myaraq

Nu så. Nu är jag på hemväg igen. Jag har hunnit med att leta efter ett påskägg, (jag har alltså fått ett påskägg nu!) promenerat längs Årstaviken, varit på styrelsemöte, sovit över hos en väldigt tuff tant, gett bort en julklapp, gått en promenad och upptäckt att mitt gamla jobb (godisbutik) i min hemstad inte finns kvar, ätit en rutten psysalis, rotat bland gamla foton, druckit champagne ur miniflaska, fått nya gardiner och snabbhälsat på PappaMy och min Tokfaster. Lite av det fastnade på kort. Puh!

Nu ska jag hem och styra upp ett Valborgsgrillkalas, trots att jag avsade mig att vara med i planeringsgruppen. Sen kom jag på att pojkarna nog med allra största sannolikhet också tänker vägra planera minsta lilla så nu blir grillningen hemma hos mig.

Ha en fin Valborg!

Idag sticker jag till Stockholm medelst tåg. 3 timmar från kust till kust, är inte det fantastiskt?

Jag gillar att jag kan säga att jag "sticker iväg till den knugliga hufvudstaden för ett litet möte". Det låter så business-aktigt. Sen åker jag vidare till Nyköping och säger hej till lite pappa, fastrar och min fasters nya lägenhet, sen åker jag tillbaka till mitt kära Göteborg på lördag. Två dygn, tre städer. Ett jäkla flängande, med andra ord.

Jag råkade börja fnissa när jag tog kortet. Håll till godo.

Om ni tycker jag börjar tjata väl mycket om korsordsord så förlåt, men mina morgonar består till väldigt stor del av att lösa metrokorsordet.

Dagens korsord förbryllade oss dock rätt mycket. Se här:

Metrofail

 

Varulsjägare blev ordet. Ingen av oss visste riktigt vad det skulle vara, så vi skrev varulvsjägare istället. Men det ser inte riktigt rätt ut?

Undrar förresten om de som sms:ar in svaret för att vinna en cd-skiva får rätt för varulsjägare eller om det ska vara varulvsjägare. Vad tror ni?

I förra veckan smällde min faster upp den här bilden på min Facebookvägg och skrev att kvinnan på bilden är en kopia av mig. "Ni är ju jättelika!"

Jag vet inte men... Det där är ingen speciellt charmig bild. Jag hoppas verkligen att jag inte ser sådär ocharmig ut, för i så fall tänker jag anmäla mig till första bästa charmkurs.

Inte är jag speciellt bra på att härma djurläten heller. Så snälla säg att djurtjejen och jag inte är lika?

Bara för att Påskharen är död och jag är "vuxen" (vem bestämde förresten att påskägg är för barn?) betyder det väl inte att jag inte ska få påska lite, va?

Jag tog påskäggs-situationen i egna händer. Med det sagt menar jag inte att jag köpte ett påskägg till mig själv, det känns helt enkelt för sorgligt. Nä, jag påskade som jag påskade när jag var liten. Måla ägg!

Gula naglar har jag också, oj vad här påskas!

Nu kan jag ju ärligt säga att jag minsann också har ätit påskägg. Jag petade bort gulan och åt det med salt.

Det här har varit min första påsk någonsin utan att jag har "påskat" minsta lilla. Det gör inte så mycket för jag förstår mig inte så mycket på påsken. Jag menar hur fanken hänger det ihop? Jesus spikades upp på brädor, häxor flög till Blåkulla, Påskharen snodde massa ägg från hönsen som han sedan drällde runt och delade ut och alla ska äta så mycket godis som möjligt? Makes no sense.

Att inte påska fick ju såklart sina konsekvenser. Till exempel har jag inte fått något påskägg i år. Jag tänkte att Påskharen kanske sneade till lite eftersom jag inte firar påsk med min familj som alla andra och därför skippade han mitt ägg i år. Det kändes lite tråkigt, men ändå rätt logiskt.

Men i morse fick jag en ny förklaring. På min morgonpromenad såg jag nämligen en död hare. Ringer det en klocka?

Påskharen är död och det är därför jag inte fått något påskägg i år.

Det enda logiska. Det fattar ju vem som helst. Att jag är vuxen nu har inte minsta lilla med saken att göra...

.. eller?

Haha!

