myaraq

Igår när jag mödosamt vandrade hemåt med en tung papperskasse från ICA i famnen gick jag förbi en Lidlaffär. Där stod de och delade ut ihopknutna påsar till förbipasserade.

Trots att jag var alldeles fullastad där jag gick med min kasse i famnen "a la americano style" insisterade han på att jag skulle ta emot påsen. Jag har alltid vägrat Lidl och aldrig ens varit inne i en Lidlaffär av ren envishet. Kanske också för att jag tror att varorna är värdelösa. Men det ville jag ju inte säga till honom, det hade ju varit helt onödigt.

"Kör i vind" sa jag, "lasta på bara!" och så hade jag två kassar att bära hem.

(Jo, jag sa faktiskt "Kör i vind." Sanslöst pinsamt. Hur gammal är jag egentligen?)

Väl hemma var jag mycket nyfiken på vad påsen innehöll.

Den visade sig innehålla nödvändigheter såsom choklad, tandborstar, ett reklamblad, en tävlingsblankett, spaghetti, en polett att stoppa i kundvagnen, en check på 50 kronor som kräver att jag handlar för 250 kronor, en freewaycola och lite ketchup - allt med lite tvivelaktiga etiketter.

Jag kan meddela att colan var helt okej. Chokladen inte lika okej. Eftersom jag inte äter ketchup tycker jag att någon som gör det ska komma hem till mig och äta upp den.