För det är väl ändå inte normalt att gråta när väckarklockan ringer?

Alltså nu vill jag prata lite om trötthet. För jag är så himla, himla trött. Det börjar faktiskt bli löjligt nu. Jag är trött hela tiden. Jag är så trött att jag liksom går och lägger mig typ INNAN klockan 21 om jag bara får möjlighet. Förstår ni hur sorgligt det är?
 
Jag börjar faktiskt tro att det är något fel på mig för jag är verkligen så. himla. trött. Och nu snackar vi inte om den gamla vanliga vintertröttheten "för alla är faktiskt lite trötta på vintern" utan vi snackar hundraprocentig extrem trötthet. Vi snackar gå-och-lägga-sig-klockan-21 och vi snackar ändå-gråta-av-trötthet-när-väckarklockan-ringer. Det kan inte vara normalt? Kan jag gå till läkaren med det här? Borde jag det? Eller kan jag SOVA bort det här genom att typ.. gå i ide eller något?
 
20:45. Vanlig kväll i det My-iska residenset,
I huvudet på My | | 4 kommentarer |

Julstök. Lightversionen. Jag är ju inte helt dum i huvudet förstår ni väl.

 
It has begun. Och med "it" menar jag såklart julstöket. Det har kliat i fingrarna på mig nu ett par dagar och igår kväll kunde jag inte riktigt hålla mig från julpyntandet längre så alla stjärnor fick åka fram.
 
Och innan ni säger att "man måste faktiskt vänta till första advent" så har jag egentligen tre saker att säga till er.
 
För det första: Skit ner er.
För det andra: Jag ställde frågan på Facebook och enligt mina vänner så är det helt okej att börja. Vissa hade till och med pyntat klart allting utom granen. Så det så.
För det tredje: Jag drog en runda runt om kvarteret igår och hittade en liten liten ljusslinga i ett fönster. Så med andra ord är jag inte först.
 
Och förresten så har jag inte gått all in ännu med juldukar och julgardiner och tomtar och girlanger och julgodis osv ännu. Detta var bara julstök light.
 
Har ni börjat pynta ännu? Eller är ni konservativa och tänker vänta?
I huvudet på My | | 4 kommentarer |

Älskling, jag krympte byxorna

När jag var i Spanien köpte jag ett par nya byxor som har kommit att bli mina favoritbyxor. De är nämligen av modell "lösa" och är förrädiskt lika ett par kostymbyxor fast med den fantastiska egenskapen att de känns som att ha på sig mjukisbyxor. Snyggt och skönt på samma gång, vem hade inte älskat det?
 
Nåväl. Även favoritbyxor måste någon gång tvättas och det blev de i helgen. Glad och förväntasfull tog jag fram dem i morse för att jag tänkte det vore vänligt av mig att svepa in mina extremt träningsömma ben i den mjuka härlighet som är dessa byxor istället för ett par hårda tigtha jeans.
 
Döm om min förvåning när mina "baggypants" helt plötsligt visade sig inte vara så himla baggy längre. Faktiskt inte alls, och att de istället påminde lite om de där tighta jeansen jag inte ville ha på mig. Min morgonhjärna fattade ingenting först, jag tänkte att jag kan väl omöjligen ha ökat en hel storlek sedan i fredags?
 
Men sen kom jag på det. Jag måste ha krympt dem! Och mycket riktigt, efter en snabb titt på de där hieroglyferna som kallas tvättansvisningar kunde jag konstatera att de skulle ha tvättats i 30 grader. Och jag har såklart tvättat dem i 40 grader. Men så kan det gå! De passar fortfarande fast de är lite mindre och den nya passformen ger mig en något mer smickrande rump-sliluett. Eller ja. Det inbillar jag mig iallafall (för att inte gråta bittert).
 
Ja jag fotade när jag hade på mig byxorna, det är därför det är suddigt.
Hoppsan! 
Upp