En eskima pa safari

Jag har som sagt varit pa safari. Det var sanslost maktigt, majestatiskt, haftigt, omskakande och rent sagt BALL! Vi akte till Queen Elisabeth National Park i fredags den 26:e och pa vag till nationalparken passerade vi ekvatorn. Dar spexade vi lite, sen akte vi vidare mot oandligheten (naja, i alla fall vidstrackta slatter som sag ut att vara oandliga), elefanter, flodhastar, antiloper, krokodiler, bufflar, diverse skuttande lopliknande djur, apor och forhoppningsvis diverse kattdjur. Lejon sag vi tyvarr inga men vi har fatt se MASSVIS med elefanter, vilket jag tycker ar minst lika coolt.

Fattar ni?

ELE-FUCKING-FANTER!

Jag varnade mina kurskamrater och sa att om jag inte far se elefanter kommer jag dels att krava pengarna tillbaka och sen tjura som en trearing. San ar jag. Men som tur var behovde mina kursare inte sta ut med en jobbig sur My, utan de fick istallet forsoka hantera en dunderexalterad My som studsade upp och ner varje gang hon sag en elefant. Sa manga elefanter som vi sag, inser jag att jag i langden blev ganska trottsam. Fast det struntar jag i. En av elefanterna gick over vagen precis bara ett fatal meter bakom oss. Det var helt sanslost. Tyvarr ar jag tillbaka pa hotellet med datorerna fran stenaldern, sa bilder kan jag tyvarr inte trolla fram. Det far bli nar jag kommer hem pa onsdag. Okej, pumpkins?

Idag aker jag till bushen!

Nu ska vi bege oss till Kasenda Crater Lakes. Dar kommer vi knappt ha strom sa jag tvivlar starkt pa att vi kommer ha tillgang till internet.

Vi ska vara dar i 6 dagar och studera hur lokalbefolkningen forsorjer sig.

Kan bli kul att forsoka intervjua folk pa bugandi eftersom det enda var klass har lart oss ar att bestalla mat. Och da pekar vi mest, ska jag erkanna. Vi ska ocksa se pa alla kratersjoar som finns i omradet. Jag kommer nog ta en jakla massa bilder.

Men, men men!! Den 26 ska vi bege oss ut pa SAFARI! Ball va? Jag ska forsoka ta med ett lejon hem.

Bilder kommer nar dator finns!

Om kontroversiella fragor ska man ibland halla tyst om

Igar var vi pa universitetet "Mountains of the Moon" har i Fort Portal. Det ar ett ungt universitet, inte speciellt stort men har nog den absolut vackraste utsikten i hela varlden!

Planen var att se deras campus, lyssna pa lite presentationer, ga en promenad i omradet och se kratersjoar och fa prata med studenterna. Att fa prata med studenterna var nog det absolut roligaste! De var sa manga, sa nyfikna och sa vetgiriga. Jag hamnade i en diskussion om hur aktenskap fungerar hemma i Sverige och de hapnade over att hora att man inte behover betala hemgifte i Sverige och att man har lov att gifta sig med vem man vill. De blev lite forvanade nar jag forklarade att en man endast far ha en kvinna, men det kunde de anda acceptera. Ungefar har i samtalet tankte jag att det var bast att jag inte berattade att det ar tillatet for homosexuella att vigas i Sverige. Ni forstar, i Uganda finns det manga krafter som verkar for att Uganda ska bli det 6:e landet i varlden som har dodsstraff pa homosexualitet. Det ar en mycket kontroversiell fraga som ni sakert ocksa har last om i Sverige. Eftersom vi ar pa landsbygden i ett sa homofobt land valde jag att sitta inne med just den informationen.

Gud vad jag paddlar pa men det finns sa mycket jag vill beratta for er!

Idag har vi promenerat i skogar igen, denna gang i ett sa kallat wetland. Det fanns chans att se skogselefanter, diverse apor och massvis med andra djur men eftersom det regnade var det mycket dampat i skogen. Vi sag nagra apor, men inga storre primater som chimpanser och gorillor. Inga elefanter heller, aven om vi sag bevis pa att det hade varit och harjat over allt. Det verkar som att dessa skogselefanter mest bara forstor - harjar omkring och har det gott. Men folket alskar dem, sa da gor jag det ocksa.

