Det viktigaste är väl att den är snygg?
Jag fyller år på lördag och ska bjuda på kaffe och tårta, ni vet hur det funkar på födelsedagar. "Oj, har hon redan fått åldersnojja" kanske ni tänker nu? Nä, jag har inte åldersnoja, jag har tårtnojja.
Ni förstår, jag har aldrig i mitt alldeles strax 22-åriga liv har gjort en tårta. Detta faktum gör mig något nervös för helgens prestation. Speciellt eftersom jag inte har en visp. Eller ens ett tårtrecept. Jag hoppas därför att det inte är speciellt svårt. Det är det väl inte? Eller...? Det viktigaste är väl att den är snygg? Eller...?
Jag hoppas ni kan hjälpa mig med några tårttips. Ge mig era bästa tårthemligheter och -tips.
Förra årets tårta var både snygg och god. Det var inte jag som gjorde den.
De 3 festivaleskimåerna... och My
De invaderade min lilla lägenhet med väskor, massvis faktor 20 solkräm (de flesta eskimåer är väldigt bleka) och berättelser om hur bra Coldplay-spelningen var och så fnittrade vi oss in på småtimmarna tills vi alla slockade av trötthet. Det var verkligen jättemysigt att få somna till tre stycken glada grönländska röster istället för massa fågelskrik från innergården.
Det var också jättemysigt att få äta frukost med dem i flera timmar. Sen åkte de vidare mot Roskilde och lämnade kvar mig här fast jag allra helst skulle vilja hoppa ner i en av deras ryggsäckar och hänga med. Men det blev inget med det. Här ska inte festivalas, här ska jobbas.
sen gick jag och köpte en väldans massa saker på second hand. nu läser jag bloggar. fast jag tror alla i hela bloggosfären har lite sommarpaus för i min blogg är det knäpptyst. (det kan också bero på att jag har blivit akut dålig på att blogga, men vem vet? jag föredrar sommarpaus-teorin.)De
En bild per dag, nästan
Det var så himla länge jag hann stanna där en längre stund så jag valde att njuta av småstadslugnet lite extra istället för att sitta och blogga. Det förstår ni säkert. Dessutom har ni väl haft nog att göra själva, midsommar och allt.
Här kommer en snabbsammanfattning av mina göromål i bildform.
I torsdags skulle jag äta sushi med en väninna men sushin var slut så vi åkte på utflykt till ett ganska så magiskt ställe i skogen istället.
På midsommarafton packade jag och Linnea utan apostrof en picnickorg och begav oss till slottet för att inta midsommarlunch. Det var massvis med folk och midsommarstång, jordgubbar, sillar, färskpotatis och folkdräkter. Väldigt midsomrigt.
Sedan drack vi fredagsvin på balkongen och njöt av att vi tre väninnor var samlade alla tre för första gången på 1,5 år.
Sedan gick vi och mötte upp två killkompisar för vi skulle äta glass i hamnen. Jag rafsade ihop en massa hundkex och lite annat ogräs till tidernas fulaste midsommarkrans och tryckte fast den på Linnea utan apostrofs huvud.
På lördagen styrde vi upp en grillmiddag med blandade fina härliga människor. Det har jag inga bilder på så ni får titta på en fin regnbåge istället. Jag brukar glömma kameran när jag har extra trevligt, förstår ni.
Igår (söndag) var jag hemma hos min kusins familj. Vi spelade sällskapsspel, lekte, åkte till stallet och förberdde för kusinbarnets häst och åt bullar.
Det heter midsommarafton. Med d.
Midsommarfirande i Dalarna 2008
Jag ska träffa mina väninnor idag, Vi får se vad vädret har att bjuda på. Eftersom det här är Sverige och midsommar är risken för regn, åska, orkan och drivis idag ganska stor, men vi ska väl se om vi lyckas få till nåt midsomrigt. Om inte annat kan vi ju äta jordgubbar tills de står oss ur öronen.
Hoppas ni får en jättefin midsommar! Men glöm inte att uttala det rätt. Annars kommer den här gubben att härja med er. Det heter faktiskt midsommar. Med d. Sa gubben.
"Missommar. Gäller de nå jävla kattjävul?"
Trevlig midsommar!
Fågel, fisk eller mittemellan
Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska tolka det här men eftersom båda personerna har intygat att det är något de gillar med mig så väljer jag att tolka det som något väldigt positivt och fint.
