Bättre än inget?
Lacka. Macka. Tacka. Backa. Smacka. Packa. Snacka. Sacka. Nacka. Knacka.
Och en närbild på mig:
Hejhej
Om Wordfeud
Igår satt jag på ett fik med två Wordfeud-frälsta väninnor som övertalade mig till att skaffa Wordfeud. De sa "Nää, gumman du kommer inte bli beroende, vi lovar. Du kan ju testa bara? Bara lite?"
Jovisst. Ni kan ju gissa hur det gick.
Jag förlorade med 1 poäng...
Hejhej därute i världen!
De allra allra flesta av er är här i Sverige. Västkusten är klart överrepresenterat, men jag har minsann en del Stockholmsfans också. Min nordligaste svenska besökare bor i Kiruna (hejhej!) och min sydligaste dito kommer från Malmö (hejhej!).
Sen kommer ni från rätt många andra länder. 16 länder totalt, faktiskt.
Sverige, Finland, Danmark, Tyskland, Norge, ett land som står som "not set" i statisktiken, Nederländerna, Grönland, Kina, Ungern, Italien, Australien, Schweiz, Malaysia, Tjeckien och USA.
HEJHEJ därute!
Här är ni!
Blixtförälskade Åskar?
Det var så blixtrigt att det kändes som blixten hade bjudit in sig själv till morgonkaffe och slagit sig ner vid mitt köksbord för att sällskapa lite. Kanske var han kaffesugen, vad vet jag. Han var här i alla fall. Blott en miliplutteminisekund efter mullrade det så högt att jag skvatt till. Det var nästan som att mullret var blixtens flickvän och att hon blev väldigt arg för att blixten smet iväg på det där sättet.
Han försvann blixtsnabbt (instant rimshot) och där satt jag kvar ensam med min kaffekopp. Utanför fönstret började blixten och mullret började nog bråka. Det lät så iallafall.
Såhär såg han ut förresten. Ungefär.
En livs levande göteborsk leguan
Såhärvardetva: Jag stod i Brunnsparken och väntade på mitt sällskap när en herre gick förbi mig. Han hade en leguan i koppel på axeln. Bara en sån sak! Jag skickade snabbt ett sms till Linda och berättade vad jag hade sett och svaret kom nästan lika snabbt: "Coolt!"
Visst var det väl coolt, men jag var inte riktigt nöjd med att bara ha tittat på den. Därför sprang jag ikapp herren med leguanen och frågade om jag fick ta ett kort på den. Det fick jag. Jag frågade om jag fick klappa den. Det fick jag. Sedan frågade herren om jag kanske ville hålla den? Innan jag hunnit tänka efterom jag ville ha en 3,5 kg tung bebisleguan på axeln hade han redan lämpat över den på mig och då fanns det inte så mycket mer för mig att göra mer än att stå till och prata snällt till leguanen. Den var hemskt snäll och söt.
Jag fick en snabblektion i leguan också. Den jag hade på axeln var tydligen bara en liten fjant jämfört med hur biffig den kommer att behöva vara för att få ragga på tjejer.
Så. Nu vet ni det också.
Jag vill gå på fikadejt med er!
Jag vill typ fika med varenda en av er, ungefär just nu.
Jag vill fika finfika med er. Finfika med farmors bullar, kaffe, te, tända ljus, fin musik, kakor och saft. En riktig mysfika, med mina mysiga My-iska läsare.
Då kan ni berätta spännade historier och jag kan råka spilla ner duken och tappa en bulle i golvet. Sen kan vi skratta åt det och en massa annat tills vi får ont i magen. Sen äter vi lite mer kakor. Ungefär som en riktigt bra fika ska vara.
Fast ni får nog skynda er, för farmors bullar är hemskt goda och de brukar ta slut rätt fort.
Är parterapi ett alternativ för er?
Sådär håller jag på hela tiden. Det är därför det går så länge mellan alla mina inlägg nu. Jag frågar nu: Vad tycker ni egentligen? Vad vill ni?
Jag vet vad jag vill. Jag vill skriva saker här som får er att vilja skriva en kommentar. Det är nämligen, som jag har tjatat om, för era kommentarers skull jag bloggar. Det är så himla roligt att se vad ni kommer i tankar om eller tycker eller känner eller vill efter ni har läst mina inlägg. Och sen är det ju klart att få ett "kvitto" på själva bloggeriet också, men det är inte därför jag bloggar. Det är NI som gör bloggandet värt att blogga för. Ni är så jävla roliga! Förstår ni?
Så... Vad tycker ni om allt det här? Har vi det bra, jag och ni? Eller måste vi "jobba på vårat förhållande"?
Vad är motsvarigheten till snickarglädje?
Därför tycker jag lite extra mycket om andras pysslande, för det är lite som att se in i en värld som jag inte riktigt har tillgång till.