Pa Mountains of the Moon University har de ganska harlig studiemiljo

 


Det var ganska fin utsikt vid Bujugali Falls vid Nilen

Gastvanliga bankar i Kampala

 

Nu orkar jag inte ladda upp fler bilder till er. Det tar jattelang tid.


Nar det regnar inne i bussen vet man att det regnar pa riktigt

I forrgar var vi vid Nilen och besokte en regnskog. Ni anar inte hur vackert det var!! I gar var vi pa TASO - en organisation som jobbar mot HIV & AIDS, sen fick vi en ledig eftermiddag nar vi lag vid poolen och drack kall ol. Favoriten ar "Nile" som kostar ungefar 7.50 kronor.

Idag har vi rest tvars over halva landet fran huvudstaden Kampala till Fort Portal. 6 timmar lokalbuss - det ar inget att leka med.

For det 1:a var det sjukt trangt.
Till och med for mig, jag ar 160 cm lang. Jag har kurskamrater somar narmare 2 meter.

For det 2:a var det skumpigt. De bygger ordentliga vagbulor har i Uganda. Ibland kittlades det lite i magen nar vi akte over med bussen.

For det 3:e var det blott. Ni forstar, det ar regnperiod i Uganda nu. Det markte vi ganska val i bussen. Jag blev ratt paff nar det regnade in vatten UNDERIFRAN och allting blev blott men hela situationen blev till slut sa draplig att jag inte kunde annat an skratta at det.

Imorgon ska vi till det lokala universitet och se lite hur studenterna har det har i staden.

Jag skriver mer nar jag far tillgang till internet igen. Bilder ar det svarare med, jag vet att det ar trakigt att lasa langa inlagg utan bilder, men det ar tyvarr sa det far vara. Ska forsoka fa in lite bilder i morgon.

De kallar mig viting

Igar akte vi in till Kampala for att med vara "upptackarglasogon" se staden och dareter analysera vara intryck. Vi tog en lokal minitaxibuss som tog oss in till staden. Ett byte och 4,50 SEK var vi framme i en stadsdel som fullkomligt myllrade av liv och rorelse. Det allra forsta vi gjorde var att leta fram lite mat till oss. Det blir ofta kyckling har. Eller "Food chicken\food beef\food fish" dar food betyder kolhydrater. Ris, pommes eller matbanan. Efter lunchen begav vi oss in i marknad som var valdigt olik den grashopperika marknaden vi besokte dagen innan. Denna var mycket lugnare.

Det var inte superroligt pa den marknaden sa vi bestamde oss for att borja vandra hemat, men under vagen kom vi lite pa avvagar och hamnade pa en liten otroligt trang och livlig gata. Dar kan det inte ha varit sa mycket turister for nar vi 5 i var grupp kom vandrande skrek de "viting, viting" (musungo, musungo) efter oss, pekade och hade roligt at oss. Det hade vi ocksa. Roligt alltsa. Folk kom gaende och bar pa de allra mest fantastiska saker (en kille hade 8 madrasser stablade pa huvudet och tva andra kom med 4 meter stalbalk pa axlarna) bilarna tutar och det ar kaos overallt. Jag alskar det!

Till slut trottnade vi lite pa varmen och tog oss hem med en taxi for 15 000 shilling. 1000 shilling ar 3 svenska kronor, sa det var inte sa dyrt, om man sager sa.

Idag har vi hittills hunnit med ett seminarie pa morgonen och nu ska vi bege oss in till staden igen. Vi ska aterigen satta pa oss de dar "upptackarglasogonen" och se nya stadsdelar. Det ar egentligen ett fantastiskt satt att se en stad - ak nagonstans och ga lite vilse. Allting loser sig.

Trots att jag har ar en viting har jag bra mycket mer pigment an mina kurskamrater.
Grabbganget har lyckats anta 7 olika nyanser av ilsket rott medan jag bara har blivit brunare. Fast jag far fler myggbett an dem, jag antar att det ska vara rattvist anda.

