Om jag kunde ta kaffe intravenöst skulle jag göra det
Måndag.
Nuff said?
Sen att hon bara är 2 år gammal har inget med saken att göra
Typ Bebis*. Hon kan VERKLIGEN inte ta ett skämt. Igår skulle vi fika och Bebis och jag lockades till köket med löfte om kakor. "Bebis äta kaka", bubblade hon lyckligt och skyndade in till köket. Och jag, som inte riktigt är känd för att tänka mig för innan jag pratar, sprang efter och sa: "Nehej du! Du får ingen kaka!".
Det var dumt gjort. Bebis började såklart störtvråla och jag fick försöka trösta henne och säga att hon visst skulle få kaka, och My var dum som sa att hon inte skulle få kaka. Neeejdå, Bebis ska minsann få den största biten kaka osv osv osv.
Herregud liksom. Ta ett skämt! Hört talas om ironi eller? Det är liksom lite min grej och det borde hon veta. Hon har trots allt känt mig hela hennes liv.
* Hon heter inte Bebis. Såklart.
Innan hon blev sur på mig lekte vi i papperskassar
Från och med nu lever ni och jag i olika tidszoner
Som jag förstår det är det dags för det där pillandet med min tid nu igen. Jag tycker verkligen inte om det. I min blogg finns det 2,5 års klagomål på det här idiotiska påhittet och jag har inga planer på att sluta heller. (Jag har skrivit om det här, här, här, här, och här.)
Förutom alla ovan länkade anledningar till att inte ha kvar sommartid och vintertid tycker jag att det är efterblivet att vi ställer om klockan för att det ska bli mörkare. Ärligt talat... Mörkare? Nu? Jag kan seriöst inte tänka mig något dummare.
Därför har jag bestämt mig för att skippa det här påhittet från och med nu. Det blir ingen tidsomställning. Inte i det här hushållet i alla fall.
Sen är jag ju naturligtvis inte så dum att jag inte inser att det kommer bli en del krångel om jag alltid kommer en timme för tidigt till allting. Så jag kommer att anpassa mig till er efterblivna tid och leka att klockan är en timme bakom efter min tid. Jag spelar med helt enkelt. Men ni ska veta att min personliga tid går efter sommartid. Så att ni vet. Nu får det faktiskt vara nog med de här dumheterna.
Gör det ljust igen
Det går ju inte att vakna till i fullständigt mörker. Det är omöjligt. Kl. 7 ringde min klocka i morse. Sen dess har jag inte riktigt vaknat till. Jag har tänt alla lampor i alla rum, zoombie-duschat (ni vet vad jag menar, när man står och.. bara står i duschen, som en zombie antagligen hade duschat om zombies duschade), klätt på mig, satt på datorn, önskat att jag orkade koka kaffe och nu sitter jag här och blänger ut genom fönstret. "GÖR DET LJUST IGEN INNAN JAG BLIR VANSINNIG!" vill jag vråla ut genom köksfönstret. "TÄND, SA JAG!"
Så snälla någon. Gör det ljust igen. Flytta på solen, köp en ny sol, bygg en ny sol, bara gör vad som krävs. Jag orkar verkligen inte med det här mörkret.
Om jag hade fått bestämma hade Ghadaffi fått vika origami i evigheter istället
Ghadaffi är ju död och ihjälslagen nu. Folk över hela världen är jätteglada för det. (Och så finns det de som inte alls är glada.) Jag vet att han var ganska mycket av en douchebag för att säga det väldigt milt, men han var faktiskt människa också. Jag tycker det är viktigt att vi kommer ihåg det.
När jag såg videon på hans sista minutrar i livet började jag gråta. Ingen människa ska behöva dö sådär, med tappad peruk, blodigt ansikte och massa hatgalna människor omkring sig. Jag tycker dessutom det är konstigt att folk som är sura på honom för att han inte visat så speciellt mycket medmänsklighet, inte visade honom minsta lilla medmänsklighet när de drog ut honom från hans gömställe och sköt honom.
Jag hade tyckt att det hade varit bättre om han hade fått en rättegång istället för att bli ihjälslagen. Inte bara för att det är just lite mer humant, men också för att han då hade kunnat få en dom som kanske hade fått honom att tänka över vad det är han har gjort egentligen. Han hade till exempel kunnat få vika origami med händerna i tumvantar resten av livet. Då hinner man nog tänka en del, tror jag.
Men nu blev det inget origamivikande.
"Men kom till saken nu då, My!", kanske ni tänker. Ja. Jag ska. Min poäng lyder:
Världen behöver mer kärlek, och mer respekt. Inte mer hat. Så hata inte. Inte ens honom.
