Extra Extra! Jorden går inte under!

Idag har det varit ett stort strömavbrott i Göteborg. Jag upptäckte det ganska snabbt när min dator plötsligt blev alldeles alldeles svart. Och eftersom allting blev svart inte bara på vårt kontor, utan i hela byggnaden samt byggnaden mitt emot, insåg vi ganska snabbt att det inte bara var någon liten propp som hade gått.
 
Eftersom allt var dött fanns det ingen poäng med att stanna kvar på jobbet så med chefens godkännande smet jag tidigare från jobbet och ut på gatorna. Det gick inga vagnar och rödljusen var antingen släckta eller blinkade gult, så jag fick snällt börja gå in mot stan. Jag jobbar en bit från stan och när Rebecca, som bor inne i centrum, sms:ade "Är det bara jag som är utan ström?" blev jag nyfiken på vad som har hänt egentligen. Det verkade vara strömlöst i hela Göteborg.
 
Och när jag gick där i solskenet kändes tanken om någon katastrof såklart inte speciellt nära men jag började ändå fantisera om meteorregn, zombieapocalypser, alieninvasioner och sånt där. Jag skulle vara en fantastisk survivor. Jag har liksom sett hur många Will Smith-filmer som helst och vet ALLT om aliens och hur det skulle vara att vara ensam på jorden med eller utan zombies. Jag började således fundera på vad vi hade för katastrofduglig mat hemma (och blev besviken när jag insåg att det nog bara är en burk majs, en burk makrill och kanske lite torra bokstavskex) och på vem jag tror jag skulle kunna lita på när det krisar sig. Bex såklart, hon var ju på gång med spenatpajsglass som överlevnadsmat. Och på John, trots att han igår kläckte ur sig "om jag var tvungen, hade jag lätt kunnat äta upp dig". (Han skulle förövrigt börja med mina vader om någon undrade.)
 
Sen började jag fundera vilkens sorts katastrof jag helst hade velat ha. Det vore ganska kul med någon liten naturkatastrof eller kanske en zombieapocalyps, bestämde jag mig för. Aliens däremot vill jag helst slippa för det verkar kladdigt och omständigt och man behöver oftast massa hjälp. Från CIA eller the Avengers till exempel. Det har jag nämligen också sett på film. Och det vill jag ju inte! Jag ska ju klara (helst lösa) hela den eventuella superkatastrofen helt på egen hand.
 
Men strömmen har kommit tillbaka. Jag ska inte bli överlevnadsexpert i en postapocalyptisk värld. Och även om jag såklart är glad att allting har löst sig kan jag inte hjälpa att jag tycker det hade varit lite spännande med en släng av jordens undergång såhär på en tisdagseftermiddag. Jag menar, ett litet domedagshot skulle ju onekligen röra om lite i min ganska så tråkiga vardag. Och det vore kul att få lite mer användning för alla timmars scoutande och filmtittande.
 
Förresten kan jag massa Första hjälpen och Hjärt-och lungräddning och sådär. Sen är jag bra på att pussas och kramas också. Det är väldigt meriterande i undergångstider.
I huvudet på My | |
#1 - - Magnus:

Dockan ser emellertid inte helt nöjd ut...?

Svar: Den njuuuuuuter ju ser du väl?!
Myaraq

Upp