Att choklad är kärlek är väl ingen hemlighet?

Vet ni vad?

Jag tror minsann att den ultimata kärleksförklaringen är hemliga chokladpresenter!

Häromdagen när jag kom tillbaka till min kontorsplats låg det två smaskiga chokladbitar där och det gjorde mig alldeles, alldeles glad! Dels för att det är den känslan som jag får av choklad oavsett vad men också lite grann för att jag insåg att någon av mina kollegor tycker om mig så mycket att hen ville dela med sig av sin dyrbara finchoklad.

För fin choklad var det minsann! Med mousse och någon sorts chokladklet inuti. Och så var den god förstås. Fasligt god faktiskt. Så god att jag åt upp det nästan på en gång.

 

Tack snälla Gro. Du räddade min dag!
I huvudet på My | | 2 kommentarer |

Måndagsbabbel

 
I dag kändes det fullständigt oöverkomligt att stiga upp ur sängen. Jag förstår faktiskt inte vad som händer, för SÅ trött som jag var borde jag absolut inte vara efter sju timmars sömn. Jag var inte speciellt nöjd alls någon av de totalt sex(!) gånger som väckarklockorna ringde hemma hos oss.
 
Och jag är inte speciellt nöjd nu heller. Vad är grejen med att kombinera utebliven vår + grå himmel + regn OCH måndagsmorgon?!
 
Jag skulle vilja ta ett snack med den som bestämde det här för att förklara att så gör man faktiskt inte mot folk. Det är inte meningen att det ska vara såhär.
 
Förresten kanske jag ska säga att jag har tänkt mig att vänja mig av med kaffe från och med idag och det KAN eventuellt ha påverkat min sinnesstämning lite grann nu på morgonen. Kanske. Jag återkommer om det.
I huvudet på My | | 3 kommentarer |

Vädjan till "våren"

Imorse vaknade jag, klev upp ur sängen, tittade ut genom fönstret och gick direkt tillbaka till sängen. Jag hade nämligen sett att marken utanför mitt fönster var fullständigt nerlusad med äcklig, kall, vit, snö. SNÖ! Sen väckte jag min sambo och krävde att få flytta till Barbados. På riktigt. Helst redan nu i helgen.
 
Alltså. Jag ORKAR faktiskt inte mer nu. Det är faktiskt den 12 jävla april. Den här våren är ett fullständigt skämt. Jag fick liksom ta fram mina boots igen. Som jag hade lagt undan. Att på mig dem igen kändes som ett hån faktiskt. Jag känner mig förnedrad. Lite skändad och väldigt, väldigt, väldigt ledsen.
 
Snälla rara våren. Jag ber dig. Du kan väl försöka skärpa dig lite i alla fall?
 
Snö = ledsen My
Upp