Jag vet verkligen inte var min inspiration är. Jag vet att det låter bloggklyschigt anno 2010, men på riktigt! Jag har inget fiffigt i mig alls. Inte bara här i bloggen men allt fiff är borta från allt. Jag brukar tycka det är roligt att fotografera och filura. Min instagram har varit stendöd länge nu. Jag brukar dra igång massa små projekt hemma. Det händer inte längre. Jag brukar skriva väldigt mycket men det är tvärnit på alla orden.
Och vet ni? Det är skitjobbigt. Det är jobbigt för att de här små projekten och fiffigheterna, skrivandet och bildtrixandet är det som brukar få mig att kunna slappna av. Och nu kan jag inte få ur mig all den energin genom att kanalisera den så då vet jag inte vad jag ska göra av mig själv. Jag blir stissig, stressad och rastlös. Och trött. Så väldigt, väldigt trött.
Jag försöker. Men vi kan väl hjälpas åt va? Jag föreslår att vi ler lite mer åt främmande på stan, skriver lite fler kommentarer till varandra, sjunger på favoritlåtar även om andra kan råka höra, promenerar i skogen ibland och kramar dem vi älskar lite oftare.
Förresten tror jag att blåbär kan vara små runda blå lyckobomber i bärform. Och att blåbärsfingrar är den bästa sortens fingrar.
Jeg vil kommentera mera om det leder til gode klemmer :-)) Jeg trenger kroppskontakt :-p