Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag har livlig fantasi och är jättebra på att komma på farliga mörkermonster och sånt

I morse när jag kom till jobbet låste jag upp, gick in, larmade av och tände lampan. Precis i den ordningen, och precis som vanligt. Bara det att när jag tände så hörde jag ett otäckt ljud och först blev allting ljust en kort sekund och sedan mörkt. Mycket mörkt. Och vet ni en sak? Jag gillar inte mörkt. Speciellt inte om jag är ensam.
 
Så här mörkt var det
 
Jag förstod ju att en propp hade gått så jag letade upp proppskåpet och fann att det var den där gamla, läskiga sortens med pluppar istället för smarta av och på-knappsflärpar. Så jag gjorde vad varje rädd liten eskimå-flicka hade gjort. Jag ringde efter hjälp.
 
Jag satt där i det otäcka mörkret och funderade på vad för otäckt som befann sig i kontorets mörker bortom nödljusens sken ända tills vår fastighetsskötare kom. Och jag skämdes lite för att jag kan tänka mig att folk tycker att man minsann ska kunna byta proppar själv och det håller jag väl med om. Men jag kan faktiskt inte det på sådana där uråldriga proppskåp. Och speciellt kan jag inte det om jag inte ens har en liten liten ficklampa att skydda mig med.
 
Såhär rädd var jag för mörkret där bakom

Men det löste sig ju! Vi fick tillbaka massor med ljus och då blev jag jätteglad och ställde mig rakt under en ljuskälla för att riktigt få njuta maximalt av ljuset.
 
Såhär glad blev jag när det kom ljus igen
I huvudet på My | | 2 kommentarer |

Alvin

Förresten! Ni måste ju få träffa Alvin!
 
 
Alvin är min lilla guldhamster som jag fick i julklapp av John. Alvin är liten med den mjukaste guldigaste päls jag någonsin har känt och han har bedårande små tassar. Han är lite tjock och lite klantig och verkar tycka extra mycket om morot och frukt. Han tycker mycket om att sova och när han gäspar sträcker han fram höger framtass och visar sina otroligt läskiga tänder. Han är duktig på att klättra men inte så bra på riskbedömning. Han gillar trånga utrymmen och gräver alltid i samma hörn i sin bur.
 
Det är så mysigt att ha en sån här liten kompis hemma. Jag har aldrig haft en hamster innan så jag blev extra extra glad för Alvin. I början var han jätterädd för oss och ville inte alls ha med oss och göra och bet oss lite och sådär. Men nu så har han vant sig vid oss och vi vid honom så nu är det bara mysigt (fast lite läskigt för han har faktiskt jättestora tänder).
 
 
I huvudet på My | | 4 kommentarer |

Finns det något som heter rosa sjukan? Och i så fall - behöver man behandling för det?

I morse när jag plockade upp mina grejer ur gymväskan lyckades min supertrötta morgonhjärna urskilja ett mönster. Och ja, nu i efterhand så inser jag ju att det kanske inte var såååå himla svårt att upptäcka den här specifika grejen MEN jag vill bara påpeka att min klocka ringde klockan 04:50 i morse och jag var på gymmet 05:45. OK? OK.
 
Iallafall! Det här mönstret då. Om jag hade varit en engelsk detektiv, typ Sherlock Holmes, så hade jag kanske utbrustit "AHA! A color pattern! How intriguing!" men eftersom jag inte är någon engelsk detektiv utan bara en svenskimåisk tjej (och som sagt - klockan var mitt i natten) så sa jag inte så mycket utan hummade lite.
 
Fast när jag sen skulle stuva in allting i skåpet sedan och plockade fram mitt rosa hänglås kom jag till en liten insikt. Nämligen den här:
 
Det här med att jag gillar rosa kan eventuellt ha börjat gå överstyr. Eventuellt.
 
Svart-rosa skor, rosa mössa, rosa vattenflaska, svart-rosa shaker, rosa mössa, rosa trosor, svart-rosa strumpor, rosa Ipod, svart-rosa-vita handskar. Och på mig hade jag svart-rosa tights och en rosa tröja..
Upp