Igår kväll var jag ute på ett spännande äventyr. Ett isäventyr i mörkaste skogen!

Jag och en vän hade bestämt att vi skulle gå en promenad trots det ruskiga vädret. Vi klädde såledeles på oss underställ, funktionskläder och regnkläder och begav oss ut i mörka skogen. De första kilometrarna gick bra, för där hade isen smält undan och så fanns det belysning. Sedan blev det strax knepigare, för det tog slut på lyktstolpar och marken under oss förvandlades till isgata.

Alltså verkligen - isgata! Det har ju smält och fryst om vartannat ett bra tag här nu och i skogen har isen packats kalashård och så regnade det ju massvis igår så det var vattenforsar ovanpå isen. Det var dunderhalt!

Jag ramlade i en nedförsbacke och fick upp en sanslös fart. Först skrek jag "nej, nej, nej, nej!" men när jag insåg att jag inte kunde göra något åt situationen och att det dessutom var väldigt smidigt att glida ner för backen på knäna resignerade jag och skrattade istället. Fast jag blev jätteblöt, precis överallt.

Typ min regnigaste, blötaste, halkigaste, skrattigaste, mysigaste, roligaste, farligaste, mörkaste kvällspromenad i skogen någonsin.

När jag kom hem igår - blöt & glad

Idag läste jag i DN att vi lever i en mer fredlig värld än någonsin tidigare. Jo men det hävdar en amerikansk psykolog/språkfoskare/evolutionsbiolog i en bok han har skrivit. (Artikel här!)

Jag vet inte med er, fast jag har väl kanske liiite svårt att tro att vi lever i en "fredlig" värld. Men sen kom jag på att det är semmeldagen idag och då make:ade det sense helt plöstsligt. Klart att folk är fredliga! Det är ju semmeldagen!

Ingen kan väl känna något hat eller några onda tankar över huvud taget om det finns semlor i närheten?

löööve on a plate

Det kanske låter löjligt men jag trodde verkligen jag skulle dö igår. Det är konstigt vad man tänker konstiga saker när man tror att man håller på att dö. Jag tänkte till exempel att det skulle vara skämmigt att jag skulle dö iklädd en randig klänning med bara ben, men med randiga strumpor.

Fast jag dog ju inte, och det är jag ju hemskt glad för. Så när jag hade lugnat ner mig igår åkte jag hem till en vän för att bli kramad, omtyckt och känna mig levande. Vi drack äppelpaj-vin och skrattade och levde. Jag vågade till och med äta lite jordgubbar (fast jag tuggade väldigt noga) och så fick jag lära mig att dricka lapsang-te.

Det var mysigt. Jag tror att jag ska göra så lite oftare - inte nästankväva mig själv alltså, men uppskatta livet lite mer. Även om det är helt små saker som att hitta på massvis med ordvitsar i ett litet kök med ett skraltigt grönt fällbord på en fredagkväll.

Jag fick dricka te ur Kärleksmuggen. Det var fint.

 

Nu sitter jag förresten och dricker lördagskaffe och lyssnar på fransk peppig 60-talsmusik. Det är också bra.

Uff. Den här veckan kan ha varit den sämsta någonsin i mitt liv. I köket.  Allting annat har fungerat bra men i köket har det gått illa. Riktigt illa. Och nyss höll det på att gå fruktansvärt illa.

Men vi börjar från början. I onsdags skulle jag laga lasagne. Jag gjorde som vanligt - lyssande på peppig musik, dansade runt i mitt kök och hittade på ett helt eget recept. Så långt, så bra. Tyvärr höll jag precis på att bränna lasagnen men upptäckte det med några minuters marginal. Och det blev det förstås bråttom att få ut den så jag skyndade mig.

Det var då jag upptäckte att mina grytlappar är fina, men alldeles odugliga och att 250 grader varma saker känns precis som att de 250 grader varma. Det gjorde skitont.

Nästa två olyckor hände i rask följd alldeles nyss. Jag pratade i telefon med PappaMy och förberedde min middag samtidigt. Det skulle jag kanske inte ha gjort, för jag råkade skära ett djupt sår rakt in i lillfingret på vänsterhanden. Så då fick jag hastigt lägga på telefonen ("AJFANIHELVETE! MÅSTE LÄGGA PÅ! PUSSHEJ!" tror jag var de exakta orden jag vrålade rakt in i min ömma faders öra). Såret var dock inte värre än att jag kunde tvätta ur det och smälla på ett plåster. Således återgick jag till mina middagsförberedelser.

