myaraq

Åh vad jag avskyr att resa! Och då menar jag själva resandet - att ta sig fran punkt A till punkt B, inte upplevelsen som helhet.

Jag tycker det är riktigt jobbigt att resa, vad än det månde vara för resmedel. Tåg, buss, båt, bil eller flyg, det kvittar, jag tycker det är riktigt trist att resa. Fast allra värst är nog långtidsflygningar.

Solnedgången på väg ner till Uganda

Hela grejen med att flyga är i mitt tycke ganska absurd - man kliver in i en plåtburk en viss tid på en del av jordklotet. Ett antal timmar senare kliver man ur plåtburken, på en helt ny plats där det är en helt ny tid. (Eller en gammal tid, om man har rest bakåt i tiden, vilket är ännu värre.) Kroppen protesterar mot den torra flygplansluften, man blir fullständigt torr, benen krampar, nacken värker och så får man jetlag ovan i allt det där.

Det känns inte naturligt att slussas omkring på det där sättet, och det är det ju i och för sig inte heller.

Poängen är i vilket fall som helst att jag, till följd av att jag satte mig i ett plan vid midnatt igår och sedermera landat i Göteborg vid lunch idag, är helt sanslöst brutalis-brutulus trött.

Planet från Entebbe (Kampalas flygplats i Uganda) var två timmar försenat så det vi fick det väldigt stressigt i Bryssel när vi skulle byta, men som tur var gick det bra. Jag har ägnat eftermiddagen till att försöka acklimatisera mig, packa upp och börja julpynta.

Nu ska jag sätta mig och kolla igenom alla bilder så jag kan visa er mina äventyr från Uganda. Om ni vill se?