Nuuk, kära fina vackra Nuuk

Ibland får jag så där sjukt mycket hemlängtan att det nästan gör lite ont. Jag vet inte om ni har känt så någon gång, men det känns lite som att hjärtat gråter lite.

Jo faktiskt, det känns så.

Då hjälper det att lyssna på lite grönländsk musik. Och tänka på min fina storebror. Och titta på bilder från Nuuk. Och så hjälper det väldigt mycket att dela den här längtan lite. Oftast hemlängtar jag ju med Ingo, men nu tänkte jag hemlängta lite här i bloggen. Ni kan vara med om ni vill.

Pass på! Bildbonanza:

Berget heter Hjortetakken

Kolonihavnen


Hans Egede, stadens grundare


Nattutsikt


Mina favoritblommor


Världens bästa lilla pojke (Min kusinson)


Blok 17


På stranden


Huset där jag växte upp (det är förövrigt min hunds fel att det där lilla blå hundhuset står just där, men det är en lång historia)


Stadsdelen Qinnqorput


Stadens kännetecken Sermitsiaq


Nattbild


Åh! Kan ni förstå att jag får hemlängtan?

Be a pioneer!

Grönland är världens vackraste land.


Vet ni vad det bästa med den här videon är? Allting ser ut sådär i verkligheten också. Jag lovar.

Havets Moder

I fredags var jag på ett litet äventyr!

Det har nämligen utkommit en bok med den fantastiska titeln Havets Moder. Det är en fin gammal grönländsk myt som har tolkats återberättats av Elisabeth Härenstam och som har illustrerats av grönländska skolbarn från den lilla bygden Kulusuk på östra Grönland.

Jag gick därför till Svenska Mässan i fredags för att få äran att träffa författaren till boken samt några av de barn som har illustrerat boken. Det fantastiska med alla dessa vackra illustrationer är att de är sprungna rakt ur barnens fantasi. Materialet de har jobbat med har de till största del funnit på den lokala soptippen och inspirationen hittade de strax utanför dörren. Illustationerna är oerhört vackra och väldigt målande.

Jag blev hemskt rörd och glad över det här mötet med författarinnan, de fyra fina barnen och barnens lärare som kan locka fram så mycket talang ur barnen.

& vet ni vad det bästa är? Barnen har signerat min bok, så nu har jag förutom en fantastisk bok också fyra fina namnteckningar som kan påminna mig om den här fina dagen.

Elisabeth Härenstam hade en LillaMy-väska. Det tyckte vi var ett fint sammanträffande.


Inuitmöte


Maren, Thomasine, Orpa och Jakob i deras fina nationaldräkter


Snigelkarate med dödlig utgång

Tai Chi = snigelkarate. Farligt. Förenat med dödsfara, faktiskt.

I alla fall om man får för sig att utöva det på Grönland.



(Wulffmorgenthaler.com)

Det grönländska språket

Sagt om grönländska:

"Det låter ju som ett krigsspråk. Baklänges."

Eh. Jahaja. Så tyckte min kollega. Men jag tycker nog ni ska få bilda er en egen uppfattning.

Hur tycker ni grönländska låter?

Grönlands nationaldag

Idag är det Grönlands nationaldag.

Det firar jag såklart även om jag är multum milliarders mil hemifrån. Jag lyssnar på grönländsk musik och nynnar grönländska nationalsången, flaggar med den grönländska flaggan och så har jag såklart lite extra mycket hemlängtan just idag.

Grönländska flaggan föreställer en solnedgång över inlandsisen

 

Kvinnans nationaldräkt består av sälskinnsstövlar (kamikker), sälskinns"hotpants", sidentröja och en stor krage gjord av pärlor.

 

Mannens dräkt är enklare - svarta byxor, en vit anorak och svarta kamikker.

 

Och såhär låter nationalsången. Fast det är mycket mycket finare när folk sjunger.

