Det här med att krama främlingar
Så det här med att krama folk man inte känner.. Det är ju så sjukt awkward!
För några veckor sen gick jag och några kompisar omkring på stan. Mina vänner träffade några vänner som jag inte kände. Vi stod och pratade allihop ett litet tag och när det började bli dags för att säga hejdå gick jag undan lite så de kunde kramas i fred. Jag ville liksom inte krama dem när jag inte känner dem och det visade jag ganska tydligt när jag gick iväg och med mitt kroppsspråk. Trodde jag.
En i gänget ignorerade mig och min ovilja fullständigt för han kom jagandes efter mig med armarna utsträckta och sa "tro inte att du slipper undan". Nehej. Vad skulle jag göra? Det var ju bara för mig att lida igenom den socialt obehagliga, halvdana, tafatta kramen.
Varenda gång jag finner mig själv i en sådan situation undrar jag hur i hela friden jag hamnade där. Hur och varför. Det känns ju lika knäppt varje gång.
April-bild från förra året
Alltså, jag är också all for att kramas men jag gillar inte det rutinmässiga kramandet (typ högstadietjejkramas lite slött varenda gång man ses om man ses dagligen) och jag hatar när jag inte själv får bestämma om jag vill bli kramad. Värsta som finns är när någon hoppar på en bakifrån för att kramas.