Ar det nagot speciellt ni vill veta medan jag ar har i Uganda?

Det blir ju lite som en reseskildring, men jag hoppas inte det gor nagot att ni far lasa om mina ugandiska aventyr. Om inte sa far ni val lata bli att lasa. 


Update from Uganda

Just nu sitter jag vid receptionens dator. Det finns tva, varav en inte fungerar. Aterstar gor denna, som inte direkt skulle beskrivas som snabb.

Forra inlagget visade sig bli fullstandigt ljug for jag vaknade klockan 2 och kunde inte somna om. Taxin kom som lovat pa utsatt tid och sen bar det av - forst mot Bryssel for byte och sedan till Kigali i Rwanda dar vi tillbringade den kanske mest otaliga halvtimmen (timmen?) i mitt liv.

I ELVA(!) timmar satt jag pa det dar forbannade planet. Det enda som muntrade upp mig var de fantastiska stewardeserna som sa saker som "Come on Lars, it is time to feed the monsters" nar de skulle ge oss mat. Superbogar, gotta love that.

Vi kom fram till hotellet valdigt sent igar kvall, sa efter jag hade baddat at mig i mina "Hitta Nemo"-lakan slocknade jag och vaknade 7 timmar senare upp i KAMPALA!

Hajjar ni? En eskima! I Afrika! Jag maste erkanna att jag trode att jag skulle smalta men jag lever annu. Men varmt, det ar det.

Idag har vi varit i centrum och forirrat oss pa en marknad. Jag har atit grashoppor och fatt massa namn att adda pa Facebook. Barn har pekat pa mig och nagra av vitingarna i min klass har brant sig. Just nu sitter vi och dricker ol. Det ar ju fredag. Tror jag...?

Nu maste jag sluta. Det star 5 personer bakom mig och stampar otaligt for att anvanda superdatorn, men jag ville bara ge er en update fran Kampala i Uganda.

Bilder far ni sen. 

Med vanliga halsningar,

Er alldeles egna eskimo, som rapporterar fran Uganda. PUSS!

I detta nu sitter jag på ett plan påväg till Afrika

04:00 Väckarklockan ringde och ställde till med ett mindre kaos i mitt trötta huvud
04:05 lyckades jag äntligen ta mig samman och kliva upp ur sängen
04:08 var jag färdigklädd och redo att ta mig an dagen. Typ.
04:30 kom taxin och jag fick stressa för att släcka lampor, stänga luckor, låsa dörrar.
05:05 gick flygbussen
05:35 var flygbussen framme på flygplatsen
06:07 fick jag äntligen dricka en kopp kaffe, fast jag fick dricka snabbt så jag nästan brände tungan
06:55 och nu lyfter planet mot Bryssel.

Eller så har min morgon inte alls varit som ovan. Kanske hann jag inte med planet?

Det kan vi inte så noga veta, för jag har nämligen bara gissat. I vilket fall som helst så sitter jag nu på ett plan och har påbörjat min tre veckor långa vistelse i Afrika.

Så här kan utsikten se ut från ett plan


(Oh you gotta love tidsinställda inlägg.)

Hello Africa, Tell me how you're doing

Jag är så resfebrig att Dr. Alban får lov att föra min talan. Han får sjunga en sång.

 

Hello Africa!



Yo! My name is Dr. Alban, the MD - Microphone Doctor. This song is dedicated to the people of Afrika
SweMix, gimme some drums!
Hello Afrika, tell me how you're doin'
Hello motherland, tell me how you're doin' (2X)

Hello Nigeria! That's my motherland
Coming to Sweden now causin' hysteria
Takes a long time to travel the globe
So why be shy? Why be humble?
I just came straight of the jungle
You can't compete with me
'Cause you know I got the rhythm
I did it before and I'll do it again
So listen watcha say, yeah hear my point of view
Not everyone can do this, no, in fact only a few
Sophisticated, hardcreated, that's who I am
And you know I've been waiting, so start pumping,
Make some noise
The Mandika tribe, the Hausa tribe, the Fulani tribe,
The Gooya tribe, The Zulu tribe,
Mi no live in a house, mi live in a tree
Electricity can give you a shock
Mi no smoke no cig, mi no take no coke
All mi take is a glass of juice