 

Jag har köpt ett litet antikt påskkort. Jag har inget påskpynt alls och jag kunde inte motstå det här lilla vykortet, där det låg i sin lilla plastficka i ett stånd på Haga Nygata. Och eftersom det passligt nog råkar vara påsk just nu slog jag till.

Inte  bara är motivet i sig bedårande, men det var nog det som står på baksidan som avgjorde att jag pungade ut med 20 riksdaler för kortet.

 

Det står "Porto 5 öre om endast 5 ord skrives, annars som brevkort." Först och främst - 5 öre.. Wow. Det är inte mycket pengar. För det andra - [brevkort], vilket fantastiskt ord! Och för det tredje - vad fanken kan man skriva på ett vykort med bara fem ord?

 

Hej. Hur mår du? Hejdå. Fem ord. Hej farmor och farfar. Hejdå. Fem ord. Glad påsk önskar vår familj. Fem ord. Kom ihåg att vattna blommorna. Fem ord. Söta kycklingar va? Ät ägg. Fem ord.

Vad hade ni skrivit med bara fem ord?

Den här veckan har jag stött på fler finfina ord och / eller uttryck som jag tycker lite extra mycket om. Jag vill dela med mig.

Tummydrummy - Komikern Adam Hills förklarar det som "the act of being so happy with life and everything around you, you spontaneously drum your own tummy." Ni kan se klippet här, han börjar prata om magtrummning ungefär vid 1.48.

Jättemånglingar - Det här ordet kom jag på när jag och Linnea utan apostrof låg och pratade om celldelning och hur det egentligen går till när man gör barn. Klockan var runt 12 på natten, och vi hade druckit två glas vin var och det kan ha varit därför jag tyckte att jättemånglingar är det enda logiska beskrivande ordet för "fler än en individ" i magen.

NÖF-tid - Det står för Närhet, Ömhet, Fritid och är inget nytt alls. Det kommer från Torsk på Tallin, men jag tycker det är ett sånt fantastiskt uttryck så det kommer med här. Jag återsåg filmen i veckan och nu säger jag: mer NÖF-tid!

Kesa - korsordsordet som ingen har hört talat om och som betyder "rusa iväg om kalv". Hur fantastiskt är inte det?

NÖF-tid med Bebis

Har ni stött på några extra fina ord eller uttryck den här veckan? Berätta!

Från i lördags tills idag har jag haft Linnea utan apostrof boende hos mig. Det är himla fint att ha övernattande gäster tycker jag. Tyvärr har jag en rätt liten lägenhet, så det kan bli ganska trångt.

Till exempel fick vi flytta runt på en del kuddar så att Linnea utan apostrof skulle få plats att sova på soffan. Då såg det ut såhär:

Synd att livet inte är lite mer som amerikanska tonårsfilmer där de pyjamasklädda glassätande flickorna har kuddkrig. För om livet hade varit lite mer som en amerikansk tonårsfilm hade vi haft hur mycket kuddar som helst att slåss med, så att fjädrarna (och bomullsklumparna?) yrde runt i luften. Men nu är livet som bekant inte så ofta som en amerikansk tonårsfilm så kuddarna stod mest staplade mitt i rummet. Lite som en kuddborg, faktiskt.

Och en ordentlig kuddborg är ju inte att förakta.

Det går inte så bra för mig det här med diverse skatteverk i inland och utland. Norges skatteverk är ju övermåttligt förtjusta i mig och skickar massa brev av varierande karaktär till mig mest hela tiden, trots att jag inte arbetat i Norge sedan 2009.

Svenska skatteverket däremot.. Imorse hade jag inte fått mina skattepapper ännu, trots att det ska vara utskickat till alla i Sverige. Så jag gjorde som varje vettig person hade gjort och ringde till Skatteverket och undrade varför jag inte fått mina skattepapper. Kanske ville de inte ha med mig i deras klubb längre?

Jag ringde iallafall och handläggaren intygade att jag visst var välkommen i deras klubb, och att det helt enkelt bara måste ha blivit något fel med papprerna så hon skulle skicka ut deklarationen till mig igen.

Dags att deklarera!

... och när jag kom hem från skolan idag låg deklarationen självklart i brevlådan. Är inte det typiskt att precis samma dag som jag väljer att röra upp himmel och jord för att jag trodde att de kastat ut mig ur gemenskapen så ligger papprerna och väntar på mig?