Det här pysslet tyckte jag var ganska så magiskt bra faktiskt, för jag blev alldeles helt glad av att se på den här cykeln. Det kanske inte är så värst praktiskt (speciellt inte i en stad som det regnar i nästan för jämnan) men nog är det bra fint!
Titta bara!
Söndagsfilosoferande
Idag har jag tillbringat några timmar på min soffa. Där har jag legat och spelat Angry Birds tills jag blev smått vansinnig, lyssnat på fin musik, tittat på en fågel som bajsade på mitt fönster och så jag har filosoferat en himla massa.
Min soffa är en jättebra filosoferingssoffa. Jag tycker om att ligga där i någon stund och tänka på det som min hjärna bestämmer att den vill tänka på just för stunden. Idag sken solen och lekte fram en massa fina skuggor som dansade runt i rummet, på golvet och på min mage. Det tycker jag om, för dansande skuggor är bra när man filosoferar.
Idag har jag filosoferat lite över kärleken och så har jag filosoferat lite över oss. Ni vet, ni och jag här i Myaraq-bloggen.
Jag återkommer om det.
Ofrivillig försovning & en välvillig väckarklocka
I morse försov jag mig. Mitt alarm som jag hade ställt in fungerar uppenbarligen inte som alla andra alarm. Nej då, mitt alarm verkar vara väldigt mån om att inte störa mig i min skönhetssömn.
Jag hade ställt mobilen på ljudlös för att slippa vakna av diverse små pip/samtal/sms mitt i natten. Det brukar inte vara något som helst problem att ha mobilen på ljudlös, väckarklockan ringer sig igenom det i alla fall. Så fungerade det åtminstone på min förra Sony Ericsson-mobil.
Men inte den här värdelösa väckarklocke-appen inte. Jag undrar lite hur den tänkte i morse när det var dags för den att väcka mig och den upptäckte att jag hade satt mobilen på ljudlös.
"Sådär ja, nu är klockan 06:30. Här ska väckas! Oj. Här var det ljudlöst. Då vill hon säkert inte bli störd. Men jag har ju sagt att jag ska väcka henne så jag borde åtminstone göra NÅGOT. Fast tyst då förstås eftersom hon inte vill bli störd, lillflickan. Hmm.. What to do..?"
Sedan bestämde sig tydligen min väckarklocke-app för att lämna ett meddelande om att den varit inställd på alarma klockan 06:30.
Jag är inte svårväckt alls, men ärligt talat? Den lämnade en lapp..! Det är lite som att den hade tänkt komma på besök hemma hos mig men ångrade sig i porten och lämnade en lapp där stod "Jag var nästan här men så gick jag igen."
Vet inte vem som är argast
Seriöst nu, gänget. Angry Birds borde byta namn. Jag tror nämligen på allvar att JAG är argare än fåglarna mestadels av tiden. Speciellt när jag failar en bana och de där äckliga grisarna börjar flina åt mig.
(Jag vet att jag är typ 3 år efter alla andra med det här men jag måste få det ur mitt system, okej? Och banan ovan driver på riktigt mig till vansinne.)
Omvänd semesterångest
Jag gav ändå ledigheten en chans. Jag vaknade gå-upp-och-göra-mig-i-ordning-till-jobbet-tidigt trots att jag inte hade ställt klockan och gick då upp och försökte roa mig bäst jag kunde. En långpromenad, en dusch, en nystruken vit duk och en lång frukost senare var jag SÅ klar med att ha ledigt att jag skickade ett sms till jobbet och undrade lite försynt om de behövde mig...?
Det gjorde de som tur var. Phew! Alltså klev jag glatt in på kontoret klockan 11 av alldeles egen fri vilja, trots semester och ledighet.
Är det här något sorts nytt lågvattenmärke i ledighetssammanhang?
Jag ska för övrigt till jobbet idag också. Ifall ni undrade.
Kisskompisar, en leguan & en skateboardolycka
Ojojoj. Oj. I helgen har jag bland annat:
- Träffat, pratat med, klappat på, fotograferat och hållit en livs levande leguan
- Haft besök av min före detta styvpappas lillebrors före detta fru och hennes nya pojkvän
- Fått rosa rosor som står i en turkos vas
- Nästan råkat springa in i mamma rådjur med rådjursbebisar i skogen
- Varit på ett himla fint vernissage
- Suttit vid kanalen och råkat kalla folk som hette Per för Per
- Sovit middag varpå jag fick starta om hela dagen med kaffe, dusch och Spotify
- Fått nya kompisar i en toalettkö
- Burit min kollega en bit, fast jag hade högklackat och han kunde gå själv egentligen
- Lånat en fullständig främlings skateboard och skateboardat mig själv ner i ett stort hål i gatan (skateboard + högklackat + gatuhål + alkohol + cocktaildress = bad combo)
- Träffat en fransos som kallade mig en vacker prinsessa
- Skrattat så mycket med bästis att vi till slut somnade helt utmattade och fnissiga
Bli din egen livsstilscoach!
