Hemma bra, men hemma bättre.. Eller hur är det nu det där funkar?
Hur jag än vrider och vänder på steken så är jag ändå aldrig riktigt hem-hemma.
Förstår ni? Grönland och Nuuk är mitt hem för där har jag all familj. Men Sverige och Göteborg är också mitt hem för där har jag min vardag. Det är konstigt, det där. Konstigt det där med begreppet "hemma".
Hur som helst, detta blir en lång resa. Nu sitter jag på den gamla flygbasen Kangerlussuaq som ligger precis vid inlandsisen. Här ska jag sitta och häcka tills imorgon lunch då jag äntligen får ta planet till Köpenhamn. I danskland ska jag slutligen få vänta hela natten på Kastrups fantastiska flygplats tills jag kan sätta mig på tåget hem till mitt kära Göteborg.
Denna utsikten hade jag också när jag flög från Nuuk tidigare idag, fast jag har en känsla av att de hade det lite kyligare om öronen än jag hade det i mitt Dash-7 plan.
Men skön resa. Själv tog det 3,5h från att vi klev på flyget i Trondheim till det att vi klev innanför dörren här hemma. Det var rätt awesome tbh!
Hur var det, skulle någon hålla dig sällskap i kväll?
Hoppas resan går bra ändå och hoppas att du har haft det riktigt bra. :)
Fast det måste vara lite bra att åka hem hela tiden?
Svar: Nepp. Jag gillar inte dig. Jag älskar dig. Använder du det ordet förresten?
Vet precis hur du känner. Det är som att alltid sakna en bit av sig själv. Jag har hela min släkt i Kroatien och mitt liv här. Och flygbiljetterna är inte så himla billiga att man kan åka dit så fort man vill äta pannkakor hos mormor.
Känner likadant om Norrköping/Uppsala även om det inte är två olika länder. Men det så konstigt. Vart är hem liksom? Tror det blir bättre när man gifter sig. Längtar.