Men nu får jag alltså vara med i deras klubb igen. Tur det!

Vår (pojkarnas och min) morgonrutin i skolan är att läsa insändarna i Metro, lösa korsordet och sedan avslutar vi allt som oftast med att gå igenom våra horoskop.

Eftersom vi nu löser korsordet varje dag har vi också utvecklat en del misstankar mot dem som gör korsorden i tidningen. För det första är det väldigt många ord som är frekvent återkommande och för det andra så känns det som att många av orden är rena hittepåord.

Igår till exempel: "Rusa iväg om kalv" var ledtråden. Redan där börjar det ju låta konstigt.. När vi till slut pusslat ihop omkringliggande ord fick vi svaret till "kesa". Det här kan omöjligen stämma, sa vi och gick igenom hela korsordet igen. Och igen. Och igen. Till slut gav vi upp och satte oss till att med spänning invänta facit i dagens Metrotidning.

"Kesa" var tydligen rätt. Så nu ska jag säga det så mycket oftare. Jag ska bara se till att hålla mig i närheten av kalvar lite oftare och då borde jag ju kunna trycka in det ordet.

Jag är ju som bekant inget stort fan av det här med att ta sprutor eller övriga nära döden upplevelser som innebär förhöjd risk för dylikt. En vit rock räcker för att få mig att bli lite illamående, om man säger så. Gissa då vad jag känner när jag vet att någon, inom en nära förestående framtid, tänker hugga en nål i armen på mig...

Men idag skulle jag ändock utsätta mig för dessa hemskheter eftersom det var dags för mig att ta min tredje och sista hepatitB-spruta. Jag är ju hemskt spruträdd och det vet vaccinationssköterskan mycket väl om, så de senaste gångerna jag varit hos henne har det gått relativt bra. Hon är snäll. Problemet var bara att det inte var "min" stickerska som kom ut i väntrummet och ropade mitt namn.

Jag reagerade väldigt vuxet och fick ur mig "nej! du är inte hon som brukar sticka mig" och började gråta redan i väntrummet.

Som tur var daltade hon inte så mycket med mig utan stack mig ganska raskt i armen medan jag snyftade lite grann mot Linnea utan apostofs axel. Sen smällde hon på ett plåster och så var jag klar. Och trots att jag började min tisdagmorgon med att grina så känner jag mig rätt jädrarns bra ändå. Så det så.

Jag vet inte om det är tröst eller belöning, men ett glas rödvin har aldrig skadat. Speciellt inte på en tisdag när man har ens äldsta (alltså inte som i gammal, utan som i ha haft längst) väninna på besök från Ungern.

Igår hade jag och Linnea utan anpostrof behov för en tjejkväll för en sån har vi inte haft på snart ett år. Vi gick fullt ut.

Vi tog en solskenspromenad, åt glass till middag, tog bussen hem, duckade för en gammal bekant som vi inte vill prata med och sen gick vi och införskaffade oss chips, Holiday-dipp och en, jag citerar, "dålig meningslös film så jag slipper tänka".

Linnea utan apostrof och jag har sett många filmer i våra dagar. De flesta har väl varit ganska så meningslösa. Typ som Bring it On, som antagligen är den film vi har sett överlägset flest gånger. Eller Alfie.

I alla fall! Igår föll valet på en dansfilm som heter Step Up. Motiveringen? "Jag tror jag har sett uppföljaren, och i den var det med en snygg kille." Taget, sa Linnea och så gick vi och betalade.

My och Nea, i ungdomsversion år 2006.

 

Det fanns för övrigt en snygg kille med i denna filmen också. Kan vara bra att veta.

Jag kan vara lite kräsen och har därför en ovana att plocka i min mat. Det finns ju ingen anledning att tvinga i sig mat man inte tycker är god. Jag är ju för sjuttsingen vuxen nu, då slipper man.

I helgen åt jag en kyckling/baconsallad på café. Tyvärr har caféfolk en förkärlek till ruccola vilken jag inte delar. Jag har dessutom läst att ruccola är giftigt (visserligen bara i alldeles för stora mängder, men jag hugger på de argument jag bjuds) så jag undviker det till varje pris.

