Ingvar, vi behöver prata.
Förra veckan damp nya IKEA-katalogen ner hemma hos oss. Först tänkte jag att det måste vara något sjukt skämt från Ingvar Kamprads sida, att han liksom hade listat ut att jag precis hade köpt radhus och därför såg en chans för honom attt håva in rediga slantar. Och det har han ju! (Chans alltså.) (På pengar alltså.) (Inte på mig.) Förra veckan kändes det nämligen som att mitt jobb lika gärna hade kunnat sätta in hela min månadslön rätt in på något sorts IKEA-konto. Kanske till och med Ingvards privata?
Men nu, efter att ha spenderat sisådär 13 timmar på IKEA, är jag inte riktigt lika förtjust i det där stället. Vi har nämligen köpt vårat kök därifrån. Och jag vet inte om någon av er har provat att beställa kök därifrån men det är ungefär tidernas största prövning av både förhållanden och tålamod. Speciellt mitt tålamod, ska sägas.
IKEA har ett program som är lite som en omständig version av spelet The Sims. Man får lägga in allt man vill ha i ett program och så får man se allting i olika vinklar och simuleringar och jag-vet-inte-vad. Och det är tusen saker man måste välja och tusen saker man måste tänka på och tusen saker att mäta och allting tar sådan fruktansvärd tid att jag fick fyra stycken rastlöshetsutbrott och var tvungen att gå därifrån. Det var i lördags. Mitt tålamod blev inte riktigt bättre när vi i söndags upptäckte att vi har mätt "lite" fel och att vi var tvungna att göra om allting - ergo: åka tillbaka till det förbenade varuhuset en gång till. Fast den här gången tog jag med mig livsviktig nödproviant (dvs choklad).
Nu återstår bara att få hem alltihop (vi har en många sidor lång plocklista på alla produkter) och att få monterat upp allting. To be continued.
Jag älskar detta! Till exempel tycker jag att du borde blogga om er renovering. För att jag
1. Älskar dig
2. Älskar att läsa det du skriver
3. Gillar renoveringar
4. Tycker om följetonger som känns lite som en tågolycka in the making. På ett bra sätt.
💗💕