The Girl Who Silenced the World

Jag förstår inte hur jag kan ha missat att se det här!

Det här talet hölls av 12-åriga Severn Suzuki på Earth Summit i Rio de Janeiro 1992. Hon pratar om vår jord, om jorden vi alla delar och vad som håller på att hända med den. Vad politikerna och beslutsfattarna gör med den. Vad vi gör med den.



Se den. Se den för att det här är viktigt. Se den för att det här är något som alla borde se. Se den för det här är på riktigt.

Snälla se det här videoklippet. Det här är nog bland det starkaste och finaste och viktigaste jag någonsin har sett.

Om jag hade fått bestämma hade Ghadaffi fått vika origami i evigheter istället

Jag vet att jag sa att jag skulle skippa det här inlägget men kan inte släppa det här så jag bara säger det rakt ut.

Ghadaffi är ju död och ihjälslagen nu. Folk över hela världen är jätteglada för det. (Och så finns det de som inte alls är glada.) Jag vet att han var ganska mycket av en douchebag för att säga det väldigt milt, men han var faktiskt människa också. Jag tycker det är viktigt att vi kommer ihåg det.

När jag såg videon på hans sista minutrar i livet började jag gråta. Ingen människa ska behöva dö sådär, med tappad peruk, blodigt ansikte och massa hatgalna människor omkring sig. Jag tycker dessutom det är konstigt att folk som är sura på honom för att han inte visat så speciellt mycket medmänsklighet, inte visade honom minsta lilla medmänsklighet när de drog ut honom från hans gömställe och sköt honom.

Jag hade tyckt att det hade varit bättre om han hade fått en rättegång istället för att bli ihjälslagen. Inte bara för att det är just lite mer humant, men också för att han då hade kunnat få en dom som kanske hade fått honom att tänka över vad det är han har gjort egentligen. Han hade till exempel kunnat få vika origami med händerna i tumvantar resten av livet. Då hinner man nog tänka en del, tror jag.

Men nu blev det inget origamivikande.

"Men kom till saken nu då, My!", kanske ni tänker.  Ja. Jag ska. Min poäng lyder:

Världen behöver mer kärlek, och mer respekt. Inte mer hat. Så hata inte. Inte ens honom.

Shan Atci's tatuering (källa)


Ett inlägg om saknad

Min skrivbordsbakgrund på jobbet är en bild på mig och min storebror, tagen sommaren för 2 år sedan. Min kollega och jag har tyvärr den där ledsamma sorgen gemensamt då hon ganska nyligen har förlorat sin mamma. Hon såg min bakgrundsbild och frågade hur jag orkade ha den bilden framför mig varenda dag. Jag svarade att jag är rädd att min storebror ”dör lite till” om jag inte gör så, om jag inte har den bilden där så att jag kan se den varje dag. Min kollega sa att hon förstod precis hur jag menar.

 

Det är snart ett år sen min storebror dog och det har inte gått en endaste dag utan att jag har tänkt på honom och saknat honom. Även om det gör ont och är jobbigt så är jag ännu mer rädd för att jag en dag skulle märka att jag inte saknade honom. Det skulle kännas hemskt, mycket hemskare än dagen han dog. För om jag inte skulle sakna honom skulle det vara som att han aldrig funnits och det är ungefär en miljon gånger värre än att han har funnits men inte finns längre. Så jag tänker ”spamma” mig själv med min storebror varje dag i resten av mitt liv. Så att han är med mig, någonstans i alla fall.

 

Min fina storebror


Fet chans

Jag har fått hem en massa kuvert med röstsedlar till omvalet i Västra Götalandsregionen nu.

På ett av kuverten står det att "min röst gör skillnad." Jo just det.



Inte kommer min röst att göra stor skillnad för dem i alla fall. Fet chans.

Skriv på och låt barn vara barn

Ni har säkerligen inte missat debatten kring Egmonts nya tidningar, Goal och Emma. En pojktidning och en flicktidning. Extremt könsstereotypa tidningar med trista fördomar om vad ungar i åldern 6-9 år tycker om. Tydligen tycker pojkar bara om häftig, explosiv fotboll och tydligen tycker flickor bara om att pyssla och annat sött och puttinuttigt.

Det här är fel. Tidningarna riktar sig mot ungar mellan 6-9 år. Barn alltså. B a r n.