Nu råkade det vara så att ruccola var en av huvudingredienserna i min sallad tillsammans med tomat, rå rödlök och mangold som jag inte heller gärna äter. Så jag plockade sonika bort det och lade i olika högar bredvid tallriken. Klantig som jag är råkade jag också kasta ner baconet (som jag gärna äter) på marken vilket gjorde att också baconet fick hamna i bortsorterat-högen. Där fanns en liten hög för rödlök, en för ruccola, en för mangold och baconbiten. Tomaterna åt Linnea utan apostrof och Björn upp.

 

Björn sa att det såg ut som en gravt autistisk person hade suttit och "ätit".

 

The big kicker är att det satt en barnfamilj strax bakom oss. Barnet i den familjen satt och glodde storögt på mig, som satt och pillade bort hälften av min mat.

Men barnet, det fick snällt äta upp allt på tallriken. Höhö.

Hörni, förlåt för att jag har försummat er lite den här helgen. Jag har haft hiskeligt mycket att göra. Ni förstår, i fredags fick jag äntligen lite kvalitetstid med Björn innan han åker tillbaka till Tokyo.

Björn hade med sig allsköns godsaker hem till mig i, bland annat torkad skinka i chipsform, ost, kex, en flarra rödvin, och en frukt som var hiskeligt dyr men som vi inte visste vad var. Den var inte speciellt god heller. Faktiskt inte alls god, så vi slängde den. Sen lekte vi att min lägenhet var en björnlya och gick och lade oss.

Den äckliga frukten - är det någon som vet vad detta är?

Björnmys

I lördags förmiddag gick vi sedan på second hand och hämtade upp Linnea utan apostrof som kommit på besök från Budapest. Vi lördags-spankulerade omkring lite grann och myste över att vara samlade alla tre en stund innan vi gjorde oss klara för kvällens grillkalas. Fast grillkalaset förtjänar nästan ett helt eget inlägg så det skriver jag inte om nu.

Linda åt ägglikör-glass. Äckligt va? Jag tog hallonsorbet och himmelsk röra, för er som undrade.

Idag har jag gått en promenad med Linnea utan apostrof och sen har jag och Linda njutit av solens värmande strålar, shoppat lite och ätit årets första glass på Lejontrappan.

Jag har alltså, som ni kanske förstår, haft en helt fantastisk helg i goda vänners lag.

Vad har ni gjort?

Alltså, jag vill inte bli lämnad i fred av hela Norge. Det vore dumt eftersom min bästa kompis är norsk och jag fick en norsk familj i födelsedagspresent på min 21-årsdag. Men jag slipper gärna valda delar. Som Skattetaten.

Nu har jag fått hem deklarationspapper från Norge igen och jag orkar inte med Skattetatens skumma beteende längre. Det är hemliga koder, deklarationer hit, återbäringar i oktober å ena sidan, inbetalningskort i december å andra sidan.. Tjäbbel och tjaffs och nu räcker det tycker jag.

Till skattenissarna i Norge: Jag jobbade en vecka i Norge i Maj 2009. Det är skattat, återbetalat till mig, och sedan betalades merparten av återbetalningen åter till er.

Så kan vi bara släppa det här och gå vidare nu?

Byråkratiska kan vara knepigt nog, men velande norsk byråkratiska? Nej tack.

Jag har så smått börjat plocka bort vinterkläderna och rota fram alla sommardito. Kläder men framför allt sommarskorna. (Om vintern försöker sig på en återkomst får den med mig att göra! Nu är det slut med vinterstövlar och tjocka jackor, hajjar ni det, Vädergudar?)

Dessa ballerinaskor hittade jag i en liten låda där de legat sedan december. Jag hade nämligen med dem till Uganda och Afrikas röda jordar. Syns det?

Den där smutsen försvinner inte i första taget, jag har tvättat skorna två gånger.

All sorts telefonkö-musik (Risig musik +  väntetid. Enough said, va?)

Reklamen innan de flesta videobloggar (Vad fan är upp med volymen?! Reklamen VRÅLAR JU IGÅNG SÅ MAN BLIR HALVDÖV OCH HELFÖRBANNAD!)

När mina grannar kommer hem på nätterna och smäller i dörrar, skränar och går med högklackade skor i trappuppgången (Smyg som en ninja, grannelände!)

Näsor som visslar (Seriöst, gå till doktorn eller sluta andas! För elakt? Sluta iallafall andas genom näsan. Fortfarande för elakt? Sluta iallafall andas genom näsan i närheten av mig.)

