My, 20,5 år & Bebis, 0,5 år

Nu har jag varit hemma hos Linda & petat på hennes bebis. Bebis är på riktigt världens finaste unge. Jag vet att det är hybris:igt att säga så, men eftersom bebisen verkligen ÄR finast i världen så får jag säga så.

Vi är lika, Bebis & jag.
Vi håller nämligen på att få tänder nu. Detta föranleder att vi beter oss i stort sett likadant nu - vi gnäller & surar. Vi förstår med andra ord varandra väldigt väl.

Den största skillnaden mellan oss är väl att jag sköter min hygien själv, till skillnad från henne. Men så är hon ju 20 år yngre än mig också.
I huvudet på My | |
#1 - - Ella:

Du ser i vilka fall inte ut att var 20, that's for sure :P

#2 - - Ella:

Typ...eh...16-17?

#3 - - Ella:

Nej ok jag lög. Du ser väl ut att var typ 18 kanske. Eller så ser du ut att vara 20, jag vet inte. 20 har alltid känns som så väldigt vuxet liksom, fast det är ju inte så gammalt.

#4 - - Ella:

lög? hehee. Jag kan stava asså jag lovar. L j ö g. Serdu?



Vuxen kanske du är, det är jag med trots min förpubertala look. Men gammal, du ser inte ut att vara gammal. När jag tänker 20 tänker jag typ...vuxna människor. Som...eh...Pelle. Han ser ju vuxen ut, fast han är typ 5 i sinnet, den lille pöjken. Hahah, fast det är ju vi med, egentligen. Kanske är det så man beter sig när man är vuxen? Hahahaha!

#5 - - Linda:

Jag håller med! Världens finaste lilla bebis, och världens finaste lilla My ;)

Upp