Så låt dem vara just barn utan att fösa in dem i trista könsroller redan på lågstadiet. Skriv på namnlistan och visa Egmont att det inte är okej.

"Ge barn 100 möjligheter - istället för 2"


När blir man för gammal för att vara ung och dum?

Nu när min utbildning närmar sig sitt slut kan jag inte hjälpa att tänka att det vore skönt att ta ett år "ledigt". Missförstå mig inte, jag älskar att plugga och jag tycker det ska bli riktigt roligt att börja jobba med det jag ägnat de senaste åren till. Men jag tycker det skulle vara ganska skönt att kasta alla krav och förväntningar åt fanders och bara ta ett försenat sabbatsår.

Jag skulle vilja vara alldeles obunden och drälla omkring i världen och vara sådär ung och fri som jag aldrig tog mig tiden att vara.

Efter studenten 2007 tog jag visserligen ett år ledigt från skolbänken, men jag tror inte det sabbatsåret kan räknas som särskilt ungdomstypiskt. Under det året hann jag flytta hemifrån 2 veckor efter min 18-årsdag, bli sambo i en 3:a, söka jobb och bli fastanställd som företagets yngsta anställda. Sen började jag plugga hösten 2008.

Jag har aldrig åkt på bartenderskola (inte för att jag någonsin skulle vilja göra det heller!) eller åkt på roadtrip i USA med mina väninnor. Jag har inte rest omkring i Asien och "funnit mig själv" som så många. Inte heller har jag voluntärjobbat på ett barnhem någonstans i Afrika eller Sydamerika. Istället har jag alltid varit väldigt förnuftig och förutsägbar. Lite tråkig, kanske.

Nu är jag 21 år och snart färdigutbildad geograf.

Kan jag få lov att vara ung och dum nu? Eller i alla fall ung och fri?

Jag kanske kan åka tillbaka till Afrika och äta fler 60 öres-kasawakakor?


"Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?"

"Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?"

Det får jag höra ganska ofta. Jag är nämligen ganska energisk och ADHD-ig och pratig och skrattig och flaxig och faktiskt lite jobbig ibland. Det är när jag är så som folk säger till mig: "Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?" Eller när jag springer omkring och gör tusen saker samtidigt, bara för att jag vill göra allting men inte hinner annars. "Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?" Eller när jag är jättejättejätteglad. "Men kan du inte bara lugna ner dig lite?!"

Nej. Jag kan faktiskt inte 'bara lugna ner mig lite.'

Jag är såhär. Jag har försökt att 'bara lugna ner mig lite', men det går inte.

Jag har gått på yoga och känt mig som världens största idiot när jag ska stå i någon konstig position som kallas Kamelen eller Krigaren eller Happy Baby. Jag blir inte ett dugg lugn av att streta med alla mina kroppslemmar i tre olika riktningar samtidigt som jag ska tänka fina tankar. Jag blir tvärtom stressad. Jag blir stressad för jag känner mig dum och tjock och jag blir stressad för att jag blir orolig för om jag gör rätt och andas rätt och jag blir stressad för att jag inte alls känner mig lugn.

Jag har provat avslappningsövningar men det gör mig förlägen och fnissig och gör så att jag känner mig dum. Och stressad. Stressad för att jag blir fnissig och inte lugn, inte lugn alls.

Min grönländska kusin ville hjälpa mig att lugna ner mig så han mässade sina lugnande meningar om trötthet som sprider sig i min kropp. Jag satt och försökte låta bli att fnissa för vi satt i köket tillsammans med fastrar och fler kusiner och på golvet sprang massa barn omkring. Han sa att jag skulle föreställa mig att hela jag slappnade av, menjag tänkte att jag ville springa omkring med barnen på golvet istället.

Jag har försökt lugna ner mig. Och nej. Jag kan inte 'bara lugna ner mig'. Jag är såhär.

I Uganda hittade jag den här bönskidan och kunde absolut inte lugna ner mig. Jag var jätteglad. Och jättejobbig.

Kan vi inte vara lite snälla mot varandra istället?

Idag när jag gick på Nordstan såg jag en udda figur som marscherade fram. Jag noterade att han gick lite underligt men det finns det ju många som gör. Går konstigt alltså.

I alla fall fäste jag inte så mycket vikt vid honom före han plötsligt stannade upp mitt i köpcentrumet, skrek något jag inte uppfattade och så höjde han högerarmen rakt upp i en mycket olämplig gest som direkt förde tankarna till 30-talets Tyskland.

