Kanske-landet Grönland
Eftersom det är vädret som är the biggest boss på Grönland har ordet "kanske" blivit en nödvändighet. Förr i tiden var man naturligtvis mycket mer beroende av vädret än i dessa dagar, men man är fortfarande underställd vädrets nycker på ett sätt vi inte är vana vid i Sverige. "Vi kanske kan komma ut med båten", "Det kanske inte är dimmigt imorgon", "De kanske kommer tillbaka redan imorgon"..
Jag kan inte hjälpa att jag tänker på den sköna mentaliteten som råder speciellt bland de unga därhemma i Nuuk. De flesta på Grönland tar dagen lite som den kommer och är inte mycket för att göra upp planer. "Immaqa" är ett väldigt vanligt svar oavsett om du har frågat om någon vill ses eller om någon är hungrig.
Så det lättaste sättet att försöka stämma träff med någon är att ringa dem precis när du vill träffas. Nu liksom.
Eller bara dyka upp hemma hos dem & banka på dörren. Fast man ska nog inte överdriva kanske-sägandet i alla lägen.
"Nämen, är du här?"
- "Kanske."
Det här är Grönlands nationaldräkt. Sidentröja, pärlkrage, sälskinshotpants och lårhöga sälskinsstövlar.
Vilken superfin nationaldräkt, slår Sveriges med hästlängder. Det är så ballt att du är grönländsk :D
jag tycker du är jättefin i folkdräkt. borde du ha ofta, kan jag tycka :)
Och om jag hade vetat var du bodde hade jag gärna kommit och spontanhälsatpå. Det hade varit fint :)
Nej... Nej, nae, näe... Ehhh kanske?
Även i mina jämtländska trakter är vi mer för att titta förbi eller ringa just när vi vill träffas. Planera i flera veckor för en kopp kaffe känns fånigt.
"Nämen, är du här?"
- "Kanske."
HAHAHA!
Vad fin du är!
Tycker att det varit lite så i Sverige den här vintern också... Kommer du till jobbet imorgon? Kanske. Om bussen går, typ...
Kanske är det därför du vill klämma in så mycket som möjligt på helgerna utan att commita dig till en specifik tid? Du vill ha mer av immaqa-upplägg?
Jag älskar den här bilden-du är så fin! :)
Lite som i Lappland. I Gällivare gör man inga planer om att träffas utan man bara träffas. De tycker det är fjolligt att planera innan att man ska träffas....det är väl bara att åka förbi.
Hittade till din blogg just nu. Superfin dräkt! Mamma hade sådan när hon var mindre. :-) min mormor är också (var, då hon inte lever längre.) grönländsk nämligen.
Fin nationaldräkt!! Den ser varm ut!
