It's a love-hate relationship

Jag ÄLSKAR tulpaner. Verkligen älskar-älskar dem. Och lika mycket som jag älskar tulpaner verkar tulpanerna hata mig. Eller livet. Någonting hatar de iallafall för de måste ju vara växtvärldens största dramaqueens? Oavsett hur mycket kärlek och omsorg jag ger mina tulpaner slokar de sorgset med sina vackra små huvuden bara några dagar senare.
 
Ibland till och bryter de nacken på sig själva - snacka om att hata livet.
 
Jag har försökt ALLT! Ingenting duger. Inte kallt vatten, inte nya snitt, inte att stå svalt om nätterna, inte nya vaser. Jag känner mig så maktlös och ändå lever jag alltid på hoppet och köper hem nya tulpaner stup i kvarten och behandlar dem enligt konstens alla regler - låta dem stå kvar i plasten ett par timmar, en ny snittyta, iskallt nytt vatten etc etc.
 
Idag fattade jag ett stort och livsavgörande beslut. Jag beslutade att jag ska sluta stödja tulpanernas självmordsindustri. Det var ett svårt beslut men jag tror det kommer göra mig lyckligare (och väldigt mycket mindre fattig) på sikt. Och eftersom jag tycker om er så ska jag dela med mig av hur jag gjorde i tre enkla steg.
 
 
Steg 1: Köp hem sidenblommor.
Steg 2: Klipp bort alla prislappar som vittnar om hur dyra de var.
Steg 3: Sätt dem i en vas och njut av att du för evigt har vackra tulpaner på köksbordet.
 
Så!

I huvudet på My | |
#1 - - Elina :

Det ser ut som du kapat av dem för lite ändå tycker jag, kortare stjälkar och du får inte problemet med sökande huvuden :) men jättefina fejkblommor, du kommer säkert spara in kostnaden för dem!

Upp