Poseidon ropar på mamma
Säga vad man vill om att utställningen "estetiserar och problematiserar det mellanmänskliga rummet." som det står i DN. Jag kan tycka att det mesta är pretantiöst dravel, men en av installationerna fullkomligt älskar jag!
Marianne Lindberg de Geer har låtit installera en megafon på Poseidon & med jämna mellanrum skriker en manlig basröst "mamma" & ibland festar han till det med att skrika "pappa".
När han skriker pappa låter han något efterbliven, men det är fantastiskt upplyftande att se den här starka & suveräna mannen, som ska vara urbilden för manlighet, stå & skrika efter sina föräldrar.
Akustiken på Götaplatsen gör att skriken studsar mellan husen vilket förstärker intrycket av att Poseidon är en tönt.
Det är konst det!
Det var lite kul faktiskt.
Haha åh, jag vill se! (höra?)
Det låter högst intressant. Läge att ta sig en titt kanske. Eller ett hör. Höö
Jag brukar inte heller tycka om installationer...men den där verkar ju hur kul som helst. Det är humor! Det gillas!