Typ som är jag är vettig nog för att vara med i Debatt men fortfarande rolig nog för Bolibompa. Och det är minsann inte fy skam!
Grönlands nationaldag
Det firar jag såklart även om jag är multum milliarders mil hemifrån. Jag lyssnar på grönländsk musik och nynnar grönländska nationalsången, flaggar med den grönländska flaggan och så har jag såklart lite extra mycket hemlängtan just idag.
Grönländska flaggan föreställer en solnedgång över inlandsisen
Kvinnans nationaldräkt består av sälskinnsstövlar (kamikker), sälskinns"hotpants", sidentröja och en stor krage gjord av pärlor.
Mannens dräkt är enklare - svarta byxor, en vit anorak och svarta kamikker.
Och såhär låter nationalsången. Fast det är mycket mycket finare när folk sjunger.
Sådär! Nu känner ni väl att ni också skulle vilja fira Grönlands nationaldag lite?
Fira med mig!
Påkläderska önskas
Allting med klänningen är helt fantastiskt förutom en liten liten liten liten grej. Det är alldeles tydligt en "sällskapsklänning". Inte bara för att den är hemskt fin och väldigt fantastisk och borde visas fram på fantastiska cocktail-kalas (för det borde den, och det ska den!) men för att det krävs två personer för att få på den.
Dragkedjan i ryggen är nämligen precis sådär lång att jag inte kan dra igen den själv. Jag känner mig nu nödgad att skaffa en påkläderska. Någon som vet vad man hittar en sån? Gärna billigt.
Den fantastiska klänningen
Och man blir lik sin mor eller far*
Ni förstår, ända sedan jag kan minnas har mina föräldrar (alla tre!) druckit kaffe och löst korsord på morgonarna. Vad gjorde jag i morse? Jo jag drack kaffe, löste korsord och åt min frukost. Då insåg jag helt plöstligt att jag nu är ett glas juice och en hembakt bulle med morotsbröd från att bli mina föräldrar.
Är det här bra? Är det dåligt? Betyder det här ens något? "Hej Bullen. Är jag normal?"
* japp, det är en kent-strof. Lev med det.
Du vet att du är virrig när...
Det var bara att koppla in plattången igen och platta resten av håret. Också.
"Jag jobbar för ett hållbart samhälle & hållbara fotöljer"
Jag har skrivit om att jag tycker är lyckokakor är lite onödigt "lyckliga" och att jag gott tycker att man kan hitta på lite roligare lyckokakor än de traditionellt lyckliga kakorna (läs om det här!), men eftersom just den här lyckokakan var en reklamlyckokaka var den också lite annorlunda.
"I framtiden kommer du att klä om möbler. Eller inte." Eh.. Nej? Jag har inte gått tre år på geografiutbildningen för att bli tapetserare! Hoppas jag. I annat fall måste jag ta ett allvarligt snack med GU, CSN och min studievägledare.
Det skulle väl i så fall vara om jag på något sätt skulle kunna kombinera de två yrkena. Det hade i det minsta gett mig en väldigt unik profil på arbetsmarknaden och det har jag hört ska vara bra.
"Hej vad jobbar du med?"
- "Nej du vet det gamla vanliga. Försöker skapa ett hållbart samhälle och så håller jag på att klä om en antik soffa. Möblerna ska också vara hållbara. Höhöhö."
Vid närmare eftertänke.. Jag kommer nog inte klä om möbler. Det finns inga kul skämt att dra om det och då är det inte värt.
Ett inlägg om saknad
Min skrivbordsbakgrund på jobbet är en bild på mig och min storebror, tagen sommaren för 2 år sedan. Min kollega och jag har tyvärr den där ledsamma sorgen gemensamt då hon ganska nyligen har förlorat sin mamma. Hon såg min bakgrundsbild och frågade hur jag orkade ha den bilden framför mig varenda dag. Jag svarade att jag är rädd att min storebror ”dör lite till” om jag inte gör så, om jag inte har den bilden där så att jag kan se den varje dag. Min kollega sa att hon förstod precis hur jag menar.