I have been mourning, I have been grieving
I have been crying, no more tears in my eyes
There's a hottie hottie wind blowing south to north
Following on my head, drying all my plants
If there's a mercy in the clouds,
Who know the right is never wrong?
Move the sadist off my back
And stop the fire burning in my home Afrika
Here comes the news from mighty Lord
Transqualation is about to come to Earth, right
Rapping is digging down river north to south
To let milk and honey flow side to side
My name is Alban, mi is a dentist,
Mi DJ here, mi DJ there
Mi have a shop on Slojdgatan, Alphabet St. is da name
Mi live in no house, mi live in a flat
Electricity can give you a shock
Mi smoke no cig, mi take no coke
All mi takes is a glass of juice

Mmm, jumping on the mic
'Cause me a rockin' up affection
When I'm holdin' me a mic
'Cause me awesome effectious
What you say to me, me a fun a me warm
Spend some me a time on the tresittia dime
Don't you try to follow me you ought to realize
What me are what me a really want
Me not fryin', no, I'm just coolin'
Come on now just set if off

Det känns rättvist

Nu när det där kalla, vita, blöta har anlänt och verkar vilja stanna kvar på marken känner jag mer och mer hur november i Göteborg kan vara årets värsta månad.

Isch!



Grått, slask, blöta löv, blixthalka på morgonen, ninjakyla och sen lite mer slask.. Usch!

Plötsligt tycker jag att arbetsfördelningen mellan mig och månaden november känns mycket balanserad.

Jag åker till Afrika i morgon & låter således resten av november månad sköta sig själv. Sen kommer jag tillbaka den 1 december när allt är juligt och trevligt och inte alls som nu.

Och folk undrar varför jag tycker det är obehagligt att ta blodprov!

Idag har jag tagit blodprov igen. Jag kan stolt meddela att jag varken spydde eller svimmade den här gången heller.

Däremot måste jag erkänna att mina ögon tårades lite. Ni förstår, när sköterskan hade pillat in nålen frågade hon om jag andades. Jag svarade nej, för det gjorde jag inte. Hon sa att jag var tvungen att andas. Jag vågade inte. Till slut sa hon att hon var tvungen att ta ut nålen för det kom inget blod.

Då blev jag lite olycklig, men innan mina olustkänslor hann eskalera till ett paniskt utbrott hade hon redan stuckit mig igen.

Den här gången träffade hon någon sorts form av jätteåder verkar det som för det kom visst duktigt med blod den andra gången, trots att jag inte andades då heller.

Men efter det andra sticket har jag fått någon form av svullen blodansamling på vänsterarmen. Det gör skitont.

Det är MYCKET ondare än det ser ut så nåde den som inte tycker synd om mig.


Kan vi inte vara lite snälla mot varandra istället?

Idag när jag gick på Nordstan såg jag en udda figur som marscherade fram. Jag noterade att han gick lite underligt men det finns det ju många som gör. Går konstigt alltså.

I alla fall fäste jag inte så mycket vikt vid honom före han plötsligt stannade upp mitt i köpcentrumet, skrek något jag inte uppfattade och så höjde han högerarmen rakt upp i en mycket olämplig gest som direkt förde tankarna till 30-talets Tyskland.

Först blev jag förvånad. Sedan blev jag bestört. Och sen, får jag erkänna att jag blev lite rädd. Jag tyckte det var obehagligt att ha honom marscherades strax bakom mig med ett spetsigt paraply i högsta hugg.

När ska alla lära sig att människor måste vara snälla mot andra människor? Alla människor. De människorna som kommer från andra länder och har mer eller mindre pigment också.

Kärlek & respekt liksom. Ska det vara så jävla svårt?

Mer sånt här!


Nedräkning: 3 dagar till avresa

Nu är det alldeles alldeles snart som vi packar in oss i ett plan och flyger till Afrika!