Först blev jag förvånad. Sedan blev jag bestört. Och sen, får jag erkänna att jag blev lite rädd. Jag tyckte det var obehagligt att ha honom marscherades strax bakom mig med ett spetsigt paraply i högsta hugg.

När ska alla lära sig att människor måste vara snälla mot andra människor? Alla människor. De människorna som kommer från andra länder och har mer eller mindre pigment också.

Kärlek & respekt liksom. Ska det vara så jävla svårt?

Mer sånt här!


Ett konstaterande efter valet

Enligt den grönländska tidningen Sermitsiaq.gl finns det nu bara tre länder i norden som inte har högerextrema partier i sina regeringar. Nämligen Grönland, Island och Färöarna.




Jag tycker det är synd att ett parti, vars idéer och värderingar skiljer sig så väsentligt från mina, har kommit in i riksdagen med hela 20 mandat.

Mer politisk än så här tänker jag nog inte bli i bloggen.

Men idag är jag väldigt ledsen.

Uppföljning: hur hemlösa får sina röstkort

Det var många av som inte heller hade funderat på hur hemlösa får sina röstkort, så jag valde att luska vidare i frågan.

Tydligen är det vanligt att hemlösa har svårt att rösta eftersom de ofta saknar både röstkort och legitimation.

Jag har letat på Valmyndigheten och funnit att hemlösa som inte har fått något röstkort, kan få ett nytt från kommunen, länsstyrelsen eller Valmyndigheten genom att uppge personnummer.

Sen får de hämta ut röstkorten där de vill.

Bra!

I lördags morse vaknade jag tidigt. Jag vaknade redan klockan sju. Jag hade drömt om dig och jag ville ringa till dig. Jag ville ringa till dig men klockan var bara tre på natten hos dig, på Grönland. Jag ville ringa för att jag saknar dig. Jag ville ringa till dig för att jag älskar dig. Jag ville ringa för att jag hade drömt om dig.

Jag lät bli att ringa för att klockan var tre på natten hos dig.

Jag önskar jag hade ringt ändå. Jag önskar jag hade ringt och sagt att jag saknar dig. Jag önskar jag hade ringt och sagt att jag älskar dig. Jag önskar verkligen att jag hade ringt. Jag önskar att jag hade ringt. Jag önskar att jag hade ringt när jag hade chansen.

Nu kan jag inte ringa till dig längre.  Jag kan ringa, men du kan inte svara. Du kan inte svara och höra när jag säger att jag saknar dig. Du kan inte höra mig säga att jag älskar dig. Du kan inte svara.

Jag önskar jag hade ringt till dig i lördags morse när jag hade chansen. Jag önskar att jag hade fått säga att jag saknar dig en sista gång. Jag önskar att jag hade fått säga att jag älskar dig en sista gång.

Jag saknar dig, storebror.
Jag älskar dig, storebror.


Jag önskar du kan höra mig säga det.  Jag önskar du kan höra mig säga det ändå, jag önskar att du vet det ändå.  Jag önskar att du vet det ändå.

Men mest av allt önskar jag mig min storebror tillbaka till livet.

 



Jag älskar dig, storebror.
Jag kommer alltid sakna dig.


My önskar sig

Just nu finns det en sak jag önskar mig mer än något annat i hela världen.

Jag har inte träffat min ena storebror på snart ett år & jag saknar honom väldigt väldigt väldigt mycket.

Naja & ani = lillasyster & storebror

 

Högst på min önskelista just nu står: Att få träffa min storebror.


Varför är vi så rädda för att åldras?

Min fantastiska grönländska kusin skrev idag ett blogginlägg som jag skulle vilja rekommendera er att läsa. Hon skriver på engelska & hon skriver enormt bra.

Hon skriver om att folk är rädda för att åldras. Hon skriver om det fina i att åldras, att låta tiden sätta sina spår i oss, inte bara på insidan utan också på utsidan. LÄS min vackra kusins tankar om att åldras här!

I dagens samhälle spelar utseendet alldeles för stor roll & vikten läggs på osunda ideal med tuttar som ska sitta  strax under hakan, vara som en Galiamelon i formen & helst inte visa tecken på några jordsliga gravitationskrafter alls, hakan ska vara preppad med Botox & de finaste linjer vid ögonen ska man släta ut så fort de dyker upp...