 

Sådär! Nu känner ni väl att ni också skulle vilja fira Grönlands nationaldag lite?

Fira med mig!


Dokumentär om livet på Grönland för 80 år sedan - del 2

Här kommer del 2 av den fina dokumentären från 1920 till 1940-talets Grönland.

 

I den här delen får vi se hur inuiter brukade resa, hur man fångar en val med harpun utan att råka dränka sig själv, ni får se den grönländska delikatessen mattak (valhud och valspäck), hur inuiter brukade roa sig och en liten liten pojke som dansar trumdans utan att ha en trumma i händerna. Sött!

Nå? Vad tyckte ni? Var den intressant? Var det något som förvånade er? Lärde ni er något nytt? Blir ni kanske lite sugna på att ha en egen uppblåsbar säl?


Dags för lite grönlandshistoria

Hörni, ni som är nyfikna på mitt hemland Grönland, ni kommer bli glada nu. Jag har nämligen snubblat över en kort dokumentär i två delar på Youtube som beskiver hur inuiter på nordvästra Grönland levde på 1920-talet fram tills 1940-talet.

I dokumentären får vi se hur man jagar valar från kajak, hur man dansar trummdans, vad de åt och hur inuiterna bodde. Bland annat.

Här kan ni se första delen.

 

Kommentarer?

Var det som ni trodde? Hade ni föreställt er att det såg annorlunda ut? Trodde ni att inuiter bodde i igloos året runt? Är det något ni reagerade på?

(Jag måste erkänna att jag rynkade lite på näsan när jag såg mannen äta märgen från myskoxen. Ända tills att jag kom på att det har jag ju själv ätit som barn.)


Skyll på Erik den Röde

Haha!

 


Kanske-landet Grönland

Ett av de mest framträdande orden i det grönländska språket är "immaqa" som betyder "kanske".

Eftersom det är vädret som är the biggest boss på Grönland har ordet "kanske" blivit en nödvändighet. Förr i tiden var man naturligtvis mycket mer beroende av vädret än i dessa dagar, men man är fortfarande underställd vädrets nycker på ett sätt vi inte är vana vid i Sverige. "Vi kanske kan komma ut med båten", "Det kanske inte är dimmigt imorgon", "De kanske kommer tillbaka redan imorgon"..

Jag kan inte hjälpa att jag tänker på den sköna mentaliteten som råder speciellt bland de unga därhemma i Nuuk. De flesta på Grönland tar dagen lite som den kommer och är inte mycket för att göra upp planer. "Immaqa" är ett väldigt vanligt svar oavsett om du har frågat om någon vill ses eller om någon är hungrig.

Så det lättaste sättet att försöka stämma träff med någon är att ringa dem precis när du vill träffas. Nu liksom.

Eller bara dyka upp hemma hos dem & banka på dörren. Fast man ska nog inte överdriva kanske-sägandet i alla lägen.

"Nämen, är du här?"
- "Kanske."


Det här är Grönlands nationaldräkt. Sidentröja, pärlkrage, sälskinshotpants och lårhöga sälskinsstövlar.


Inuits united

Igår hade jag och Inunnguaq en liten grönländsk kväll. En temakväll om ni så vill.

Jag har köpt med mig en grönländsk film hem från Nuuk och jag ville se den med ingen annan än Inunnguaq. Det var jättemysigt!

Vi såg filmen Hinnarik Sinnattunilu och åt vårat favoritsnack panertut (torkad fisk), bläddrade i grönländska böcker, pratade danska/grönländska/skånska/engelska/göteborgska/stockholmska, längtade hem en stund och tittade till sist igenom mina bilder från Nuuk.

Panertut - torkad torsk

 

Trailer - Hinnarik Sinnattunilu


Vill ni se hur den grönländska huvudstaden ser ut?

Vill ni se hur min hemstad, tillika Grönlands huvudstad Nuuk ser ut?

