Autistisk eller vuxen, det är frågan
I helgen åt jag en kyckling/baconsallad på café. Tyvärr har caféfolk en förkärlek till ruccola vilken jag inte delar. Jag har dessutom läst att ruccola är giftigt (visserligen bara i alldeles för stora mängder, men jag hugger på de argument jag bjuds) så jag undviker det till varje pris.
Nu råkade det vara så att ruccola var en av huvudingredienserna i min sallad tillsammans med tomat, rå rödlök och mangold som jag inte heller gärna äter. Så jag plockade sonika bort det och lade i olika högar bredvid tallriken. Klantig som jag är råkade jag också kasta ner baconet (som jag gärna äter) på marken vilket gjorde att också baconet fick hamna i bortsorterat-högen. Där fanns en liten hög för rödlök, en för ruccola, en för mangold och baconbiten. Tomaterna åt Linnea utan apostrof och Björn upp.
Björn sa att det såg ut som en gravt autistisk person hade suttit och "ätit".
The big kicker är att det satt en barnfamilj strax bakom oss. Barnet i den familjen satt och glodde storögt på mig, som satt och pillade bort hälften av min mat.
Men barnet, det fick snällt äta upp allt på tallriken. Höhö.
Men det blev liksom inte så mycket kvar att äta.
Så det blev bara några kycklingbitar kvar då? Eller?
Hahah, visst rä dte härligt att få välja själv vad man vill äta :D har du vatit mkt på grönland? jag skulle vilja åka dit!
Varför valde du en sallad som innehöll en massa saker du inte vill äta?
Och jo, disken har nog med saken att göra :D
Du får nog fortsättningsvis beställa vad du vill ha, exakt, så slipper du betala för sånt du inte vill ha! :)
Haha... beställa en annan maträtt kanske...??
Haha, ruccola som är så jädra gott. Det ser ut som när min son ätit. Han brukar plocka bort allt grönt som jag förgäves försöker peta i honom :P
Jag har en vän som är vegetarian. En ganska dålig sådan. Vegetarian alltså. Hon är en mycket god vän. Hur som helst. Hon äter inte, enligt henne, konstiga grönsaker som gurka, tomat, lök, morot eller potatis.
I bordet jag äter med barnen på jobbet är det tillåtet att ha en "jag vill inte ha hög" på ett papper bredvid sin tallrik. Hellre det än att 2-åringarna försöker sätta det de inte gillar tillbaka på uppläggningsfaten eller på min tallrik.