Jag tycker det är synd att något så vackert som lite livslinjer i ansiktet ska suddas ut.

Jag säger härmed inte att jag är emot plastikoperationer, Botox, Restylane & så vidare. Jag skämtar ofta om att jag ska ä-t-a Botox för att slippa bli gammal & rynkig. Men egentligen tycker jag att alla rynkor är fina. De är fina för att de visar att vi har åldrats & blivit klockare.

Rynkorna berättar ju en historia. Skrattrynkorna kommer i framtiden att påminna mig om mina glada stunder & rynkan mellan ögonbrynen kommer påminna mig om de gånger livet har varit kämpigt. Alla mina rynkor representerar mitt liv & mina upplevelser. Dem vill jag ju inte sudda ut.

Jag kommer välkomna mina rynkor. Jag kommer låta gravitationen göra sitt jobb så småningom. Jag kommer bära mina livslinjer stolt & låta mina barnbarn läsa min historia i mitt ansikte.  Jag vill åldras med värdighet.


Egoinas facebook-grupp

Jag ser faktiskt inte någon skillnad mellan Egoinas grupp & alla dem med samma namn som redan finns?

Det finns ju väldigt många med just det temat. Till exempel:

En engelsk grupp - When I die I want my ashes to be spread over Iceland

En svensk grupp
- När jag dör vill jag att askan ska spridas över Island.

Egoinas grupp - När jag dör vill jag att askan ska spridas över Island.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det var lite oorginellt att göra en likadan grupp till.

Är det inte det som kallas att härmas? & jag vill minnas att det är nåt som Egoina inte tycker om att folk gör...

Bildkälla



Update: Jag kanske ska förtydliga vilken grupp det handlar om. Egoina har alltså skapat en grupp som heter "När jag dör vill jag att askan ska spridas över Island". Egoinas grupp har blivit populär och har fått många medlemmar på kort tid. Det jag uppmärksammar är alltså att Egoina har upprättat en grupp med exakt samma namn som andra grupper, både på engelska och på svenska. Frågan är alltså om Egoina härmas.

Min uppfattning är att ja, hon härmas. Det är inte okej.

Ni släcker väl ikväll?

Ikväll är det Earth Hour. Nära en miljard människor i 4 159 städer i 88 länder deltog i Earth Hour förra året, det är helt sinnessjuka siffror.

Göteborg Stad deltar också, för andra året i rad. Ikväll släcks gatubelysningen längs med Avenyn, från Parkgatan upp till Götaplatsen. Dessutom släcks belysningen på Poseidon samt fasadbelysning på Götaplatsen och Gustaf Adolfs torg.

Jag tror jag ska bege mig ut på bildjakt ikväll och se om jag kan få någon vettig före- & efterbild.

Peppvideo som garanterat inspirerar

 

Släck ner ikväll, vänner.

Släck klockan 20:30 & använd tiden till att bara mysa under tiden med tända ljus.


Mitt globala fotavtryck

Jag sitter & skriver på en uppsats i miljöpolitik. Jag har som bakgrundarbete till min uppsats bland annat gjort tester som vittnar om mitt globala fotavtryck.

Bildkälla



Det är skrämmande.
Om alla levde som jag skulle det behövas ungefär 2,3 jordklot av den slagsen vi lever på nu.

Hur många jordklot skulle du kräva?

Igår

Igår tog vi vårat sista farväl. Därför höll jag låg bloggprofil.
Det var jättefint, kusin. Blommorna var svarta & gula, & AIK's flagga låg på din kista. Du hade verkligen gillat det.
Vi spelade Tears in heaven, du vet, den där låten din mamma & du gillade så mycket?
Du fick blommor från hela stan, & till & med killarna från fiket kom. Du vet, det där fiket du satt på varje dag.

Minns du att du alltid kallade mig "Lillkusinen?" Minns du?
Jag minns. Jag kommer alltid minnas.
Du må vara död, men du är inte borta. Du är verkligen inte borta.
Kusin-vitamin, jag saknar dig & tänker på dig varenda dag. Det gör vi allihop.
<3

Vila i Frid

För en gångs skull ska jag vara allvarlig.
Idag gjorde döden sig påmind i min släkt. Döden med stort "D".