Den här videon är från 20 november 2010, så den är alldeles helt färsk.

Kolla så får ni följa med på en snabbspolad biltur runt hela staden. Filmen börjar vid flygplatsen, åker mot den nyaste stadsdelen Qinngorput, igenom stadsdelen Nuussuaq och vidare in till centrum. I slutet åker hon igenom en tunnel och kommer således tillbaka till Nuussuaq.

02:19 ser man ett gäng rosa och gröna hus - det var där vi bodde när jag var liten. Det området heter Atertaq.

 

Nuuk in 10 minutes - det är så här det ser ut.


Det här är mitt hem. Enjoy.

Gokväll visar klipp från Grönland

Nyligen var det lite Grönland i tv-rutan. Gokväll visade ett långt och fint klipp från ön Qeqertarsuaq (Disko) på västra Grönland.

Klippet innehåller bland annat massvis fantastiska bilder och lite valsafari. Ni får också se hur det går till på kaffemik och hur man målar hus på Grönland.


Se klippet på SVT play.


Klippet finns tillgängligt till den 28 november 2010.



Update: Klippet börjar vid 32:45.

Jag borde väl ha förstått att han ville skjuta dem

I lördags var jag i Slottsskogen. Jag hade besök från mitt kära hemland och ville visa honom Slottsskogen och alla de där söta sälarna.

Det skulle jag inte ha gjort.

Istället för att stå och beundra dem som alla andra människor gjorde väckte sälarna hans grönländska jägarinstinkt. Så fort han såg en säl komma upp till ytan ryckte det i honom och han spände ögonen i sälen.

Som tur var insåg Dennis att han inte var hemma på Grönland och att det antagligen skulle bli väldigt dålig stämning om han sköt sälarna i Slottsskogen.

Då blev han besviken.

Men jag blev väldigt lättad. Säl är inte ens gott.

Tur att bössan ligger hemma på Grönland


Grönland blir varmare & smälter

Nu ska vi vara lite allvarliga här i den Myiska bloggen igen.

Jag läste i dag att medeltemperaturen på Grönland stiger med snitt 1-2 grader PER MÅNAD nu. Det ger sådana enorma skillnader att inlandsisen smälter i rekordfart. På 70-talet var det bara 17 % av inlandsisen som hade börjat smälta men i år har 540 kubikkilometer med is smält. (!!!!!)

Det motsvarar hela Danmarks vattenförbruk under flera hundra år!

Det har blivit så varmt på Grönland att de ska börja odla jordgubbar nästa år. Förstår ni hur bisarrt det är?

Jordgubbar?! I ett arktiskt klimat! Nehej, någon måtta får det väl ändå vara!

Lets fregging odla some jordgubbar here in the greenlandic mark.


Lilleputtlandet Grönland

Jag är ganska kort. Inte dvärg eller pygmé-kort men jag är ganska kort. De kallar mig inte Lilla My & Myran utan anledning, liksom.

Jag tycker om att vara hemma på Grönland för där är jag helt plötsligt inte direkt speciellt kort längre. Jag är normal. Till och med lite längre än de andra.

I somras hittade jag nog det ultimata beviset på att eskimåer är lite mindre än andra.


"Jaha. En grävskopa", kanske ni tänker. Nehej, det är minsann en väldigt liten grävskopa!

 

Grönland är ett lilleputtland som bara råkar ligga på en väldigt väldigt stor ö.


Men det är ju du från TV!

Linnea utan apostrof droppade en kommentar med en länk till en Teddybears-låt där de sjunger "I keep it cool like eskimo chicks on Discovery channel". Hon menade att jag är ball för jag har varit på Discovery Channel. Nu sjöng de visserligen bara om en eskimåtjej och inte just mig. Men ändå!

Jag har faktiskt varit barnkändis. Ni förstår - jag har varit med i ett sex (6) minuter långt inslag på barnprogrammens barnprogram. Det bästa som sändes på 90-talet. Hjärnkontoret.

