myaraq

En sak som jag har märkt med mig själv är att jag har utvecklat någon sorts fobi mot att avtala möten på helger. Inte för att jag inte vill träffa människor, men för att jag tycker om att ha det lite löst sådär. När folk vill bestämma en träff, ett datum, ett klockslag kryper jag nästan ihop lite av småångest. Då säger jag, i lätt och obesvärad ton, "vi kan väl ta det till helgen?".

När jag väl har sagt så till tillräckligt många personer och har tillräckligt många lösa trådar utkastade brukar min helgagenda krylla av outtalade möten, "spontana" fikastunder och lite för många "vitardetpålördag-avtal". Det ställer ju naturligtvis med problem.

Antingen så slutar det med att jag träffar en eller en bråkdel alla de människor jag egentligen hade "bestämt" träff med eller så slutar det lite mer kaosartat. Som igår.

Igår hetsade jag omkring som ett torrt löv i vinden för att försöka hinna med allting. Jag skulle träffa Linda och åka till Mölndal för att shoppa(?), jag skulle baka semlor med Katja och Ponnypojken i andra änden av så långt som spårvagnar går, jag skulle träffa Daniel som jag inte har träffat på fyra år och nu var han plötsligt i stan, helst ville jag träna och jag trodde jag skulle hinna träffa Ingo. Och helst på samma gång.

Sen när kvällen kom var jag alldeles utmattad, såg en film på TV och gick sen och lade mig klockan elva.

Kids - ha inte "lösa förbindelser". Lyd mitt råd. Det är utmattande.

[...] with the words "Don't Panic" inscribed on it "in large, friendly letters".