Shan Atci's tatuering (källa)
Så mycket för det tentapluggandet
Äsch. Det här med att koncentrera mig är ju inte direkt min starkaste sida. Som ni kanske vet.
Jag läste två kapitel men sen fastnade jag på det tråkigaste kapitlet i hela världshistorien. Då gav jag upp och stack till skogs istället.
I skenet av levande ljus
Idag är det meningen att jag ska begrava mig fullständigt i tentapluggande. Så för att göra det lite lättare för mig själv har jag tänt ljus. Ni vet, försöka göra det lite mysigt och fridfullt. Romantisera studierna lite, ungefär.
Jag vet inte om det hjälper. Visserligen har jag läst ett kapitel i boken men jag har också hunnit med en massa annat. Som att läsa bloggar, gå ut med soporna, diska, lyssna på musik och skaffat Instagram.
3 dagar, 15 timmar
Bara så att ni vet.
"Oj förlåt för att jag spottade dig i ansiktet"
Vi ska ha seminarie idag. Vi ska presentera vårat arbete som vi har jobbat med sedan vi kom hem från norraste norrland och de där vackra fjällen i Tarfaladalen.
Jag vet inte hur det gick till, men på något sätt har det kommit sig så att jag fick alla powerpoint-slides med orden "freeze-thaw". Det är ju helt omöjligt att säga "freezing and thawing" efter varandra utan att låta som han den där jobbiga ankan i Disneydags. Eller råka loska någon i ansiktet.
Eh.. Wish me luck.
Fältarbete i Tarfaladalen
Han hade kanske med sig en egen Bibel i och för sig
My: Du vill att.. vi ska läsa Bibeln ihop?
Han: Ja. Om du vill.
My: Eh.. Nä jag tror inte det.
Han: Inte det?
My: Näe.. Jag har liksom.. faktiskt redan läst den.
Han: Jaha! Vad tyckte du då?
My: Hmm.. Jag tror inte jag håller med riktigt.
Han: Eh.. Nehej...
My: Nä...
Han: Så.. Du tackar nej till att läsa Biblen med mig alltså?
My: Ja.. Jag tror det.
Han: Okej. Ha en jättefin dag!
My: Du med!
Sen gick han. Det var nog bäst så. Desstuom är min Bibel på danska så jag vet inte om han hade kunnat läsa ur den utan att det hade låtit som att han hade en massa varma potatisar i munnen så det är nog lika bra. Jag hade nog mest skrattat åt honom då.
Du vet att du är virrig när...
... du glömmer att sätta på dig byxorna på morgonen innan du tar på dig skorna.
Living on the edge
Jo men jag blev liksom taggad i en bild där jag åker l i n b a n a när jag var i Lappland förra månaden. Och det är faktiskt en big deal för jag är så löjligt höjdrädd. Det kanske ni kommer ihåg. (I alla fall ni som såg den där videon på när jag åker pariserhjul...)
Joråsåatte. Här har ni allt en tjej som ser döden i vitögat och ger sig i kast med nära-döden-upplevelser utan att blinka.
Och en sak till va, som om inte linbanerier skulle räcka - i förra veckan tog jag minsann blodprov utan att kräkas på sköterskan. Jag svimmade inte heller, tackar som undrar. Jag grät faktiskt inte ens. Ba' så att ni vet. Jag är tuff.
Nej tack
Jag tycker det verkar dumt.
Jag menar, man har ju ändå gjort slut av en anledning. Och om jag så nödvändigt måste komma in och hämta ett ex vill jag nog hellre ha nån annans.
Prova nåt nytt, liksom.
Hur ser en förnärmad knarklangare ut?
Jag stod och väntade på en kompis inne vid Nordstan i lördagskväll. Vi skulle ut på stan en sväng och jag får väl säga att jag hade ansträngt mig lite med mitt utseende. Ni vet, piffat till mig lite. Sotade ögon, röda läppar och högklackade skor. Kände mig faktiskt schnögg för en gångs skull.
När jag stod där och väntade kom det fram en man till mig. Jag kunde med lätthet se att han inte var nykter (alls!), så jag hoppades att han skulle låta mig vara. Det gjorde han inte. Han närmast välte in i mig och sluddrade fram:
"Säljeru nåtelleh?"
Jag blev helt ställd. Verkligen helt ställd. Sen blev jag förnärmad. "Men. SKÄMTAR du!?" Och då blev farbror pundare lite rädd och började flacka med blicken och stammade fram "Aaah.. Kanske?"
