myaraq

Igår skrev min fina, fina, fina, vän ett sjukt fint inlägg om mig på sin blogg. Jag läste det och blev alldeles rörd till tårar.

Linnéa med apostrof och jag lärde känna varandra nästan alldeles precis i början av första året på universitet.
Vi upptäckte snart att vi var väldigt lika. Lika flamsiga, lika humoristiska, lika intresserade, lika konstiga, lika lillasystriga, lika beroende av olikfärgade pennor och tysk ordning bland papper, lika glada och NÄSTAN lika långa.

(Jag är naturligtvis den kortare av oss. Den avsevärt kortare av oss. Faktiskt är vi inte alls nästan lika långa. I wish.)

På en DaponyBros konsert

(Detta var den minst dåliga bilden på oss tillsammans, så håll till godo)

Vi skriver skolarbeten tillsammans som är helt rockingawesomesinnessjuktapbra. Jag kan lukta på saker och tala om för henne hur det luktar för hon har inget luktsinne och när jag flaxar omkring okontrollerat brukar hon få mig att lugna ner mig. Vi är ett team.

Linnéa med apostrof och jag blev vänner dundermegasupersnabbt och det känns som vi har känt varandra hela livet. Det har vi inte, men jag har en känsla av att jag kommer att känna henne i resten av mitt - som Linnéa har förutspått - mycket långa liv.

Jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner som Linnéa med apostrof.

Mymy älskar sin Linnéa.