Jag skulle bara smaka på en kycklingbit. Jag hade tydligen tagit en för stor bit för rätt som jag råkade hosta till satte jag kycklingbiten i halsen. Och kunde inte andas. Höll på att kvävas.

Jag började hosta och fick mer och mer panik. Jag stod böjd över diskhon och mitt i all min panik minns jag att jag tänkte följande:

1) shit shit shit shit shit shit shit jag kommer dö shit shit shit shit shit shit shit!
2) hoppas jag sa "jag älskar dig" till pappa.
3) fyfan vad ovärt att dö av en liten jävla bit färdiggrillad kyckling.
4) hoppas de hittar mig snart.

Men som tur är lyckades jag heimlicha mig själv och få ut den där förbannade kycklingbiten till slut.

Usch. Tro mig - från och med nu kommer jag alltid tugga maten 38 gånger innan jag sväljer. Det där var skitläskigt. På allvar alltså, jag är helt skakis.

Vettskrämd men levande. (!!!!!!!) Notera gärna plåstret på handen.

 

Antingen är jag miljövetare och pluggar för mycket och inbillar mig att jag räddar världen, eller så är jag geograf och festar för mycket och inbillar mig att jag räddar världen.

 

Hur ser ni på mig?

Jag vet att man inte ska ropa hej innan man är över bäcken, men det tänker jag nog göra ändå. Lite i alla fall.

Ni förstår, i natt har jag sovit nästan hela natten. Helt själv. Och helt utan att vara nattvaken i flera timmar med endast den snarkande grannen till sällskap. Jag har sovit. Och gu' vad skönt det är!

Jag inser ju att jag antagligen har jinxat det här fullständigt nu och att jag antagligen kommer få straffa för detta i natt, men det stuntar jag i. Jag har sovit and I feel fabulous! Här glädjs vi åt de små sakerna ser ni.

 

Idag kommer bli en bra dag. Lite för att jag har bestämt det, men nog också för att himlen var så himla vacker i morse.

Jag kan fortfarande inte sova ordentligt.

Det börjar faktiskt tära lite på mig. Det är rätt stressande att vakna mitt i nätterna och sedan veta att "jaha, nu kommer jag inte kunna somna om på ett par timmar" och så bara ligga där i sängen och vrida och vända på mig i väntan på att sömnen återigen ska omsluta mig. Eller att jag helt enkelt däckar av utmattning.

I natt vaknade jag i vanlig ordning vid 1-tiden och kunde sedan inte somna om. En liten skillnad i natt mot de flesta andra nätter var att jag i småtimmarna hölls vaken av en mans snarkningar. Och innan ni drar förhastade slutsatser - nej, jag har haft någon snarkande herre i min säng i natt.

Nejdå, den snarkande mannen var min granne som helt uppenbarligen måste sova väldigt tungt. Kul. För honom.

Trött

Med anledning av dagen imorgon tänkte jag bjussa på lite Alla hjärtans dag relaterade grejer. Ur et helt icke-romantiskt perspektiv.

Först ut är Dr. Sheldon Cooper som delar med sig om sin syn på Alla hjärtans dag.

 

Sedan tänkte jag dela med mig av The Oatmeals senaste comic. Den är speciellt bra för budskapet är "less complaining, more sexy rumpus" och hur bra låter inte det?

 

(Klicka på bilden för att komma till serien) (Gör det!)

 

Om ni fortfarande inte känner er uppmuntrade och/eller lättade utan fortfarande har lite alla hjärnans dag-ångest så har jag hittat en fantastisk matematisk lösning på erat problem:

 

 

Om ni fortfarande tycker att alla hjärtans dag känns som forever alone-day så tycker jag att ni ska sluta med det och göra som Alan säkert hade gjort. Nämligen såhär! (< klicka! Gör det!)

 

Sådär ja. Det var väl ungefär det jag hade att säga om Alla hjärtans dag. Ur ett helt icke-romantiskt, icke-sliskigt perspektiv. Eller, ja just det, en sak till va: Jag gillar er. Men det gör jag alla andra dagar på året också. Bara så att ni vet.