När man ringer ett nummer och en fax sätter igång och vrålar i andra änden (Vem använder ens fax?)

Spotifyreklam (Oavsett vad de gör reklam för så stör de.)

Jag tror jag har gjort nåt dumt...

När jag kom hem från skolan hade jag jätteont i magen så jag tänkte trösta mig med lite pepparkaksdeg som jag har sparat unden i frysen. (Den som spar, hon har..)

En bra bit pepparkaksdeg senare börjar jag inse att det här nog inte var speciellt smart. Jag menar, alla vet ju hur ont man får i magen av pepparkaksdeg.

Det här kunde jag kanske ha tänkt igenom lite bättre.

Pepparkaksdeg som blivit lekt med är snällare för magen, visst är det så?

Jag har ju glömt att berätta! Min helg var i det stora hela ganska så normal med lite öleri i fredags, solskenspromenad och en låååång eftermiddagslur i soffan i lördags och en fin söndag i Slottsskogen med Bebis och Linda. Men det hände faktiskt något ganska dramatiskt i söndags också.

Jag var på väg till Slottsskogen och gick via Brunnsparken. Jag gick lite i min egen värld när jag plötsligt såg att det var polisavspärrningar tvärs över gatan uppemot NK. (Fredsgatan?) Där stod också en polis och polisade.

My: Öeeh.. Vad har hänt?
Polis: Nä det har inte hänt så mycket (än) men det ligger en handgranat där.
My: Oj. Jaha. Jag.. tror jag ska gå nu..
Polis: Det är nog ganska bra tänkt.

Sen började jag gå därifrån, fast åt fel håll. De första stegen backade jag. Inte så mycket för att jag inte ville vända granaten ryggen, men mera för att polisen var så sjukt snygg. Sen gick jag till Slottsskogen och aktade mig för SD-demonstrationer resten av dagen.

Vad säger ni nu va? Ingen lever så farligt som My!

Det finns bra ställen att leta på och så finns det mindre bra ställen att leta på.

Jag vet inte om den här Chris brukar sitta och gömma sig i trappor, men är det där verkligen ett bra sätt att leta efter honom?

Nu kommer ju polisen leta efter Chris' kompisar. Och då finns det ingen som kan hitta Chris längre. Synd för Chris.

Bebis har kommit in i en kul period när hon bara säger "nej". Oavsett vad vi säger till henne så kommer svaret blixt-snabbt. "Nä." "nej!" "näe." "nehej" "nejnejnej." Det är rätt roligt, för hon låter inte arg eller så, hon vill bara säga nej. Hela tiden.

Det kan ju verka lite frustrerande men Linda och jag har börjat utnyttja det till vår fördel.

"Vill du ha en moppe när du fyller 15?" - Nä.

"Ska mamma betala ditt körkort?" - Näe!

"Vill du få lov att dejta när du blir stor?" Nej!

"Vill du åka på festresa med dina kompisar när du fyller 16?" - Nänänänänänä.

Ni ser. I framtiden kan vi bara dra fram filmbevis på att det är hennes eget fel att hon inte får som vill - hon har ju sagt det själv. Bränt sina broar, så att säga.

Genialt!

"Bebis, är det roligt att gunga?" - Nej! "Men du skrattar ju jättemycket!" - Nänä.

Är det bara jag som undrar lite över den här skylten?

 

Kraftiga holländska... Vadå för någonting?

Jag blir jättenyfiken! Man kan ju inte bara skriva [punkt punkt punkt] och sen inte mer! Kraftiga holländska vadå? Tanter? Tjocka holländska tanter? Inte tulpaner väl..? Då hade de ju bara skrivit att de menar just tulpaner. Eller hur? Är det som åsyftas måhända lite av det barnförbjudna slaget? De kanske inte vågar skriva ut ordet eftersom skylten står en gata som frekevent traffickeras av barnfamiljer. Kan det vara så? Kan det vara som Gösta Ekman sjöng? Ni vet... "Vad har du i fickan, Jan? Är det en kraftig tulpan?"

Eller vad tror ni?

Mina kurskamrater är rätt roliga. Oftast.

Men när dagens "roligaste" är när en av killarna sätter sin smutsiga sko mot mina leggings och fnissar fram att det är ett "trampstamp".. Då är det inte bra. Inte bra humor alls.

