Glöggprojektet 2011
Och glögg blev det. Vi bestämde oss för frångå receptet lite och smaksätta vår egen glögg med något spännande. Min idé av något spännande var ett tillskott av vanilj. Björns idé av något spännande var att tillsätta cyanid i sin glögg.
Det var nämligen såhär: Björn tänkte att det vore gott med lite bittermandel i glöggen, "så att den inte blir för söt, utan får en bittrare, mer vuxen karaktär". Jo, det lät ju förnuftigt så vi köpte bittermandel. Väl hemma hackade vi upp bittermandeln och så hällde Björn ner det i sin glögg. Det var först när mandeln var i glöggen som vi läste på paketet att bittermandel är lite giftigt. Hoppsan, tänkte vi och så googlade vi fram att bittermandel innehåller blåsyra. Som i princip är cyanid. Det var ju kanske lite dumt.
Hur som helst har den här glöggen nu stått hemma hos mig i flertalet veckor och glöggat till sig och igår var det äntligen dags att kalla den klar och tappa upp glöggen på flaskor. Så det gjorde vi.
Det var ett himla kladdigt och kletigt projekt. Men glöggen är klar och den blev rätt god. Dessutom: lite cyanid har ju ingen dött av, så vi drack Björns glögg med. Den var också rätt god.
Men du, ska vi slå två flugor i en smäll då och träffas och fika på IKEA? Jag måste ha värmeljus a.s.a.p. Och jag har bil.