Om det här med egentid
Jag tycker väldigt mycket om att umgås med folk. Men lika mycket som jag tycker om att hänga med vänner, tycker jag om min egentid. Tid som jag kan göra precis vad jag vill på - blogga, gå på långa upptäcksvandringar i Spotify, städa om jag känner för det, Youtube-punda, gå promenader, ligga på soffan och filosofera, laga nya maträtter och så vidare. Jag tycker helt enkelt om att vara ensam ibland.
Och av samma anledning som att jag tycker om att vara ensam ibland, skiter jag helt enkelt i Skype/Facebook/telefonen. Jag svarar inte om någon skriver eller ringer. Bara sådär.
Det är inte nödvändigtvis för att för att jag inte vill prata med dem som ringer, utan för att jag inte känner för att prata med nån över huvud taget. Ta det inte på fel sätt.
Ibland vill jag bara ha lite egentid.
Och av samma anledning som att jag tycker om att vara ensam ibland, skiter jag helt enkelt i Skype/Facebook/telefonen. Jag svarar inte om någon skriver eller ringer. Bara sådär.
Det är inte nödvändigtvis för att för att jag inte vill prata med dem som ringer, utan för att jag inte känner för att prata med nån över huvud taget. Ta det inte på fel sätt.
Ibland vill jag bara ha lite egentid.
När en kompis ringde men inte fick svar
Kommentarer
Postat av: AnnaWK
Egentid är ju jätteviktigt för att orka med den sociala biten. Får man aldrig tid att reflektera exploderar man ju till slut. Jag värderar egen-tid jättehögt.
Och nej strumporna vränger sig inte när man tar av sig dem om man gör på rätt sätt - så det så.
Postat av: Magnus
...och det korrekta svaret är mycket riktigt "Ääp", det fattar ju alla. ;)
Postat av: Lina
Jag är lite likadan. Struntar i att svara när folk ringer eller försöker chatta, jag gillar inte att direktkommunicera sådär, att vara tillgänglig NU. Sms funkar bättre, då svarar jag ju när jag vill. Egentid är så himla viktigt.
Postat av: Rebecca
Jag håller absolut med! Dock svarar jag alltid i telefon (eller aaa....ringer upp...eeehe) för jag får för mig att nåt kan ha hänt.
Trackback