Det är snart ett år sen min storebror dog och det har inte gått en endaste dag utan att jag har tänkt på honom och saknat honom. Även om det gör ont och är jobbigt så är jag ännu mer rädd för att jag en dag skulle märka att jag inte saknade honom. Det skulle kännas hemskt, mycket hemskare än dagen han dog. För om jag inte skulle sakna honom skulle det vara som att han aldrig funnits och det är ungefär en miljon gånger värre än att han har funnits men inte finns längre. Så jag tänker ”spamma” mig själv med min storebror varje dag i resten av mitt liv. Så att han är med mig, någonstans i alla fall.
Min fina storebror ♥
Om flyglarm
Alltså jag vet ju att man testar larmet för att varna för farligheter som krig, bränder, gasutsläpp och så vidare men är det någon som vet hur fanken man förväntas bete sig. Egentligen?
Om signalen kommer på en tid som inte är en testtid (första helgfria måndagen i mars, juni, september och december klockan 15) ska man försätta sig i säkerhet. Förslagvis inomhus. Helst i ett skyddsrum, har jag förstått. Problemet är att jag inte vet var mitt närmaste skyddsrum finns. Finns de? Måste jag veta var jag har mitt närmaste skyddsrum? Vad ska jag ha med mig dit?
Dessutom tänker jag alltid bara Johan Glans och hans sketch när jag hör flyglarmet.
"FORT! Ner i skyddsrummet! Spring! Spring! Nej lämna kvar de gamla, de saktar ner oss! Lyssna på mig - vi måste slå ihjäl alla tjocka människor annars äter de upp all maten!"
Ett ovanligt paket
Ni förstår, jag hade ringt till mamma och önskat mig (åh gud det här är nästan för pinsamt för att erkänna) panertut. Alltså torkad fisk. Nu är jag rätt så säker på att ni grimaserar undrar vad det är för fel på en person som önskar sig torkad fisk av sin mamma men jag ska försöka förklara.
Panertut, alltså torkad fisk, är snacks för oss. Gott snacks. Typ som chips, fast nyttigt och godare. Jag brukar försöka köpa med mig några förpackningar med tillbaka varje gång jag har varit på Grönland hur mycket jag än hamstrar brukar fisken till slut försvinna ner i magen på mig och mina gäster. (De gäster som vågar smaka då alltså!)
Nåväl. Mamma skrattade åt mig men lovade att skicka lite torkad fisk till mig. När jag öppnade paketet hittade jag inte bara fisken jag önskat mig utan också massa andra grejer.
Jag fick ett underställ, ett par tokiga strumpor, ett hemmagjort lila kort med rosetter på, ett par byxor, en halsduk, en stilig skjorta och ett himla fint linne. Och så fisken då, såklart.
Det är minsann inte alla som får såna paket va!
Vad ni är fina!
Jag gillar er!
Det borde alla människor kunna
Så. Jag ska bli bättre på att steka pannkakor, har jag bestämt. Det känns som att alla riktigt bra människor kan steka perfekta pannkakor, och jag vill bli en riktigt bra människa.
Så nu är det bara att sätta igång med pannkakeriet. Steka, vända, steka..
.. och äta? Tihi. Det här kan vara den bästa utmaningen jag någonsin gett mig själv.
Har ni något sjukt bra pannkakstips till mig?
Alkoholgodis?
Men jag visste inte att det var så vanligt att man nu skriver "utan alkohol" i de fall det inte finns spår av äcklig rom eller annan sötsliskig sprit i godis.
Synd bara att jag just precis den godisköpardagen var på ett humör som säkert hade kunnat piffas upp lite av en släng av sprit. Fast jag hade å andra sidan nog gjort bort mig en hel del på jobbet om jag petat i mig massa alkoholgodis. Så det kanske är lika bra att godiset var alkoholfritt.
Jag vill ju ha ett utbyte med er!
Det går rätt segt med det här bloggandet nu, hörni. Ni är väldigt tysta. Jag vill ju gärna tro att det beror på att det är sommar och sol etc - att ni roar er med annat än att hänga på min blogg.
Det argumentet faller dock på att jag ser att ni här inne och smyger omkring som ninjor, utan att lämna spår efter er. Jag misstänker att ni låter bli att kommentera för att ni inte tycker att jag inte är rolig just nu. Och om ni inte kommenterar tycker inte jag det är roligt att blogga. Och om jag inte tycker det är roligt att blogga blir jag inte speciellt rolig i bloggandet. Och då kommenterar ni ännu mindre… Det blir en ond cirkel.
