Om snabbkaffe

Förr i världen (innan jag fick barn) förstod jag inte vad snabbkaffe skulle vara bra för. Nu förstår jag preciiiiiiis. Keywords being "snabb" och "kaffe". Kaffe? Ja, tack. Snabbt? Ja, tack.
 
Men man behöver ju inte offra allt - jag har slagit på med LYXKAFFE.
 

I huvudet på My | | Kommentera |

Det här med design

Kompisar, nu känner jag mig riktigt dum. Jag har ju haft samma, fula, eländiga design sedan den designen tyyyyp var ok att ha. Den var okej då liksom, inte mer, inte mindre. Jag har varit trött på designeländet ungefär lika länge men jag har inte orkat åtgärda det.
 
Ni förstår, jag hade ingen aning om att blogg.se hade ändrat designverktyget och gjort det så himla enkelt att ändra designen. På "min tid" var man tvungen att harva omkring i html som en annan data-hacker. Och eftersom jag inte är någon data-hacker så var det rent ut sagt ett jädra skitjobb att härja med designen. Men nu?! Poff, enkelt.
 
Så om ni inte ser den nya designen, tryck F5. Jag gjorde den enkel. Orkar inte krångla. Eller orkar och orkar. Jag varken orkar eller har tid pga min tillvaro styrs av en mycket, mycket bestämd och mycket, mycket liten människa.
 
 
I huvudet på My | | Kommentera |

Det stora avslöjandet - jag har en minime!

Nu är jag här igen, det var länge sen osv osv osv. Jag orkar inte ens komma med bortförklaringar. Eller jo förresten, det orkar jag visst, för denna gången har jag världens bästa förklaring. Det är nämligen så att jag har gått och fått en unge. Ja det är sant. En riktig en! En människobebis som jag huserade i min kropp i nio månader (plus lite till...)
 
Bildbevis. Nej jag hade inte ätit en stor badboll, jag såg på riktigt ut så.
 
 
Kul va? Och ni får erkänna att det faktiskt får gälla som en rätt bra ursäkt för frånvaro. Den bästa jag har haft hittills tycker jag. Men nu är bebisvarelsen exakt 2 månader och 1 dag gammal så nu är det väl dags att ta tag i världen igen. Ja bloggvärlden alltså. Den riktiga världen kan få vänta ett tag till.
 
Så nu vet ni det. Jag har en mini-me. Hon är vansinnigt lik mig när jag var liten, fast med sin pappas blåa ögon. Det är helt sjukt att få ett barn. På ett bra sätt. Men liksom.. jag har fått en liten...jag? Mind blown. Anyway, hon är världens snällaste bebis. Skriker bästan aldrig, sover på nätterna, äter duktigt, ler och skrattar, har världens gulligaste nysningar, är frisk och kry osv osv. *slut på mammaskryt*.
 
Jag har inte klurat ut hur jag ska göra med bilder på henne på bloggen riktigt men tills dess bjussar jag på ett kort på henne från igår. Det kanske blir det sista så njut riktigt ordentligt nu!
 
 
Upp