Den här helgen har jag nog råkat plocka en del pensionärspoäng.

Texilempel har jag var hemskt förnuftig och nyttig och gått och lagt mig jättetidigt hela helgen. Sen så har jag tagit tag i tvärtråkiga saker som att damma (ordentligt!) och våttorkat golven. Jag har också tvättat massvis med grejer, som ungefär alla kläder i hela min garderob och mitt täcke och mina kuddar. Ja just det, sen har jag sytt en del också.

Jag inser ju nu att det låter lite väl tantigt men jag kan lugna er med att jag inte har gått all in på pensionärsgrejen och blivit helt förnuftig och nyttig hux flux. Jag har till exempel inte ätit en enda vettig måltid på hela helgen. Inte en enda! Igår åt jag faktiskt godis och glass till middag, vilket borde vara ungefär 20 minuspoäng på pensionärsmätarskalan.

 

På bilden ser ni min middag (Varma Koppen och en torr macka med smör på) (fint ska det vara!) (nej jag orkade verkligen inte laga middag, okej?) och den där duken som jag fick för mig att jag ville sy.

Oj. Förlåt hörni! Jag har råkat glömma av er lite grann, inser jag nu. Ni förstår, jag har nämligen haft en del för mig därute i Det Riktiga Livet den här veckan och eftersom min kropp som sagt har fått en ovana att inte låta mig sova har jag nog råkat glömma bort min blogghjärna.

Men det ordnar upp sig för i natt har jag sovit jättegott och nu kommer jag ihåg er igen!

Vad vill ni prata om? Jag kan berätta lite om massagestolar och mina upplevelser med dem om ni vill? Annars kan vi prata lite om standup, drakar eller om tanter som bråkar i köer. Eller nåt helt annat, som ni kanske vill prata om?

Förresten skiner solen idag och jag har tvättstugan. Det borde skapas en lag mot att tvätta på söndagar.

(När jag har råkat glömma bort er brukar ni bli gladare om ni får lite bilder att titta på, så jag slängde in några stycken. Den översta har ni sett förut, det är en gammal vårbild på migm från 2010, den andra bilden är en fin soluppgång en söndagmorgon för några veckor sen och den sista är från Tarragona i Spanien. Den känns vårig, färgig och glad, lite som jag känner mig idag.)

Ingen riktig vinter utan riktig varm choklad. Så är det och det vet ni.

Kvällsmys, på en alldeles vanlig måndag

Åh herregud. Min morgon alltså! Worst ever.

* Jag sov extremdåligt i natt, somnade vid 12, vaknade vid 2 och somnade om någon gång efter klockan 4.
* Lyckades på något vänster tydligen att stänga av alarmet i sömnen
* Försov mig alltså och vaknade kl 07:18, men supersnabb som jag är hann jag ändå ut till bussen kl 07:33.
* Synd bara att bussen var sen...
* Och att spårvagnarna inte riktigt gick i tid de heller...
* Sen föll en elledning ner mitt i stan och då förstöde det morgonen för exakt alla i hela innerstaden, inklusive för mig, för nu kunde jag verkligen inte ta mig till jobbet.

Nämnde jag att det var skitkallt också? Det gick inga vagnar, det gick inga bussar, så jag gav upp coh tänkte gå till jobbet. Som tur är har jag en ängel till kollega som kom och plockade upp mig och en kollega till som stod som två frusna pingviner på olika ställen i stan.

Usch. Klockan är nu 13 och det är först nu jag börjar känna mig upptinad.

Elledningen

Frusnaste tjejen i stan

Idag är jag väldigt skör. Jag var nämligen ute och kalasde igår och har sovit ungefär ingenting alls. Då blir man  ganska så skör dagen efter.

Tyvärr har den här skörheten begränsat min mobilitet ganska mycket. Och Linnea utan apostrof är överraskande på blixvisit i Göteborg. Och jag vill såklart träffa henne och Björn. Och de vill träffa mig. Så långt, så bra.

Problemet är bara att de ville laga middag hemma hos Björn. Och jag är mest upplagd för lunga, fina aktiviteter, som inte innebär att jag måste förflytta mig längre än 10 meter från min soffa. Problem alltså.