I c-uppsatsskrivar-tider kan det ibland behövas en paus. I skolan är vi rätt bra på det här med pauser och roar oss med alltifrån korsord, Flashback-surfande, Youtube-klipp, konstiga diskussioner, meningslösa quiz och nu senast utmanade vi vår intelligensnivå och vår allmänkunskap i ett kul spel.

Ni har säkert sett programmet "Smartare än en 5:e-klassare" på SVT. Har ni inte det kan det vara värt att slänga ett litet öga på det, det är rätt kul. På SVT-webben finns också ett spel/quiz med samma namn och det var just det vi gav oss i kast med, jag och grabbarna.

Supergöteborgska Lasse Kronér guidade oss igenom testet med glada tillrop och jag kan stolt meddela att vi är smartare än en 5:e-klassare!

Sen att vi var fyra stycken (21, 22, 26 och 27 år gamla) som gjorde testet tillsammans, är en helt annan sak. Faktiskt.

Javisst, idag är det minsann en speciell dag. I två hela år har jag haft den här bloggen. Två års roligheter, funderingar, tokerier, rent flams & trams, grubblingar, smårapporteringar, noteringar och lite allvarsamheter finns det i arkivet. Det är bara att läsa! Är det förresten någon som har hängt med i två år?

Ni vet väl att det i princip är ni som är bloggens bränsle? Utan er och era kommentarer skulle jag inte orka ha kvar bloggen. Utan er finns det liksom ingen mening med det här bloggandet, så tack! Tack till er, fina, knäppa, goa, mysiga, kloka läsare! ♥

Kom och ät bloggfödelsedagskaka nu!

Datorn firar Myaraq-bloggen med valnötskladdkaka, grädde och bär. Gör det du med!

 

Grattis och pilluarit Myaraq-bloggen!

I Myaraq-bloggen har vi nu i två år bevittnat hur jag har klippt lugg med stora sysaxen, som en slags motsvarighet till vårskriket.

I år blev det ingen raklugg, men väl en snedlugg. Jag har nämligen, hör och häpna, varit hos frisören. Och för en gångs skull, kanske för första gången i hela världshistorien, har jag sagt åt frisören att klippa mer, kortare, mer!

Efter jag genomlidit skäll för att jag inte klippt mig på 7 månader och de vanliga förmaningarna om att håret inte mår bra av ICA-schampoo och färre inpackningar än 12 per månad (ungefär, kan tänkas att jag överdriver lite nu) frågade frisörskan hur jag ville klippa mig. Jag svarade som jag brukar: "så lite som möjligt" för jag är ju van vid att frisöreländena går all wild and crazy och fullständigt våldför sig på mitt Samsonhår och kapar mer än lovligt mycket. (Såhär gick det ju sist.)

Men den här lilla frisören var alldeles snäll och sa att hon egentligen inte behöver kapa mer än 3 cm om jag ville behålla längden. Då var det istället jag som blev alldeles wild and crazy och sa "äsch, klipp lite till du!".

Nu har jag 7 cm kortare hår och en alldeles lagom bångstyrig lugg. Tack gode någonting att jag inte fick en sån där maktgalen frisör med vansinnesföreställningar. Frisörer kan vara riktiga maktmissbrukare ibland.

Vänligen bortse från mitt skrämda ansikte och notera mitt nyklippta hår. Tack.

Idag har jag lärt mig att det inte är en bra idé att träna Bodypump med en stukad tumme.

Jag inte inbillade mig liksom inte att jag skulle lyfta 10 kg med enbart tummen men jag trodde inte heller tummen balanserar så mycket av vikten som den gör.

Nu har jag tväront i tummen. Sad face och tumme ner.

Träningsfrillan kommer bli det nya svarta tror jag. Ja?! Nehej? Nänä. Skit i det då.

Jag har sagt det förut, men det tåls att upprepas och jag säger det gärna igen.

På måndagar borde det vara lag på att alla får starta sin dag med en kopp kaffe och en kram.

Jag tror nämligen att måndagmorgonar skulle vara så mycket lättare att hantera då.

Ovanstående är särskilt välkommet på grå dagar

Min kurskamrat och tillika c-uppsatsskrivarkamrat är ornitolog och verkar vara oändligt kunnig om fåglar, men ibland känns det som att han bara fejkar det. Här om dagen satt vi och spånade idéer till vår uppsats och kom av någon anledning in på ämnet "pingviner". Eftersom samtalet redan hade spårat reält passade jag på att fråga honom varför pingviner, som inte kan flyga, fortfarande får kallas för fåglar?

