myaraq

"Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?"

Det får jag höra ganska ofta. Jag är nämligen ganska energisk och ADHD-ig och pratig och skrattig och flaxig och faktiskt lite jobbig ibland. Det är när jag är så som folk säger till mig: "Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?" Eller när jag springer omkring och gör tusen saker samtidigt, bara för att jag vill göra allting men inte hinner annars. "Men kan du inte bara lugna ner dig lite!?" Eller när jag är jättejättejätteglad. "Men kan du inte bara lugna ner dig lite?!"

Nej. Jag kan faktiskt inte 'bara lugna ner mig lite.'

Jag är såhär. Jag har försökt att 'bara lugna ner mig lite', men det går inte.

Jag har gått på yoga och känt mig som världens största idiot när jag ska stå i någon konstig position som kallas Kamelen eller Krigaren eller Happy Baby. Jag blir inte ett dugg lugn av att streta med alla mina kroppslemmar i tre olika riktningar samtidigt som jag ska tänka fina tankar. Jag blir tvärtom stressad. Jag blir stressad för jag känner mig dum och tjock och jag blir stressad för att jag blir orolig för om jag gör rätt och andas rätt och jag blir stressad för att jag inte alls känner mig lugn.

Jag har provat avslappningsövningar men det gör mig förlägen och fnissig och gör så att jag känner mig dum. Och stressad. Stressad för att jag blir fnissig och inte lugn, inte lugn alls.

Min grönländska kusin ville hjälpa mig att lugna ner mig så han mässade sina lugnande meningar om trötthet som sprider sig i min kropp. Jag satt och försökte låta bli att fnissa för vi satt i köket tillsammans med fastrar och fler kusiner och på golvet sprang massa barn omkring. Han sa att jag skulle föreställa mig att hela jag slappnade av, menjag tänkte att jag ville springa omkring med barnen på golvet istället.

Jag har försökt lugna ner mig. Och nej. Jag kan inte 'bara lugna ner mig'. Jag är såhär.