myaraq

Imorse stötte jag på problem i min påklädningsritual. Bortsett från att jag knappt hade kläder kvar i garderoben (tvättdags?) så hade jag en sån där fuldag. Ni vet, en sån där när inget man sätter på sig ser bra och hur jag än gjorde så kände jag mig ful. Nåväl! Till slut drog jag fram en klänning som jag tycker ganska bra om och skulle just dra upp dragkedjan när den fastnade.

Den fastnade rätt så ordentligt. På något finurligt sätt hade jag lyckats pilla in hela det där extra tygstycket som sitter bakpå dragkedjan och kört in hela rasket in under dragkedjan. Jag kunde varken röra den upp eller ner, den satt obönhörligen fast.

Och det gjorde jag med. Jag fick nämligen inte av mig klänningen. Den satt fast. Eftersom jag lyckades dra igen halva klänningen innan den fastnade kunde jag inte dra upp den över huvudet och jag kunde inte heller låta den falla ner över höfterna. Jag satt verkligen fast. När klockan började ticka på började jag få panik (avskyr att komma försent till skolan!) och lyckades till slut slita mig ur klänningen.

Jag vet inte, men att fastna i sina kläder känns inte som en värdig start på en måndagmorgon. Det känns inte värdigt alls, faktiskt.