Fågelmannen svarade då "Det är väl för att de lägger ägg.." och då kan jag meddela att diskussion spårade ur på allvar.

My: För att de lägger ägg?! Det gör ju massvis med andra djur också. Krokodiler lägger ägg, är de fåglar nu helt plötsligt?

Fiskarna lägger ju också ägg. Flygfisk har man ju hört talas om, men mig veterligen blir de inte inräknade i fågelfamiljen bara för det, trots att jag tycker de fyller en del av fågelförväntningarna och fågelmannens fågeldefinitioner. Det kanske är fjädrarna som saknas? Underligt det där, faktiskt.

Någon som har något att tilllägga?

Pingviner - simmar bra men flyger dåligt. Och så går de väldigt roligt.

Näe. Det här jäkla påhittet med sommartid gör mig förvirrad.

Här satt jag i min lilla bubbla och inbillade mig att klockan var ungefär 17 för att det är så ljust ute. Tji fick jag för klockan är ju redan 20!

Det här måste ju räcka som argument för att sommartid inte är bra (utan att blanda in diverse glaciärsmältningar...) - jag blir jetlaggad och förvirrad av det här tidsjoxandet. Kan vi inte lägga ner det här snart?

Min pappa och jag har som tradition att försöka hinna lura den andre först varje år. Vi tar det här på allvar, min pappa och jag.

I år hann jag före, precis som förra året. Men pappa ville inte vara sämre han, så han satte sig igår kväll och tänkte ut massa bus och ringde runt och lurade alla i hans närhet. Han hade lurat sin chef, en kund, kompisar, mig, alla. Som PappaMy säger, det är ju bara 1 april en gång om året, och då är det lov att luras. "Då SKA man luras!", till och med.

Men sen finns det ju alltid ett gäng med humorbefriade nötter i varje bekantskapskrets och en sån tjuris lyckades pappa få tag i igår. Personen hade först blivit jättearg. Verkligen arg. Men en stund senare pep det till i PappaMys mobil och där stod "Nu har jag lurat dig att ta upp telefonen helt i onödan. April, april!"

Vissa är inga bra aprilskämtare helt enkelt..

Blev ni lurade igår? Eller lurade ni någon? Berätta, jag behöver nya uppslag och idéer.

I min värld får man nämligen luras under hela april, eftersom man inte säger "första april, första april!" utan bara "april, april!". Det måste ju betyda man får lov att luras hela månaden ut va? Och sen är det ju något med maj, maj måne? Höhöhö..

Random bild från 2:a april förra året

'

 

... så hade de nog sagt nåt roligt, tror jag.

Igår hade jag världens absolut minst produktiva dag. Och inte nog med det, det var också en rätt trist dag i övrigt.

Gårdagen var verkligen helt värdelös. Jag min c-uppsatsskrivarkompis gick till skolan vid 10-tiden och gick hem igen vid 3-tiden. Därimellan hade vi skickat 1 (ett) mail. Bara. Resten av tiden satt vi och surfade och hetsuppdaterade min mailkorg med jämna och ojämna mellanrum. Ni förstår, vi väntar på att våra kursansvariga ska godkänna vår uppsats-idé så att vi kan sätta igång på allvar. De svarar dock inte, trots att de var väldigt angelägna om att vi skulle sätta igång så snart som möjligt. ÄSCH!

Senare gick min fantastiska våffelkvällsplan i stöpet för mina kurskamrater är ett trött gäng med förtidsförbittrade gubbar. Alltså satt jag ensam hemma och tjurade och tänkte att det här med livet, just igår, var det väldigt mycket "tvek" på. Inga våfflor och till råga på det regnade det.

Till slut gjorde jag som varenda vettig person hade gjort och gick sonika och la mig klockan 21.

Idag regnar det visserligen men jag hoppas den här dagen blir något mer produktiv. Annars kommer jag bli vanvettig.

Jag vill ha sol och solsken så jag kan ligga och lata mig i gräset, inte c-uppsatsstök och F5-finger.*

 

* F5-finger är när fingret blir överansträngt av att uppdatera hela tiden.