En ny fas för varje veckodag

Det där med att jag modigt tog på mig Converse och vårjacka förra veckan straffade sig rejält. Helveteskylan kom i måndags och nu såhär på fredag morgon har jag upptäckt ett mönster. Ni känner kanske till de fem faserna av sorg?
 
Måndag:
Förnekelse. Förlusten var så otänkbar att jag omöjligt ville tro på att termometern visade på -12 grader.
 
 
Tisdag:
Ilska. Det var fortfarande alldeles för kallt. ”Varför är är det så jävla kallt?!" skrek jag till termometern och till min sambo. "VARFÖR?! VEM FAN HAR BESTÄMT DET HÄR?!", och det allra mest ilsknaste: "VAD FAN ÄR DET HÄR FÖR BLÖT OCH KALL SKIT SOM FALLER NER FRÅN HIMLEN?!!".
 
Onsdag:
Köpslående. "Okej. Snön kanske inte lägger sig. Idag är det åtminstone sol och de säger på radion att solen värmer mycket på dagarna." I denna fas var jag nästan beredd att sälja min själ för att få lite vår. "Om det bara blir liiite, liiiite, liiiite varmare då? Det behöver bara bli liiiiiite varmare". Det är allt jag begär.
 
 
Torsdag:
Depression: Jag vaknade upp till snötäckt mark. Snö och fortfarande alldeles för många minusgrader. Allt är kallt. Allt är grått. Solen är en illusion. Livet är pest.
 
 
Fredag:
Accepterande. Ja här är vi alltså nu - i fasen av acceptans. Vi får helt enkelt finna oss i att det aldrig någonsin kommer bli vår. Det är -11 grader och det känns okej nu. Jag har förlikat mig med det. Jag har ändå en schysst vinterjacka och sådär så jag klarar mig. Det blir ingen vår men vi klarar oss.
I huvudet på My | |
#1 - - Lisa:

Här i norr där jag bor så har vi som varmast -10 och tycker det är en behaglig temperatur och byter till en lite tunnare vinterjacka ;) senaste veckan har vi haft runt -34 på nätterna och vaknat till 11 plusgrader inomhus. Vi har flera decimeter snö överallt och idag snöade det såklart igen(minns inte riktigt hur barmark ser ut). But I hear you, jag vill ha våååååår!!!! Så himla mycket så jag nästan kan tänka mig att åka söderut över en helg bara för att få uppleva att det inte är vitt överallt.
Det sägs ju att det sista som lämnar en är hoppet!

Svar: Men FY! Vad kallt! Jag som går och tjurar extremt mycket pga kallt som i arktiskt hav.
Myaraq

Upp