Livet är flyktigt
. Ena sekunden finns man & är älskad av familj, släkt & vänner. I nästa stund är allt som finns kvar minnen.
Livet är farligt. Det kan hända när som helst hända något som tar livet ifrån dig eller någon närstående.
Livet är viktigt. Gå inte & oroa dig för döden. Lev istället!

Lev nu. Lev som varje dag skulle vara din sista. Gör sånt du tycker är roligt. Ödsla inte tid på vänner eller bekanta som dränerar dig på energi. Bekymra dig inte om små problem. Lämna aldrig någon i vredesmod. Berätta för dem du älskar vad de betyder för dig. Skratta & njut av varje dag. Gör vad du kan för att förbättra dagen för folk du möter.
För vet ni?
Varje dag kan vara din sista. Din, eller din väns.

Ta hand om varandra därute.

Vila i frid, älskade kusin. Du togs ifrån oss alldeles för plötsligt & alldeles för tidigt. Vi har svårt att förstå att du faktiskt är borta, för du är ständigt närvarande i våra hjärtan & i våra sinnen. Det kommer du alltid vara. <3

/ Lillkusinen

"Grön"-länning?

Jag är grön. Inte i hudfärgen då. Eller, jo, jag är ju olivfärgad, men det är mer åt det gula hållet. Nåväl.
Det finns mycket grönt man kan göra i vardagen, utan att leka GreenPeace:are och stoppa tankfartyg.

- Investera i en tygkasse till när du går och handlar mat, och när du måste ha en kasse, ta då en miljökasse / papperskasse.
- Källsortera, källsortera, källsortera! Tips: Ta den där papperskassen med dig hem igen när du har tömt ut innehållet.
- Diska under rinnande vatten. Innan du protesterar; börja diska när diskhon är tom, och skölj av medan vattnet rinner. På så sätt sparar du en hel balja / diskho med sköljvatten.
- Det är ett evigt tjat, men dra ur kontakter som inte används. Mobilladdaren, bärbara datorn, plattången.. (Datorns batteri håller dessutom längre om den får öva på att jobba utan sladden)
- Ekologiskt, såklart. Det är en självklarhet. Det funkar inte att klaga på att det är för dyrt, för det handlar oftast bara om någon enstaka krona. Dessutom kommer priserna på eko sjunka när efterfrågan ökar. (Dessutom är det ingen idé att stoppa i sig massa bekämpningsmedel när vi inte vet hur det påverkar oss i det långa loppet.)
- Second hand. Det är inte bara billigt, men det sparar på jordens resurser. Win-win. (& du? Snügga grejer ingen annan har? Bra skit!)
- Vi har finemang vatten i Sverige, så no more flaskvatten!
- Plantera eller skaffa blommor. Det är fint, och de "äter" koldioxid. Win-win igen! Tips: Kryddväxter är kalas; blomma & kryddor i ett.
- Minska på emballageförbruket. Var inte rädda att påpeka onödiga förpackningar till butiken / tillverkaren.
- Återvinn dina plastpåsar. Komdet lite sås i den efter din lunch? Släng den inte. Skölj ur den och häng den på tork!
- Mörkret är din & vår vän. Är du inte i rummet - släck lampan!

Vad har ni för tips till mig?

Tell me!

Allvarligt talat!?!?!

När Linda & jag var ute och körde tidigare ikväll såg vi en katt på vägen.
Vi stannade & klev ut för att se till den.
Den var död.
På andra sidan vägen satt en kille i sin bil. Han kom ut och frågade om den levde. Det gjorde den inte.
Han svarade då att det var han som hade kört på den, men han hade inte rört den för "han hade lite svårt för sånt".

Va?!

"Lite svårt för sånt?"
Vidare berättade idioten, att han hade tre hundar hemma, så han "visste hur det kändes".
Han hade, efter olyckan, vänt bilen & satt fortfarande i den när vi kom fram.

Vet ni vad han gjorde sen?
Ingenting.

Eller, jo, han bad Linda & mig att flytta på katten så den inte låg i vägen.
Sen åkte han.

Där stod jag & Linda med tusentals frågor i huvudet & någons döda katt vid fötterna.
Vi började fråga runt om någon ägde en brun spräcklig katt med ett ärr på vänster bakben.
Vi insåg snart att det var evighetsgöra, så vi ringde Smådjursakuten.
De hänvisade oss till Blå Stjärnan, som var stängt.