Men det löste sig! Björn föreslog att de lika gärna kunde komma hit och laga maten, eftersom de precis har varit och handlat alla ingredienser. "Ja tack" svarade jag ynkligt och så blev det så.

Jag känner mig lite som en primadonna här jag ligger på soffan och dikterar mina villkor. "Ja, jag vill umgås. Ja, mata mig. Här, i mitt eget hem." Funderar på om jag ska köpa mig en sån där divan eller schäslong eller vad det heter, så jag kan ligga utstäckt på den och äta vindruvor.

Åh vad jag älskar mina vänner!

Idag är jag pepp. Jättepepp.

Jag har nämligen hittat en SANSLÖST spännande kurs som jag ska söka och förhoppningsvis kommer att få läsa, solen skiner idag, jag har vunnit biljetter till båtmässan (jag vann! jag vann! jag vann! jag VANN!) och så ska jag på stand-up imorgon.

Så jag är torsdagspepp! Är ni?

Peppig tjej

Alltså.. Jag har liksom aldrig tänkt att det är synd om Pac-Man. Men det är ju det! Han jagas ju runt av en massa spöken i ett mörkt rum när han försöker äta, tänk så hemskt.

Någon borde faktiskt ta och ringa till Ghostbusters. Stackars Pac-Man!

Min kropp har som sagt fått en ovana att vakna mitt i natten. Jag har egentligen alltid sovit ordentligt när väl jag har sovit, så jag är inte van vid att vakna mitt i nätterna av ingen anledning alls. Jag behöver nämligen inte gå upp och kissa/dricka vatten/snyta mig/kolla efter monster under sängen eller liknande, utan jag vaknar liksom bara.

Och sen kan jag inte somna om på en timme sisådär.

Så nu behöver jag er hjälp! Jag vill ha era allra bästa sova gott-tips! Era allra bästa sova-igenom-hela-natten-tips, fast för vuxna liksom.

Dagens frulle. Börjar ju bli tradition detta.

Sett i fikarummet på jobbet:

Kakor och en öppet hus-inbjudan till xtravaganza.

 

Dagens frulle. Samma som igår. Inte ändra på vinnande koncept etc. Fast i och för sig, idag kokade jag en kopp te också, men jag glömde liksom bort att dricka den.

Idag är det för örvrigt torsdag. Och ni som har läst bloggen i ett tag vet ju att jag och Arthur Dent tycker ungefär samma om torsdagar. (För referens, se här.)

Nu måste jag borsta tänderna och klä på mig. Tvivlar på att det jag har på mig passar dresscoden på jobbet. Hejhejhejhej.

(Är jag tråkig? Ja. Ska jag försöka göra nåt åt det? Ja.)

Uff. Äta frukost tidigt på morgonen tar emot lite. Jag har alltid varit en frukostperson, men ärligt talat - i näst intill sovande tillstånd är det liksom inte läge att ta sig an en så stor uppgift som Den Nyttiga Frukosten. Och inte tänker jag stiga upp tidigare heller, för att kunna vakna till lagom till frukosten. Det finns gränser. Hellre sitter jag här och spiller mjölk på duken och

Orkar inte ens koka kaffe, då är det illa.

Frulle: ekologiskt rågbröd (2 olika sorter), hushållsost, egenimporterad spansk marmelad (i tillfälle av att den nya sortens rågbröd inte var lika god som den andra) och ett glas eko-mjölk.

Imorse snoozade jag lite för länge. Det verkade som att min hjärna verkade strunta i anledningen till att klockan ringde (dvs att jag skulle gå upp) och istället verkade min hjärna fullständigt ignorera hela grejen. Typ som att "Nejdå, klockan ringer för att det är kul. Jag behöver inte alls kliva upp". Nåt sånt.

Idiotiskt. För när väl jag insåg vad som höll på att hända hade jag exakt 18 minuter tills jag behövde skynda mig ut till bussen.

Men jag kom i tid!

Härom kvällen låg jag i sängen och scrollade på Tumblr och såg en nagel-design-grej som jag tyckte om. Sen somnade jag och drömde om Pac-Man.

Och därför bestämde jag mig för att testa:

Jag är ingen nageltjej över huvud taget. Och jag har ungefär motorik som en tre-åring. Så nej, det är inte perfekt. Jag hade inte heller en smal pensel för att kunna rita spökena och pac-man perfekta i formerna men jag tänker att lite övning ger färdighet.

