myaraq

Kvällens äventyr bestod i att göra middag. Pannbiffar med potatismos och en brunsås till det.

Det gick.. Sådär.

Ni som följt med i bloggen vet att jag inte är så värst överförtjust i potatis och att jag nästan aldrig lagar det. (Ni kan läsa varför här!) Men idag ville jag alltså ha potatismos. Jag missbedömde lite grann när jag hällde i mjölken så resultatet blev mer purélikt än potatismos-igt. Men det smakade gott.

Pannbiffar har jag gjort förut. Det går oftast bra, de smakar bra och de ser till och med ut som pannbiffar. Men idag höll de inte riktigt ihop som jag ville, så några av biffarna trillade isär lite. (Var är det där omtalade köttlimmet när man behöver det?)

Såsen sen.. Jag hade en vision om att min sås kanske kunde bli i allafall något som liknar min fasters fantastiska brunsås, den som hon gör till söndagssteken, den mest fantastiska såsen i världen. Fast så blev det inte. Inte alls, faktiskt. Det blev en sås, och mer än så kan jag inte riktigt säga. Den var inte speciellt god men inte heller äcklig. Lite tjock kanske.

Alltså: köttklumpar av pannbiff-karaktär med rinnigt potatismos, serverat med intetsägande brunsås, köpt saltgurka och fasters hemmagjorda lingonsylt.

Jag ger det 3 av kamikker av 5. Mest för att jag kunde blunda och äta.