Jag bara blängde på honom tills han gick sin väg och så stod jag kvar där, alldeles förnärmad. Så mycket för den snygghetskänslan liksom.
När började jag se ut som en risig knarklangare?
Skulle du köpa kola av mig? Lite röka kanske?
Kollektivtrafikstankar
Jag har undrat en sak rätt länge nu. Ni vet att busschaufförer alltid hälsar på andra busschaufförer? Och spårvagnsförare hälsar på spårvagnsförare?
Det verkar liksom lite tvångsmässigt tycker jag. M å s t e de hälsa på varandra? Står det i deras anställningskontrakt? Och i så fall, vad händer om de låter bli att hälsa? Blir det uppror då? Någon borde testa att låta bli.
Jag ska klippa mig och ni kanske får bestämma hur
Jag tycker, som ni kanske vet, att det är lite traumatiskt med frisörbesök och klipper mig inte gärna det så ofta, men nu har jag seriöst så risigt hår att jag har gett upp och försöka vara fin och bara låter det vara lockigt och trassligt och frissigt och kluvet och galet. Det är ganska läskigt alltihop faktiskt.
I alla fall! Jag har väldigt slitet hår nu som sagt. Kluvna hårtoppar och väldigt många kluvna hårstrån(!). Ett frisörbesök är därför oundvikligt. Och när man går till frisören brukar de ju fråga om man har "tänkt sig något speciellt?". Jag har inte tänkt mig något speciellt. Jag brukar inte tänka något speciellt. Jag vill mest bli av med lite risigt hår.
Så jag tänkte fråga er, om ni kanske kan tänka er något speciellt?
En gång klippte jag såhär
Nu har ni chans att påverka. Göra era röster hörda och så vidare. Kom med förslag.
PS: Nu räcker håret ungefär 15 cm nedanför axlarna. Jag kommer inte snagga mig. Och jag kommer nog inte heller klippa mig superduperkort för jag har toklockigt hår och då kommer jag se ut som en väldigt tjock cockerspaniel. Men annars så.
PPS: Om ingen kommer med förslag alls kommer jag säga åt frisören att "toppa utteputte-lite" och det är ju faktiskt dötrist, både för mig och för frisören. Så var lite schyssta nu liksom, och hjälp till.
Ute i god tid, som vanligt
Vi ska ha klimatseminarie i förmiddag och jag sitter nu och skriver ner vad jag ska säga under presentationen. Det kan man ju tycka är lite väl i sista stund och om man tycker det så har man alldeles rätt.
Jag försvarar mig med att det först är nu jag börjar begripa vad det handlar om. Att permafrostkoldioxid i den ryska tundran har en speciell isotop som kan ge indikationer om hur dåtidens klimat såg ut. Och har ändrat klimatet jättemycket. Ungefär. Tror jag.
Eh.. Jag måste läsa vidare, ser jag. Jag hör av mig sen.
Kort på mig. Med permafrost i bakgrunden. (Kortet togs för 1 år sen, men jag kan ta på mig samma jacka och samma halsduk idag så kan vi låtsas att det är taget idag.) Det gillar ni va?
Förlåt på förhand
Jag är på väg till vårdcentralen för att ta ett blodprov. Ni som har hängt med i bloggen ett tag vet att det är ungefär det värsta jag vet.
& till dig skötare/sköterska som ska sticka mig i armen: Förlåt om jag kräks på dig. På allvar alltså, förlåt. Och om jag svimmar kan du väl passa på att sticka mig innan jag vaknar? Jag lovar att det är smidigare än att försöka sticka mig samtidigt som jag panikgråter.
Det var bara det. Och förlåt igen om jag kräks på dig.
Undrar var man köper det?
Linnea utan apostrof bor ju i Ungern och det är ju såklart ett stort äventyr i sig, men det är alltid lika spännande att höra om hennes vardagliga äventyr. Det är nämligen inte klokt vad tokigt det kan bli i mataffären när man inte riktigt vet vad som heter vad på ungerska. Lika tokigt blir det tydligen när man försöker översätta ungerska recept till svenska. Linnea provade nämligen nyss det för hon vill göra gelé. Och nu kan vi inte sluta skratta.
