Ett lite för långt inlägg om vit sås

Egentligen fattar jag verkligen inte varför jag bestämde mig för att göra bechamelsås till min lasagne. För det första har jag aldrig gjort det innan. För det andra är det rätt äckligt med bechamelsås. Och för det tredje så är det knixigt att inte bränna såsen till någon sorts grågeggig sörja.

Jag gjorde den väl mest för att det stod med i lasagnereceptet. Ibland gör jag nämligen så - gör exakt som det står någonstans, bara för att få slippa tänka.

Så jag lagade behamelsås och mitt i mitt kökskaos ringde PappaMy och frågade vad jag gjorde. Och när jag sa att jag gjorde lasagne och bechamelsås sa han "Jahaaaaa... Sån sås..". Då fattade jag att han inte hade koll på vad det var så jag förklarade att det är en vit sås bestående av smör, mjölk och mjöl. "Jahaaaaa, ja men dåså" svarade PappaMy och lät tvärsäker. Lite för säker faktiskt, så jag frågade om han verkligen visste vad det var eller om han bara sa så. "Jag har inte en jävla aning! Men det låter väldigt äckligt!"

Ja. Sidospår där ja. I alla fall! I slutänden fegade jag ur och använde högst en deciliter till lasagnen. Så nu vet ni det också. Lasagnen blev god, den smakade inte alls bechamel och jag skrev nyss ett alldeles för långt inlägg om bechamelsås. Jag har absolut inga bloggidéer. Det kanske märks.

Varsågoda - en suddig bild på ett paket med Willys fullkornslasagneplattor

I huvudet på My | |
#1 - - stefan:

Huvudsaken är att maten blev god eller hur :D

Nu är min ugn så ren att man kan slicka på varenda kvadratcm utan att bli sjuk ;)

#2 - - Emma says style, love & rock and roll.:

haha tur det blev gott iaf!

#3 - - NINNIE:

haha skön rubrik :)

#4 - - ida:

Den kan väl vara mycket god om du har i mycket SMÖR?

#5 - - Sadi:

Just passing by, tripped over your site really. Still, looks nice.

Upp