Stadspatriotiska My
Det är märkligt hur stadspatriotisk jag blir när jag är här hemma i småstaden.
Tro nu för all del inte att det är småstaden jag favoriserar, nejnej, utan det är Göteborg som hyllas till skyarna.
När folk mobbar mig för min dialekt "som jag har lagt mig till med", så krämar jag på med ännu bredare göteborgska. Inte sällan hävdar jag att götebosskan är den enda riktiga dialekten. Jag slänger mig med ord som jag aldrig annars använder, bara för att jag kan; "Kombarris", "Fepplig", "Parra".
När folk förhör sig om vädret i Göteborg förskönar jag verkligheten. Plötsligt finns det inget regn i Göteborg, oh nej, vi jobbar inte så. Vi har minsann sol. Jämt.
När folk tar med mig ut på krogen himlar jag med ögonen & säger att jag har hemlängtan till Göteborg där det finns riktiga krogar, riktiga människor & riktig musik.
Tro nu för all del inte att det är småstaden jag favoriserar, nejnej, utan det är Göteborg som hyllas till skyarna.
När folk mobbar mig för min dialekt "som jag har lagt mig till med", så krämar jag på med ännu bredare göteborgska. Inte sällan hävdar jag att götebosskan är den enda riktiga dialekten. Jag slänger mig med ord som jag aldrig annars använder, bara för att jag kan; "Kombarris", "Fepplig", "Parra".
När folk förhör sig om vädret i Göteborg förskönar jag verkligheten. Plötsligt finns det inget regn i Göteborg, oh nej, vi jobbar inte så. Vi har minsann sol. Jämt.
När folk tar med mig ut på krogen himlar jag med ögonen & säger att jag har hemlängtan till Göteborg där det finns riktiga krogar, riktiga människor & riktig musik.
Storstadstjej
Kommentarer
Postat av: anna
söt!
Trackback