Det är sant! Hjärnkontoret gjorde två specialprogram när de var på Grönland och de ville göra en intervju med mig.

I det här avsnittet var jag med:

 

... men det får ni inte se, för det här är bara introt!

Jag var så fab'n'famous att jag blev IGENKÄND av mina klasskamrater när jag flyttade till Sverige när jag var 11. Min lärare blev så till sig över att ha en "kändis"(jo, hon använde det ordet!) i klassen att hon tvingade alla att se programmet i klassen. Som en kul klass-aktivitet. Pinsamt.

Nåväl! Det trodde ni inte om er alldeles egna svenskimå va?


Lite mer om grönländska högtidstraditioner

Jag lovade att berätta om det spännande fenomenet "Kaffemik". Kaffemik hålls inte bara till födelsedagar, utan en kaffemik håller man så fort det finns tillfälle till det. Det kan vara konfirmation, bröllop, examen, sonen-sköt-sin-första-ren-eller-sin-första-säl eller till en begravning.

Kaffemik, är som det låter, något som involverar kaffe. Enklast förklarat är en kaffemik någon form av Öppet Hus med kaffebjudning.
När man anordnar kaffemik kan man som grönlänning förvänta sig att hemmet kommer att invaderas av massa kaffetörstande vänner, familjemedlemmar, släktingar, jobbarkompisar, nyfikna grannar och diverse löst folk.

När jag fyllde sju år hade vi skattjakt/kaffemik



På en kaffemik serveras det vanligtvis kaffe, te, hembakta kakor, och kanske någon tårta med supergoda "sortebær" som dekoration, men namnet till trots är det inte fikat som står i centrum för kalaset. Det är den sociala samvaron.

Folk kommer och går under hela dagen, men ingen stannar hela tiden. Eftersom det är ett sånt flöde med folk brukar det höra till att man dricker högst två koppar kaffe och sedan reser sig för att lämna plats till andra.

Man träffas för att träffas. Man träffas för att utbyta skvaller. Man träffas för att se hur mycket lillgrabben har växt eller för att snick-snacka lite om stort och småt. Folk kommer, folk går, men det är alltid en välkomnande och kärleksfull atmosfär.

Kaffemik är en fantastisk grönländsk tradition! ♥


Grönländsk/dansk film i Aktuellt

I fredags hade Aktuellt ett inslag om den nya filmen Eksperimentet.

Bildkälla: Nimbusfilm.dk


Filmen, som baseras på en verklig händelse, handlar om att grönländska barn rövades bort från sina familjer på Grönland för att "skolas" till danska medborgare. Barnen fick vara i Danmark i 1,5 år, men efter hemkomsten till Grönland fick de bo på ett barnhem i Nuuk där deras danskifiering skulle fortsätta.

De här barnen fråntogs inte bara sina familjer, utan även sitt språk och sin kultur. Barnen hade vid återkomsten till Grönland glömt sitt språk och kunde därför inte kommunicera med sina grönländska familjer.

Ämnet har blivit mycket kontroversiellt eftersom de utsatta kräver en ursäkt från den danska regeringen.

Aktuellt hade ett inslag om det här och det kan ni se HÄR!

Klippet börjar 19:45 minuter in i programmet. Observera att klippet bara visas till fredag den 17/09-2010.

Titta på klippet och kommentera gärna efteråt.

Lite om grönländska födelsedagstraditioner

Min grönländska familj

 

Idag fyller min styvmamma/mamma/extramamma år.

 

Det hade jag fullständigt glömt på grund av en mycket tragisk händelse som involverade min kalender och sommarhuset i maj. Eftersom kalendern så snällt ligger där i sommarstugan, har jag också missat att hon fyller år idag eftersom alla födelsedagar står uppskrivna där i kalendern och ingen annan stans. Jag är världens sämsta dotter, jag vet.