Nu säger jag inte att jag inte tycker att det är viktigt att stanna upp ibland och fundera lite över sitt liv. Det är väldigt viktigt även om det kan kännas som lite väl tunga frågor att ta tag i sådär på en vanlig fredagsmorgon. Så jag tänkte hjälpa er lite!
Ni ska få en självhjälpsguide av mig. Så att ni kommer igång liksom. Bara börja överst på frågan "Are you happy". Följ sedan anvisningarna.
Nå? Är ni lyckliga?
Jag hoppas ni är det.
Mysteriet med löparskorna
Hur i helskotta ska man bära sig åt för att hitta ett par diskreta löparskor? Det är ju i princip omöjligt att hitta ett par skor som inte har minst tre olika grälla färger eller en i övrigt hjärtskärande ful design.
Varför är det såhär? Varför är alla löparskor så fula?
Min teori är att man med flit gör skorna så fula för att det ska motivera löparen att springa så fort att skorna inte syns.
Mina egna skor är bara grå. Förutom på de ställen där den röda Afrikasmutsen vägrar att försvinna.
Jag tycker min egen teori är fullständigt trovärdig, men om ni har andra förslag så lyssnar jag gärna. Bring it bara!
Komplicerade vuxna kostar mera
Så tolkar jag det i alla fall.
Linnea utan apostrof kategoriserade sig som en enkel vuxen men det är inte riktigt sant. Men sen är hon ganska så illa snål vilket kan ha påverkat hennes val av biljett. Enkelbiljetter var nämligen billigast.
"Jahaja, nejnej, vi är en pengafri bank, förstår du"
Förra veckan stegade jag glatt in på mitt bankkontor för att jag behövde växla in lite pengar och sedan sätta in de pengarna på mitt konto. Jag blev lite snopen när min personliga bankman sa att han tyvärr inte hjälpa mig med det.
Mitt Nordeakontor råkar nämligen vara ett kontantfritt kontor. De sysslar alltså inte med kontanter och istället hänvisade de mig till närmaste Nordeakontor som faktiskt hanterar riktiga pengar. Problemet är att det kontoret ligger väldigt långt bort och dit hinner jag inte när de har öppet. (Banker har ju som ni vet väldigt generösa öppettider.)
Jag blev helt ställd. Nog för att samhället strävar mot ökad säkerhet och minskning av kontanter och bla bla bla, men det är liksom en bank vi pratar om här. En bank! En penga-bank! Och de sysslar inte med pengar längre.
Är det bara jag som tycker att det här verkar lite... Fel?
Totally worth it
Ja, alltså klockan halv nio på kvällen. Jag har alltså tillbringat absolut hela dagen i sängen. Från att jag vaknade första gången har jag hunnit med att se två filmer, somnat om, chattat med Linda (som fortfarande ligger i sin säng i skrivande stund), druckit sanslösa mängder med vatten, kollat på roliga bilder på nätet, duschat och återvänt till sängen (två gånger), hämtat choklad i köket och gjort några utflykter till toaletten.
Nu har jag dock förflyttat mig till soffan. I figured att jag kan lika gärna ligga här någon timme innan jag kryper tillbaka till sängen.
Jag blev ombedd av en storvuxen man iklädd string att vakta hans blinkande drink. Det var värt kvällens första och enda bild.
|
Idag
mm
med skyddsplaSTEN
|
Finska färdigheter
Som till exempel "Kuka helvetti heitää mustikoita?!" vilket är användbart om någon kastar blåbär på mig, och jag vill skrika "Vem i helvete kastar blåbär?!". Sen så kan jag också säga "Minä olen ihmissyöja". Det betyder "Jag är en kannibal." Det vet jag i och för sig inte när jag ska få användning för att säga, för jag är faktiskt inte kannibal. Och sen, om jag vill, kan jag förolämpa någon finne genom att säga "Sinä olen jäärapäinen". Det betyder nämligen "Du är en trögskalle" och det är garanterat en förolämpning.
Jag vet inte hur ni känner, men ovanstående kombinerat med mina tidigare färdigheter gällande att förbjuda folk att täcka över element så känns det som att jag har lärt mig det viktigaste i det finska språket. Essensen så att säga.
Visst är det så?
Blåbärsfingrar. Eller som det med stor säkerhet heter på finska - "mustikoitafingerinen".
"Hoppas du får k*k"
Och det sms:et skickade jag till min pappa...
Har ni skickat några galna sms någon gång? Och till vem?
Postens kundtjänst
De sa: "Vi ber sig vänta då ditt samtal är viktigt för oss"
Alltså - är det bara jag som tycker det är väldigt märkligt sagt? Jag menar, om mitt samtal nu är så viktigt för dem kanske de kan ta och svara på samtalet istället för att låta mig vänta? Eller? Har jag fel?
"Ameh svararååååå för ja ba har lixom nåt viktigt att säga, typ!"
