Och jag skäms för att jag skämdes

”Blattehora!”. Ordet kastades mot min rygg. ”Blattehora!”. Jag var på centralstationen kl 17:21 på en onsdag och jag blev kallad blattehora. Av någon som inte känner mig. Av någon som var lite full. Av någon som var arg på mig.
 
Han var inte arg på mig från början, när han kallade mig för lilla stumpan. Han blev arg när jag satte ner foten. Han blev arg för att han inte kunde komma undan med att bete sig som ett svin och kalla någon han inte känner för ”lilla stumpan”.
 
För jag sa ifrån. Jag är ingen liten stumpa. För jag vände mig om och tog ett steg emot honom och sa ifrån. Han blev arg på mig för att jag kallade honom för ”lilla stumpen” och för att jag sa att jag ville bära honom till världens ände. För att jag ville lämna honom där, vid världens ände, för att få slippa honom. Det var då han blev arg. Och det var då han kallade mig för ”blattehora”. Fast det gjorde han först när jag hade vänt mig om igen och börjat gå. För nu hade jag sagt mitt och jag vill inte ens prata med sådana där. Det var då han kallade min rygg för blattehora och det var då han fick sista ordet.
 
Jag vände mig inte om igen. Min rygg blev kallad blattehora men jag vände mig inte om igen. För jag orkade inte. För jag ville inte prata med honom mer. För den här gången kallade han mig något som fick mig att skämmas. Han hade sagt nedvärderande och sexistiska saker till mig men det var när han kallade mig för ”blattehora” som jag skämdes. Han fick mig att skämmas och det är det värsta. För det är han som ska skämmas.
 
I huvudet på My, Nu pratar vi allvar | | 4 kommentarer |

The Girl Who Silenced the World

Jag förstår inte hur jag kan ha missat att se det här!

Det här talet hölls av 12-åriga Severn Suzuki på Earth Summit i Rio de Janeiro 1992. Hon pratar om vår jord, om jorden vi alla delar och vad som håller på att hända med den. Vad politikerna och beslutsfattarna gör med den. Vad vi gör med den.



Se den. Se den för att det här är viktigt. Se den för att det här är något som alla borde se. Se den för det här är på riktigt.

Snälla se det här videoklippet. Det här är nog bland det starkaste och finaste och viktigaste jag någonsin har sett.
Nu pratar vi allvar | | 3 kommentarer |

Om jag hade fått bestämma hade Ghadaffi fått vika origami i evigheter istället

Jag vet att jag sa att jag skulle skippa det här inlägget men kan inte släppa det här så jag bara säger det rakt ut.

Ghadaffi är ju död och ihjälslagen nu. Folk över hela världen är jätteglada för det. (Och så finns det de som inte alls är glada.) Jag vet att han var ganska mycket av en douchebag för att säga det väldigt milt, men han var faktiskt människa också. Jag tycker det är viktigt att vi kommer ihåg det.

När jag såg videon på hans sista minutrar i livet började jag gråta. Ingen människa ska behöva dö sådär, med tappad peruk, blodigt ansikte och massa hatgalna människor omkring sig. Jag tycker dessutom det är konstigt att folk som är sura på honom för att han inte visat så speciellt mycket medmänsklighet, inte visade honom minsta lilla medmänsklighet när de drog ut honom från hans gömställe och sköt honom.

Jag hade tyckt att det hade varit bättre om han hade fått en rättegång istället för att bli ihjälslagen. Inte bara för att det är just lite mer humant, men också för att han då hade kunnat få en dom som kanske hade fått honom att tänka över vad det är han har gjort egentligen. Han hade till exempel kunnat få vika origami med händerna i tumvantar resten av livet. Då hinner man nog tänka en del, tror jag.

Men nu blev det inget origamivikande.

"Men kom till saken nu då, My!", kanske ni tänker.  Ja. Jag ska. Min poäng lyder:

Världen behöver mer kärlek, och mer respekt. Inte mer hat. Så hata inte. Inte ens honom.

Shan Atci's tatuering (källa)

Upp