Om hösten
Varje år längtar jag lite efter hösten. Jag vill så gärna älska hösten och jag idylliserar den i tankarna varje år. Jag vill så gärna att det ska vara sådär perfekt höstmysigt hela tiden. Det ska vara mysigt att gå höstpromenader och sparka på lövhögar som skimrar i rött och guld, det ska vara mysigt att läsa intelligenta böcker & det ska vara mysigt att ha långa spännande samtal med någon på ett café medan regnet strilar ner utanför. Det ska vara mysigt med tända ljus och varm choklad.
Jag vill att det ska vara mysigt. Men det blir ju aldrig så.
Regnet bara pissar ner utanför, löven är fula och klibbar fast vid skorna. Det är omöjligt att lista ut vilket väder man kan förvänta sig så man är antingen kall eller svettig i sin jävla jacka. Värmeljus är dyrt & jag hinner inte åka till IKEA för att köpa fler. Jag har inte sinnesro till att läsa de där intelligenta böckerna & jag hänger då rakt inte på mysiga caféer tillräckligt ofta. Sen har jag inte någon att gå de där förbannade promenaderna med heller.
Varje år hoppas jag att hösten ska bli perfekt. Men den blir aldrig det.
My vill älska hösten
Välkommen till klubben. Men hösten är iaf bättre än vintern, jag vill helst slippa att ramla ner hundra tusen gånger om dan för att man i Göteborg inte saltar trottoarerna.
Jag älskar hösten av den simpla anledningen att det är lättare att andas på något sätt och för att jag AVSKYR vintern.
Jag kommer till gbg och caféar med dig någon dag. <3
haha sant!
Du kan få gå på promenad med mig om du vill :)
Hrm, låter ungefär sådär som ganska många barnfamiljer känner inför sommaren/semestern; det SKA vara fint väder, ungarna SKA vara glada och engagerade, mammor & pappor SKA hinna med att renovera huset, leka med barnen och ta hand om sin relation... Annars är det en skitsommar, liksom. Vad händer..? Jo, regnigt hela tiden, barnen vill inte vara med på nånting och föräldrarna är så trötta efter ett års jobbande att semestern går åt till att samla ihop sig inför nästa arbetsår...
jag ska fika med dig...
Jag älskar hösten, som jag sagt ett antal gånger!
Men du, perfekt...Du är perfekt som en sockerbulle i din fina basker!!!
Åh! Såååå sant! Verkligen jättesant!