Så jag & Linda tog katten till ett djursjukhus med en lapp där vi bad dem identifiera katten genom öronmärkningen & höra av sig till ägaren.
Vi lämnade även våra nummer ifall ägaren vill veta vad som hände. Det är en självklarhet!
Aldrig i livet att varken jag eller Linda kunde lämna katten där i diket. Det händer bara inte.

Det som stör mig mest efter kvällen är inte mördaridiotens beteende. För ja,  jag förutsätter faktiskt att andra är idioter tills motsatsen är bevisad.
Nej, det som stör mig mest är att jag i min chock inte tog hans reg-nummer.


Han kommer inte få sota för det.
Han tog någons liv, och han kommer undan med det.

Han åkte hem till sina tre hundar.
Men någons katt är död.

1) Man kör inte så fort som han gjorde på en 50-väg
2) Varför bemöda sig om att göra en u-sväng & sen sitta kvar i bilen istället för att hjälpa katten?
3) "Det är lite svårt för mig" är inte en ursäkt när man nyss har kört över ett djur.
4) Att bara lämna katten utan att göra minsta lilla för att hitta ägaren är inte okej. (Hade inte du velat veta om någon körde på en av dina hundar?)
5) Att åka & lämna ansvaret till två främmande är inte att ta sitt ansvar.

Det var fan inte många rätt där, ditt vandrande kromosomfel!
Så, ikväll, på grund av dig, & din vårdslöshet, har jag lämnat en katt & en lapp på en trappa ikväll.

Vet ni hur det känns?
- Inte bra. Det känns verkligen inte bra alls.

Avstånd

Vet ni vad som är riktigt, riktigt, hemskt?
Jo att min storebror, min älskade fina, underbara storebror, bor i Nuuk.
Det är typ 1 miljon mil bort!


Ani, maqaasivakkit!

Kan ni hjälpa mig med en sak?
Försöka flytta Nuuk och Göteborg lite närmare varandra?
Tack.

Ett värdigt liv?

Nu är jag riktigt förbannad!

Jag gick en morgonpromenad i Slottskogen.
När jag kom kom fram till Stora Dammen stannade jag en stund för jag gillar vatten, & jag gillar änder.
Vattnet är fullt av skräp. Änderna simmar omkring i Cocacolaburkar, plastpåsar, ciggfimpar, chipspåsar, ölburkar, en grill(!) osv. Det är i det sopvattnet de lever, äter, umgås.
Det är sjukt! Hur kan människor, du & jag, kasta skräp i naturen med gott samvete!?
När jag såg änderna simma omkring såg jag plast som fastnat i fjärdrarna och deras försök att hitta mat bland allt skräp stack det till i mig.

SKÄMS! Skäms alla som kastar sopor i naturen. Det är aldrig långt att gå till en sopsäck, en sopkorg eller en återvinningsstation, speciellt inte i Slottsskogen!

När jag sen gick vidare kom jag fram till Säldammen.
Där möttes jag av denna synen:



Strandade sälar. I grön alggegga.
Vettskrämda & nervösa, pga att rengöring pågår med sälarna kvar  i dammen.

Jag kan inte försvara att man ens har vilda djur i fångenskap.
Det är misshandel.

Och nej, jag är ingen djurrättsaktivist som inte kan se utanför mina skygglappar.
På Grönland äter man säl. Man skjuter dem, man äter dem, & så är livet däruppe.
De sälarna lever naturliga liv.



Det här är inte naturligt!
Ett liv i en betongbassäng. Därtil en oövervakad betongbassäng som folk kastar ner allvärdens skräp i, gifter, kemikalier, & mat som de inte tål.

Pingvinerna är naturliga dykare som inte mår bra av att hållas i fångenskap. De bor i en inglasad veranda med ett gäng pelikaner som inte kan flyga för man har klippt av en del av vingarna på dem.
Värdigt liv? Nej!
Det är skräpigt, luktar illa och alldeles för trångt för att de ska kunna bete sig normalt. För att de ska kunna simma, dyka, äta. De här pingvinerna lever normalt ute till havs, & kommer endast till land en gång om året.

De övriga djuren, älgarna & klappdjuren har inte värdiga liv de heller.

Kan du stå bakom detta?
Vill du tillåta denna djurmisshandel?
Eller vill du vara med att ge djuren i Slottskogen ett bättre liv?

Klicka in dig här & läs mer: http://www.gbgda.org/slottsskogen/



RSS 2.0