På Grönland finns det fram för allt två starka födelsedagstraditioner. Den ena är att man anordnar "kaffemik" (mer om det i ett separat inlägg) och det andra är en tradition av att man, utöver att önska grattis till den som fyller år, även önskar grattis till familjemedlemmar eller andra anhöriga.

Det är en fin tradition. Så om ni vill embrace:a lite grönländsk tradition så här på en lördag kväll så kan ni skriva grattis (eller ni kan för all del skriva "pilluarit" som betyder grattis på grönländska) i kommentarsfältet.


Gör det! Min låtsasmamma är truly en fantastisk människa som jag älskar av hela mitt hjärta, och jag önskar henne verkligen en underbar, fantastisk födelsedag. ♥


Grattis Anne! Pilluarit Anne!

Idag fyller fantastiska Anne 50 år!

My & Anne, april 2010


Anne & jag lärde känna varandra via bloggen en gång för länge sen. Anne är bra. Väldigt bra. Anne älskar också Grönland, fast hon inte har varit där ännu.

Nu ska vi fira Annes 50-årsdag!

Tillexempel kan man sjunga en grönländsk födelsedagssång för henne. Såhär:

♫♪♫
♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫
Inuuissiortoq pilluarit, qanortoq inuummersorit. Inuuissiorninni taakkuulluta. Tamatta nuannaarpugut. Skåleerta pitsammik taakkuulluta. Tamatta nikutserluta. Inuummersoqqullugu qaaqqusisoq. Ullorsiortoq una.
♪♫♪♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫♫♪♫

(Om ni inte kan texten så kan ni väl nynna med?)

Grattis Anne! Pilluarit Anne!

Men vem sjutton river bort en väg sådär?

Den här synen mötte mig en dag när jag & Dennis var ute på promenad i Nuuk på Grönland.



Hetsig som jag är hade jag genast något att säga om den här oerhöra ansamlingen av sopor, och det gjorde jag. Högt. Grönland är det vackraste landet jag vet, men ibland kan det vara lite mycket sopor överallt och det känns som att folk inte riktigt tar tag i problemet på ett vettigt sätt. Föreställ er att mitt tonläge var mycket argt.

My:
Men VARFÖR kan de inte bara komma och tömma containern?! HUUUUUR svårt kan det vara egentligen?! VA?
Dennis: Öhm.. Det är nog rätt svårt, My..
My: Vadå "rätt" svårt?! Det är ju för tusan bara att komma och hämt.. Aha...

Jag avbröt mig mitt i meningen när jag breddade mitt synfält och såg att själva vägen som leder fram till sopcontainern inte fanns där längre.

Dennis trodde nog jag var dum i huvudet. Jag skyller på att jag har "selektiv syn" och sjukt snabba reflexer.

Förresten verkar det ju direkt ogenomtänkt att riva bort den enda vägen som leder till sopcontainern där den står och jäser i sommarvärmen. Det luktade inte hallontårta, om man säger så.

My undrar - vad vet ni om Grönland?

Jag läste en dansk/grönländsk artikel som handlar om att unga danskar har för lite kunskap om Grönland och Grönlands historia som gammal dansk koloni. Det här har unga grönlänningar märkt när de har rest till Danmark för att studera. De unga danskarna har ingen kunskap om Grönlands historia och ställer sig frågande till varför grönlänningar beter sig som de gör eller talar så god danska. Man menar att det här gör det svårare för grönlänningar att integreras i det danska samhället.

På många sätt är det stor skillnad mellan Danmark och Sverige vad gäller uppfattningar om grönlänningar & Grönland. I Danmark finns det många fördomar mot Grönland som inte är lika utpräglat uttalade här i Sverige. Men jag vill ändå veta vad svenskar vet, tycker, tänker och känner om Grönland.

Jag vill nu be er, kära läsare, om hjälp. Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad ni vet om Grönland.

