Om kindpussar
Hej, jag heter My och jag gillar inte kindpussar. Fast jag har ingenting emot pussar i sig, tvärtom! Jag är en riktig pussgurka men det är det här med att pussa främmande folk på kinden som hälsning jag inte gillar.
För det första vill jag inte pussa främlingar eller tvingas pussa folk jag kanske inte ens tycker om.
För det andra så vet jag inte när jag förväntas kindpussas.
För det tredje så vet jag varken på vilken sida av ansiktet jag förväntas börja puss eller ens om det är en, två eller kanske tre pussar som krävs. Det är ju olika i varenda himla kindpussarkultur! Och jag lär mig aldrig någonsin vilken kindpussarkultur som har vilket antal pussar.
Och så blir det liksom kaos för jag överanalyserar och fintar huvudet fram och tillbaka innan jag till slut klaskar dit en puss någonstans. Alltså jag blir så himla stressad att jag typ får panik och slänger upp armen och ba "HIGH FIVE" istället. Som en sorts överslagshandling. (Det brukar bli jättekonstig stämning då.)
En gång lärde jag känna en tjej på folkhögskolan som gav mig kindpussar. Jag blev helt perplex och tänkte "shit hon har blandat ihop mig med en SÅN DÄR tjej". Alltså en sån där outgoing pussig och kramig person. Det har aldrig inträffat tidigare i mitt liv och ej efter det heller. Hon måste ha varit värdelös på att läsa av folk.