
And that's right, det var på engelska. Så det blev inte bättre för det.
Den språkliga förvirringen var maximal!
& så kommer det nog vara ett par dagar framåt.