Vad är er för tanke när ni hör ordet "eskimå"? Vet ni vad huvudstaden på Grönland heter? Hur tror ni vi bor? Vad tror ni är utpräglat grönländskt? Har ni några fördomar mot grönlänningar? Vad tror ni om Grönlands framtid? Har vi verkligen isbjörnar på gatorna? Är det mörkt året runt? Är man dansk om man är från Grönland?

Skriv ner det ni vet, tänker, tycker, känner, undrar. Skriv allt! Snälla hjälp mig med det här nu!

My undrar vad ni vet om Grönland


Kategoripill på den svenskimåiska bloggen

Här till afton har jag suttit och pillat med kategorierna på bloggen.

Det slog mig nämligen att det inte är så värst mycket Grönlands-relaterat i min blogg. & vad är det då för mening med att vara svenskimå och blogga?

Jag tänker försöka skriva lite mer om Grönland i bloggen, och det kommer hamna i kategorin som heter "Lite grönländskt".

Är det något speciellt ni vill läsa om så droppa lite önskemål inna da kommentarsfält.

Vad vill ni veta om mitt fantastiskt vackra land?


Tips på fantastisk grönländsk musiker

Min vänner, jag vill tipsa om en fantastisk musiker från Grönland.

Simon Lynge heter han och han sjunger fantastisk vackra låtar på engelska. Jag tycker ni ska lyssna.

Här intervjuas han av morgonsoffan i tv4:



Här sjunger han en av sina helt magiska låtar:

 

Han finns på Spotify också.


Maximal språklig förvirring

Nu är jag hemma i Sverige igen efter en känslofylld resa. Med hemkomsten kommer som alltid en enorm språklig förvirring.

Igår satt jag på bussen på väg till centralstationen i Köpenhamn. Jag har de senaste veckorna tänkt och pratat mestadels danska, så även igår tänkte jag på danska.

Här börjar förvirringen. Ni förstår - bakom mig på bussen satt tre grönlänningar, vilket gjorde att jag slog om till grönländska i huvudet. Redan där blev jag duktigt förvirrad men det blev värre när två svenskar kom och satte sig bredvid mig. Samtidigt som jag försökte höra vad grönlänningarna sa, skulle jag nu alltså förstå vad svenskana pratade om. (Tyst med er, jag vet att ni också tjuvlyssnar!) Samtidigt försökte jag läsa jag ett sms som kom från Linda. Det var på norska.

Jag var så förvirrad att jag inte vísste vilket språk jag skulle tänka på, så för att koppla bort lite satte jag på en låt min iPod.

And that's right, det var på engelska. Så det blev inte bättre för det.
Den språkliga förvirringen var maximal!

& så kommer det nog vara ett par dagar framåt.

Familj & släkt på grönländskt vis

En sak som det tog väldigt lång tid för mig att lära mig när jag flyttade till Sverige för 10 år sen var att skilja på "familj" och "släkt".

På Grönland har vi inget ord för "släkt" utan allting är "familj". Kusiner är familj. Kusiners kusiner är familj. Kusiners kusiners kusiner är familj. Vi har inte ord som syssling, brylling och så vidare. Det heter kusin. En kusins kusin heter grankusin. Eller om någon moster har någon kusin till en kusin: gran-gran-kusin.

Till exempel har jag en kusin som vi kan kalla L. Min mormor & hennes farmor hade en gemensam kusin. Ergo: L & jag är grankusiner.

Enligt svenska mått skulle det ju knappast vara värt att ha med i familjeträdet om ens i familjeskogen.

Så jag fattar varför folk blir så förvirrade när jag snackar om alla mina 1000 kusiner. Fast jag har faktiskt ungefär 40 kusiner. Riktiga kusiner alltså.

2006 - Kusinträff med ungefär en tredjedel av mina kusiner


Tidigare inlägg
RSS 2.0