Imorgon ska jag gå och köpa en smal borste. Jag ska öva.

Jag älskar, älskar, älskar, älskar min julstjärna och ljusstake. Det är så himla mysigt med det där varma stämningsfulla ljuset på morgonarna.

Men det känns som att börjar bli dags att plocka bort dem nu. Jag har redan brutit mot diverse svenska regler om vad som anses vara lämpligt för juldekorationer och jag börjar bli nojjig för att grannarna kollar snett på mig och tycker att jag förstör intrycket för hela området. Alla mina grannar har nämligen plockat bort sina juleljus.

Tydligen finns det inte heller något som heter "nionde advent".  My argument is invalid. Jag antar att jag helt enkelt får vika mig och inrätta mig i det mörka ledet.

Mitt nyhetsflöde på Facebook är återigen fullständigt nerlusat av självutnämnda meteorologer som informerar om dagens väder.

Seriöst alltså. Jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag kan inte släppa det. Varför gör folk så? Va? Vad är det egentligen med snö som ger folk väder-informations-tourettes?

Ja. Det snöar. Nej det är inte istiden som kommer. Det är lite vinter bara. Lugna ner er.

 

Tydligen har det inte gått att kommentera de inlägg jag publicerat från mobilen. Det stod bara "trackback" på dem. Inte konstigt jag inte får kommentarer då...

Har ni märkt av detta?

Inlägg som inte gick att kommentera:

(Ni fick liksom en andra kommentars-chans nu.) (Bra va?) (Nä men allvarligt, har ni märkt att det inte gått att kommentera?)

Om man har en sanslöst superduper-dålig morgon på jobbet, och är på superduper-dåligt humör och mest bara tjurar, och en kompis kommer med en tallrik kladdkaka, hallon och grädde och ställer framför en..

.. då vet man att man har en riktigt bra kompis.

Först och främst - kul att ni kommenterar så. himla. mycket! En kommentar de senaste dagarna, wow. (Ironilampan blinkar!) Jag frångår nu min princip att blogga fast jag inte fått någon kommentar på förra inlägget men jag måste berätta.

Jag hade tenta i tisdags. Jag hade av olika anledningar inte pluggat till den så jag hade planerat att ta den på omtentan eftersom jag ändå skulle ha studieuppehåll nu och således inte hamnar på efterkälken med skoluppgifter i så fall.

Jag tänkte dock att jag skulle gå dit och titta på tentan ändå, för att liksom titta lite på hur den ser ut så att jag visste vad jag har att vänta mig på omtentan sen.

När väl jag satt där i salen tänkte jag att jag lika gärna kunde svara lite på några frågor, lite som en övning inför omtentan. Rätt som det var hade det gått 1,5 timmar och jag besvarat alla frågor. Fast jag var inte ett dugg säker, för jag hade ju bara hittat på en massa saker. Så när mina kurskamrater diskuterade sina tentaresultat noterade jag alla deras svar för att vara förberedd för omtentan.

Tentaresultaten kom idag. Jag fick ta mig tusan godkänt! Hur sjukt? Jag är helt i chock och har fått lite storhetsvansinne. Funderar på att anta ett sjukt smart mellannamn. Typ Einstein.

Ni med iPhone, jag tycker ni ska följa mig på Instagram.

Ni som har en dum telefon eller fel telefon får nöja er med mig här på bloggen. Eller köpa en iPhone.

Igår var klassgänget ute och drack lite post-tenta-öl. Den är ju som ni kanske vet, rätt så himla obligatorisk och direkt nödvändig för att man ska hinna glömma så mycket som möjligt från tentan.

Det var supertrevligt igår. Vi pratade om massvis med saker som är helt vettiga att prata om i öl-sällskap. Som till exempel fåglar, klisterlappar som sitter på snusdosor, ugandiska cigaretter, om vem som är bäst i Hipp Hipp egentligen (jag tycker Äventyrarna är bäst, de andra tycker mer om Itzhak) och sen citerade vi Torkel i Knipa ganska mycket också.

Bra kväll. Nu tar jag studieuppehåll i några månader, sen är jag på't igen till våren!