I detta nu sitter jag bland vaccinationskort, en tjocktröja, våtservetter, alcogel, linnen, plåster, myggmedel, käcka reseförpackningar innehållandes shampoo&balsam, mediciner, sovmask, solskydd, pocketböcker, mobilladdarem shorts, regnkläder, anteckningsböcker, kamerasladdar, pass, öronproppar, diverse smink, vykortslistor och jag vet inte vad.

Idag har jag & Linnéa med apostrof panikat oss runt lite på stan och köpt livsnödvändiga saker som  medel mot diarré och (i Linnéas fall) en gigantisk resväska.

Den är så stor att jag funderar på att kasta ut alla hennes saker från den, lägga mig i den invirad i tolv filtar och sova hela vägen tills vi är framme. Om tre dagar.

Snart i Afrika

Kulinariska kulturkrockar .

En gång för många år sedan satt jag till bords hemma hos Linnea utan apostrof. Kort sagt skiljde sig våra respektive kulinariska vanor åt med flera tusen mil. När jag växte upp med att sitta och suga märgen ur diverse benbitar som jag hittade simmandes omkring i min soppa åt Linnea utan apostrof med familj till exempel kronärtskockor.

Det var också dessa kronärtskockor som serverades just denna dag då jag satt med vid bordet hemma hos min "extrafamilj." Jag hade aldrig sett en kronärtskocka, än mindre ätit en så när jag såg på min tallrik var jag mer än lovligt skeptisk.

My: Öhh.. Nea.. Det ligger en blomma på min tallrik.

Här bröt familjen ut i ett ganska så intensivt (men mycket hjärtligt) skratt. Linnea utan apostrof var den första att hämta sig och talade om för mig att jag skulle äta kronärtskockan. Jag trodde fortfarande att de bara skämtade med mig och fortsatte tro så tills de visade hur jag plockade bladen från "blomman", kletade in den i smör och salt och satte tänderna i den.

Den här historien roar fortfarande mig och hela Linneas familj, så jag tänkte att den kanske också kunde roa er.

Jag har inte ätit kronärtskocka sedan dess, förresten. Fast jag ska erkänna att det var väldigt gott.

Inget man vanligtvis äter på Grönland


Intet ont som inte för något gott med sig

Härom kvällen såg jag ett inslag om Grönland på TV. I min iver att höja volymen råkade jag komma åt någon knapp på fjärrkontrollen så att jag påbörjade en kanalsökning.

1) Jag missade därför inslaget om mitt ståtliga hemland
2) Alla kanaler hamnade på helt nya random ställen

Ni förstår, i 4 månader har jag navigerat mig fram i tv-rutan med hjälp av en högst provisorisk liten tv-guide. När jag flyttade in var jag för lat för att ta reda på hur jag skulle flytta kanalerna till rätt knapptryck på fjärrkontrollen så jag lät helt enkelt saken bero och förlitade mig i min envishet och min lathet på denna lilla postitlapp.

So long, post it.



Eftersom lappen nu blev obrukbar fick jag helt enkelt ta tag i mig själv, rycka upp mig och försöka installera kanalerna ordentligt.

Sagt och gjort - 4 månader senare och kanalerna är på rätt plats.

Typiskt trotsbeteende.

Hur kan det komma sig att man kan gå flera timmar utan vare sig mat eller dryck, men så fort man inte får äta eller dricka på några timmar så man kan inte tänka på annat?

I torsdags tog jag den sista dosen vaccin inför resan och då ska man helst inte äta på två timmar innan man tar vaccinet och sedan en timme efter.

Jag kunde inte sluta tänka på hur trevligt det hade varit med lite te. Eller en skorpa. Eller en morot. Eller en lussekatt. Eller ett glas mjölk. Eller lite juice. Eller en pepparkaka. Eller en avokado. Eller en mandarin.

Är det inte konstigt hur man fungerar? Jag brukar vanligtvis aldrig äta på kvällarna. Men nu ville jag prompt äta allt som fanns i min lägenhet. Bara för att jag inte fick.

Vaccin. Smakar inte gott.


Det här är en sak ni inte bör släppa

En sak som är fullkomligt ologisk att säga till en vän som står i valet och kvalet är "Tror du att du kommer kunna släppa det annars?". Det är ju värdelöst att säga så!