Jag frågar nu er, kära vänner - hur tar vi oss ur den här onda cirkeln? Ska jag (och ni?) ta en sommarpaus? Ska jag skriva tusen frågor till er i varje inlägg så ni känner er nödgade att svara på frågan i kommentarsfältet? Ska ni bestämma vad jag ska blogga om? Ska vi stanna kvar i den onda cirkeln och börja tillbe de onda makterna? Har ni något annat förslag?
Slottsskogen & lite Andra Långdagen
Vi började med att gå till Systemet. Det kändes som en bra start för ett firande. Sedan gick vi upp mot Slottsskogen och köpte jordgubbar på vägen.
I Slottsskogen var det proppfullt med folk och dessutom hett som i en kamin. Detta ledde till att gruppen splittrades upp eftersom några av oss (eskimån naturligtvis inblandad) ville sitta i skugga medan de andra föredrog att steka fläsket i 1000000 grader varmt solsken. Vi fick kompromissa.
Sedan gick vi till Andra Långgatan för att fira Andra Långdagen men det var ingen bra idé. En av killarna blev så fruktansvärt provocerad av alla "hippieanus" och "förbannade skittrummor" att vi fick bege oss därifrån illa kvickt.
Vi gick till Vasastan där det var alldeles folktomt och drack några öl på en uteservering som till en början endast hade oss som gäster. En efter en droppade grabbarna sedan av och jag satt kvar med Linda som sedermera kidnappade mig till Frölunda. Men det är en annan historia, den kan vi ta någon annan gång kanske.
It's so fluffy!
Mitt hårfluff får mig att tänka på Despicable Me, och Agness kommentar när hon ser den stora vitrosa enhörningen.
Typ såhär:
IT'S SO FLUFFY, I'M GONNA DIE!
Fotbollssupporter
Nu undrar ni förstås vad det är för sanslöst spännande fotboll som jag intresserar mig för? Jo det ska jag tala om för er, kära läsare.
Några grabbar i klassen har startat ett lag. I Korpen.
Ni får skratta nu, om ni vill, men det är faktiskt sanslöst spännande med Korpen, speciellt om man följer mina grabbar. Det verkar nämligen sätta en ära i att inte vinna (nänä, vi ger dem ett försprång bara!) och så är de fantastiskt duktiga på att peta in mål i det egna målet. Och eftersom domaren oftast står och kliar sig i skrevet kommer grabbarna undan med en del tacklingar och andra fulheter, som till mitt stora nöje är ännu roligare än på tv.
Ikväll håller jag tummarna för att killarna ska vinna. En liten gång borde väl få vinna, tycker jag.
Finns det någon form av fotbollsgud man kan be till med sådana här ärenden? Henke Larsson kanske? Inte? Nehej. Då får grabbarna klara sig själva.
Kiss a Swedish Person Day 2011
Det betyder att man ska pussa svenskar idag. Inne på eventet finns det folk som söker svenskar att pussa på över hela världen, så om ni är ute och reser och vill ha en puss just idag kan ni säkert hitta någon att pussa där.
Jag ska bege mig till jobbet så jag hinner inte leka kyss-jage på stan idag. Vilket är lite synd, för med en så bra ursäkt kan man ju nästan pussa vem som helst. Jag får köra på det gamla hederliga blogg-sättet istället och ge er en virtuell puss istället.
Any takers?
Bouncy feeling
Här har ni. Ni kan vänta med att kolla tills måndag eller använda det som fredagspepp. Bestäm själv.
(Den finns i en engelsk version också)
Om ni inte blir glada av det här är det fel på er.
365 dagar och inget borrande
Det är alltså 365 dagar som har förflutit utan att jag har målat om garderoberna, bytt ut köksbänken, borrat upp brandlarmet i taket, gjort skohyllan som jag drömde om (alla skor ska få plats!) eller ens satt upp en enda liten tavla.
Garderoberna har jag inte målat för att jag om man bara stänger dörren till dem så syns det fula ju inte. Köksbänken är kvar att den fungerar, även om den är ful. Brandlarmet ligger på proppskåpet med en rulle tejp. Skohyllan jag drömde om är jag fortfarande klar över hur den ska se ut och dessutom hänger detta ihop med varför jag inte har några tavlor på väggarna - jag äger nämligen ingen borrmaskin.
Äsch, vem behöver tavlor?
(Sen behöver vi ju inte prata om att jag antagligen skulle borra sönder hela min lägenhet om jag gav mig på att försöka borra själv.)