Det blev nämligen såhär:
4-5 tányér kocsonyához 4 púpozott teákanál, léhez 1 dl vízhez 2 csapott teákanál aszpik készítéséhez 1 dl vizhez 2 púpozott teákanál zselatin szükséges
=
4-5 april rågad te gelé analt tallrik, saft 1 dl vatten 2-nivå te anal aszpik 1 dl vatten 2 fulla te gelatin anal krävs
Linnea utan apostrof & jag 2010
Nu tar vi helg
Jättekonstig, faktiskt. Bland annat har jag varit väldigt väldigt sur (till synes utan anledning) och en natt vaknade jag av att jag ramlade ut ur sängen. (Jag trodde man slutade med sånt när man var ungefär 3 år, men tydligen inte.) Jag har tvättat bort Lappland från mina kläder vilket resulterade i en spännande gisslan-historia. Och då var jag förstås tvungen att starta krig mot tvättstugan och min boendeförening. Igår fick jag en gratis lunch som jag envisades med att betala för själv för jag tycker inte om att känna mig i skuld till någon, men när jag hade betalat gick jag ut med en gratis kaffe istället. Jag vet inte alls vad som hände där. De lurade mig. Det hände massa mer konstiga saker i veckan men det spelar ingen roll egentligen.
Vi tar nya tag nästa vecka tycker jag. Då ska jag försöka blogga lite bättre. Deal?
Bra. Gå nu och ha en fin helg.
Här är jag med ett smultronstrå. Det kan man ju tycka är ett litet konstigt bildval såhär i Oktober så jag tyckte det passade utmärkt in till det här inlägget.
Ett riktigt mysterie
Vad är det egentligen som händer med hörlurar som får ligga lösa i en ficka? Det verkar som de syssla med någon komplicerad knutskaparverkstad så fort hörlurarna är utom synhåll. Och det är avanceade knutar, må jag säga.
Lökarnas krig?
Varför gör löken så?
Jag tycker det är otäckt. Den har säkert en ondsint plan. Vad skulle den annars behöva en massa tentaklar till?
VAD VILL DEN?
Sci-fi
Jag var faktiskt på sci-fi convention med en kompis i vintras. Sci-fi är vanligen riktigt inte min grej men jag gick dit med inställningen att safari alltid är roliga och nörd-safari torde inte vara något undantag. Så vi gick dit.
Det var lite otippat, men jag hade hur roligt som helst! Vi yrade runt därinne och glodde förundrat på folk i lustiga dräkter, försökte förstå reglerna i konstiga spel, beundrade Hulkens armmuskler, jagade Chewbacca och bläddrade i mer eller mindre absurda tidningar. Bland annat då.
Sen gick vi hem och jag kände mig lite nördigare än vanligt, fast också lite extra ball. Jag menar, Stormtroopers är ändå Stormtroopers.
Kan nån skicka förslaget till FN?
I morse när jag klev upp var jag så trött att jag nästan hade behövt en kopp kaffe för att ens kunna koka kaffe.
Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen för jag tycker det är så viktigt (det borde nästan vara en mänsklig rättighet, minst) - på måndagar borde det vara lag på att alla fick starta sin dag med en riktigt god kopp kaffe. Och helst en kram också.
Det är inte så att jag är korkad eller så
Hjälp mig.
Jag sitter i mitt kök med min kursbok framför mig. Jag har suttit och läst (eller.. läst och läst, snarare tittat) på samma sidor i säkert en halvtimme nu. Jag har nämligen upptäckt att jag, i ren uttråkningspanik, kategoriskt försöker lura mig själv genom att bläddra fram några sidor utan att ens läsa dem med den klena ursäkten att "det här kan jag säkert". Tyvärr avslöjar jag mitt eget fusk hela tiden och får således bläddra tillbaka. Och så håller jag på. Skitdumt och irriterande för det är egentligen en väldigt intressant bok men jag kan ändå inte ta mig samman och läsa ordentligt.
Har ni några bra pluggtips? Bring it! Era studietekniker kan ju omöjligen vara sämre än min sorgliga 4-sidor-framåt-4-sidor-bakåt-teknik.
Kalashelg
Igår var jag på kalas. Jag är inte riktigt säker hur gammal födelsedagsbarnet blev för hans påstådda ålder stämde inte överens med antalet ljus på tårtan. Någon har uppenbarligen räknat fel någonstans men jag vet inte om det är födelsedagsbarnet eller tårtmakaren. Eller jag. Fast det spelar ingen roll egentligen. Det var jätteroligt och i ärlighetens namn också väldigt blött. (Extra blött blev det när en av utbytesstudenterna bestämde sig för att starta ett vattenkrig med duschslangen som vapen men det är en annan historia.)
Jag ska på kalas igen idag. Nu ungefär. Bebis har nämligen fyllt 2 år och det ska vi fira. Jag hoppas bara mitt huvud håller. Att vuxenkalasa dagen innan ett barnkalas var nog ingen bra idé känner jag nu.. Men inget ont som inte tårta kan bota, visst?