Ponera att man vill någonting riktigt mycket, men att man av någon anledning tvekar. Man vill till exempel höra av sig till en speciell person, men vet inte om det är lämpligt. Man söker hjälp och goda råd hos en god vän och denne yttrar ovanstående mening.

Hur fasen ska man kunna veta om man kommer att kunna släppa någonting? Finns det en tidsgräns på några år eller ska man vänta tills man på ålderns höst ligger inför döden och då konstatera att "nej, jag kunde inte släppa det där jag inte gjorde i min ungdom".

Man kan aldrig veta om man kommer släppa en sak eller inte. Och när man sedan har levat uti hundrade år, och då kommer på att man skulle ha hört av sig till den speciella personen, då är det alldeles för sent.

Tänk på att de saker man ångrar i livet inte är de saker man gjorde, utan de saker som man inte gjorde.


Jag testar tidsinställda inlägg

Det här är ett testinlägg eftersom jag TYDLIGEN är alldeles inkompetent och inte alls kan få det här tidsinställandet att fungera. Mina inlägg vägrar antingen att komma fram eller så publiceras de med det samma.

Nu ska jag testa igen. Jag vill att detta inlägget dyker upp klockan 14:32 idag, torsdag den 4 november.

Må min vilja ske.

Det är en sådan sak jag aldrig kommer släppa

Jag & Linda vi delar mycket. Vi har samma klädsmak och av någon underlig anledning kan vi ofta ha på oss varandras kläder så att vi kan dela garderob. Ett problem i vårat annars så fantastiska sharing is caring-förhållande är att vi inte har samma skostorlek. Jag har 38/39 (som alla andra tjejer) och Linda har 39/40 (som resten av alla andra tjejer). Vi kan alltså inte dela skogarderob. Mycket sorgligt.

I somras förälskade vi oss i ett par skor från HM. Vi blev blixtkära i dem, men av någon underlig anledning köpte vi dem inte. Sedan dess har vi inte kunnat släppa dem.

För några veckor sen såg jag skorna på HM's hemsida. De var på rea och det fanns endast ett par kvar - i storlek 39. Jag mindes att vi hade krånglat en del med storlekarna när vi provade den i butik den där ödesdigra dagen när vi inte köpte skorna, men jag tänkte att om skorna inte passar mig, så passar de ju Linda.

De är för stora för mig så eftersom jag är en fantastisk väninna och det är fantastiska skor försökte jag ge dem till Linda.

Problemet är att de är för små för henne. Förstår ni katastrofgraden av detta? Jag har ett par fantastiska skor i min ägo som varken jag eller Linda passar.

Värdelöst.

Min själ kommer aldrig få ro utan er


Jag tror att föreläsningen har spårat lite...

dsc01882 (MMS)

Jag tror att föreläsningen har spårat lite när jag och mina kurskamrater ritar en liten pappersgubbe med ett tjärat rep runt benet och pappergubben plötsligt kommer tillbaka som Hitler.


När ska jag lära mig?

Jag avskyr tidsomställningarna. Jag avskyr dem av många olika anledningar, men kanske mest för att jag alltid glömmer bort att ändra på alla klockor i mitt hem.

Förutom att vanligtvis lider av någon märklig jetlag på grund av tidsomställningen kommer jag ofta för tidigt eller för sent till mina ärenden några dagar efter skiftet till sommar- eller vintertid.

Nyss satt jag och inmundigade min frukost när jag såg upp på min klocka. Jag fick fullständig panik - klockan visade 8:57 och dagens föreläsningar startar vid 9. Som tur är hade jag sinnesnärvaro nog att jämföra klockan med klockan på datorn och först då kom jag ihåg att vi går på vintertid nu.

Gaddam, varför kan vi inte bara välja en tid och sen konsekvent hålla oss till den?

& kom inte med era veka argument om att det "ger ljus när det är som mörkast" osv. Jag skiter i det. Ge fanken i att pilla med min tid!

Dessutom: om vi nödvändigt ska ha kvar den värdelösa traditionen att hoppa mellan sommar- och vintertid, varför uppfinner vi då inte klockor som ställer om sig själva?


RSS 2.0